Vårklänningen!

Greta har fått en så fin klänning av våran vän Anna!

Det är egentligen en engelsk skoluniformsklänning från varuhuset John Lewis. Dessa klänningar är bland det mest slitstarka jag har stött på i klädväg. Greta har haft flera stycken innan denna... Och så är de så vanvettigt söta också!

Bästa vårklänningen, helt enkelt!

Ett kalas!

Igår firades det hejvilt hos oss med ballonger, kladdkaka, kanelbullar, pulkaåkning och en skattjakt som avslutades hos ett snömonster som delade ut godispåsar!

Födelsedagsbarnet var så glad åt alla snälla kompisar och kusiner som kom på kalaset - och jag var glad för att allt blev så lyckat och för att jag får vara mamma åt ett barn som henne! Finaste lilla-stora Greta!

Vad presenter anbelangar så blev det alldeles väldigt lagom och bra med det också! Alla hade gjort så fint och tänkt ut så finurliga gåvor.

Av mig fick Greta ett litet piano med en slags enkla noter till. Hon har önskat sig ett sådant i åratal, efter att ha sett ett liknande hos en kompis. Under min senaste stockholmsresa lyckades jag lägga vantarna på det här franska exemplaret. Nu ser vi fram mot mycket plinkande...

Idag pustar jag ut medan jag söndagsjobbar lite med ett stickmönster. Hoppas ni har det bra så här på veckans sista dag!

Kalasplaner!

På lördag blir det barnkalas här i huset! Med ballonger och sugrör och allt det där som man drömmer om när man är sex och snart ska fylla sju...

Jag är själv ett barn av 70-talet och har som många i min generation ägnat mitt vuxna liv åt att kompensera för den brist på flärd som utmärkte decenniet och dess efterdyningar. På något vis väckte de bruna unisexdressarna vi kläddes i en desperat längtan efter rosa prinsessklänningar, frasande tyger, nagellack och andra onödor. Just det onödiga var något som inte gavs något större utrymme under den här perioden! Och otaliga var föremålen och företeelserna som utpekades som onödiga. Det kunde vara allt från tuschpennor och pumps, till chips och locktänger. 

Som vuxen har jag kommit att älska onödigheterna och det färgglada! Och med stor envishet tar jag mig för att vara glad helt i onödan, så snart tillfälle bjuds!!

Men samtidigt bär jag också med mig annat som 1970-talet stod för - den positiva tanken om allas jämlikhet och självklara rätt till en plats i samhället. Solidaritet och hänsynstagande till människors olika förutsättningar.

Ett barnkalas som jag ordnar måste därför bli en fusion av färg, flärd och anspråkslöshet. Det vackra måste skapas med enkla medel - inte ur ett överflöd! Jag önskar att alla fester ska vara en uppvisning i generositet - inte en demonstration av ekonomiska tillgångar. För bara då finns det plats för oss alla.

Hur våra ekonomiska förutsättningar ser ut skiftar. Det ska gudarna veta. Men generösa med vår fantasi och praktiska förmåga - det kan vi alla vara! Jag tänker aldrig pruta på färgen och drömmarna om ballonger och fiskdammar, men inte heller anpassa mig till gängse förväntningar på hur dessa ting ska åstadkommas.

Tack och lov så bor jag i Arvika - och här är alla så snälla och välvilliga! Därför är det lätt att bjuda till kalas här! Kanske ni tycker ni att jag generaliserar lite nu - inte kan det väl finnas en stad där alla är snälla? Men jo, så är det faktiskt... Jag har bott här i över 10 år nu, och ännu har jag inte träffat någon som bevisat motsatsen;) En annan dag ska jag berätta mer om det...

Imorgon ska vi rigga för lördagens spektakel - ett pulkakalas blir det, med varm korv och kladdkaka istället för tårta. (På begäran av födelsedagsbarnet). Jag går efter min systers  recept, som vanligt. Det är den godaste kladdkakan jag stött på hittills. Dessutom tänkte jag vika egna godispåsar och pyssla med en del annat. Återkommer säkerligen med en rapport efteråt...

