onsdag 30 september 2015

Det ska va gott att sticka - annars kan det kvitta!

Jag tänker ofta på den där första gången i livet då jag stickade. Hur jag satt med mormor vid köksbordet. Hur fint och stilla vi hade det tillsammans. Hur fylld av kärlek och lugn den där stunden var och hur jag hörde köksklockan ticka medan maskor blev till varv och i slutänden en liten kofta till min nalle. (Här har jag skrivit mer om det hela!)
Det är 30 år sedan nu.

Kanske ligger denna stund till grund för hela mitt livsval. Det är faktiskt mycket troligt att det är så. Och kanske är det just till detta undantagstillstånd jag återvänder när jag stickar. Med största säkerhet är det i alla fall så att det är tack vare denna stund som stickningen är så viktig för mig.

Och så tänker jag på alla andra stunder när jag mött människor via stickningen. På tåg, i församlingshem, på stickevent, på nätet, i lagerlokaler, på en parkbänk… Hur olika vi varit – och hur fint vi haft det tillsammans!
De senaste dagarna har en storm rasat på sociala medier. Den handlade om juiceföretaget innocents kampanj "Den stora stickningen" för att stödja Röda Korsets besöksverksamhet för äldre människor som lever i ensamhet. Jag har oroligt iakttagit stormen på avstånd – och känt mig ungefär som ett skrämt skolbarn på en oändligt stor skolgård där alla är större, starkare och vrålar högre. I tystnad stod jag där och vågade intet annat än att se på.

Min vän och kollega Petra som driver nätbutiken MagasinDuett redogör väldigt fint i sakfrågan. Läs gärna hennes inlägg här! Petra och jag skulle tillsammans ha deltagit i en stor stickträff i Stockholm. Tillsammans med stickare från Röda Korset skulle vi inspirera till stickning och sticka ihop med de som ville. Nu blir det inte så. Glädjen förvann liksom och vi kände oss tvungna att avstå.

Men när jag ”blir stor” – då ska jag alltid vara modig och gå min egen väg. Då ska ni se mig där på Norrmalmstorg – i första ledet. Kanske har jag en neonkeps på mig, kanske står det innocent på den, kanske dricker jag juice eller till och med en smoothie – men det är inte det VIKTIGA.
Det VIKTIGA är att min rygg är rak, och jag ler mot de stickare jag möter, att jag är frimodig och modig, att jag vågar stå för något jag trodde på innan det stormade, och att jag tar av min dyrbara tid för att visa andra det som min mormor visade mig för 30 år sedan. Och så att jag är glad och inte ledsen, förstås. Och att jag är jag - ALDRIG köpt – ALLTID bara Maja. Allas er Maja. Till er tjänst.

För är inte de bästa vägarna, de krokiga? Frälsning sker rätt sällan i kyrkan – men ofta på de mest oväntade platser? Så tror jag i alla fall.
Kanske våra framtida stickare finns just bland dem som lite yrvaket skulle rafsa åt sig en Smoothieflaska i Pressbyrån och upptäcka något stickat där på korken? Jag håller det i alla fall inte för omöjligt. Och kanske skulle någon av dessa små mössor kunna bli en rolig leksak för ett barn med ett mjukdjur som aldrig förr fått leka med något handgjort? Kanske skulle någon av mössorna placeras på backspegeln i en av alla raggarbilar som trafikerar gatorna här i Arvika, och kanske skulle raggaren i bilen få lust att sticka fler. Kanske skulle han eller hon sedan sticka minimössor till sina raggarkompisar och plötsligt blir det stickcafé i garaget. Och så sitter de där – alla Arvikas raggare och stickar varma mössor till asylsökande på asylboendet i Glava. Jag håller det inte för omöjligt – för i Värmland kan allt hända, liksom i resten av världen.

Och så vill jag säga något om detta med ”onödigt handarbete” eller ”förspilld kvinnokraft”. Uttryck som flititigt använts de senaste dagarna. I mina ögon finns ingen förspilld kvinnokraft, precis som det inte finns förspilld kärlek. I alla fall inte så länge vi gör saker av hjärtats lust. Naturligtvis kan någonting kännas onödigt för en enskild individ och då är det naturligtvis just onödigt, och självklart ska man avstå. Men kan vi inte sluta upp med att värdera andras insatser? Livsrummet blir så trångt då, ramarna så snäva. Jag får inte plats!!
För om vi öppnar för möjligheten att visst handarbete skulle vara onödigt – vad innebär det då till exempel för alla de kvinnor som genom åren broderat dukar till Syföreningsauktioner och i bästa fall fått en tjuga för besväret. Är deras insats onödig? Är tiden de lagt ner förgäves? Nej – inte i min värld i alla fall. Varje krona är en krona – och många bäckar små blir till sist en stor flod.

Sverige är fullt av kunniga, skickliga, väl genomtänkta och inte minst välutrustade stickare. Det är fint, bra och fantastiskt inspirerande! Men precis som Bamse säger, att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll - så måste den som är mycket duktig och väletablerad, vara mycket ödmjuk och varsam med sina medstickare. Den dag vi ägnar mer tid åt att värdera än att producera. Då säger jag stopp! Då strejkar jag! Då tappar jag skaparlusten och ropar nej! Jag kan bara inte gå med på det.
Så kom låt oss sticka tillsammans, vi stickar i AKRYL - 100 % plast från något fjärran land för det var vad som fanns i garnkorgen, vi gör det i grälla färger som inte matchar varandra det minsta, vi stickar med fel masktäthet, vi stickar vridet, krokigt, knöligt, bubbligt och avigt, vi maskar av för löst eller för hårt, vi stickar för stort eller för smått, vi stickar vad tusan vi vill, vi tar oss vatten över huvudet och stickar alldeles för svåra spetsmönster, vi stickar i ullgarn från mormors gamla förråd, vi repar upp gamla misslyckanden och misslyckas igen, vi tar våra sista kronor – köper det garn vi vill, och stickar sådant vi tror på.

BARA vi gör det TILLSAMMANS och med STOLTHET! Du och jag och alla som vill. Vi dömer ingen och blir inte heller dömda.
För så här är det för mig:
Det ska va gott att sticka – annars kan det kvitta! Och jag tycker om dig, och dig, och dig och dig – för de ni är – inte för det ni gör! Jag tycker att ni ska sticka vad ni vill – i vilket material ni vill – med vilka stickor ni vill – i vilket syfte ni vill - bara ni gör det med kärlek och har kul medan ni gör det! Och skrattar litegrann ibland också – åt både stickvärlden och mänskligheten.

Med hopp om PEACE. LOVE AND UNDERSTANDING!

/er egen Maja

OBS! Detta inlägg är vare sig sponsrat av innocent eller något annat företag, mer än min egen Manufaktur som nu lagt en hel del tid på att planera ett stickevent som inte blir av, på att oroa mig för det och på att skriva detta inlägg.
 

39 kommentarer:

  1. Så trist när det blir så här. Kan förstå att ni blir både ledsna och arga. Men vi kvinnor KAN!! Vi handarbetar för att vi gillar det, inte för att någon står över oss och hotar att vi SKA. Så är det bara.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  2. Oj Maja, har inte hängt med i den här diskussionen! Vad är det som hänt??

    SvaraRadera
  3. Tack Elzie!

    Om du läser Petras inlägg så får du bakgrunden där. Förövrigt gäller det en diskussion som rasat på Stickcafe-online, som kändes svår för mig att hantera!

    Kram från Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådärja, nu har jag informerat mig lite grann och det verkar ju som om den här diskussionen kört in på helt fel spår. Vad var och en vill sticka, eller handarbeta är väl upp till dem? Och det här med förspilld kvinnokraft, gör mig verkligen rasande! Har alltid blivit så ledsen, när detta har nämnts, det är bara för att kvinnors hantverkande och handarbetande aldrig räknats som värdefullt, för att det skett inom hemmets väggar och inte ute "på marknaden" Jag tycker det är dags nu att vi sträcker på ryggen och är stolta för vad vi kan och åstadkommer. Hur viktigt är inte kunnandet om hur man producerar kläder, framförallt nu när vi börjar styra in på en mer hållbar väg (förhoppningsvis). Dessutom är handarbetandet en kulturskatt, som berättar mycket om vår historia och hur våra förfäder levde, och nu menar jag inte bara saker som grävs upp under kyrkor i Dalarna tex utan även såna alster som min morfarsmor som var med när Handarbetets Vänner startades i början av 1900 talet, och min farmor lämnat efter sig, matlasserade täcken och kuddar i underbara mönster, petit point väskor och en hel del andra broderier etc etc, hur många människor behärskar dessa tekniker idag? Så låt oss inte slås ner av någon som tycker det är förspilld tid utan glädjas åt att handarbete börjar komma mer och mer i focus och dessutom i alla fall verkar börja värderas lite högre!

      Radera
    2. Tack för en fin och uttömmande kommentar Karin-Ida! Jag instämmer!!

      Och nej, vi ska inte låta oss nedslås!:)

      Radera
  4. Men jag hade skrivit en hel lång kommentar som sen försvann. Dumma Iphone...
    Nåja! Jag tycker inget handarbete är förspilld tid. Låt alla göra det som de gillar! Tack för att du säger ifrån!! Stor kram! /Alma

    SvaraRadera
  5. Äsch då, känner igen det där...

    Tack för din fina kommentar Alma! Den värmer!

    Och kram tillbaka!

    SvaraRadera
  6. Ja, hej vad det blåser! Kloka ord Maja, välformulerat och en viktig vinkling! "Det finns ingen förspilld kvinnokraft, på samma sätt som att det inte finns någon förspilld kärlek. " Så sant, så viktigt att komma ihåg! Tack Maja! /Carin

    SvaraRadera
  7. Och tack Carin! Du är alltid ett stöd och det känns skönt! KRAM!

    SvaraRadera
  8. Jag måste säga att jag inte heller riktigt förstår det negativa i kampanjen. Handarbete är alltid trevligt. Att sprida handarbete är alltid trevligt. Dessutom är det en kampanj som i alltid är aktuell, att hjälpa våra gamla och ensamma. Då inte sagt att vi inte ska hjälpa till att sticka stora mössor till människor på flykt. All hjälp behövs överallt alltid. Tyvärr.

    Jag sprang på ett par blogginlägg om detta så sent i som i går och fattade först ingenting. Sammanfattningsvis kändes det som att kontentan var att detta var något av det dummaste ett företag kunde komma på. Har ju inte facebook så jag har missat den delen av "debatten".
    //Karolina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis Karolina! Och det är viktigt att man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt... Att sticka både små och stora mössor är ju ett utmärkt exempel på det!

      Lyllos dig som inte har Facebook:)

      Kram!

      Radera
  9. Bra skrivet!
    Hur skulle världen se ut om man bara tillverkade "nyttiga" saker? Jag har uppnått den åldern då jag BARA tillåter mig att göra det jag tycker är roligt - härligt! Det gick bra att sticka hjärtan som Erikshjälpen sålde, en minimössa för 2 kronor till de gamla går inte för sig. Välgörenhet som välgörenhet! Jag har broderat åtskilliga onödiga dukar som jag plågat barn och barnbarn med, sytt andra onödiga saker, virkat tomtar och snögubbar - till vad nytta. Det är terapi för mig och inte förspilld kvinnokraft.
    Upp med humöret nu och sticka på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en trevlig kommentar Edith! Ja, nu stickar vi på - jag instämmer...

      Just ja, hade nästan glömt de där hjärtana!

      Vad härligt det låter när du räknar upp vad du sysslat med på handarbetsfronten!

      Radera
    2. Hej Edith!

      Jag var med och arbetade med hjärtkampanjen för Erikshjälpen. Hjärtanen hade ju en funktion -- reflexer -- och såldes för 50 kronor styck. Alla de pengarna gick direkt till Erikshjälpens arbete. Så det är en ganska stor skillnad, eller hur?

      Hälsningar från Anna

      Radera
    3. Javisst Anna! Jag håller med om att det är skillnad.

      Radera
  10. Väldigt bra skrivet! Jag förstår att det finns de som blir provocerade av den här kampanjen och jag har läst ett och annat argt inlägg om detta. Och jag håller med om att man kunde ha gjort kampanjen på ett bättre sätt. För det de vill belysa är en väldigt viktig fråga. Jag tycker nämligen vi lever i ett mycket segregerat samhälle, inte bara etniskt och ekonomiskt utan också åldersmässigt. Jag har en väninna som är nybliven pensionär, själv fyller jag snart 30 och när vi har gått på stan eller suttit och fikat är det många som tror att det är min mor eller moster. Jag tänker så fint det skulle varit om man hade kunnat mötas med hjälp av den här kampanjen på Röda Korsets mötesplatser runt om i Sverige, oavsett ålder, druckit lite kaffe surrat och stickat en mössa eller två. Och mötts över åldersgränserna, för tänkt vilka erfarenheter som skulle utbytas och så härligt både för ung och gammal att bli sedd av någon ur en annan generation!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du lyfter en väldigt viktig fråga, Erika! Fler möten över generationsgränserna skulle kunna leda til mycket gott - jag håller med!

      Radera
  11. Du formulerar precis det jag velat säga men inte kunnat få ner på pränt! Hundra procent medhållning! Vad fint och skönt att höra att det finns fler som tänker så här! En elige till dig modiga fina Maja för att du vågar och vill säga ifrån! Kram från Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för de orden Karin! Stor kram!

