Ett litet barn kan faktiskt hjälpa ett annat ännu mindre barn genom att bistå sin handarbetande mamma. Allt som krävs är att hålla garnet i några minuter medan snodden tvinnas. Det går till och med se att på Barnkanalen samtidigt... Knytband till "Värma liten-hättan" är en utmärkt utmaning för en treårig hjälpreda.
Allt är ju som ni vet relativt! Vi människor är olika. I förhållande till en vuxen människas tålamod kan ett barns uthållighet tyckas liten. Och i sin tur kan ett visst barn i jämförelse med en annan jämnårig verka sällsynt tålmodig, eller i värsta fall ovanligt otålig. Men hur lite tålamod en människa än har, så räcker det alltid till något. Bara man får chansen! För hur ska man annars veta vad man klarar av - om man aldig får prova?
Ibland undrar jag om vi nutidsmänniskor i vår iver att "spara tid" börjat betrakta tålamodsprövande aktiviteter som något farligt? Rädslan för att tröttna, tappa intresset, eller ännu värre - förspilla tid gör att genvägarna alltid ses som det förnuftigaste valet.
Kanske är det därför jag ofta får frågan: - Hur hinner du egentligen sticka? Svaret blir då något i stil med: Jag hinner sticka för att jag vill hinna och därför tar mig tid till det!
Jag tror nämligen på den oändliga kapacitet som varje människa besitter och det gränslösa tålamod som föds ur ett starkt intresse! Vad tror ni?
Absolut. Det är en prio fråga. Men många har nog svårt att förstå just handarbete för att de själva inte kan/vill. Sen är det ju också så att handarbeta kan man ju göra i sociala sammanhang även om inte de andra runt omkring deltar. Alla blir ju "saliga på sin tro" som det heter.
SvaraRaderaJag har för tillfället valt bort att läsa böcker, lösa korsord mm och har dessutom lärt mig att faktiskt tacka nej till en del evenemang för att jag anser att just det kanske inte tillför så mycket för mig just då som min stickning gör.
Men som sagt alla har sina hook-ups, fiska, träna, påta i trädgårn, hänga vid tv:n mm mm, det handlar nog bara om att välja bort något mindre viktigt för att kunna prioritera det som man mår bra av, och att låta saker ta sin lilla tid!
Jag håller med fullständigt, det handlar också om att vilja och att prioritera. Många frågar hur jag hinner. Visst, jag är hemma på heltid, sjukpensionär, och måste vila väldigt mycket. Men när jag vilar kan jag sticka, och virka i min vil/dagsäng, det går alldeles utmärkt.
SvaraRaderaJust detta fantastiska att skapa något med händerna är viktigt för mig, och ännu viktigare att få skapa, och få ge bort, till Hjälpstickan, Värma liten, Hjärtekatten, mm, ger så otroligt mycket kärlek tillbaks. Att få ge, ger mig extra mycket kraft att orka.
Här hemma har jag valt bort en stor tidsödande apparat, nämligen TV:n, och ser bara ytters lite på den, bara det programmet jag vill se, sedan stänger jag av. Inget slötittande på burken,tiden som finns är för viktig för att slösa bort den och inte få något tillbaks. Visst, det går att sticka framför tv:n också, men jag tar hellre en ljudbok tillsammans med min stickning.
Jag tycker att handarbete och jobba med händerna, såsom att baka, sy,sticka, mm, ger så mycket till själen, jag mår så otroligt bra utav det. Andra får också glädjas åt det genom hjälpverksamhet. Det är LYCKA!
Kramar till er alla//Tina i Falun