Idag fortsätter jag min lilla trädgårdshistorik genom att skriva om trädgårdens största växter, träden:
I början av 1900-talet var det vanligt att städernas villaträdgårdar kantades av träd. Träden planterades i rad intill gatan. I vissa fall sattes till och med en och samma trädsort längs en hel gata, trots att tomterna hade olika ägare. En sådan gata måste ha gett ett liknande intryck som en allé. Ofta hölls "gatu-träden" hårt klippta. Det kan man se på att grenarna med åren blir bulliga efter alla klippningar.
Jag blir alltid så glad när jag ser några ståtliga gamla träd som fått stå kvar - ibland som ett ensamt minne av det som en gång var...
På vår tomt växer tre gamla lönnar av den här typen. Från början var de fyra men en var vi sorgligt nog tvungna att offra på grund av en krånglande vattenledning. Jag höll mig inomhus när de forslade bort det stackars trädet. Det hade ett sådant symbolvärde och en kraft som gjorde det svårt för mig att se på... Att såga ned något som växt i så många år kändes hemskt!
Nu är jag så tacksam för de tre lönnarna som står kvar. Njuter av dem dagligen! Träden är liksom en del av vårt hus.
Jag kan inte låta bli att visa er ett par bilder av de två stamsyrenerna som växer en bit bort på vår gata. Just stamsyrener planterades ofta som "gatu-träd". Stammarna vrider sig som ett ett gammalt urtidsdjur och de utstrålar en sällan skådad värdighet. En gång om året slår blommorna ut som en överraskande kontrast till de grova stammarna. Visst är det vackert?
Hoppas helgen blir fin!
Jag förstår sorgen att behöva hugga ner ett träd! Jag brukar gråta lite när jag passerar kalhyggen och liknande- tänk att människan kan förstöra så mycket så snabbt!
SvaraRaderaLönnar doftar så underbart när de blommar! Själv hittade jag en bortkastad rhododendron idag, mer om den på min blogg nån dag framöver..
SvaraRadera