I 20-tals trädgården - del 1!

Jag har gått och tänkt på att jag skulle skriva lite om vår trädgård - ur ett historiskt perspektiv. Och nu gör jag det:) Kanske finns det fler än jag som är intresserade av äldre trädgårdar?

Mitt trädgårdsintresse har vuxit successivt sedan vi flyttade in i huset för drygt fem år sedan. I takt med att jag följt trädgårdens uppvaknande, blomstring och vissnande har jag blivit allt mer fäst vid denna lilla markplätt. Efterhand har jag också förkovrat mig genom att läsa det jag kommit över om trädgårdhistoria. Den här har jag redan rekommenderat men här kommer ytterligare ett boktips.

När vi flyttade hit var de mesta igenvuxet. Den första sommaren ägnades i princip åt att försöka tämja gräsmattan, samtidigt som vi observerade vad som kom upp och var. Numer känner jag min trädgård utan och innan. Därför känns det roligt att kunna dela med sig av den!


Syrenerna bildar ett hål mot himlen.

Idag tänkte jag börja med att visa er en av mina favoritplatser - syrenbersån. Skulle gissa att den är nästan lika gammal som huset. Numer sträcker sig de högväxta syrenerna mot skyn och bildar ett svalt insynsskyddat rum i ena kanten av vår trädgård. Bersån måste ha skötts väl genom åren eftersom den behållt sin fyrkantiga form. Syrener sprider sig fort och nya skott tittar upp här och var. Håller man inte efter dessa försvinner konturerna i ursprungsplanteringen. På ödetomter brukar man kunna se bersåer som helt vuxit igen och snarare ser ut som ett buskage än en berså.

På höjden är syrenerna helt otuktada. För att se tidstrogen ut borde bersån egentligen klippas ner till 1,5-2 meters höjd. Då kommer mer ljus in till de nya skotten vilket gör att de kan växa sig tätare nertill. Men vi tycker så mycket om den här högvuxta "syrenkojan" så den får vara som den är. Bortsett från att jag gallrar noga, klipper ingången och håller efter rotskotten.


Det vita trädgårds-möblemanget heter Slite och kommer från den gotländska firman Guteform.

Vi har lagt grus i bersån och sammanlänkat den med gårdsplanen genom en rak grusgång. Min gissning är att det sett ut ungefär så från början. Hittade nämligen spår av grus inuti bersån. Raka grusgångar är typiskt för 20-talets trädgårdar. Då lade man ofta grus i en bred gång runt huset. Gruset lades ända intill byggnaden. Sedan utgick raka, smalare gångar från den centrala grusplanen för att leda vidare till exempelvis gårdsbyggnader.

Om man vill anlägga en ny grusgång där det är gräsmatta görs det lätt genom att man lägger ut marktäckduk i önskad bredd och grusar direkt på den. Man behöver alltså inte krångla med att gräva bort gräsmattan. Denna metod har i alla fall fungerat utmärkt för mig:) När man beställer grus bör man tänka på att det som kallas "ärtsingel" passar bäst i gamla trädgårdar. Ärtsingel består av runda, mjuka, något större stenar som är trevliga för små fötter att kliva på.

Förr i tiden anlades grusgångar genom att man packade ett lager sand hårt med vält och sedan täckte sanden med ett tunt lager grus. Genom att sanden var så hårt packad fick inte ogräset fäste så lätt. För egen del lade jag marktäckduk under hela grusplanen (i samband med att vi dränerade huset) och jag måste säga att det har underlättat något otroligt. Grusgångsrensandet har gått från att vara en av de tyngre arbetsuppgifterna i trädgården till att i princip inte ta någon tid alls!

Återkommer framöver, med fler glimtar från min 20-tals trädgård...