Här är jag nu!

... eller alltså inte precis just nu då!

Men jag var det igår! På en åker i Sandviken... Visst är det fint i Sverige? Tänk att det finns hur mycket skog och åkermark som helst och att det liksom är alldeles gratis att uppleva den!

Jag tillbringar veckan med jobb hos Järbo Garn, och de har sitt kontor och lager i Sandviken.

På fredag reser jag vidare mot roliga fotoäventyr tillsammans med Maria Rosenlöf - en fotograf som jag jobbar tätt samman med just nu.

Så livet är gott just nu! Hoppas att ni också har det finemang!

Ett stycke somrig lista!

Nu gör jag det - alltså skriver en sådan däringa sommar-lista! Varför inte liksom? Någon kanske det roar;)

Här kommer den - en lista innehållandes en salig blandning av somrigheter:

Somrig musik: Jag har börjat lyssna på musik igen. Och det gör mig så gränslöst glad! Ett tag slutade jag sorgligt nog nästan med det... Det var väl en konsekvens av mitt jobb som musiklärare. Det blev för mycket ofrivilligt musiklyssnande - vilket gjorde att privatlyssningen till sist var obefintlig. Men nu när jag är garnmänniska på heltid har tack och lov musiksuget återvänt.

Så nu vill jag glatt anbefalla lyssning på finheter som First Aid Kit, Sting, Bob Dylan, Dolly Parton... Det är nog det som snurrar mest här i stugan just nu. Och så Leonard Cohen också då. Honom har jag lyssnat mycket på de senaste dagarna.

Somrig läsning: I år stavas min sommarläsning Haruki Murakami - vilken författare alltså! Jag är alldeles tagen. Den första boken jag läste var Norweigian Wood. Kan nog vara en bra start... Sedan har jag betat av 1Q84-trilogin, Kafka på stranden, Män utan kvinnor och några till.

Vill man hellre läsa deckare så är mitt tips de tidiga Maria Lang-böckerna. Älskar dem! Inte minst för att de utspelar sig i Nora, inte så långt från mitt föräldrahem.

Somrig tvserie: Åh, jag säger True detective, som ju pågår just nu. Jag tycker så mycket om hårdkokta draman som detta! Har sett säsong 1 av denna serie ungefär 173 ggr. Och 2:an är otroligt bra den med!

Är man inte så våldsam av sig är ju annars Barnmorskan i East End en bra grej!

Somrig film: Här är det 1980-tals nostalgi som gäller... Betar glatt av Tom Cruise-filmer på löpande band. Cocktail alltså - vilken film! Älskar allt med den.

Somrig stickning: Här får jag nog svara jobbelijobb-stickningar. Har liksom inte så mycket att välja på! Men annars är ju bomullsgarn i pastellfärger underbart fina saker att skapa med på sommartid!

Somrig virkning: Åh, då svarar jag min virkade topp med kimonoärm som jag designade till Järbo Garns blogg. Den används flitigt nu!

Somrig längtan: Europa! Gatorna i Paris, gränderna i Prag, torgen i Rom, fontänerna i Salzburg, byggnaderna i Barcelona, stränderna i Brighton - åh, ge mig vad som helst av detta och jag skulle jubla!!

Somrig sysselsättning: Ett kvällsdopp i Körselvika. Det är en fin liten vik i Glafsfjorden.

Somrig dryck: Grape-lemonad i kombination bubbelvatten, Prosecco - eller eventuellt en Dry Martini. Vad det än är så ska man i alla fall dricka det ur ett vackert glas och ha en isbit i...

Somrig önskan: Jag drömmer en sådan här kamera! Ett fåtal bilder som tas med andakt och samlas i fotoalbum. Precis som förr! Tänk vad tokigt det är förresten - att man redan saknar det som nyss var vardag...

Somrig klädsel: Hawaii-kjol! Vad skulle det annars vara?;)

Somrig plats: Guldsmedshyttan, säger jag på rak arm! Inget är som min barndoms jaktmarker...

Somrig dröm: Att strosa längs med en enslig strand på den franska sydkusten med rött läppstift på läpparna, iklädd vidbrättad halmhatt, solglasögon och en italiensk klänning. Det vore något det!

