Prinsesstunikan...

Minns ni barntunike-mönstret som jag berättade om att jag höll på att utveckla? Här kommer en liten lägesrapport och fortsättning på det spåret:

Det första försöket har varit färdigt ett tag nu! Inspirerat av gamla tiders barnkläder, med knappar av glas och "fusksmock" som dekoration - precis som jag hade tänkt mig. Min idé var ju att åstadkomma en klockad form med hjälp av smock på framstycket och resårstickning på bakstycket. Inga minskningar eller ökningar behöver alltså göras. Västen stickas med samma maskantal hela vägen förutom när sid-knäppningen stickas till. Då lägger man upp ytterligare ett antal maskor som sedan maskas av. Man maskar också av för halsringningen.

Smocken sys i efterhand med en finurlig teknik som jag kommer att visa i ett separat inlägg någon gång framöver.





Inför nästa försök ska jag justera måtten något och sticka ytterkanterna lite annorlunda så att de inte "rullar" sig. Jag planerar också att göra nästa variant i storlek 1-2 år. Den första tunikan är tänkt för 3-4 år.

Sedan börjar arbetet med att skriva ner mönstret. Lyckas det, så hoppas jag kunna färdigställa en PDF med beskrivningen som kommer att finnas på bloggen fritt nedladdaningsbar för den som vill!



Ha en fin torsdag!

Tre trasmattor!

Idag tänkte jag att ni skulle få stanna upp och vila ögonen på tre av mina trasmattor.

Många är tingen vi tar förgivet. Ungefär som att de alltid funnits där. Likt alla dessa trasmattor som kvinnor i generationer försett sina hem och sina familjer med. Gamla kläder och andra utslitna textilier har tillvaratagits. Matt-trasor har klippts och sedan vävts. Och så har mattorna brukats och skurats, brukats och skurats.

Nu skyddar de våra köksgolv. Pryder hallgolv och trappor. Täcker golven i torp och stugor. Ligger undangömda i garderober och förråd. Får agera stötdämpare när någon ska flytta sitt bohag...

Men så plötsligt en dag ser vi dessa mattor i ett nytt ljus. Förstår mödan och arbetet som ligger bakom. Beundrar fantasirikedomen i utformningen. Värdesätter tryggheten i att omge oss med dem. Känner historiens vingslag när vi kliver på dem. Mattorna som vävdes och fortfarande vävs för oss. Det är stort.


Tror att min farmor vävt den här vågmönstrade skönheten?


Fina, gröna köksmattan - vävd av min moster Anna-Lena

Symöte - Virka Emes rutor!

Välkomna in på symöte alla syföreningsvänner - både medlemmar och övriga läsare!

Häromdagen visade jag er den kära gamla pläden som finns i vårt hem. Den består av alldeles lagom nötta bomullsgarnsrutor i olika nyanser som har virkats ihop. Damen som virkade rutorna hette Eme och var min svärmors farmor. Rutorna var något av de sista handarbeten hon gjorde i sitt liv och hon virkade dem när hon var i 90-års åldern. Min svärmor monterade dem sedan till den här vackra pläden.

I söndags hamnade min blick på filten igen, när jag lade den över min dotter som just skulle sova middag. Så jag satte mig på sängkanten bredvid henne med virknål och bomullsgarn och klurade ut hur rutorna var gjorda. Inte alls någon märkvärdig teknik, men tjusigt i all sin enkelhet. Jag tycker att det är fint att rutorna byggs upp av den inre lilla rektangeln som man sedan virkar runt, runt. Det ger rutan en intressantare utformning än om man bara skulle virkat fasta maskor fram och tillbaka.

Att virka en av Emes rutor gav mersmak;) Därför jag letade fram alla mina rester av Marks & Kattens ekologiska bomullsgarn (ett garn som jag tycker mycket om och därför använt till lite av varje). Sedan satte jag igång med rutvirkandet. Hittills har det blivit sex stycken... Restgarnernas färger harmonierade fint ihop. Får se hur många rutor garnet räcker till och vad jag ska göra av dem. Får god lust att göra en ljus vårfilt, men då krävs att jag köper mer garn och lägger ner ganska många arbetstimmar... Det får nog bli något mindre av dem tills vidare. Återkommer till det när jag bestämt mig!

