Jag återfann min gymnastikpåse för en tid sedan. Den låg undanstoppad i en kartong och väntade på att bli upptäckt. Röd med vita fåglar... Precis så som jag lämnade den. Fågeltyget som den är sydd av var vanligt när jag var liten. I slöjdsalens tygförråd fanns det i en massa olika färgställningar. Jag tycker så mycket om det! Har letat efter det på senare år, men utan framgång. Och så från ingenstans dök "jympapåsen" upp och jag fick återse det fina tyget.
Att sy sin egen gymnastikpåse var en av de första sakerna man fick göra på slöjden. Så fort man lärt sig manövrera en symaskin, närmare bestämt. Jag minns att vi fick ta "symaskins-körkort". För att få ett sådant skulle man klara av att sy vissa former på ett papper och visa att man kunde ställa in både raksöm och zickzack.
När så påsen var färdigsydd fick vi skriva vårt namn med textilpenna på ett bomullsband som skulle sys fast på påsen. Sedan träddes ett band genom dragskon och så skulle det sys ihop förhand. Lite rörande att se de där små stygnen... Jag minns att vår fröken förklarade hur vi skulle foga ihop banden så att det skulle bli riktigt hållbart. Och lite lagom motvilligt gjorde jag som hon sa...
Någonstans i bakhuvudet sitter de - alla de där genomgångarna och förmaningarna. Ja, jag lärde mig nog faktiskt en hel del! Sådant som jag har glädje av än idag. Glädje kommer jag också ha av den fina fågelpåsen! Hädanefter tänker jag använda den som handarbetsförvaring.
En annan gång ska jag visa er min slöjdpåse - för en sådan gjorde man ju också! Vet att den ska ligga någonstans i gömmorna i mitt föräldrahem. Om jag inte minns fel ligger det dessutom ett oavslutat alster i den(!) Det måste väl ändå vara rekord i att inte göra klart ett påbörjat projekt på väldigt lång tid?
Men vem vet;) Jag kanske avslutar det en vacker dag...
Har ni några syslöjdsminnen att dela med er av?
Åh, jag har också kvar min syslöjdspåse. Svartvit-rutig med mitt namn broderat på.....får ta kort på den och lägga ut bilder på bloggen...sånt är kul faktiskt. använder den gör jag med, har en halvfärdig blus i den just nu.... :)synd att man inte har kvar något av alla pennskrin man sydde också, sånt är ju användbart....från träslöjden har jag en pall som jag använder nästan dagligen, kommer ihåg vad trist man tyckte det var att göra pallen. helt onödig grej ansåg man då, men slöjdläraren sa att man var tvungen och att en pall är bra att ha...tänk att han fick rätt till slut..... :)
SvaraRaderaHa det bra/ Olivia
Kul att läsa om era reflektioner! :) Jag jobbar som slöjdlärare och mina elever i fyran syr slöjdpåsar. :) Ha det bäst! *kram*
SvaraRaderaSlöjd och gymnastikpåsarna är för evigt borta. Försvann nog i nån flytt. (flyttade väldigt ofta i min ungdom...)
SvaraRaderamen minns att vi sydde dem för hand... först sydde ihop med efterstygn, vek in fållen och sydde fast den med minimala stygn. Nu pratar vi 1960...
å vilka minnen
ha en bra helg
kram elsamarianne
Vilket fint tyg i din påse!!! Vi är lika gamla men jag minns inte det där tyget. Min skola hade i och för sig mycket som var inköpt på 80-talet.
SvaraRaderaGymnastikpåse sydde jag aldrig men däremot en slöjdpåse för de pågående projekten och som vi hade i slöjdsalen. Fick ju hem den efter nian och den finns kvar.
Gul med broderat namn i rött. Vi gjorde också applikationer och jag applicerade 2 blommiga tygrundlar och ett hjärta av tyg som är tryckt med Kermit och Miss Piggy som håller handen!
Jag hade verkligen roligt på syslöjden i åttan och nian. Jag hade verkligen kommit igång att lära mig handarbeta som hobby hemma och min stackars slöjdfröken kunde inte lära mig så mycket. Istället lät hon mig jobba på med alla projekt jag ville och hann med och jag var jättelycklig för där fanns ju gratis material :)
Sen hjälpte jag henne ibland med att visa andra hur man skulle göra... (ja, jag har varit handarbets-nörd länge nu)
Olivia: Ja, plåta den och lägg ut den på bloggen! Vore roligt att se, låter snyggt med svartochvitrutig! Hihi, jag gjorde också just en pall! Tyckte det var dödligt trist att sandpappra... Men mycket riktigt: använder också pallen dagligen nu;) Tänk att slöjdläraren hade rätt...
SvaraRaderaAnnika: Vad roligt att en "syslöjdfröken" kommenterar;) Ja, slöjdpåsarna är nog en av de sakerna som förenar svenska folket. Tänk att nästan alla sytt en slöjdpåse! Lite svindlande faktiskt:) Hälsa dina fyror lycka till med påsarna!
Elsamarianne: Tänk att du sydde dina förhand! Synd att de är borta! Men i minnet har du ju kvar dem... Kram och ha en bra helg du också!
Alma: Vad roligt att vi är årsbarn! Ler lite när jag läser din beskrivning av högstadieslöjden, för jag kan faktiskt känna igen mig i den. Jag var också handarbets-nörd redan på den tiden och hade hunnit lära mig en hel del av min mormor, framförallt om stickning. Så jag satt där och stickade sockor med spetsmönster medan lärarinnan försökte lära de andra att lägga upp maskor... Och precis som du tyckte jag att det var fantastiskt att ha tillgång till allt material som fanns där;)
Häftigt med alla dessa slöjdpåsar i olika utförande. Egentligen borde någon göra en utställning med alla dessa varianter som folk sytt genom tiderna!
Jag hittade en massa gamla syslöjdssaker när jag bodde en kort period hos min pappa i vintras varav en syslöjdspåse. Ena öljetten som jag hade satt i hade lossnat men det går ju att fixa samt ett kuddöverdrag som inte passar i någon kudde som finns i dagsläget :-) Tyvärr är mitt bästa alster en barnklänning som jag sydde till min syster spårlöst försvunnen.
SvaraRaderaMitt längsta oavslutade alster är en stickning som jag påbörjade på kul i fjärde klass.. Tack för en mysig och inspirerande blogg.. :)
va kul att se och läsa att du anv in gympapåse till dina sygrejer för det gör jag med. min är rosavit rutig med ett rosa och ett gult band =)kanske inte dom färgerna jag hade valt i dagsläget men den är bra att ha till allt pågående.. funderar på att göra en till i tjockare tyg men just nu strejkar symaskinen så får bli en annan gång =)
SvaraRadera