Somrig resa: Bilturer - att se den svenska landsbygden! Jag tröttnar aldrig på det. Tittar på hus och drömmer om slott och gårdar som jag passerar...

Om du skrev en sommarlista - vad skulle den innehålla då?

Sommaren som idé!

Sommaren som idé är fin, tycker jag! Sol, värme, bad och ledighet! Tid för eftertanke och resor...

Sedan vet vi ju alla det inte är alltid som solen skiner, värmen infinner sig, vattnet lockar eller som vi ens är lediga. Kanske hinner vi inte tänka efter ett enda dugg - och kanske blir den där resan mer stressig än avkopplande...

Så kan det vara. Men då får vi göra sommar inom oss istället. Med hjälp av fina böcker, vacker musik, jordgubbar och vänners leenden. Mycket lite blir som vi tänkt oss. Men när vi tänker på fina saker, så blir det oftast rätt så fint att leva ändå.

(På bilden syns min fina vän Brittis - när hon fixade en jordgubbstårta.)

Här är jag!

Kära läsare - här är jag!

Ledsen att jag inte skrivit på så länge - och ledsen för att symötena har uteblvit! Men glad för att ni mailar och hör av er och säger att ni saknar dem! Det gör jag också...

Den senaste månaden har varit något i hästväg - till och med för en arbetshäst som mig. Att göra stickdesign till två olika magasin, samtidigt som man skriver på en bok, driver en nätbutik, bloggar för Järbo Garn och ägnar sig åt annat löpande designarbete kan vara väl så ansträngande. Det kan jag nu skriva under på...

Trots det vill jag absolut inte klaga! För det är samtidigt så roligt - ja, för att inte säga underbart!

Nu har det i alla fall rätat upp sig någorlunda, och mina arbetsdagar ter sig återigen lite mer "normala". Därför tänker jag dra igång med symötena igen, nästa tisdag! Välkomna att ladda upp med något fint inlägg tills dess!

Och imorgon blir det en fin liten boktävling här! Missa inte det!

Tills vi ses igen: Må regnet falla mjukt över era ängar och solen sprida den värme som kallas sommar!

P.S. Sugen på lite sommarpyssel? Då kanske du vill virka "min" vallmo? Mönstret hittar du här!

Frisyrer, violer och vardagsromantik!

Så länge jag kan minnas har jag haft långt hår. För mig är inte håret en frisyr - det är mer den jag är. Mitt hår är en lika viktig del av min identitet som mitt namn: Maja Sigrid Karlsson.

Jag vet inte riktigt  varför det blev så för mig? Men det har att göra med minnen, sentimentalitet och kontinuitet, tror jag. Håret symboliserar den varaktighet som jag behöver luta mig mot för att våga gå framåt i livet. Även om allt annat förändras - kommer min frisyr vara densamma.

Och så måste det förstås vara för att jag rätt och slätt trivs med det!

Borsta, fläta och sätta upp. Jag tycker så mycket om det! Och så älskar jag att sätta saker i håret också - blommor, pärlor, band - ja, lite vadsomhelst som kommer över!;)

Idag blev det en virkad viol. Mönstret har jag gjort och du hittar det här på Järbo Garns blogg! Har du någon i din närhet som du vill uppvakta på mors dag? Då tycker jag att du ska virka en viol till henne!

Sedan kom jag att tänka på en så vacker jazztext - "Violets for your furs" av Tom Adair. Den skickar jag med er denna gråmulna fredag - för den påminner åtminstone mig om ljuset, undren och magin som väntar bakom hörnet - även en grå dag!

"Violets for your furs"

It was winter in Manhattan
Falling snowflakes filled the air
The streets were covered with a film of ice
But a little simple magic that I'd heard about somewhere
Changed the weather all around, just within' a trice

You bought me violets for my furs
And it was spring for a while, remember?
You bought me violets for my furs
And there was April in that December
The snow drifted on the flowers and melted where it lay
The snow looked like dew on the blossoms
As on a summer day

You bought me violets for my furs
And there was blue in the wintry sky
You pinned the violets to my furs
And gave a lift to the crowds passing by

You smiled at me so sweetly
Since then one thought occurs
That we fell in love completely
The day you bought me violets for my furs

Morgontankar och en vansinnigt fin och praktisk kjol!

