Framtida utsikt!

Idag är står solsken, hemmapyssel och framtidsdrömmar på agendan!

Ni vet - det finns ett rum intill min ateljé! Ett ljust och vackert rum med utsikt över stan. Det där rummet har under de senaste åren fungerat som någon slags stökig avställningsyta - utan någon större tanke bakom.

Nu har jag börjat fundera på om det inte skulle kunna bli någon slags minibutik/showroom/kurslokal av det där rummet - som jag kan använda mig av vid särskilda tillfällen - när någon stickgrupp vill besöka mig, kanske för en och annan kurs eller för lite butiksöppet då och då.

Jag har gått och tänkt att eftersom Arvika ligger i det djupaste Värmland - så kanske inte så många har vägarna förbi, men efter ett antal förfrågningar så har jag bestämt mig för att strunta i det och istället låtsas som att Arvika är Sveriges centrum (vilket det ju också är;)

Igår gick jag till min snälla tapetaffär och tog mig en titt på sortimentet. Det har världens bästa system som innebär att man kan köpa med sig stuvbitar hem för nästan inga pengar alls - och sedan begrunda dem i lugn och ro, se hur de gör sig på den plats man tänkt - eller använda dem till pyssel eller paketinslagning.

Fyra stuvbitar fick följa med mig hem. Bland annat tapeten "Midsommar" i två olika färgställningar. Mycket fin tycker jag, och funderar på om den skulle kunna vara något... Har tejpat upp de två olika stuvarna på väggen - för att långsamt smälta intrycket av dem!

Så nu är renoveringsplanerandet igång! Känns ju spännande!

Rosor på väggen!

Jag har fått frågor om tapeten i min ateljé... alltså den rosiga! Vad roligt att fler än jag tycker att den är fin!

Måste säga att just detta - att klä väggarna i rosor är något av det bästa jag gjort! Spelar liksom ingen roll om det är grå november utanför... I min ateljé är det evig vår!

Men nu ska jag svara på frågan också: Tapeten kommer från Intrade och kollektion Small Prints. Tror att den finns i handeln fortfarande, även om det är något år sedan jag satte upp min. Så här gick det förresten till då...

Stugan vid bergets fot!

Jag gick på stan häromdagen och plötsligt föll min blick på en liten, liten porslinsstuga i ett skyltfönster... Det var en alldeles ensam liten stuga - en ljusstake med ett enda ljus. Som en sinnebild av nordisk enslighet...

Jag kom att tänka på en bild som John Bauer gjort . "Stugan vid bergets fot", heter den! Du vet det lilla huset framför berget, röken som stiger upp ur skorstenen, ljuset som lyser i fönstret och trollet som lufsar förbi i förgrunden.

Den här ljusstaken måste vara något av det finaste sett, någonsin! Kanske för att den ser ut lite så som jag känner mig ibland - som en ensam stuga i en stor skog.

Och visst är det hoppfullt att man kan göra upp en värmande brasa och tända ljus även i en liten stuga! Precis som det är trösterikt att en enda liten ljusstake sprider en hel massa ljus omkring sig!

Nu står den gamla ljusstaken hemma hos mig, och på julafton ska den få hedersplatsen!

Ljus och glädje!

Tänder man bara rikligt med stearinljus och fyller huset med en drös släktingar så blir inte novembermörkret lika påtagligt - det lärde jag mig i helgen! Äter man dessutom fransk chokladtårta och firar söndagsmorgononen med hembakta croissanter - så finns det inte längre så mycket att klaga på...

Kanske en enkel ekvation egentligen, men väl så glädjande som upplevelse när det väl sker!

Förutom detta har här firats födelsedag (inte min), lagats en hel del mat, lagts pärlplattor, stickats, setts på "Downtown Abbey", spelats Yatzy och ätits skumtomtar.

Vi har också tillbringat välanvänd tid i skenet av födelsedagsbarnets nya lampa. Den blev liksom pricken över i:et i vår ganska nyrenoverade lilla sal. Jag blev så glad när jag fick korn på den här gedigna pjäsen med en doft av 1940-tal över sig...

Tänk att man kan handla så fina saker här i stan! Svensktillverkad är den också...