      Radera
  12. Jag tillhör en av dom som är kritisk mot kampanjen, jag tycker helt enkelt att den kunde ha utförts på ett annorlunda och mera genomtänkt sätt. Det betyder inte att jag på något sätt dömer dom som väljer att sticka mössor och delta kampanjen. Likaväl som dom inte ska bli dömda borde väl heller inte jag bli dömd för att jag har kritik mot en PR-byrå? Precis som du upplever att du måste säga ifrån när du tycker annorlunda måste jag få säga ifrån när jag tycker annorlunda. Vi tycker olika helt enkelt.
    För övrigt så tycker inte jag att det har vrålats särskilt mycket i den här debatten. Tvärtom så tycker jag att många har varit sakliga och lagt fram sin kritik på ett sansat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är helt på din linje Manduzana. Folk tycker olika om detta, och det är helt okej. Alla som jag sett skriva om det tycker att de som vill kan sticka mössor (utan att bli dömda). Och de som kritiserar kampanjen bör väl få göra det?

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Tack för dina synpunkter Manduzana! Bra att få din sida av saken. Jag känner att jag har sagt det jag ville säga genom mitt blogginlägg.

      Clara: Mitt blogginlägg handlar i grunden om att vi alla måste få vara/göra olika. Och att det därför är viktigt att vi är varsamma med varandra, så att vi vågar det... Tack för dina tankar kring detta!

      Radera
    5. Oj det kom visst tre stycken likadana kommentarer, det var ju inte meningen :)

      Radera
    6. Hehe, meddelandet gick fram med besked i alla fall!:)

      Radera
  13. Åh, vad du är bra, Maja! Jag håller helt med dig!

    SvaraRadera
  14. Tack för det snälla, fina Johanna!

    SvaraRadera
  15. Håller 100% med dig om uttrycket "förspilld kvinnokraft" - det är det absolut värsta uttryck jag vet. Men tycker också det är lite konstigt att stötta den här kampanjen som ju är en reklamkampanj för ett företag som i första hand vill sälja juice och få positiva saker förknippade med sitt varumärke. Det handlar ju inte i första hand om att handarbetet i sig är "meningslöst" utan att arbetet som kvinnor förväntas göra glatt och gratis är material till en reklamkampanj. Nog måste det väl finnas bättre vägar att gå för den som vill hjälpa och sprida glädje än via ett privat företag som utnyttjar människors vilja att göra gott till att öka sin juiceförsäljning?

    SvaraRadera
  16. Mitt inlägg handlar inte om att jag försvarar en viss kampanj. Det handlar om att jag tror på ett mer tillåtande klimat, där vi avstår från att värdera varandras skapande - och på så vis åstadkommer ett öppnare klimat för oss alla att verka i.

    Tack för din kommentar, och dina tankar!

    SvaraRadera
  17. Hej Maja. Detta är helt off topic, men jag har lagt ut några bilder på Instagram, sarah74o, för att jag har några små handarbetsskatter som ska få byta hem.
    Så kom jag att tänka på dig, om det skulle vara nåt som är intressant för din del innan jag lägger ut på Tradera.

    SvaraRadera
  18. It will not appear on the negation of desire, but the desire to merge and upgrade to a higher level of consciousness
    _________________________
    I hope you like it: http://www.Fastfifa16.co.uk/
    I put my thoughts all written here: Cheap FIFA 16 Coins

    SvaraRadera
  19. Såg detta via Stickpoddens tips. Det bästa jag läst på de 12 åren jag följt olika bloggar, hört diskussioner - så kloka ord och blev så oerhört glad av denna kärleksfulla hälsning till alla dem som stickar. Hoppas många, många tar till sig av detta. Grattis till denna text. Önskar dig en härlig stickvinter, Anne

    SvaraRadera
  20. Hej Maja! Gott Nytt År! Jag hoppas du har det bra och har haft en trevlig julhelg. Det har varit ganska tyst här i bloggen länge. Tänker du fortsätta att skriva? Jag saknar dina fina idéer och texter med bilder. Jag tror vi är många som delar min åsikt.
    Varma hälsningar från Helsingfors!

    SvaraRadera
  21. Gott nytt år! Även jag saknar dina inlägg här, och även fejan har varit tyst. Och vad händer med den roliga syföreningen? Hoppas du och de dina mår bra Maja, och vi snart får läsa något från dig igen. Kram!

    SvaraRadera
  22. God fortsättning på 2016 Maja,
    Saknar dig här även om du är aktiv på andra ställen. Hoppas att du har det bra.
    Kram

    SvaraRadera
  23. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  24. Maja, vad händer???

    SvaraRadera
  25. Hej! Gick in här för att läsa ikapp, men ser att du inte skrivit på ett tag. Mycket trist att "storebror" tystat din blogg, hoppas du återfår din kraft och vilja att blogga snart igen! Sommarkram till dig!

    SvaraRadera