Kära läsare!

Jag blir så gränslöst glad över alla snälla kommentarer efter symötet igår - och av att höra att ni tycker om att läsa mina texter! För vet ni vad? Jag ÄLSKAR att uttrycka mig i skrift... Att kryssa mig fram mellan orden och välja just de som säger något om hur jag känner och tänker. Det är liksom min livsluft och jag märker själv hur mycket jag saknar det när jag inte gör det...

Jag tänker på att så mycket har hänt sedan den här bloggen startades. Och att bloggen i sig är grund till denna förändring - eftersom mitt arbete med den har öppnat dörrar och berett vägen för mig i många sammanhang. Paradoxalt sett har det också inneburit att jag fått mindre tid för själva bloggandet - MEN jag hoppas innerligt att det ska bli bättre framöver, nu när jag NÄSTAN jobbar enbart med mitt eget företag (dvs stickdesign, nätbutik, hemligt tidskrävande projekt och bloggande här och på Järbo Garns blogg.)

Och trots förändring och nya tider så är i alla fall en sak densamma - och det är att det är jag som skriver. Maja Karlsson och ingen annan - och visst känns det betryggande!

Har ni förresten sett min kjol? Jag hittade den ungefär längst in i garderoben - och kom på att den funkar perfekt som stick-kjol. På bilden har jag ett nystan Raggi i varje ficka;) Smart va? Jag är inne i en kjol-period utan dess like och därför har jag plockat fram varenda kjol jag äger - dvs shoppat i min egen garderob!:) Bästa sortens shopping - eller hur?

Glad måndag!

Hej, hej!

I morse blev jag väckt av solljus och fågelsång! Fast det var tidigare än tidigast - gick det inte att somna om. Så jag studsade upp ur sängen - lyssnade en skvätt på radio medan jag maskade av en resår.

Sedan gjorde jag frukostbricka till lilla Greta och mig - innan jag följde henne till skolan.

Nu ser jag fram mot en lång och innehållsrik arbetsdag! Det är så härligt att känna hur vårenergin kommer över en - efter många, långa, mörka vintermånader!

Söndagsfrid!

Idag har jag bland annat storstädat, sprungit efter 7-åring, sorterat knappar, suttit i soligt växthus, stickat flerfärgsstickning, stekt Halloumiost och skissat på ny design.

Kvar är kvällsstunden med en stickning i högsta hugg - stor kopp the - nej kaffe får det bli, plus en eller annan tv-serie! Låt söndagsfriden komma!

Kycklinggult är fint!

Jag säger hej och pip i fint sällskap av mina små Schleich-kycklingar!

Om ni inte är bekanta med leksakstillverkaren Schleichs naturtrogna djur, tycker jag att ni ska ta er en titt på dem... De handmålas fortfarande ett och ett i fabriken!

Själv är jag mer än lovligt svag för dessa djur och äger som ni kanske sett tidigare, bland annat får, lamm och alpacka!

Här har det ätits våfflor i dagarna två minsann. Är det våffeldag så är det lika bra att ta i ordentligt, tycker jag! Dessutom har det skapats ett och annat i ateljén...

Det söta lilla 10 grams nystanet i färgen "Lys Okker" är resultatet av ett samarbete som ägde rum häromkvällen. Wenche (min danska leverantör som äger Tusindfryd) och jag kom på att det vore både praktiskt och fint att göra kit med smånystan av Hverdagsuld! Dessa skulle sedan kunna användas till broderi, som färgprover, till flerfärgsprojekt som bara kräver små mängder garn, pysselprojekt m.m. Så medan jag satte igång att mäta, väga och nysta små nystan... gjorde Wenche en minibanderoll! Visst är det häftigt att man kan samarbeta med en kollega i Köpenhamn när man själv bor i Arvika?

