Hyllbårdsprakt!

Gamla hyllbårder i plast är så fina! De minner om tider när de flesta hade "gå-in-i-skafferier" och förvaringen där gjordes extra fin med hjälp av bårderna. Eftersom jag är lyckligt lottad att bo i ett hus där stora delar inte rörts sedan 1920-talet har jag inte mindre än fyra sådana skafferier att tillgå. Ett av dem används just som skafferi, ett som städskrubb och de andra två står än så länge tomma eftersom vi inte använder den delen av huset dagligen.

I fredags gjorde jag ett fynd - en cigarrlåda full av hyllbårder, en av dem till och med i orginalförpackning! En riktig skatt för en skafferientuiast som mig;) De här bårderna ska jag vårda ömt!

Har man inte turen att snubbla över några äldre bårder kan man enkelt göra sin egen av en vaxduk. Här kan du läsa mer om det! Eller sticka/virka en förstås... Det är ju också väldigt fint!

Baka prästgårdens kaffekaka!

Ibland är det godaste som finns en enkel sockerkaka. Just den här är en familjefavorit som hängt med oss i många år - mamma har bakat kakan sedan jag var liten. Den går på ett litet kick att göra och smakar alldeles utmärkt till söndagsfikat!

Så till alla er som går hemma och känner det lite höstgrått: Än är det inte försent att förgylla söndagen med en sockerkaka!

Prästgårdens kaffekaka

1 dl strösocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1-2 tsk kardemumma
75 g smör
2 dl mjölk eller filmjölk
10 hackade sötmandlar eller hasselnötter
2 msk pärlsocker

Finfördela smöret i de torra ingredienserna. tillsätt mjölken och rör smeten slät. Häll i smord, bröad rund form. Strö på mandel och pärlsocker. Grädda i 200 grader ca 30 minuter.

Shetland - garn från förr!

För mig som tycker om att sticka efter gamla mönster, i synnerhet plagg från 1940/-50-talet, var det en stor lycka att springa på fem intakta härvor shetlandsgarn av fabrikatet Werner & Carlström. Om jag förstått det rätt så var Werner & Carlström den firma som senare blev Marks & Kattens. Företagets logotyp var redan tidigt den lilla kattungen som ”harmoniskt leker med garnnystanet medan mor idogt stickar för familjens behov”. Det är svårt att säga exakt hur gammalt garnet är, men damen som jag köpte det av berättade att det kom från en handarbetsbutik som hade funnits sedan 1947. Hon gissade att det var från 1950-talet. Någon som känner igen det, eller kanske till och med har stickat med det här garnet tidigare?

Två av härvorna heter Shetland och är ett tunnare ullgarn och de andra tre av grövre kvalitet heter Shetland Sport.

På garnbanderollerna står tydligt att garnet är "malsäkrat". Det väl antagligen behandlat med någon läskig kemikalie? Lite roligt tyckte jag - för jag hade aldrig sett det uttrycket tidigare. Det är ju ingenting som man framhåller i dagens läge... Fast mal finns ju ännu, förstås.

Nu klurar jag på vad jag ska sticka av garnet. Har nog nästan bestämt mig. Hittade ett urfin slipover-beskrivning som känns helt rätt. Har länge längtat efter att sticka mönster med renar:) Det är så vintrigt och retro-fint! Måste bara göra lite beräkningar för stickfasthet och garnåtgång så att det funkar i praktiken...

Adventsfynd!

Jag hittade någonting fint bredvid en glasåtervinningscontainer för ett par veckor sedan. En orginalkartong innehållandes en gammal elljustake med fyra ljus och små mässingskoppar med siffrorna 1-4 på. Tanken är att kopparna ska sitta på från början och sedan lyftas av en efter en, varje adventssöndag. Väldigt finurligt och fint - så inte kunde jag lämna den där! Den fick följa med mig hem och nu ska vi renovera det elektriska så att vi kan använda den i december.

Det som är en sopa för en kan vara en skatt för någon annan. Sådant tål att tänkas på!

Ut i naturen!

När man sitter uppe i ett gammalt älgpass, äter äggsmörgås och dinglar med benen, då är vardagsbekymmren långt borta.