En svala gör ingen sommar - men fyra händer gör bästa koftan!

Jag vill visa er något litet som jag och Anna Braw har samarbetat om...

 

Anna konstruerade, stickade och skrev ner mönstret till koftan. Här kan du läsa om hur hon gick tillväga - och ta del av själva mönstret. Koftan som heter "Två trådändars lilla kofta" passar lika bra till hjälpstickning som till mer närbelägen gåva. Dessutom behöver man bara fästa två ynka trådar när man är färdig! Är inte det fantastiskt?

 

Jag fick den inspirerande uppgiften att förse koftan med knappar och dekorera den efter eget huvud! Jag beskriver hur jag gick till väga, lite mer noggrant här - men jag måste bara få berätta en sak som var extra rolig med det här...

 

För någon månad sedan hälsade Anna på mig och då hade hon med sig en plastpåse full med handvirkade spetsar. - Kan du inte hitta på något med de här? - sa Anna, och vi enades om att de är så fantastiskt vackra, men samtidigt lite svåra att hitta användningsområden för.

 

Jag ställde den där påsen i min ateljé, och när jag skulle sätta igång med koftan som visste jag plötsligt vad spetsarna skulle användas till: Att bandkanta små koftor förstås! Till det är de ju alldeles utmärkta!

 

Dels hamnar de i blickfånget och får den uppmärksamhet de förtjänar, och dels är de till och med bättre till ändamålet än vanliga band (som är ganska stumma) eftersom de har en viss elasticitet och därför synkar bra ihop med det stickade. Jag berättar exakt hur jag sydde fast kantbandet och klippte upp knapphålen här!

 

Nu ser jag framför mig hur långa vinterkvällar ska ägnas åt att återuppliva gamla koftor, genom att bandkanta fler koftor med de fina banden som jag fick av Anna!

 

Pröva du med, vet jag! Det var så vansinnigt roligt! Och du - jag har sett massvis av sådana här virkade spetsar på loppisar för inga pengar alls... Så har du inga i gömmorna, så går det nog ganska lätt att få tag på dem den vägen.

 

Och tänk vad fint att den här konserverade kvinnomödan kan få komma till användning igen och lyftas fram i ljuset!



 

Symöte - Det lilla syskrinet!

 Välkomna på symöte ska ni vara!

Jag måste få visa er någonting fint och roligt som jag pysslade ihop i söndags - ett alldeles rosa, förvånansvärt fantasifullt och praktiskt litet syskrin, gjort av en... äggkartong!

Det gick så bra så jag började nästan undra om det inte är så att äggkartonger egentligen är till för att bli till syskrin? Jag menar till och med fingerborgen fann ju sin plats så på pricken!

Mottagaren av syskrinet är förstås min lilla flicka, som har gått och blivit alldeles väldigt intresserad av att sy och pyssla. Jag undrar just var hon fått det ifrån? ;-)

Jag länsade mitt förråd på sådant som blivit över och liksom inte behövdes i ateljén just nu. Två små Kinderägg fick bli förvaring för knappar och tryckknappar. En liten nåldyna i form av en jordgubbe, passade alldeles precis i ett av äggutrymmena. Band och resårband går finfint att snurra upp runt "mittenpelarna". En liten sax och ett måttband fick förstå flytta in i skrinet också. Inuti locket sydde jag fast en bit filt att sätta synålarna i - jag använde 4 knappar för att fästa filten. Till locket virkade jag en rektangel som jag limmade fast.

Det var en ren fröjd att pyssla ihop den här rosa kreationen. Och jag slutar aldrig förvånas över hur den enklaste sopa kan bli till den dyrbaraste skatt, bara man vågar drömma lite!

Hur går det för er med ditt och datt? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Korsstygn på pärlplatta!

Se hit alla pyssel-junkies och broderifantaster! Jag kom på en så himla rolig sysselsättning igår när det regnade...

Då tog jag nämligen fram en gammal korsstygnbok ur gömmorna (- den heter "Namna och Brodera"), traskade till ICA och köpte på mig en hel hink med nabbipärlor plus ett par små pärlplattor - sedan pärlade jag korsstygnsmönster halva kvällen! Lillan och jag satt där och letade färger, småpratade och lyssnade på sagoband... Vi hade det så fint!

Jag pärlade utsnitt ur blomstermotiv i märkboken. Tänker göra en hel liten serie - samtliga med vit botten! Ni vet ju att jag är svag för växtillustrationer och botaniska bilder. På det här viset kan jag göra mina egna!

Den här idéen kan ju förresten användas på fler sätt - till exempel för att planera ett korsstygnsbroderi ( - det kom bästa slöjdfröken Kim och jag fram till igår på Instagram, när jag hade visat vad jag höll på med). Det blir ju så tydligt med pärlorna! Och så är det lätt att ändra och modellera tills man är nöjd med sitt mönster... Smart va?

Sedan tycker jag att det är så roligt att få användning av alla vackra märkböcker som står i bokhyllan!

Just nu går jag och tänker på vad roligt det vore att pärla en hel märkduk!! Måste skaffa mig en stor platta och prova det...

Symöte - Barnsligt!

Hej, hej sömmerskor, brodöser, virkerskor och för all del stickerskor - i Sverige och världen!

Jag är barnslig - jag erkänner rätt av! Det är väl liksom ingenting att hymla med...

Det är därför jag samlar på gamla barnkritor - bara för att de ligger i en fin ask... eller köper Barbiedockor i vuxen ålder... eller (håll i er nu!!) har varit Bamse-prenumerant sedan 6-års ålder! Jo, det är sant - fast på senare år har ju prenumerationen tack och lov kunnat föras vidare till min dotter som jag lämpligt nog indoktrinerat så pass väl att hon numer är en fullfjädrad Bamsefantast!

Så när ni då vet hur det ligger till med det går jag raskt in på veckans lilla stickprojekt - en dockkofta! Finns det egentligen något bättre än dockkläder? Det skulle väl i så fall vara trevåningsdockskåp eller bilderböcker från 1940-talet?

Ni såg den lilla koftan glimta här på bloggen för någon dag sedan. Jag stickar den uppifrån och ner efter eget huvud. Garnet är dubbel "Fenella" i färgen "Delicot". Någon frågade efter mönster till koftan när jag visade bilder häromdagen - jag ska försöka skriva ner det när jag stickat klart den! Så lägger jag upp det här på bloggen sedan!

Dockkoftemönster kan man väl egentligen aldrig få för många av?

Stickar ni något? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Symöte - Vill du sticka en gåta med mig?

Hej alla fina syföreningsmedlemmar, hjälpstickare och övriga läsare!

Hur mår ni? Jag undrar om någon vill sticka en liten gåta tillsammans med mig?

Det var förra året som jag hamnade framför några gamla dammiga bibliotekshyllor i ett församlingshem som en gång hade varit "folkbibliotek". Där stod jag och laddade inför en försläsning jag skulle hålla, och bläddrade samtidigt förstrött i böcker som var en sisådär 100 år gamla... Så fick plötsligt jag en handarbetsbok (minns tyvärr inte vad den hette!) i handen, med ett helt kapitel om babystickning. Snabbt som attan krafsade jag ner en beskrivning på en liten babymössa (för den verkade så finurlig!) på baksidan av lappen med mina stödord inför föreläsningen.

Den där lappen hamnade sedan på undantag tills alldeles nyligen, då jag fann den igen.

Nu har jag gett mig ut på stickäventyr och ungefär hälften av den lilla mössan är stickad. Oj vilket smart mönster - tänk vad de kunde förr!

Jag stickar min mössa i merinoull för sticka 4 mm. De söta skorna på bilden är ett par små dockskor som jag fyndat på loppis, och som brukar stå i min ateljé - där jag har ungefär lika många olika saker som Skalman har i sitt skal...

Vill någon av er ge er på den här uråldriga beskrivningen så kommer en renskriven variant av krafset här:

Lägg upp 10 m på stickor nr. 4. Öka dessa m på 1:sta varvet till 20 m genom att sticka 2 m i 1 m. Sticka rätstickning. När man har stickat 40 varv tar man upp 20 kantmaskor på vardera sidan på 2 extra stickor (Majas anm: Om du använder rundsticka behövs inga hjälpstickor!) och stickar 40 varv till. Fördela sedan m på 2 stickor och tag därefter upp kantmaskorna bak på mössan på 1 extra sticka och sticka 16 varv slätst. Rulla upp runt hela mössan. (Majas anm: Den sista meningen beskriver antagligen att de sista varven bildar en rullkant?)


Om du stickar mössan - lämna hemskt gärna en kommentar här och berätta hur det gick! Eller ännu hellre: Maila en bild till mig så får jag se hur den blev! Alla bilder som kommer fram innan nästa tisdagsmöte lovar jag att publicera här nästa vecka!

Hur har ni det förövrigt på handarbetsfronten? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Två fina ramsor!



"A Girl Knitting Socks" - Albert Edelfelt

För ett bra tag sedan skrev jag ett långt och ganska matnyttigt inlägg om att lära barn att sticka... I kommentarsfältet under inlägget hamnade en massa fina tips och förslag från läsare, på hur man kan gå till väga och vilket material som är bra m.m. Faktum är att det då och då droppar in kommentarer där fortfarande!

 

Alldeles nyss kom en ny kommentar som innehöll två förslag på ramsor som kan vara användbara när man ska lära sig sticka räta maskor. De var så fina, så jag kan inte låta bli att publicera dem här också - så att ni inte går miste om tipset!

 

Ett varmt tack till den anonyma läsare som delade med sig!

 

Så här löd kommentaren:

 

I Waldorfskolan använder jag denna ramsa för att lära barnen att sticka, det fungerar utmärkt! Och det bästa är att när de själva fått in rytmen i ramsan kommer de på egna ord. Ut i skogen, gå runt trädet, hämta bäret och hem igen, typ ;)

Orginalramsan går: "In genom porten, uppför trappan, hämta prinsessan och ut igen"

 

Ramsorna illustreras av ett stycke vacker stick-konst som den finlandsvenske konstnären Albert Edelfelt har målat!





Spontanpyssel!

Idag blev det massor av spontanpyssel för lillan och mig! Både inomhus och utomhus...

Vi tillverkade bland annat en slags fönsterprydnader i form av vårfina fjärilar. Jag hade några rullar textil-tejp som jag ville använda till något... Så jag improviserade fram ett lämpligt 6-åringspyssel. Det var lättvindigt att klä papp med tejpen, vika dubbelt och klippa ut en fjärilsform. Sedan fick fjärilen sväva fritt i fönstret med hjälp av snöre som pryddes av några träpärlor.

Någon var förövrigt vansinngt nöjd med sin persikofärgade rosett idag! Brås hon månne på mor sin?

Jag har storstädat växthuset idag också! Och nu känner jag hur trädgårdsinspirationen vaknar... Mer om det i ett separat inlägg alldeles snart!

Bokmärken, snödrottningar och kakelugnsmys!

Den här dagen har varit fylld av bokmärken, sagoläsning, blommiga quiltar, gårdagsgammal prinsesstårta (det är ju då den är som godast!), och mys framför kakelugnen i lillans rum. Tyvärr får man inte elda där - men vi brukar tända några värmeljus som bras-substitut.