Inom kort kommer det finnas kit med mininystan i olika färgkombinationer i Majas Manufaktur. Det kommer också finnas möjlighet att köpa enskilda mininystan i färgen "Råhvid" om man vill bekanta sig med garnets kvalitet. Återkommer med mer info när jag är färdig med kiten!

Våren kommer!

Nu kommer våren! Ja, den är faktiskt redan här - ser jag när jag blickar ut från ateljéfönstret över den lilla staden som är mitt hem!

De tidigare grusiga gatorna är nu alldeles rensopade, solen skiner och jag hör de där karaktäristiska trädgårdsarbetesljuden som betyder att människor har begett sig ut för att möta ljuset. Här inne i ateljén är det varmt av solljuset som flödar in genom fönstret. Jag sitter här vid arbetsbordet, omgiven av virknålar, garnnystan, stoppvadd och diverse skisser och anteckningar. Ungefär som jag brukar.

Nu har det varit tunnsått på bloggen här ett tag. Jag är ledsen för det, och lovar bot och bättring framöver. Det har sina skäl, och som jag sagt förr så händer det oftast som mest i livet när det är som allra tystast här på bloggen

Jag har bland annat hunnit med att fylla år - marsbarn som jag är, resa till Stockholm där jag fick uppleva flera spännande möten (ett av de där mötena ska jag snart berätta om här på bloggen), och sedan har jag lagt en hel del tankemöda på att försöka förändra min jobbsituation som faktiskt började te sig som allt mer orimlig...

Ni förstår när jag startade den här bloggen var jag en relativt nybliven musiklärare som jobbade på folkhögskola och musikhögskola - nu 5 år senare är jag OCKSÅ egen företagare, som jobbar med stick-/virkdesign, driver egen nätbutik och dessutom dragit gång ytterligare ett stort jobb med ett än så länge hemligt projekt. 

Nu har jag på vingliga ben tagit ett stort kliv mot en slags prövotid där jag förhoppningsvis ska få ägna mig åt mitt företag, bloggande, foto och mönsterdesign fullt ut. Sådana här vägskäl i livet är sällan lätta, men när man väl vågat klivet är det genast enklare att njuta av solljuset igen!

Jag hoppas ni vill följa med på den här resan som jag har framför mig!

Violen på bilden gjorde jag till Järbo Garns blogg häromdagen. Vi tänker köra blomtema bara för att ge våren lite extra skjuts!

Kanske känner du någon som skulle behöva en blomma? I så fall tycker jag att du ska virka en snarast och kvista över till personen i fråga och sprida lite ljus!

Kvällsnöjet!

Nej då - min dag har inte varit lugn och stillsam!

Men inledningen var förstklassig - dans kring granen på lillans skola! Det var inte illa det!

Barn är så fina. Det är ju inte direkt någon nyhet, men jag slås av det gång på gång. Att barn är det bästa som finns!

Det är de där små gesterna, leendena, skratten. De tankfulla blickarna och de rättframma frågorna. Den oreserverade glädjen, de hoppfulla minerna. Glädjen när tomten kom! (En skola där rektorn är tomte kan förresten inte vara annat än bra!) Och fröknarna sedan! Vilka höjdare! Jag tror jag tar och börjar ettan igen, nästa termin. Skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa dagarna i en sådan där sprudlande och fantasirik miljö...

Så starten var bra - det går inte att säga annat. Egentligen var inte resten så pjåkig heller. Det är bara det att jag har farit hit och dit och försökt hinna lite mer än vad som egentligen är möjligt. Bland annat har jag samlat ihop bokföringsmaterial som ska till min revisor. Den processen vill jag sammanfatta med ett egenkomponerat talesätt: "Den som börjar försent väntar oftast för länge!"

Sedan har jag packat Manufaktur-paket som ska skickas i dag... Vad roligt att det var så många av er som nappade på julerbjudandet och köpte min mammas vackra halssmycken, förresten! Det gläder mig!

Men snart är det kväll igen (för det är det ju mest hela tiden...) och då ska jag äntligen få sticka klart min julsjal och läsa boken jag unnat mig själv som julläsning: En nyutgåva av Agatha Christies "Poirots Jul". Det blir fint som snus det, må ni tro!

