onsdagen den 15:e februari 2012

Lära barn att sticka - del 1!

Hur går det till när ett barn lär sig sticka?

Tänk så många människor världen över som redan kan konsten att sticka! Människor som måste ha lärt sig på något sätt av en mamma, pappa, mormor, farmor, lärare, vän eller kursledare - stickat sina första trevande maskor med stor möda och säkerligen också tappat en och annan på vägen...
Hur gjorde de? Naturligtvis på en massa olika vis med hjälp av olika metoder. Jag var nyfiken på vilka och om det fanns några återkommande tips att utgå från? Så jag letade och letade, och läste och läste i böcker, på bloggar och hemsidor, i facktidskrifter och uppslagsverk. Jag fann överlägset mest material genom amerikanska bloggar och hemsidor och förvånasvärt lite skrivet på svenska.

På ett sätt är det inte så förvånande, med tanke på att det här är just en av de där kunskaperna som man oftast för vidare handgripligen - utan ord och böcker. Men däremot blev jag förvånad över att kulturen kring detta verkar skilja sig så mycket åt mellan Sverige och USA. I USA är stickning med barn liksom en egen diciplin - det finns särskilda böcker och kurser med ledare som är specialiserade på att jobba pedagogiskt med stickning och i "homeschool-rörelsen" är stickning ett viktigt inslag. I Sverige har nog slöjdundervisningen tagit hand om det hela (skolslöjden är ju unik för oss i norden), och antagligen i kombination med den utlärning som har skett av tradition i hemmen. Men jag tycker att vi skulle lyfta fram detta ännu mer och hoppas att jag kan bidra till det, bland annat genom det här inlägget.
Här kommer en liten sammanställning av de tips och råd jag själv funnit när jag läst och letat:








Material

Stickor: 4-5 mm och gärna av trä. Stickor av trä känns varma och mjuka och maskorna glider inte av lika lätt som från metallstickor. Tänk på att stickorna helst ska vara av kortare typ och se upp så att spetsarna inte är för vassa. Vill man vara riktigt avancerad finns det särskilda barnstickor (se bilderna). I ett sådant par har varje sticka sin egen färg för att man ska kunna skilja dem åt. Man får också en glad mun på köpet:)

Garn: Passande ullgarn till sticka 4-5 mm. Alla experter verkar överens om att ull är det bästa materialet för nybörjare. Ullen är förlåtande på så sätt att den fyller ut och håller ihop så att ojämnheter och misstag syns så lite som möjligt. Dessutom är den mjuk och skön att hålla i. Tänk på att välja ljusa nyanser - då syns maskorna bättre. Att låta barnet som ska sticka välja färg är ett bra sätt att öka motivationen! Här kommer förslag på några garnsorter som ska funka bra att börja med: Drops Alaska, Drops Karisma, eller Marks och Kattens Eco Ull.

(Naturligtvis går det även med både akrylgarn och bomullsgarn om man inte har något ullgarn i närheten...)







Hur gör man - tips och idéer
  • Eftersom alla barn är olika är det svårt att säga vid vilken ålder man kan börja. Vissa barn lär sig sticka redan i 5-6 års åldern (en del ännu tidigare) medan andra är mogna att lära sig först vid 7-8 års åldern. Det beror bland annat på hur koordinationen mellan händer och ögon utvecklas. Att lära sig sticka ska kännas lustfyllt (annars blir det ju liksom poänglöst) så det bästa förstås att utgå från när barnet själv ber att få prova. För barn med stickande föräldrar brukar det komma naturligt... Även innan ett barn är moget att lära sig stickning fullt ut kan ett nystan och ett par stickor att leka stickning  med, vara en rolig leksak.
  • Det är bra att börja med att lära ut räta maskor och rätstickning. I USA finns flera olika ramsor som används för att komma ihåg hur en maska stickas. Till exempel:
In through the front door,
Once around the back,
Peek through the window
and off jumps Jack!
(rätmaska)
Down through the bunnyhole,
Around the big tree,
Up pops the bunny,
and off goes she!
(avig maska)
  • Jag har inte hittat en enda ramsa på svenska - men gissar att det måste finnas? Någon där ute som kan en stickramsa?
  • Så här kan man gå tillväga för att lära ut de räta maskorna: Låt barnet sitta i ditt knä med sina händer ovanpå dina. Sticka långsamt och sätt gärna ord på röreslen med en ramsa eller bara en kort beskrivning av vad du gör: in, hämta, ut, släpp. Övergå till att placera barnets händer under dina händer och sköta stickorna medan du fortfarande har garnet över fingret och kontrollerar garnspänningen. När det flyter på bra låter du barnet prova hela processen själv. Det här tillvägagångssättet fungerade bra när jag testade det med min 4-åriga dotter. Hon är förstås för liten att klara helheten själv, men fram till det att hon skötte stickorna och jag spände garnet gick det jättefint!
  • Uppläggning och avmaskning sköter den vuxne i början.
  • Det kan vara lättare och roligare för barnet som ska sticka om man förbereder genom att sticka ett par varv innan barnet tar vid. Då finns det lite mer att hålla i och uppläggningen och det första varvet är redan avklarat.
  • Låt de första stickstunderna bli korta så att koncentration inte övergår till frustration.
  • En rätstickad grytlapp eller en liten dockhalsduk kan vara lämpliga nybörjarprojekt. Av en rätstickad fyrkant som vikes på mitten och sys ihop kan det bli en liten börs eller väska - det viktiga är att man börjar med små projekt så att det går snabbt att se ett resultat. Det kan vara smart att hjälpa till med ett par varv i smyg då och då mellan barnets stickstunder. Då blir det tydligare att det går framåt!
  • Uppmuntra, ha kul och var tålmodig! Övning ger färdighet.
Sist av allt ett tänkvärt litet citat om att lära barn sticka. Jag fann orden här och översatte dem till svenska:

"Du behöver mer tålamod än kunskap, mer kärlek än skicklighet!"

Detta var del 1 av min serie om barn och sticknng. Jag återkommer framöver med ett inlägg fullt av länktips!

Baka pizzabullar!






















Det är något alldeles särskilt festligt med pizzabullar...

Kanske hänger det ihop med att det plötsligt blir legitimt för både vuxna och barn att äta sig mätta på just - bullar? (Eftersom pizzabullarna ju faktiskt är mer som mat än ett bakverk, eller hur?) Men kanske också för att man har en känsla av att man äter pizza samtidigt som man äter bullar? Mycket av det goda på en och samma gång - så kan vi väl sammanfatta det?

Jag tycker att bullarna är fina som mysmat på fredagskvällen eller vid något annat tillfälle när man vill festa till det lite extra. Och att baka dem tillsammans med familj eller vänner är ju ett nöje i sig!

Mitt recept på pizzabullar har följ mig i många år. Fyllningen är okomplicerad att göra men väldigt smakrik. Det blir en stor sats bullar och de som blir över är perfekta att frysa in och ta fram närhelst man behöver utflyktsmat eller ett lyxigare mellanmål!

Pizzabullar

ca 50 bullar

5 dl mjölk
2 msk olja
2 tsk salt
1 paket jäst
1 ägg
13-15 dl vetemjöl
Fyllning:
2 dl tomatpuré
1 pressad vitlök
2 msk soja
2 tsk örtkrydda
3 dl mager riven ost
2 dl gröna oliver
Pensling:
1 ägg
1-2 dl riven ost

Gör vetedegen: Ljumma mjölken till 37 grader. Rör i olja och salt. Smula i jästen. Knäck ägget och blanda ned det. Rör i det mesta av mjölet och arbeta kraftigt och länge, 5 minuter med maskin eller 10 minuter för hand. Degen ska vara ganska lös men smidig. Jäs övertäckt till knappt dubbel storlek i ca 30 minuter.
Förbered fyllningen: Rör ihop tomatpuré, pressad vitlök. soja och örtkrydda. Riv osten. Grovhacka oliverna.
Ta upp degen på mjölat bakbord. Knåda den med några kraftiga tag. Dela i två halvor. Kavla ut till två plattor, ca 30*40 cm. Bred först på tomatfyllningen och strö över olivhacket. Täck med riven ost. Rulla ihop som kanelbullar. Dela varje rulle i 20-25 skivor. Lägg i bullformar. Jäs övertäckta i ca 25 minuter. Värm ugnen tll 250 grader. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite riven ost. Grädda i 10-12 minuter.

tisdagen den 14:e februari 2012

Symöte - En knut för kärleken!









Hjärtligt välkomna - får jag väl säga en symötesdag som denna:)

Vad, hur och om vi firar Alla Hjärtans Dag är uppenbarligen väldigt olika... Vissa avfärdar dagen som ett kommersiellt jippo - andra bakar storlagna tårtor och ordnar kalas och bjudningar. Jag tycker man ska fira om man vill och hitta sitt eget sätt att göra det på. Kärleken förtjänar ju sin plats i vardagen vare sig det sker i det stora eller det lilla...

För mig är den här dagen inte bara Alla Hjärtans Dag - det är också den dag då jag förlovade mig med min man. För fem år sedan stod vi vid lagstenen på Thingvellir och bytte ringar. (Thinvellir = Islands mest betydelsefulla historiska plats. På Thinvellir etablerades Alltinget 930 som kom att spela en viktig roll fram till 1271. Där tog man alla viktiga beslut under sommartinget som rörde befolkningen och antog också kristendomen år 1000.)

Jag ville göra en liten present för att fira årsdagen. Det blev en virkad "Algerisk kärleksknut". Traditionen med kärleksknutar är uråldrig och finns i olika kulturer världen över - två sammanflätade länkar symboliserar den eviga kärleken. Förr var det vanligt att sjömän bar en knut med sig som en påminnelse om sin käresta som väntade i land.

Den algeriska kärleksknuten blev aktualiserad i samband med James Bond-filmen "Casino Royale", då rollfiguren "Vesper Lynd" bar ett sådant smycke om halsen. Lite rolig kuriosa, eller hur?

Min knut är tänkt som bokmärke - vilket passar utmärkt till min deckarläsande man. I ursprungsmönstret som jag fann på Ravelry är knuten utformad som ett halsband. Men det där är ju lätt att anpassa som man vill. Den här knuten skulle ju också göra sig bra som applikation! Jag virkade knuten av DMC:s broderigarn - det blev väldigt sött tycker jag! Kärleksknuten är gjord på ett litet kick - så den som vill hinner faktiskt göra en idag till och med...

På tal om kärleksknutar - det finns en särskild virkteknik som kallas för det. Någon som provat på den? För ett par veckor sedan deltog jag i en handarbetsdag i Stripa. Då träffade jag en vänlig dam som erbjöd sig att lära mig detta, men tyvärr hann vi inte med det... Jag hittade i alla fall flera instruktionsvideos på Drops som beskriver hur man gör, så den som vill kan ju lära sig den vägen. Tekniken är influerad av den Keltiska kärleksknuten - fint med symboliken som finns bakom här också.






















Mönster: Algerian Love Knot av Nicole Verville
Garn: DMC:s Moulinegarn i benvitt och gammelrosa
Virknål: 3,5 mm och 3 mm till ytterkanten


















































Har ni syföreningsmedlemmar gjort något hjärtligt handarbete under veckan? Lämna gärna en länk till ert handarbetsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

måndagen den 13:e februari 2012

Värdefulla gratishäften!


Jag är en av dem som samlar på mig sådana där små recepthäften som hänger lite här och var i matbutikerna... Oftast är de där receptfoldrarna väldigt fina - väl genomarbetade och vackert illustrerade. Som komprimerade kokböcker i miniatyr och gratis till på köpet! Genom att lusläsa dessa små receptsamlingar håller jag mig ajour med vad som är på gång i receptvärlden, både när det gäller recepten i sig, presentationen och formgivningen. Eftersom häftena tillverkas i rask takt av matproducenterna själva blir de som en liten provkarta över vad fabrikanterna vill sälja men också vad de tror att vi köpare vill laga i en viss period. Kanske är det tack vare den här flyktigheten som man vågar göra ta ut svängarna och göra broschyrerna så fantasifulla.

Tänk så många fina recept jag funnit på det här viset genom åren! Ett litet anspråkslöst bakhäfte har till exempel blivit själva fundamentet för mina julbak - där står både mina favorit-lussebullar och den mjuka pepparkakan med lingon som jag inte kan vara utan i julhelgen. Jag har också hittat väldigt många bra recept som innehåller kravmärkta produkter och Fair Trade-varor. Dessutom har jag samlat på mig en hel del spännande sylt- och marmeladrecept.

Och ja: Visst vet jag också att själva baktanken med sådana här trycksaker är att konsumenterna ska rusa åstad och köpa just den produkt som recepten föreslår, för att i nästa stund slänga häftet i soporna! Men eftersom det är så uppenbart så känner jag mig inte lurad. Nej, jag tar de färgglada receptsamlingarna med mig hem och läser dem omsorgsfullt  i soffhörnet, sedan bestämmer jag mig för vad som ska provlagas...

Och så förvandlas en hög gratisbroschyrer från slit-och-släng till dyrbar skatt! Å, vad jag tycker om att ha det så! Det är också en spännande tanke att de recepthäften vi samlar nu - kanske kommer att vara åtråvärda seconhandföremål om sisådär en 50 år. Precis som de här!

söndagen den 12:e februari 2012

Semmelrecept för husmödrar i farten!

