Rätt så ofta vaknar jag tidigt, går jag upp i ateljén och jobbar ett par timmar innan resten av familjen vaknar. Lillan vet om att det är där hon kan hitta mig, när hon vaknar och jag inte syns till. Så vid 8-tiden brukar jag höra tassande fötter i trappan och sedan dyker en morgonrufsig, nattlinnesklädd gestalt upp i dörren. Ibland bubblar hon av prat och berättelser. Ibland tyst och eftertänksam, lite frusen och mammalängtig. Då kurar hon ihop sig under ett gammalt lapptäcke på en stol alldeles bredvid mig. Sedan sitter vi där och ser ut över stan. Då livet är som bäst.
Det kan jag hålla med om att mycket som inte kostar det är det bästa här i livet.
SvaraRaderaHa en härlig helg
Så mysigt!
SvaraRaderaÅh, du skriver så fint och det låter underbart att få en rufsig gestalt till ateljén tidigt på morgonen!
SvaraRaderaVad härligt det låter! <3 Ha en fin lördag! =) Hälsningar Camy
SvaraRadera