Skrev ner mönstret om någon av er är intresserad av att prova. Hoppas att beskrivningen är begriplig? Fråga mig om hjälp, annars!

Emes rutor (Mönstret nedskrivet av Maja Karlsson)

Garn: Marks & Kattens Ekologiska bomullsgarn

Virknål: 4 mm

Lm= Luftmaska

Fm= Fastmaska

Sm= Smygmaska

Du börjar med att virka den lilla rektangeln i mitten:

Lägg upp 9 lm (8+1 vändmaska).

Varv 1: Virka 8 fm längs luftmaskekedjan.

Varv 2-8: Vänd, 1 lm, 8 fm

Nu övergår du till att virka runt rektangeln. Första varvet virkas så här:

Ovansidan: Vänd som tidigare med 1 lm, 7 fm, 3 fm i nästa fm (hörnmaskan).

Vänsterkanten: Fortsätt ner längs vänster kant genom att virka 2 fm i vardera av de tre "hålen" som bildats mellan varven i sidan. Sammanlagt 6 fm, alltså. Virka 3 fm i hörnmaskan.

Undersidan: Virka 6 fm längs undersidan, 3 fm i följande maska (hörnmaskan).

Högerkanten: Virka längs med höger kant, till att börja med likt vänsterkanten, det vill säga 2 fm i vardera av de tre lite mer synliga hålen som bildats mellan varven. (Sammanlagt 6 fm). Sedan 1 fm i nästa kantmaska. Avsluta med 3 fm i hörnmaskan.

Fortsätt sedan att virka runt rektangeln så här:

1 fm i varje fastmaska utom i hörnmaskorna där det alltid virkas 3 fm i en och samma maska (en ökning som görs för att rutan ska bli plan).

Virka 12 varv runt rektangeln och avsluta med en sm i sista hörnmaskan (istället för 3 fm).

Det här med att virka filtrutor är ett ypperligt sätt att använda sina restgarner på! Många bäckar små... Det är ju också ett behändigt handarbete att ha med sig när man är på resande fot. Bara att slänga ner ett nystan och en virknål i handväskan...

Jag har förstås ett projekt på stickorna också:) Hittade ett nytt favoritgarn som jag gläds åt att sticka med. Mer om det nästa vecka...

Vad gör ni i vårsolen? Några nya handarbeten på gång? Fritt fram för alla syföreningsmedlemmar att lämna en länk till veckans handarbetsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Baka mandelkubbar!

I helgen fick jag äntligen chansen att baka en av de riktiga husmorsklassiker jag länge velat prova - nämligen mandelkubbar! Har nog aldrig ätit hembakta sådana förrän nu. Mandelkubbar är liksom lite typiskt "köpefikabröd". Bakas inte så ofta hemmavid. Undrar varför? Det gick ju som en dans att baka dem själv... Och gott blev det också! Mandelkubbar känns lite som en lyxigare variant av skorpor. Trivsamt vardagsfikabröd, helt enkelt!

Mandelkubbar (från Vår Kokbok)

Ca 20 st, ugn 225 grader

7 dl vetemjöl

1 1/2 dl socker

2 tsk hjorthornssalt

5-6 bittermandlar, rivna (tänk på att bittermandel måste förvaras utom räckhåll för barn, eftersom det är giftigt i större mängder)

125 g smör

1 ägg

1 1/2 dl mjölk

Garnering: pärlsocker

Mät upp mjöl, socker, hjorthornssalt och bittermandel i en skål. Fördela fettet i mjölblandningen med fingertopparna, med en gaffel eller i en matberedare till en smulig massa. Tillsätt ägg och mjölk och arbeta snabbt ihop till en deg.

Rulla ut degen på mjölat bakbord till en ca 40 centimeter lång längd. Skär den i 2 centimeter breda bitar. Doppa snittytan i pärlsocker. Läggbitarna på plåten med bakplåtspapper.

Grädda i mitten av ugnen 12-15 min. Låt kakorna svalna på galler utan bakduk så att ingen bismak av ammoniak blir kvar från bittermandeln. Mandelkubbarna är godast nygräddade!