I fredags såg vi premiären av Disney´s "Frozen"eller "Frost" som den heter på svenska - och jag är så tagen av den filmen! Den var helt enkelt underbar! Karaktärerna, de helt sagolika kläderna - är man det minsta intresserad av textil så blir man liksom salig (se särskilt Anna och Elsas kläder - till exempel Annas Vantar!!), och den gripande historien. Filmen är löst baserad på H.C. Andersens "Snödrottningen". Det är en lång, lite mystisk och gripande saga som min mormor läste för mig som liten. 

Jag fick i alla fall lust att läsa den där sagan igen, efter att ha sett filmen, så jag läste högt för lillan idag. I bokhyllan står H.C Andersens samlade verk i skinnband och de tre böckerna återvänder jag ofta till. Sagorna är så mångfacetterade och fängslande att jag kan läsa dem hur många gånger som helst...

Häromdagen fyllde lillan sex år. Då fick hon bland annat ett bokmärkesalbum - så nu är den här på allvar - bokmärkestiden! Bokmärken hade hon fått av både farmor och faster, tidigare...

Det quiltade överkastet var en av mina presenter till lillan - vändbart, (blommigt på ena sidan och rutigt på andra) och mjukt och alldeles förtjusande med sina rosenknoppar!

För att ta sig upp i lillans våningssäng, måste man klättra genom ett "torn" av tyll!

Ungefär så här trevligt hade vi det framför kakelugnen - hoppas att ni också har en bra söndag!

En djävulsk kaka!

I förrgår kväll var det Halloween-fika hos oss. Egentligen var det väl i går man skulle fira? Men vi ville passa på när (nästan hela) familjen var samlad - så det fick bli i onsdags! Egentligen är ingen av oss så väldig på det här med Halloween, men att fira saker tillsammans och baka kakor, det gillar vi;)

Jag hade för första gången bakat en "Devil´s Food Cake" till vårt fika. Och vilken chokladkaka sen!! Spännande och rolig att baka och enastående god! Här kan den som är intresserad läsa mer om historiken bakom kakan. Tydligen är Devil´s Food Cake, en slags mörk motsats till den ljusa kakan "Angel´s Food Cake"... Receptet publicerades för första gången i USA, så tidigt som 1905.

Jag bakade efter ett recept i en favorit-bok som jag har inspirerats av enda sedan i somras då jag köpte den på flygplatsen , på väg hem från England. "Celebrate" heter boken rätt och slätt, och den är skriven av Pippa Middleton (Ja visst - det är Kate Middleton´s syster, alltså Kate som är gift med Prins William;) Celebrate, är en slags årstidsbok som ger tips och inspiration på hur man kan fira små och stora högtider. Här finns recept, pysselbeskrivningar, dikter, dukningstips, lekar - ja allt mellan himmel och jord. Boken är så vackert gjord, och passar mig som handen i handsken. Har tänkt baka/laga mig igenom en hel del av recepten - men det på "Haggis" hoppar jag nog över... Även om den Skotska dukningen i det kapitlet var underbar;)

Vill du också baka en "Devil´s Food Cake"? Det finns många fria recept på internet om du googlar!

"Blod" i form av en klick hallonsylt på kakan, gjorde den lite mer Halloween-likt ruskig...

Det bästa som finns är när lillan gör placeringskort till hela familjen! Då är det extra mysigt att sätta sig till bords!

Ett läskigt pumpa-monster dök också upp på festen... Lillan älskar att rita figurer och fästa dem på en pinne eller ett sugrör. Det blir en slags enkla kasperdockor.

Nu ser jag fram mot en lugn och fridfull helg med tid för eftertanke, besök i minneslund, ljuständning, kaffe i sockenstugan och obegränsat med tedrickning och stickning under filt.

P.S. Måste få bjuda på ett litet filmtips också: Du som vill se en helt underbar och lagom läskig film som passar fint i Halloween-tider, med en femåring - missa inte den här!