I vår familj har vi pratat ihop oss om att "sänka tröskeln" mot naturen. Vi har alltså kommit överens om att uppmuntra varandras önskningar och initiativ när det gäller att ge sig ut i skogen.

Det är så lätt att bygga upp oöverstigliga hinder, helt i onödan. - Vi har ingen matsäck hemma, - Det regnar, - Vi borde städa, ja ni vet hur det kan låta! Och så blir man kvar inomhus och missar den där chansen till en stunds avkoppling...

Men eftersom vi som familj vet att vi alltid mår så bra när vi tillbringat en stund i naturen, så säger vi istället numer: JAAA, till varje utflyktsförslag! På det viset har vi också blivit experter på att trolla fram matsäcksmat av det som redan finns hemma. Äggmackor är en favorit:)

Bilderna togs vid vår senaste utflykt till ekhagen som vi ofta besöker. Där är det vackert, vilken årstid det än är... Och eftersom det var så blött på marken klättrade vi upp i ett älgpass när vi skulle äta matsäcken. Lillan tyckte det var väldigt spännande! En minnesvärd dag på alla sätt och vis.

Ha en fin torsdag!

Servera banangrädde!

En god och trevlig efterrätt som jag gjorde för första gången alldeles nyligen, är banangrädde. Banangrädde är precis som det låter bananskivor i grädde och dessutom tillsätter man nötter och river lite mörk choklad över. Lätt som en plätt och gott på det där marängsuiss-aktiga sättet.

Även det här receptet fann jag i Vår kokbok från 1959. Någon som gjort det här tidigare?

Det är bra att samla på sig recept där bananer ingår. Då är det större chans att man "räddar" de där bruna exemplaren som blivit liggandes i fruktskålen. I boken den relativt nyutkomna kokboken "Fester med rester" (Libris förlag) delar jag med mig av fler bananrecept. Bland annat en läcker bananmarmelad som passar fint till tekvällarna i höstmörkret. Missa inte den!

Banangrädde

4 portioner

3 dl grädde

2-3 bananer

grovhackade valnötter eller hasselnötter

mörk choklad

Vispa grädden. Skiva ner bananerna i tunna skivor. Hacka nötterna och rör ner dem i grädden. Lägg upp i portionsskålar och riv över mörk choklad.

Har ni några fiffiga sätt att ta vara på bananer, förutom att äta dem som de är förstås?

Symöte - En liten docka!

Välkomna till ett höstligt symöte!

Jag skulle vilja hävda att hösten är handarbetets högsäsong. För kylslagna nätter, strumpstickor och ullgarn hör liksom ihop... Jag planerar och kalkylerar, går igenom garnförrådet, skissar på modeller, drömmer om koftor och sockor, tillverkar julklappar.

Projekten är många - en del stora och en del små. Som den lilla filtdockan... Henne sydde jag på tre röda sekunder en vardagskväll när jag egentligen borde gjort tio andra saker. Och så kom jag på att hon faktiskt liknade den påhittiga flickan i en av lillans Gyllene böcker. Därför lät jag mig inspireras av bokens illustrationer igår när jag skulle brodera ansiktet och håret. Mallen till dockan fann jag i den här fina boken.

Det är roligt med den här typen av dockor! De är så enkla i sin konstruktion - men blir ändå lika älskade som den finaste köpedocka. Kanske är det för att de har sin egen personlighet redan från början?

Boken om den finurliga flickan som härmar sin omgivning på en massa roliga sätt heter "Allt jag kan". Precis som övriga böcker i serien "En liten gyllene bok" rekommenderar jag den varmt. De är så fina de här 50-tals klassikerna, som alltså återutgivits lite i sänder under de senaste åren. Vi har samlat på oss ganska många nu, och alla står de i bokkorgen som vi så ofta läser ur.

Jag virkade klänning och sockor på frihand också. Hade ett nystan självrandande raggsocksgarn i gömmorna som fick komma till heders. Det är så tacksamt att virka sådana här små docksaker. Man bara måttar och formar plagget efterhand...

Planerar att utöka dockans garderob lite till, men det får jag återkomma till framöver!
Hur går det för er? Har ni också fullt upp med olika projekt som ska göras färdiga till jul? Lämna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: