Dags att öppna kalaslådan!

Nej, nu öppnar jag kalaslådan och tar helg! Idag är det nämligen min födelsedag:) Har dagen till ära fyllt på förrådet med prickiga tårtljus och rosa marsipanrosor - basvaror i födelsedagssammanhang.

Kommer säkerligen tillbaka med en liten rapport från festligheterna, senare idag...

Hoppas att ni står ut i snöslasket!

Städa skafferiet!

I lördags kavlade jag upp ärmarna och tog itu med skafferiet. Är det våren som gör att man plötsligt känner sig manad att rensa?

Fast visst tar det emot en smula även när den där vårlusten finns där... Det är det där med att plocka ut allt och liksom sätta igång ett jätteprojekt som inte går att avbryta mitt i som alltid är lite småläskigt. Men så fort jag börjat tycker jag nästan alltid att det känns roligt. Och skönt. Som att återövra sin egen mark...

Jag följde dessa enkla steg när jag gjorde mitt skafferirens:

1. Ta ut allt.

2. Torka av hyllorna och rengör golvet noga. Jag städar alltid med såpa och ett miljövänligt rengöringsmedel från Cath Kidston.

3. Gå igenom alla förpackningar. Släng produkter med utgånget datum. Laga läckande förpackningar eller häll över innehållet i en annan burk.

4. Ställ tillbaka det som ska vara kvar. Sådant som man använder ofta ska stå lättillgängligt. Förövrigt försöker jag ställa saker tillsammans i teman: Bakgrejor på ett ställe, kryddor för sig. torkad frukt och nötter på en hylla o.s.v.

De här stegen är ju mer eller mindre självklara men för mig hjälper det av någon konstig anledning att ha några punkter på en lapp vid sidan av. Då känner jag mig liksom mer metodisk.

I ett gammaldags skafferi som vårt gäller det att planera placeringen väl eftersom det är ganska krångligt att komma åt det som står högst upp, längst bak. Jag har stor hjälp av de små stålhyllorna från Ikea som förvandlar en hylla till två och skafferivagnen som står på golvet. På den förvarar vi mjöl och konserver.

Genom att ha bättre koll på var saker och ting egentligen står hoppas jag slippa slänga bortglömda förpackningar vid nästa skafferistädning!

Skriva receptkort!

Nu har jag tagit mitt nya receptskrin i bruk. Jag använder klassiska skrivkort (sådana som finns i de flesta bokhandlar) för att skriva ned de recept vi ofta återkommer till i vardagen. Då slipper jag slå i kokböckerna om och om igen, leta bland urklipp och i tidningar och i värsta fall riskera att glömma bort var det var jag hittade ett visst recept. I receptskrinet hamnar de rätter som jag verkligen vet fungerar och som jag vill laga fler gånger! Som till exempel "Bönsoppa med kyckling"...

Jag ska tillverka registerkort så att jag kan sortera in korten under "kött", "fisk", "soppa", "paj", "veg" o.s.v. Sedan tänker jag skriva flexibla veckomenyer där det till exempel står: Måndag: Kött, Tisdag: Soppa... Med vägledning av veckomenyerna kan vi sedan göra matplaneringen genom att titta i receptskrinet under en viss kategori och bestämma vilken rätt vi ska laga den här veckan. Min mamma har ett liknande system och för henne funkar det jättebra!

Jag blir mer och mer förtjust i att skriva förhand - man hinner liksom tänka igenom innehållet i det man skriver, medan man skriver - på ett helt annat sätt än när man skriver på en dator.

Om någon av er skulle vilja sätta igång med att skriva receptkort på en gång, men inte har några skrivkort hemma, vill jag tipsa om de här vackra receptkorten som går att ladda ned från Martha Stewarts hemsida.

Värdefulla gratishäften!

Jag är en av dem som samlar på mig sådana där små recepthäften som hänger lite här och var i matbutikerna... Oftast är de där receptfoldrarna väldigt fina - väl genomarbetade och vackert illustrerade. Som komprimerade kokböcker i miniatyr och gratis till på köpet! Genom att lusläsa dessa små receptsamlingar håller jag mig ajour med vad som är på gång i receptvärlden, både när det gäller recepten i sig, presentationen och formgivningen. Eftersom häftena tillverkas i rask takt av matproducenterna själva blir de som en liten provkarta över vad fabrikanterna vill sälja men också vad de tror att vi köpare vill laga i en viss period. Kanske är det tack vare den här flyktigheten som man vågar göra ta ut svängarna och göra broschyrerna så fantasifulla.

Tänk så många fina recept jag funnit på det här viset genom åren! Ett litet anspråkslöst bakhäfte har till exempel blivit själva fundamentet för mina julbak - där står både mina favorit-lussebullar och den mjuka pepparkakan med lingon som jag inte kan vara utan i julhelgen. Jag har också hittat väldigt många bra recept som innehåller kravmärkta produkter och Fair Trade-varor. Dessutom har jag samlat på mig en hel del spännande sylt- och marmeladrecept.

Och ja: Visst vet jag också att själva baktanken med sådana här trycksaker är att konsumenterna ska rusa åstad och köpa just den produkt som recepten föreslår, för att i nästa stund slänga häftet i soporna! Men eftersom det är så uppenbart så känner jag mig inte lurad. Nej, jag tar de färgglada receptsamlingarna med mig hem och läser dem omsorgsfullt  i soffhörnet, sedan bestämmer jag mig för vad som ska provlagas...

Och så förvandlas en hög gratisbroschyrer från slit-och-släng till dyrbar skatt! Å, vad jag tycker om att ha det så! Det är också en spännande tanke att de recepthäften vi samlar nu - kanske kommer att vara åtråvärda seconhandföremål om sisådär en 50 år. Precis som de här!

Ordning på broderigarnet!

Jag hade just hängt upp en ny familjekalender för 2012 och stod i beråd att hiva den gamla i papperssorteringen. Men så kändes det trist att skrota de där vackra Carl Larsson-bilderna, bara sådär. Det var ju på grund av dem vi köpte kalendern förra året...

Så jag förenade en nyttighet med en annan och satte mig för att tillverka pappkort att förvara mitt brodergarn på. Sådana där pappskivor med hål i, hade alltid min mormor till sitt garn. Då är det lätt att hålla isär garner av olika färg och kvalité och det blir inget trassel i förvaringslådan!

Igår köpte jag den här fina "vinterpaletten" på Hemtex (som ju återigen börjat sälja handarbetsmaterial!). Deras stickgarn blev en besvikelse för mig som inte gillar akrylgarn - därför blev jag nästan förvånad när jag upptäckte att de små påsarna med broderigarn innehöll fint DMC-garn. Jag blev så inspirerad av de gråa, silvriga nyanserna att mitt handarbetshjärta slog en liten volt;) Jag tänker sy någonting vintrigt av garnet... Ja, vintrigt men inte juligt. Så ska det bli.

Förresten har jag sysslat med en annan liten korsstygnsdesign i dagarna. En barnkammartavla som jag tänker visa er framöver. Jag är periodare när det gäller korsstygn och ibland blir jag väldigt biten!

Jag klippte ut ett par av månadsbilderna och klistrade upp dem på kalenderns baksida som var av lagom kraftig papp. Sedan gjorde jag hål med ett hålslag. Det fina i kråksången är sedan att jag klipper upp garndockan i lämpliga lägder och delar garnet så att det blir tre trådar i varje längd. (Jag broderar oftast med tre trådar). Sedan knyter jag fast varje längd för sig. Då är det bara att sy sedan. Alltså ett bra sätt att förbereda och underlätta sitt broderande!

På baksidan av kortet noterar jag vilket nummer varje nyans har, utifall jag skulle behöva mer någon gång.

Jag gjorde ett par kort till för framtiden. Ett av dem tänker jag använda när jag ska brodera barnkammartavlan som jag nämnde tidigare. Hoppas att ni har en bra söndag!

Om strumpstickor och förvaltandets konst!

Ibland undrar jag om inte förvaltandet av ägodelar är det som gör hela skillnaden? Jag ska försöka förklara hur jag menar: De av oss i väst som har ynnesten att utan större uppoffringar spatsera iväg och köpa oss det vi vill, i mitt fall två uppsättningar grova strumptickor, kan lätt bli fartblinda och ta det här privilegiet förgivet. När vi gör det tappar också ägodelarna värde, och i värsta fall känner vi inte ens någon glädje över det nya. Vi äger så mycket i förhållande till vad föregående generationer gjort att föremål ibland glöms bort redan innan de tagits i bruk, drunknar i högar av saker som köptes utifall att och för säkerhets skull. Det ger en tomhetskänsla som jag är rädd för.

Jag tänker på när mormor lärde mig att sticka strumpor och lovikkavantar. Hur hon gick till den grå byrån (som nu är min), drog ut översta lådan och tog fram sitt blå sticketui. Där låg strumpstickor i olika tjocklek ordentligt sorterade med gummiband om. De hade legat där så länge jag kunde minnas - alltid lika varsamt förvarade. Det kändes både tryggt och viktigt.

Och så tänker jag på mig själv som nyss skaffade mig nya strumpstickor i samband med att jag skulle sticka de vita sockorna. Hur jag rev upp förpackningarna, satte igång att sticka och sedan lade ifrån mig stickorna i närmaste hög... Om stickorna skulle komma bort vore ingen större skada skedd - jag kunde ju köpa nya. Men så plötsligt kom jag att tänka på det där med förvaltande, att ge saker ett värde. Att det ger mening åt tillvaron. Så jag bestämde mig för att det här stickorna inte ska få komma bort, utan att jag ska behandla dem lika varsamt som mormor gjorde med sina.

Därför sydde jag ett etui.

Av grå filt klippte jag till två bitar - måttade storleken utifrån stickornas längd. En av bitarna var längre än den andra, så att den kunde lappa över som lock på etuiet. Jag sydde ihop filtbitarna med brodergarn. Sedan klippte jag upp ett lagom stort knapphål som jag stärkte med knapphålssöm och sedan sydde jag fast en grönskimrande pärlemorknapp som stängning.

Nu ligger stickorna där i tryggt förvar och jag är så glad för dem. Mycket gladare än innan jag hade det där etuiet. Kanske för att jag bestämde mig för att ge dem ett värde och för att inte se dem som utbytbara? Det här är min strumpstickor - ett redskap för att sticka varma strumpor till min familj och mina vänner. Jag ska vara så rädd om dem så att de fortfarande ligger där i byrålådan den dag det har blivit dags för ett barn eller barnbarn att lära sig sticka.

Så tänkte jag om strumpstickor och livet...

Förvara som förr!

Förvaringsfickor för skafferidörren användes flitigt förr som en slags återvinningsstation i miniatyr. I facken samlade man snörsnuttar, kork, påsar och papper som återanvändes vid behov. Bra idé eller hur?

Den här typen av förvaringsfickor brukar dyka upp på auktioner, i antikaffärer och på loppmarknader - enligt mitt tycke en bortglömd skatt på samma sätt som vackert broderade paradhanddukar och brickband är...

Det är spännande att fundera på vad den som skulle brodera en liknande förvaringsficka idag skulle välja att skriva på facken? Vad kan och vill vi spara nuförtiden? Kork till exempel - är ju inte så intressant numera... Men vad har kommit till?

De vackra broderierna får man på köpet. Skönhet och funktion i ett är alltid bra!

Om man vill så är det både roligt och enkelt att fundera ut nya användningsområden för den här typen av förvaring. Varför inte hänga en förvaringsficka i badrummet och förvara småsaker som hårsnoddar, bomull och hårspännen i den? Eller vid skrivbordet för att lägga gem, pennor, vykort, brevpapper eller liknande i den?

Min förvaringsficka hänger i det av våra skafferier som vi använder som städskrubb.

På den lilla toaletten har jag ett liknande förvaringsfack för borstar och kammar. Det är också fint och väldigt praktiskt!

Finaste kalaslådan!

Har man gått och köpt sig en rutig mini-resväska av plåt är det väl inte mer än rätt att den får en viktig funktion i hemmet? Kanske kalaslåda? Alltså som en slags förbandslåda, fast för kalas...

Jag menar: Alla de små pappersflaggorna behöver ju en plats!

Liksom de neonfärgade tårljusen...





...och de där vackra pappersblommorna från Japan som fortfarande väntar på rätt tillfälle att slå ut. (De öppnar sig om man lägger dem i en skål med vatten!)

 

Den svenska flaggan på plastfot...

... och det spelande tårtljuset behöver också någonstans att ligga.

Ja, så får det bli! En kalaslåda som endast får öppnas i kalassituationer;) (= födelsedagar, studentfester och jubileum.) Fattas bara några serpentiner också... Vad har ni i era kalaslådor?

Förvara i kakburk!

Jag fann en sådan fin våningsburk för kakor i en antikaffär här i stan. Har letat efter en burk i den här stilen ett tag nu och blev lite extra glad för att det blev just den här! Både färgsättningen och skicket var utmärkt. Svensktillverkad i en mild blå ton i kombination med blekrosa - kan det bli bättre än så?

Tillverkarens dekal på lockets insida fanns kvar. Och alla tre burkarna var fräscha invändigt.

Jag är väldigt förtjust i det fina handtaget!

I väntan på större kakbak får burken tjäna som förvaringsutrymme för baktillbehör. I översta delen ligger mina muffins-/bullformar. Och i våningen under - en samling små bakformar av metall. Även de är fyndade på loppis.

Den som vill frossa i fler husgeråd från förr kan läsa "Majas Husmorsskola" i den här månadens nummer av tidningen "Minnenas Journal". Där ägnar jag två sidor åt just detta ämne!

Förvara mjölken i glasflaska!

För många av oss betyder värme och försommar detsamma som trädgård och uteliv. Det är härligt att äntligen få sätta igång med trädgårdsarbetet efter en lång vinter! Men ibland,(för att inte säga ganska ofta), behöver man en liten paus från trädgårdsgörat...

Vissa dagar bärs fäggranna brickor med saftglas och saft, kaffekoppar och kaffe samt diverse sötbröd ut - sedan samlas vi tillsammans i trädgårdsmöblerna och hämtar nya krafter. Andra dagar är det en ensam odlare, eller möjligen två som tar sig en kopp förmiddagskaffe i syrenbersån. Vill man som jag, nästan alltid ha en skvätt mjölk i kaffet, är det praktiskt att skaffa sig en liten glasflaska med skruvkork att förvara den i. Flaskan står där i kylen, redo att bäras ut närhelst man vill och så stänger den alltför närgångna flygfän ute. Dessutom är det något särskilt med mjölk i glasflaska... eller hur? Det blir liksom godare så:)

Snygga till kryddburkarna!

Det där med att ordna sina kryddor praktiskt har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Då tipsade jag om att förvara kryddburkarna i små plastbackar och märka locken så att man slipper lyfta på varenda burk innan man hittar rätt krydda.

Nu vill jag komplettera med ytterligare ett tips. På Martha Stewarts sajt hittade nämligen så söta gratis-etiketter som var avsedda just för det här ändamålet.

Kryddornas namn står på engelska men jag tycker inte att det gör någonting. Ett antal tomma etiketter följer också med (om man hellre vill skriva namnen på svenska)och för egen del tyckte jag att det var roligt att få en anledning att lära mig fler kryddnamn på engelska. De vanligaste kunde jag innan men en del andra fick jag slå upp i mitt lexikon. "Nutmeg" till exempel... som betyder "muskotnöt".

När jag hade laddat ner etiketterna bad jag ett lokalt tryckeri skriva ut dem på självhäftande papper. Sedan klippte jag ut dem och klistrade dem på locken. Än så länge har jag bara använt mig av "locketiketterna" men även de rektangulära är fina och ska nog komma till använding någon gång framöver...

Det lilla flyttbara kryddstället köpte jag på Åhléns för många år sedan. I det brukar jag förvara "vardags-kryddorna" som jag vill ha nära till hands när jag lagar mat.

Jag tänker köpa ett ark bokplast och klippa ut skyddande rundlar och sätta över varje etikett så att jag kan torka av dem ibland. Allt som förvaras i kök blir ju så småningom lite fett och därför vill jag ha möjligheten att rengöra locken.

Ha en fin veckostart!

Ordning på kryddorna!

Den som tycker om att baka och laga mat samlar snabbt på sig en uppsjö av kryddor. Tyvärr är inte alla burkar lika vackra som de som står i hyllan i vårt matrum. Där finns bland annat burkar ur serien "Arom" av Marianne Westmans. De två ljusgula kryddburkarna köpte jag för några år sedan i en makalös matbutik i Rom.

De vanliga "brukskryddorna" bor i mitt skafferi. "De" trivs bra i mörkret där. Jag förvarar dem i små plastlådor. Papperpåsarna står i bokstavsordning. Det är helt enkelt det enda sättet jag kommer på som gör det möjligt att överblicka vad som finns hemma. Annars tar det inte lång stund innan jag står där med tre oöppnade påsar kardemumma och noll påsar bikarbonat;)

På glasburkarnas lock sitter etiketter som talar om vilken krydda det är frågan om. Då behöver jag bara ta ut en "plastback" i taget och ögna igenom etiketterna tills jag hittar rätt. Annars måste man ju lyfta på varenda burk och se vad som står på de ordinarie etiketterna. Det här med att märka locken är ett riktigt bra husmorstips som jag fick av en kurskamrat när jag läste till lärare. Har gjort så sedan dess...

Har ni några bra "kryddförvaringstips"?

En annan dag får ni se mer av mitt skafferi! Ha en fin onsdag!

Rapport från köket i kvällningen!