Det är som jag brukar säga - Arvika är den bästa av småstäder!

Skafferistök!

I dag har jag stökat i mitt skafferi. Rensat och omorganiserat! Äh, förresten - det jag gjort skulle närmast kunna liknas vid en arkeologisk utgrävning. I alla fall med tanke på de fynd som gjordes... Merparten från tidigt 1700-tal;-)

Fördelen med att ha ett stort "gå-in-i-skafferi" är att man få plats med så mycket, att det fungerar som en förlängning av kylskåpet under vinterhalvåret och att det är trevligt och gemytligt med ett gammaldags utrymme som ett skafferi. Nackdelen med att ha ett stort skafferi är detsamma... dvs att man får plats med så mycket - och därför rensar för sällan.

Men nu har jag uträttat storverk och det känns väldigt bra med tanke på kommande julbak och andra begivenheter. Då behöver jag veta vad jag har på hyllorna! Det är så mycket roligare att jobba när man har ordning omkring sig, tycker jag.

Nu ska jag sticka ett par varv på en hemlig strumpa. Det ni - det blir grejor!

Novembergrönska!

Ja säger bara november! Du månad som svept i gråhet och kyla prövar oss nordbor hårdare än någon annan! (Tätt följd av februari då förstås...)

Vad ska vi göra med dig? Hur ska vi sätta färg på gråheten och hitta värme i kylan?

Själv bjuder jag moteld i form av en liten diskret rumsgran och en plastbukett av mistel och järnek. Det gröna känns friskt och skirt!  Den lilla rumsgranen minner om att advent snart är här - med ljus och förväntan!

Den hängande glasvasen i fönstret är förresten en av mina bästa inredningsdetaljer. Där sätter jag det som finns att få tag i beroende på årstid! Jag fick fönstervasen av min bästis Fredrika på en födelsedag en gång för många år sedan. Minns du det, Freddie?

Och så var det med ljusslingorna också! De välgörande ljuspunkterna som fångat mitt intresse... Så här ser slingan ut som jag hängt i vår lilla sal. Fin som katten, tycker jag! Den skänker trevnad åt hela rummet!

Hur gör du för att stå ut med mörker och kyla?

Ljus i mörkret!

Jag har fått ett nytt intresse:

Ljuslingor med ledlampor!

Det kanske låter en smula insöat, men jag ska snart förklara varför.

1. Det är mörkt nu - väldigt mörkt.
2. Det är för tidigt att ta fram adventsljusstakarna.
3. Jag vill ha det mysigt.

Och så  hade jag så där lite förstrött plockat upp just en sådan ljusslinga med renar (kan det bli bättre än så!), ur reakorgen sent i januari. Jag hade lagt den på "julhyllan" i ett av Manufakturens förråd och så slog det mig att jag skulle ta fram och testa den igår. Slingan avslutas med en liten batteridosa med av och på-knapp - så den kräver inte att man har ett eluttag i närheten. Perfekt i ett gammal hus som vårt - där kontakterna är få och konstigt placerade. Vilken hit det blev när jag fick upp min fina ren-slinga på vitrinskåpet i altején som till råga på allt var nystädad. Hurra och jippie vad mysigt det blev!

Jag blev så tagen av de praktiska och fina i dessa ljusslingor så idag införskaffade jag ytterligare en som jag arrangerat i ett av våra fönster. Det blev lika fint det!

Det är alltså som jag säger - jag verkar ha fått ett nytt intresse för jag sitter redan och spånar på var nästa ska hänga;)

Inga kastruller på bordet!

 

Jag hittade en liten gul kompis till min stora blekgröna karott häromdagen! Nu står de i hyllan och håller varandra sällskap.

Karotter är bra att ha till hands när man vill göra vardagsmiddagen lite snitsigare och slippa trista kastruller omkring sig! 

Som mormor sa: "inga kastruller på bordet"!

Kung Liljekonvalje!