Åtminstone en gång om året vill jag äta hembakade semlor - det finns liksom inget som går upp mot det! Inte ens de bästa konditori-semlorna... De semlor man gör själv kan man ju komponera precis som man vill när det gäller mängden mandelmassa och grädde. Det är väl därför det blir så gott? Och så tack vare de nybakta bullarna också förstås... Jag blandar alltid mandelmassan (- så här gör man förresten egen mandelmassa på ett enkelt sätt) med inkråmet och en skvätt mjölk. Det är ju lite olika hur man vill ha det med det där... Hur gör ni?

Numer har jag alltid några påsar jäsblandning, att ta till vid spontanbak, ståendes i skafferiet. Som idag till exempel - när det kom för mig att jag ville baka en plåt semmelbullarbullar. Med jäsblandningen säger det bara svisch och så är bullarna färdiga. Väldigt praktiskt för husmödrar i farten;)

Jag använde nedanstående recept från Dr Oetker. Det blev väldans bra och bullarna passar utmärkt att äta släta också!


Kardemummabullar

ca 30 st bullar  
  • 1 påse Dr. Oetker jäsblandning
  • 1,5 dl socker
  • 2 tsk malen kardemumma
  • 0,5 tsk salt
  • 150 g smält smör
  • 5 dl mjölk
  • 1 st ägg
  • 1,3 l vetemjöl
  • 1 uppvispat ägg till penslingen
    1. Blanda samman jäsblaning, socker, kardemumma, salt och det mesta av mjölet. Rör ned smält smör, mjölk och ägg. Blanda ordentligt till en slät och smidig deg.
    2. Ta upp degen på ett mjölat bakbord och knåda in mer mjöl efter behov. Dela degen i jämnstora bitar som du formar till runda bullar och lägg på en plåt klädd med bakplåtspapper.
    3. Låt jäsa under bakduk i 15 minuter.
    4. Pensla med uppvispat ägg och grädda i 250 grader i mitten av ugnen i 8-10 minuter.

    lördagen den 11:e februari 2012

    Vintervärmare!






















     
    I morse fäste jag trådar och sydde knappar i ytterligare en "hjärtevärmare". Egentligen har den varit färdigstickad ett bra tag men bland blir det så där fånigt - man skjuter upp det sista trots att det bara tar ett par minuter när man väl sätter sig. Nu är den i alla fall färdig och jag har den redan på mig - jag behöver värmen! Det är smällkallt här!

    Den här gången gjorde jag hällorna till knäppningen med langettstygn istället för att virka som på den förra... Det blev faktiskt ännu bättre, tycker jag! Knapparna är något av de finaste jag sett - fann dem på NK:s tygbutik vid mitt senaste Stockholmsbesök. Rutiga knappar är det vackraste jag vet! Och dessa i pärlemor är helt fantastiska...

    Jag har egentligen massor av saker att visa och berätta men just nu bloggar jag på lånad dator eftersom min gick sönder tidigare i veckan. Imorgon ska jag köpa mig en ny och då lovar jag att det blir ordning på torpet igen. På återseende!

    torsdagen den 9:e februari 2012

    Titta vad Karin har sytt!
















    För en tid sedan frågade jag Karin Holmberg, som driver "Brodösens Blogg", om hon ville brodera en av de babytröjor som vi ska skicka till Kongo och bebisarna på Panzisjukhuset senare i vår. Ni minns kanske att jag kom över en hel hoper bomullsplagg på Panduro tidigt i vintras...

    Karin sade JA, och igår hittade jag den här bedårande skapelsen i min brevlåda. Är den inte fin? Jag svimmade nästan av förtjusning när jag såg den, och blev alldeles väldigt glad! Tänk vad härligt det blir för någon av mammorna i Kongo att få klä sitt barn i den här tröjan!

    Här berättar Karin själv hur hon tänkte när hon utformade broderiet och applikationen. Jag tycker det är särskilt fint med hennes tankar om hjärtat som en internationell symbol och att en mamma som sätter den här tröjan på sitt barn förhoppningsvis blir extra kär i det. Eftersom de flesta kvinnorna på Panzisjukhuset blivit utsatta för sexuellt våld, kan ibland anknytningen mellan mor och barn vara problematisk. Då är det viktigt med värme och hjälp från omgivningen och vad kan vara bättre i den vägen än en handbroderad hjärtetröja?

    Stort tack till dig Karin för din insats - tänk vad fint det är med hjälpsamma bloggvänner! Besök gärna "Brodösens blogg", där finns hur mycket inspiration som helst och en massa bra tekniktips för den som vill lära sig mer om broderi!