Jag kunde inte låta bli att posta ett inlägg så här i på kvällskvisten. Efter undanplock och disk tog jag mig för att skriva in några recept i min receptbok. Det är så skönt när man gör undan sådana där saker... Lätt hänt att recept-lapparna hamnar huller om buller och faller i glömska om de inte skrivs rent. Här kan den som vill läsa mer om hur jag organiserar mina recept.

I bakgrunden skymtar en veckar kakburk som jag fick av min mamma i julas. Den har funnits i mitt föräldrahem sedan jag var liten och därför är jag så glad åt att få se den dagligen nu. Förresten, vem kan motstå röda och rosa rosor mot svart botten?

Bakom kakburken ligger de två exemplaren av "Vår Kokbok" som jag äger. Den senaste utgåvan köpte jag nyligen. Har redan haft så mycket glädje av den! På något sätt är "Vår Kokbok" oslagbar som hjälpreda i köket. Klassisk, innehållsrik, informativ och inspirerande. Dessutom är jag så svag för det femtiotalsbetonade omslaget som den senaste utgåvan har;) Det fina med att samla på sig fler utgåvor av den här klassikern, är att vissa recept utgår och andra tillkommer för varje ny bok. Det betyder att man kan leta på flera ställen när det behövs. Det gällde till exempel chokladpuddingen jag gjorde häromsistens... Det receptet fanns inte med i den senaste varianten, men däremot i mitt äldre exemplar.

Ha en god natt!

P.S. Bilden är tagen med min alldeles nya systemkamera, en Nikon D90. Entusiastisk som jag är, kan jag inte låta bli att fota på kvällen också;) Har så mycket att lära och det känns så roligt!

Förvaring av citrusfrukter!

Citrusfrukter håller sig längre om man förvarar dem i kylskåp. Dessutom bör det inte ligga nära äpplen som utsöndrar en gas som gör att apelsinernas mogning påskyndas. Å andra sidan glömmer man lätt bort att äta av dem om man "gömmer" dem i kylen... Så blir de liggandes tills de är dåliga i alla fall. Det är ju också ett minus att inte kunna bjuda sig själv och andra på ett varierat fruktfat när man kommer hem.

Dagens tips är därför att lägga fram några åt gången. Inte fler än att man hinner äta upp dem på någon dag. Just nu använder jag sommarens äppelplockarkorg som fruktfat. Med en bit skyddande vaxduk i botten funkar det fin-fint!

Här kan du läsa ett tidigare inlägg om att pressa och riva citrusfrukter. Ha en fin dag!

Sy lavendelpåsar!

Att förvara lavendelpåsar i linneskåp och garderober är ett gammalt husmorsknep. Förutom att skänka väldoft håller det också ohyra borta. Klädmal skyr doften som lavendeln utsöndrar.

Torkad lavendel brukar finnas att köpa i lösvikt. Eller så planterar man några plantor i sin egen trädgård. Då kan man skörda blommorna i slutet av blomningen och hänga dem på tork. Lavendel är min absoluta favoritväxt. Så i min trädgård finns det mycket av den;)

Jag gjorde lavendelpåsarna efter samma princip som julgirlangen av filt. Alltså med hjälp av pepparkaksmått. En sko och ett hjärta blev det den här gången. Roligt att få användning av alla fina mått även vid andra tidpunkter än jul!

När man arbetar med filt är detta supertrixet: Att klippa ut den ena formen, nåla fast på en större bit, sy längs konturerna med raksöm och sedan klippa ut hela formen ur det andra filtlagret. På det viset går sömmandet som en dans! Annat är det om man ska försöka passa ihop två färdiga bitar med varandra samtidigt som man syr på maskin. Lätt att det hela hamnar på sniskan och så tappar man humöret...

Glöm inte att lämna en liten öppning för att fylla påsen med lavendel. Sist av allt syr man igen påsen med raksöm. Färdigt!

De här små lavendelpåsarna ska få sprida väldoft bland mina sybehör. Den ena hamnade tillsammans med mina brodyrgarner och den andra i mitt syskrin.

Det finns många sätt att göra lavendelpåsar på!

Man kan t.ex. sticka dem. Den här gröna har min mamma gjort med hjälp av en slags dubbelstickning. Fick tre stycken i julklapp av henne. De ligger nu bland mina dukar.

Eller så kan man sy påsar av linnetyg. Den här gjorde jag för något år sedan: Sy en enkel påse, fyll med lavendel och knyt ihop med ett vackert band. Lätt som en plätt!

Ha en fin söndag!