fredag 19 december 2014

Kvällsnöjet!

Nej då - min dag har inte varit lugn och stillsam!

Men inledningen var förstklassig - dans kring granen på lillans skola! Det var inte illa det!

Barn är så fina. Det är ju inte direkt någon nyhet, men jag slås av det gång på gång. Att barn är det bästa som finns!

Det är de där små gesterna, leendena, skratten. De tankfulla blickarna och de rättframma frågorna. Den oreserverade glädjen, de hoppfulla minerna. Glädjen när tomten kom! (En skola där rektorn är tomte kan förresten inte vara annat än bra!) Och fröknarna sedan! Vilka höjdare! Jag tror jag tar och börjar ettan igen, nästa termin. Skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa dagarna i en sådan där sprudlande och fantasirik miljö...

Så starten var bra - det går inte att säga annat. Egentligen var inte resten så pjåkig heller. Det är bara det att jag har farit hit och dit och försökt hinna lite mer än vad som egentligen är möjligt. Bland annat har jag samlat ihop bokföringsmaterial som ska till min revisor. Den processen vill jag sammanfatta med ett egenkomponerat talesätt: "Den som börjar försent väntar oftast för länge!"

Sedan har jag packat Manufaktur-paket som ska skickas i dag... Vad roligt att det var så många av er som nappade på julerbjudandet och köpte min mammas vackra halssmycken, förresten! Det gläder mig!

Men snart är det kväll igen (för det är det ju mest hela tiden...) och då ska jag äntligen få sticka klart min julsjal och läsa boken jag unnat mig själv som julläsning: En nyutgåva av Agatha Christies "Poirots Jul". Det blir fint som snus det, må ni tro!

torsdag 18 december 2014

Julfest i Manufakturen!

I dag blir det julfest i Manufakturen!

Erbjudande 1: Gratis frakt hela dagen fram till midnatt (med leverans innan jul). Välj alternativet "Gratis julfrakt" i kassan!

Erbjudande 2: I dag kan du köpa de vackra halssmycken av silver och ull som guldsmeden Kajsa Karlsson (min mamma) har gjort, till ett extra förmånligt pris: 400 kr (ordinarie pris: 500 kr) Som en extra julbonus medföljer också silverkedja! (Värde 150 kr) Smycket paketeras i en julfin ask - färdig att lägga under granen.

Här hittar du smyckena!

tisdag 16 december 2014

Symöte - Julsjalen!

Hej syföreningsvänner!

Det lackar mot jul i rasande fart. Så mycket som ska sys ihop när det gäller Manufaktur och bloggjobb - innan julefriden till fullo kan sänka sig över mig här i Arvika. Men ibland sätter jag mig en stund i skenet av juleljusen och stickar på en liten "onöda"...

Kunde nämligen inte motstå att göra min egen tappning av Garnomeras julsjal. Flinka Maria har gjort ett underbart litet "sjalrecept" som ger en rätstickad sjal med långa snibbar och tofsar i ändarna. Sådan där enkel stickning som är skön att ägna sig åt när man har mycket i huvudet och egentligen bara önskar sig en stunds rekreation.

Pröva, så får du se!

Garnet som jag stickar med är lite extra fint för mig, eftersom jag köpte det i Brighton i somras. Bara två nystan... Det kommer från Blacker Yarns som färgat grå ull - vilket ger den här "dimmiga" effekten. Känns fint att just Brighton-garnet får bli en julsjal!

Vad gör du för festligt? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länklerktyget nedan:


måndag 15 december 2014

Koftan med stort K!




Jag har firat luciahelgen hos mina föräldrar i Guldsmedshyttan. Det var fint som sjutton med både julmarknad, luciatåg och Janssons Frestelse!

Och så fick jag den allra finaste presenten av mamma: En mycket speciell kofta! Hon hade köpt den på loppis under en resa genom Dalarna i somras. Loppis-innehavarens farmor Kristin hade stickat koftan - förmodligen någon gång på 1940-talet.

Vilken skatt denna kofta är! Så vacker på alla sätt och vis. Både modell, mönsterstickning och färgkomposition gör mig mållös!

Dessutom är stickade orginalplagg från första halvan av 1900-talet förhållandevis sällsynta, så det är en ynnest att få möjlighet att nagelfara varje maska och filosofera över hur koftan är gjord...