Så kom regnet, med dundrande åsksmällar! Det blev mörkt utanför fönstret och ljuset ett annat... I rummet med liljekonvaljetapeten svävar Stjärnflocka tyngdlöst i fönstervasen. Den som jag fick av bästa vännen Fredrika för längesedan - och som följt med genom flyttar, förändringar och fortfarande hänger där. Det är roligt att plocka minibuketter och sätta i den lilla vasen! Jag försöker hitta det som är finast för stunden, och det som speglar årstiden på bästa sätt.

Stjärnflocka är en av mina favoritperenner. Skir och skön! Står pall för nästan vad som helst, och blommar sommaren igenom! Häromdagen berättade en Instagram-följare att den också kallas för "Linnés döttrar". Fint, eller hur!

Häromdagen draperade jag spetstyg runt de gamla gardinfästena. Visste inte förrän nu vilken typ av gardiner jag ville ha i det relativt nytapetserade rummet, men nu är jag så nöjd! Spetsen är lika skir som Stjärnflockan, och det skapar harmoni!

Dalahästar och urvuxna Kero-tofflor skänker värme och liv till rummet! Det minsta paret tofflor köpte jag på loppis för 20 kronor! Kan ni tänka er det? För ett sådant hantverk? Till på köpet är de ju så vansinnigt gulliga!

Den fina, fina bondgårdstavlan broderade mormor till mig när jag var 4 år! Ska ta en närbild på den en annan dag...

Tre färgklickar i ateljén!

1. Jag har testat att sticka med dubbel Fenella. Ibland när jag vill testa ett nytt garn, eller någon ny teknik, stickar jag upp ett miniplagg - istället för provlapp! En liten miniatyrkofta ska det här bli! Med bandkant, precis som många barnplagg har i Frankrike.   Färgen är min favoritnyans och heter "Delicot".

2. En härlig girlang av nya vimplar har fått komma upp på den rutiga väggen i ateljén! Nu har jag rutiga vimplar på en av de blommiga väggarna och blommiga vimplar på den rutiga väggen...

3. Nytt och sött i Manufakturen: Syförkläden i retromönster! Med två rymliga fickor och en specialsydd för saxen... Fint som snus om jag får säga det själv!

En reva i tiden!

Ibland förlägger jag saker... Ja, vem gör inte det förresten?

Häromdagen när jag letade efter en sak som hade försvunnit hittade jag något annat istället! Något spännande... Plötsligt öppnade sig en lucka i tiden och ett meddelande från förr blev synligt, där, längst in bak i mitt gamla skrivbord.

Han som skrivit orden, är också den man som bott i vårt hus för många år sedan. Skrivbordet fick vi liksom på köpet, när vi köpte det.

Kanske är det svårt att läsa orden på bilden, men det står i korta ordalag att skrivbordet blev färdigt på snickarens födelsedag den 8 februari 1918. Svindlande, eller hur?

I lillans rum!

Vi börjar veckan med en liten bildkavalkad från rätt så lillans rum! Hon trivs så bra där - och det är ju det viktigaste av allt!

Du ser:

Handsydda vimplar som jag gjorde när lillan var alldeles nyfödd::Paddington-björn från England - köpt i somras::Ett av de första handarbeten jag någonsin gjorde - ett broderi med motivet Hans och Greta vid pepparkakshuset::I bokhyllan står bland annat Lilla huset-serien och Anna Braws nya, fina Barnpsalmbok::Docksängen räddade vi från att slängas på tippen - den lilla dockfilten är mer än 100 år gammal!::Kviltar av olika slag - den beiga med små rosenknoppar sydde jag till lillan när hon var nyfödd::Fin och lekvänlig trärulltårta som lillan fick i present av farbror och faster, samt hempysslad lekradio.

Gör egen stickförvaring!

Jag hann med ett litet återbrukspyssel igår, mellan femmil och hockeymatch! En stickförvaring...

Jag klädde ett väl rengjort "Pringles-rör" med fint omslagspapper som jag lackade med decoupage-lack - så att det blev lite mer hållbart. Sist av allt kantade jag röret med en snedremsa upptill, som jag limmade fast!

Väldigt enkelt att göra och en praktisk grej att ha om man stickar mycket! Med tanke på hur svårt jag har för att hålla reda på stickor av olika storlek och modell, så borde jag kanske ha ett rör för varje nummer...