Mandelkubbarna fick följa med i matsäcken på söndagens skidtur och det var fint fika, må jag säga!

Nedan ser ni dem serverade på det lilla glasfatet med fot. Den färggranna vårduken jag fick av min snälla syster i födelsedagspresent. Jag är så glad för den! Jag önskar er en trevlig veckostart!

Trädgårdstankar och omplanteringsbestyr!

Igår var det ju vårfrudagen - dagen som förr i världen markerade slutet på vintern och början på våren. Så idag steg jag upp tidigt och gick en inspektionsrunda i trädgården. Mest symbolisk i och för sig, eftersom is och snö fortfarande täcker merparten av tomten men viktig ändå...

Vår trädgård anlades samtidigt som vårt hus, det vill säga på 1920-talet. Den är en tidstypisk villastads-tomt med grusgångar intill huset, en syrénberså och syrénhäck, två äppelträd, ett körsbärsträd, jättevallmo, rosenbuskar, malva, scilla, tulpaner, brandliljor och gamla hallonsnår. Den tidigare ägaren högg tyvärr ner flera äppelträd och tog ner vinbärsbuskar och krusbärsbuskar. Sedan vi flyttat hit har jag bland annat satt en krusbärsbuske, björnbär, en schersmin, flera pioner och en massa lavendel.

Under min morgonrunda gick jag och funderade på sommarens trädgårdsbestyr... Det finns så mycket jag skulle vilja göra! Stuva om i och fylla på en del av mina rabatter. Göra om den plantering som inte blev som jag tänkte mig, flytta en odlingsbänk och skaffa ytterligare en och inte minst göra färdigt det påbörjade växthusbygget. Vi får se vad som hinns med när sommaren kommer...

Medan jorden därute fortfarande är frusen kan man passa på att sköta om sin inomhusgrönska - krukväxterna. Det är ett favorit-vårtecken för mig, när det är dags att plantera om dem! Lite extra roligt känns det i år, eftersom jag gjorde ett riktigt "krukfynd" på Röda Korset i Bollnäs. En hel trave av de gula Uppsala Ekeby-krukorna som jag tycker så mycket om, för ynka 20 kr styck! Tror jag köpte sex nya krukor - en liten och fem stora. Sedan tidigare har jag samlat på mig ganska många av de vita räfflade "Gunilla-krukorna", även de tillverkade av Uppsala Ekeby. Har också en vit kruka med samma mönsterstruktur som de gula och en del andra "U.E-modeller". Jag uppskattar verkligen de här gamla krukorna och slår till så fort jag ser dem på loppis eller i antikaffär! Någon som vet om de gula krukorna har något namn?

Så med välfyllt krukförråd är jag beredd att ta mig an årets omplanteringsprocedur. Om någon av er vill göra detsamma hittar ni ett av Husmorsskolans instruktionsinlägg här!

Ha en fin lördag!

Välkomna våren med våfflor!

Så var den här - Marie bebådelsedag eller Vårfrudagen. I de kristna länderna har dagen firats sedan 600-talet. I det gamla bondesamhället markerade dagen slutet på vintern och början på våren.

Ordet vårfrudagen har sedan i folkmun förvrängts till våffeldagen. Och det är väl tur för oss idag! Det betyder ju att vi har en bra anledning att äta en massa goda våfflor. Jag passar därför på att rekommendera mitt allra bästa våffelrecept - Kittys våfflor. Här hittar ni det!

På Nordiska Museets hemsida kan du läsa mer om vårfrudagens historia. Där står bland annat något som var intressant läsning för mig som bor i Värmland. Förr brukade vårfrudagen också förknippas med tranornas ankomst. Barnen i dalsland och värmland "sprang trana", d v s de ritade "tranbrev" och sprang från dörr till dörr och lämnade brev till sina vänner. Det påminner om traditionen att lämna påskbrev hos varandra, som fortfarande finns kvar här i Värmland. Någon av er som hört talas om "tran-brev"?

Ha en fin vårfrudag med skira vårblommor och frasiga våfflor!

Stryktips - den stora sammanfattningen!

Lillan stryker med strykjärnet hon ärvt av sin faster på den lilla strykbrädan jag hade som liten flicka.

I förra veckan skickade jag ut en uppmaning till er läsare att dela med er av era bästa stryktips. Efter det trillade det in en hel hög med praktiska och intressanta tips. Så här kommer den utlovade sammanfattningen av dessa!

Jag börjar med att bjuda på några egna tips:

1. Min utrustning består av ett relativt nytt strykjärn av märket Philips. Innan jag köpte det hade jag hankat mig fram med ärvda gamla strykjärn som sällan gjorde som jag ville. Därför blev det verkligen ett lyft när jag skaffade det nya järnet! Jag är väldigt nöjd med det! Det är effektivt och gediget och lätt att förstå sig på. Det är också utrustat med en extra lång sladd (vilket behövs i vår tvättstuga som har få eluttag) och har en funktion som gör att det stänger av sig själv om man skulle råka glömma det. Känns väldigt tryggt.





En gammal pålitlig stänkflaska som jag kom över på loppis förra året är ett annat användbart hjälpmedel. Min strykbräda är också en riktig höjdare! Benställningen är av trä, vilket gör den både vacker och stabil. Den går också att ställa högt vilket är bra för mig som är lång! När jag har tid ska jag sy ett fint, blommigt överdrag till det för det nuvarande överdraget är lite tråkigt...

2. Så här stryker/viker jag en kökshandduk: (Rutinen har jag lärt mig av min mamma.)

Stryk hela handduken. Vik in en tredjedel av långsidan mot avigan.

Vik in den andra tredjedelen.

Vik sedan först in den ena tredjedelen av kortsidan och sedan den andra.

Pressa lite extra på den färdigvikta handduken. Färdigt!

3. Om man vill ha sina lakan i prydliga högar i linneskåpet utan för mycket jobb vill jag rekommendera min svärmors teknik: Skaka ut lakanet och gör två noggranna vikningar så att lakanet blir en fjärdedel av sin storlek. Nu är det dags att börja stryka. Pressa det vikta lakanet på båda sidor. Fortsätt att vika lakanet och pressa på båda sidor efter varje ny vikning. Vik till önskad storlek... Detta går så fort och blir väldigt fint! Och så slipper man stå och stryka lakanet i hela sin storlek. Den här metoden har verkligen revolutionerat vårt linneskåp - äntligen ser det ut som det alltid gjorde i mormors skåp!



4. Små linneddukar rullar jag när jag strykt dem. Då håller de sig fina i linneskåpet.

5. Känsliga tyger bör strykas med en duk mellan tyget och strykjärnet.

Och så över till alla era fina tips!

Utrustning

Flera av er rekommenderar ångstation istället för strykjärn eftersom ni anser att strykningen blir både enklare och mer tidseffektiv med hjälp av en sådan - medan exempelvis Elsamarianne hellre använder ett vanligt strykjärn och istället dänker (=fuktar) det som ska strykas och lägger det i en plastpåse för att dra några timmar innan. Har man ingen stänkflaska går det fint att använda en vanlig blomspruta. Lena berättar att hon lägger plastpåsen med den fuktiga tvätten i kylskåpet och så plockar hon fram ett plagg i taget när hon ska stryka.

Både Kaja och Erika poängterar att strykningen blev roligare när de skaffade sig bättre utrustning!

Från Norge och Anne Camille kommer tips om att använda stärkspray när man stryker fina dukar - vilket enligt Carina också ska finnas att köpa i svenska butiker. Hon skriver att det fungerar jättebra och luktar väldigt gott!

Lillstrumpan tipsar om att det är praktiskt att ha tillgång till en ministrykbräda när man stryker ärmar. Jag har själv en liten bräda som jag köpte på IKEA för många år sedan. Vet inte om de fortfarande säljer sådana nu?

Metoder

Kaja tipsar om att man bör skaka ut tvätten ordentligt innan man hänger den och vara noga med att hänga den så fort maskinen är klar. Veck som legat till sig är mycket svårare att få bort.

Skjortor kan man låta torka på galge.

Det är bra att stryka tvätten när den fortfarande är lite fuktig.

Såhär stryker Kaja en skjorta med hjälp av en ångstation: Höger manchett, höger ärm. Vänster manchett, vänster ärm. Skjortkrage och kragstånd. Vik oket vid sömmen som sitter på ryggen och stryk hela oket jämnt. Lägg skjortan dubbelt och stryk höger fram och höger bak samtidigt. Flytta och stryk vändter fram och vänster bak samtidigt.

Charlotte som själv inte tycker om att stryka berättar att hennes mamma alltid stänkte vatten på sina lakan, rullade dem hårt och lät dem ligga en stund innan hon strykte dem.

Erika har flera tips när det gäller att stryka ylle. För det första att man kan provstryka på en restbit av tyget om man själv sytt något i ylletyg. Då vet man hur hög värme tyget tål. Om man vill pressa isär sömmar utan att få blanka avtryck på rätsidan rekommenderar hon att man använder en pressduk i tunnt ylletyg som mellanlägg. Tryck isär sömsmånerna och droppa lite vatten i skåran. Lägg över pressduken och peta ner den i sömsmånen och stryk sedan utan ånga.

Här tipsar Agneta om hur man kan rengöra sitt strykjärn (med tandkräm och bomull) om man fått en beläggning på det.

Tänkvärt

Erika påminner om att man inte ska stryka knypplad spets utan att den istället bör ångas och dras.

Fröken Textil föreslår att man istället för att stryka linnedukar ska plantorka dem, alltså att medan de är blöta lägga dem släta på en plan yta och låta dem torka så. Det gör att linnet behåller sin lyster.

Motivation

Flera av er (Dorro, Charlotte, GerdThyra) tycker att strykning är trist... För att strykningen ska kännas roligare rekommenderas därför förutom bra utrustning (som jag nämnde tidigare) att man placerar sig i närheten av en TV och ser något roligt under tiden. Att lyssna på radio eller ljudbok tycker jag personligen är trivsamt i kombination med hushållsarbete. Även en stunds tystnad och tillfälle till eftertanke samtidigt som händerna arbetar kan vara skönt, tycker jag.

Jag vill avsluta med mitt bästa stryktips för småbarnsföräldrar. Rigga upp en ministrykbräda och sätt ett litet dockstrykjärn i händerna på den lilla - så kan man stryka tillsammans! Eller så engagerar man barnet med något i den egna strykningen som att till exempel hjälpa till med att lägga det nystrukna i högar. Min treåring tycker att det är jättekul att få känna sig "stor" på det viset och att ha en egen uppgift!

Stort tack till alla er som delat med er av bra tips! Hoppas att råden kan bli till nytta för er övriga läsare! Fyll gärna på med fler tips i en kommentar om ni kommer på något mer!

Ta vara på restgarnerna!

Att tillverka filtar av restgarner har nog folk ha gjort i alla tider. Under de senaste åren har ju mormorsrutor blivit på modet igen och den tekniken lämpar sig väldigt väl för just filt-tillverkning. Virkar man mormorsrutor av restgarner och syr eller virkar ihop dem till en pläd blir resultatet härligt färgsprakande!

Men det går ju även att göra på andra sätt... Till exempel som på bilden ovan - virka stora fyrkantiga rutor i olika färger och sedan sy eller virka ihop dem.

Pläden på bilden är en favorit i vårt hem. En släkting till min man virkade rutorna på sin ålders höst och sedan monterade min svärmor dem. Nu är den härligt bomullsgarnsmjuk och charmigt sliten - väldigt fin att ta en middagslur under en regnig söndag...

Restgarnsprojekt är så fascinerande! Det blir som det blir eftersom man får utgå från den garnmängd och färgskala som man råkat få över. Inte undra på att jag är spänd på den nya boken som snart kommer ut...

Symöte - Rysch-pysch i lejongult!

Välkomna in på vårigt symöte!

Mönster: Drops kofta i två trådar alpaca korta ärmar med rynkmönster på oket

Garn: Tynn Alpaca - Du store alpaca (lejongul)

Storlek: Medium

Nu är min lejongula "påskdröm" äntligen färdig! Och jag är så glad för den! Både för det gula, för rynkorna och för den figurnära passformen. Gult är en i min mening underskattad färg - kanske för att den så olyckligt rimmar på fult?

Som jag skrev tidigare gick det som på räls enda tills jag hade stickat mig fram till det rynkade oket. Att sticka det var en långkörare utan dess like. För att sticka rynkorna använder man sig av en teknik som går ut på att man dubblerar alla maskor utom kantmaskorna och stickar dessa maskor med enkelt garn (resten av koftan stickas med dubbelt garn). En av anledningarna till att jag ville sticka koftan var just att jag ville prova på rynk-stickandet. Och det fick jag ju verkligen göra nu;)

Idén till den här koftan väcktes för någon månad sedan när jag läste ett av Olivias inlägg på temat gult. Hennes mamma höll då på att sticka henne en underbart söt gul kofta med pärlemor-knappar. När jag såg den kände jag att det hade blivit dags att plocka fram mitt lejongula reafynd ur skåpet! Garnet är norsk "tynn alpakka" och ganska likt Drops alpaca, därför sökte jag bland Drops-mönstren och fastnade för den här rysch-pysch-koftan. Har sneglat på den då och då enda sedan de släppte det mönstret...

Om man är intresserad av att sticka koftor/tröjor i vintage-stil kan man antingen leta bland de särskilda vintage-mönster som finns nyutgivna i böcker och tidningar eller naturligtvis anpassa gamla stickmönster till nya garner. Men man ska inte heller glömma att leta bland alla de nya mönster som med fantasins hjälp kan ges en vintage-touch. I Drops arkiv finns ju så många olika modeller att välja bland att man oftast kan hitta något som ligger i närheten av det man tänkt sig. Sedan kan man anpassa plagget genom att göra smärre ändringar i mönstret. Garnkvalité, färgval och knappar gör ju också mycket åt helhetsintrycket!

När det gäller min kofta är det den figurnära modellen, rynkorna, färgen och knapparna som jag tycker för tankarna till 40-tal. Knapparna är egentligen pärlor från ett gammalt pärlhalsband. Tyvärr hade jag bara fem och det behövs sju... Så jag måste bege mig till Textilverkstan i Arvika - den fina tygaffären där jag ofta handlar. Det var nämligen där jag köpte pärlorna. Hoppas att det finns några fler kvar!

Nu ska jag sätta tänderna i en hel hög med andra stickprojekt som jag har längtat efter att ge mig i i:) Mer om det en annan dag!

Hur går det för er andra syföreningsmedlemmar med handarbetandet? Kanske ger våren lite extra inspiration? Lämna en länk till ert handarbetsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Se en film!

Jag vill tipsa er om en underbar film som jag såg häromdagen! Den heter Julie & Julia och handlar om Julie - en tjej som efter en 30-års kris beslutar sig för att starta ett gigantiskt matprojekt. Hennes utmaning går ut på att hon ska laga 524 olika maträtter - det vill säga samtliga recept ur den legendariska kokboken "Mastering the Art of French Cooking" av Julia Child. Hon dokumenterar sina matlagningsäventyr på en blogg som får mer och mer uppmärksamhet under resans gång. Nedan ser ni Julia i fart med att koka en hummer - en av de svårare utmaningarna hon utsätter sig för...

Filmen baseras på två verkliga livsöden - vi får följa Julie och hennes bloggande i nutid parallellt med att i dåtid följa kokboksförfatarinnan Julia Childs väg till att lära sig laga mat i Frankrike och efterhand hennes arbete med den berömda kokboken. Julias första kunskaper tillägnar hon sig när hon som enda kvinna deltar i en fransk matlagningskurs.

Filmen bjuder på många skratt, en hel del livsvisdom, otroliga franska köksinredningar, vackra bilder från Paris, roliga insikter i hur vardagen ter sig för en bloggare och en hel massa fransk matlagning! Som ni kanske förstår så var det inte utan att jag som husmorsbloggare i 30-års åldern faktiskt kunde känna igen mig i både ett och annat;)

Den här filmen kommer jag att se många gånger! Och oj vad jag skulle vilja lägga vantarna på ett gammalt exemplar av "The Art of French Cooking"! Särskilt i bandet nedan ser den så fin och charmig ut!

Koka tomatsoppa med ris, feta och basilika!

I helgen testade vi en ny sorts tomatsoppa som jag hittade i Icas tidning Buffé. Soppan blev mycket god och var enkel att tillaga! Snabbt gick det också. Att tillsätta råris var en riktig höjdare eftersom soppan på det sättet blir avsevärt "matigare". Det var också mycket gott att toppa med fetaost. Har tidigare gjort fetaostkräm (fetost blandat med creme fraiche) och serverat till soppa. Men detta, att bara smula ren fetaost var minst lika gott! Behövs ingen creme fraiche...

Eftersom man aldrig kan samla på sig för många sopprecept tänkte jag skicka er vidare till det receptet idag. Tomatsoppa i sig är ju så pålitligt. Grundläggande och klassiskt, men aldrig tråkigt;) Kan helt enkelt inte bli fel!

Här hittar ni receptet! Varför inte låta soppan bli dagens middag?

Om någon av er har något bra tomatsoppe-tips blir jag jätteglad om ni skriver om detta i en kommentar! Ha en trevlig måndag!

Sy en vårkjol!

Mönster: "Flirting the Issue Skirt" (Design: Anna Maria Horner)
Storlek: 38-40, kjolen anpassas efter eget midjemått och önskad längd...
Tyg: Stuvbit av grått blommönstrat tyg från Panduro och grå lakansväv till foder



Jag fann ett så rasande fint kjolmönster på den amerikanska tygdesignern Anna Maria Horner´s blogg. Det är enkelt i sin konstruktion, men ändå med finess. Helt i min smak!

Modellen påminner en hel del om det vintagemönster från 1961 ("Full Gathered Skirt") som jag sydde en kjol efter i höstas. Man syr med mycket vidd och rynk i midjan. Det som är utmärkande för "Flirting the Issue Skirt" är att rynket bildas av flera kanaler som man trär resårband igenom. Det ger en bred linning och ser nästan ut som smock. Väldigt sött! Kjolen sys också i dubbelt tyg och om man vill kan man låta fodertyget titta fram med någon centimeter som en extra dekoration.



Kjolar och koftor, det är min grej det! Tänk att det tog mig 32 år att inse det;) Koftor är bra för att de är så praktiska och bekväma, och för att de kan se ut på så många olika sätt, och naturligtvis för att man kan sticka dem själv! Kjolar är bra för att man kan sy dem av vilka vackra tyger man vill och för att de är så sköna att ha på sig och för att man dessutom känner sig så fin i dem! Så den närmaste tiden tänker jag sy fler kjolar istället för slösa tid på att prova byxor som ändå inte sitter bra...



Eftersom våren snart är här kunde jag inte låta bli att brodera "Spring is here" längs den ena sidosömmen på min vårkjol. "Spring is here" är titeln på en fin och lite vemodiga jazzlåt som jag brukar sjunga ibland.

Jag broderade helt på frihand och inte blev det särskilt rakt men spretigheten kompenserade jag med valet av broderigarn - en vacker blekgrön nyans som jag köpte i Bollnäs för en tid sedan;)

Här är en annan underbart fin kjol som jag snart tänker sy!

Förklädet!

Under den senaste tiden har jag klurat på en egen förklädesmodell. Ni kanske minns bilderna på min "mood board" inför det här projektet? Så här blev det i alla fall - mitt första försök att tillverka ett förkläde av en gammal kökshandduk.

Den vackra rosenfickan sydde jag av en näsduk. Jag gillar den bleka pastelliga färgskalan som rosenmotivet tillför förklädet.

Handduken kantades med gansband.

Inspirationen till den genialiska modellen fick jag från det här fina förklädet som min mamma sydde under sin skoltid.

Min tanke är att jag ska tillverka fler sådana här förklädena av återvunnet material som - kökshanddukar med monogram, näsdukar, band, knappar m.m. Nu ska jag skissa på den lilla "kollektionen" (10 förkläden) som jag ska sy upp till en början... Ni får se mer av den när jag kommit en bit på väg!