Fotona är tagna i min barndomsträdgård - frostig och vit, dagen till ära. Som ni ser kunde jag inte låta bli att plocka med en näverlur också... Den stod där hemma på en hylla och liksom ropade att den hörde ihop med koftan!;)

fredag 12 december 2014

Stugan vid bergets fot!

Jag gick på stan häromdagen och plötsligt föll min blick på en liten, liten porslinsstuga i ett skyltfönster... Det var en alldeles ensam liten stuga - en ljusstake med ett enda ljus. Som en sinnebild av nordisk enslighet...

Jag kom att tänka på en bild som John Bauer gjort . "Stugan vid bergets fot", heter den! Du vet det lilla huset framför berget, röken som stiger upp ur skorstenen, ljuset som lyser i fönstret och trollet som lufsar förbi i förgrunden.

Den här ljusstaken måste vara något av det finaste sett, någonsin! Kanske för att den ser ut lite så som jag känner mig ibland - som en ensam stuga i en stor skog.

Och visst är det hoppfullt att man kan göra upp en värmande brasa och tända ljus även i en liten stuga! Precis som det är trösterikt att en enda liten ljusstake sprider en hel massa ljus omkring sig!

Nu står den gamla ljusstaken hemma hos mig, och på julafton ska den få hedersplatsen!



tisdag 9 december 2014

Symöte - Renkoftan!

Hej och välkomna på symöte!

Det var för ett år sedan vi den här tiden... Jag kom som vanligt, att tänka på att jag skulle vilja ha en jultröja med renar och annat juligt, men insåg i gammal vanlig ordning att jag inte skulle hinna sticka en till jul.

Då slog det mig att det kanske fanns ett annat sätt... En liten genväg! Jag hade ju en gammal favoritkofta från Noa Noa i garderoben, som mycket väl kunde behöva få sig ett lyft. Och så hade jag ett litet restnystan av vackert rött garn i alldeles rätt grovlek.

Det var så det började... Jag sydde renar och bårder så det bara sjöng om det, och det var så roligt!

Jag syr motiven med maskstygn (ett stygn som liknar en stickad maska) och det ger illusionen av mönsterstickning. Maskstygn heter "duplicate stitch" på engelska, så ett enkelt sätt att hitta fina motiv att sy är att googla på "duplicate stictch" och "chart".

När julen var över lade jag resterna av det röda garnet på ett säkert ställe, för att kunna plocka fram det i år igen. Och det var just vad jag gjorde häromveckan. I år fick ett snirkligt monogram (ur en gammal korsstygnsbok) och en snöflinga göra renarna sällskap. Och så sydde jag två små granar på ärmarna. Dessutom bytte jag de bruna knapparna mot en samling julröda härligheter som jag köpte av Tant Kofta för något år sedan...

Det är både vilsamt och beroendeframkallande det här broderandet. Så fantastiskt fritt och tillåtande! Jag bara syr liksom... Och blir  jag inte nöjd är det inte värre än att jag repar upp.

Än är jag inte färdig med koftan. Jag har bestämt mig för att jag ska sy tills det röda garnet är slut. Antingen sker det i år, eller så fortsätter jag nästa år. Jag har ingen brådska att bli klar. Tänker att tröjan blir lite som en dagbok, där jag syr in minnen från olika jular. Och när den här tröja är "färdig" så skulle det inte förvåna mig om jag börjar på en ny. Det är ju nästan en slags jultradition nu, det här broderandet!





































Vad stickar du på? Eller virkar du? Eller syr? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

måndag 8 december 2014

Ömtålig grannlåt!

Apropå gårdagens inlägg om det virkade flaggspelet:

Någonting annat antikt som jag gärna hänger i min julgran är kulor av glas. Jag brukar köpa någon per år, när jag hittar sådana som är riktigt, riktigt fina.

Dessa tu sprang jag på i en av stadens loppisar... Ett präktigt par, enligt mig! Det är så fint att den rosa färgen går igen i dekoren på båda. Och den gröna kulan är verkligen något utöver det vanliga med sin svängda form och snirkliga dekor!

Å, vad roligt det ska bli att klä granen sedan!