Om nyponsoppa och snöglädje!

Nyss hemkommen från lämning av sexåring på en skolgård full av glada barn som lekte i snön. Snö och snö, förresten - vi talar om ett tunt lager flingor som i detta nu töar bort igen. Men inte hindrar det att total snöeufori utbryter bland värmländska ongar som längtat och längtat, efter detta. En pojke log brett och utbrast spontant - Det är så kul med snö! - när jag passerade honom...

Sådant gör mig så glad. Egentligen gladare än någonting annat... Den där oförstörda entusiasmen som bryter fram hos barn.

Som när jag åkte tunnelbana med lillan... Hon satt mitt emot en kvinna som verkade trött och beklämd. Jag såg att det bubblade av något i lillan som ville ut. Hon såg bara gladare och gladare ut. Tillslut kunde hon inte hålla sig mer utan sa högt och ljudligt - Visst är det ROLIGT att åka tunnelbana!, till kvinnan mitt emot;) Den där frasen blev en isbrytare som inte ens den avmätta kvinnan kunde motstå... Hon fick motvilligt medge att det ju faktiskt var ganska roligt - och då blev lillan nöjd.

Själv har jag inlett dagen med en kopp varm nyponsoppa. Det är vardagslyx det! Jag känner på mig att det här kommer att bli en bra dag. Först ska här jobbas med ett översättningsjobb (jag översätter engelska virkmönster till svenska) - sedan ska jag sätta fart med lite olika adventsförberedelser... Bland annat tänker jag baka en sådan här kaka! Visst verkar den spännande? Rapporterar om hur den blev sedan...

Hoppas att du får en fin dag - oavsett om den är snöig eller ej!

Nytt och spännande!

Kära läsare!

 

Du som tittat in hos mig i dag har nog inte kunnat undgå att märka att en förändring har skett? Min blogg har fått ny header och nya illustrationer. Jag vill börja med att jubla högt över hur fint det blev!

 

För nästan fem år sedan startade jag den här bloggen - liksom lite på lek. (Det är oftast så bra saker tar sin början.) Jag ville prova det där med att blogga och dessutom hade jag många pendlingstimmar på tåg varje vecka, som jag ville använda till något som påminde mig om hemmet i Arvika. Då var jag en förhållandevis nyutbildad sångpedagog och musikteorilärare som jobbade alldeles för mycket på allt för många skolor. Ända sedan jag var liten hade musiken spelat en central roll i mitt liv - och jag hade strävat på genom kommunal musikskola, folkhögskola och slutligen musikhögskola.

 

I takt med att jag byggde upp och utvecklade bloggen kom andra förmågor och intressen i dagen! Plötsligt fanns utrymme för att göra sådant som jag alltid tyckt om att göra, men liksom inte kunnat sätta någon etikett på... Mitt sätt att se på världen kunde förvandlades till text och bild. Mina händers arbetslust fick äntligen blomma ut! Jag startade företag och nätbutik, började jobba med stick- och virkdesign på allvar, renoverade och inredde min ateljé...

 

Jag mötte så många inspirerande människor via bloggen - som hjälpte mig vidare, som utmanade mig och som gav mig uppdrag. Succesivt omformades mitt liv till något annat - något oväntat och mycket fint. Bloggandet förändrade mig och i takt med att jag förändrades, skiftade också bloggen fokus. För just så fungerar en blogg - den är ett levande dokument och en spegling av livet.

 

Och av den anledningen ville jag liksom "måla om" lite här inne. Jag ville skapa mig en omgivning som passar mig där jag är just nu. Tänk vilken ynnest att då få hjälp av en sådan träffsäker illustratör som Emma Sundh - som liksom bara gjorde precis vad jag drömde om på en gång! Tack för det, Emma!

 

Nu har jag talat om förändring en stund, men mycket är ju också detsamma - för i grund och botten är jag samma Maja som jag var för fem år sedan. En som stickar kopiöst mycket, som bakar kakor och köper ägg på torget.

 

Jag vill återigen bjuda in dig till den här bloggen! Jag vill berätta för dig om småstadslivet, maskorna, det jag tänker och sådant jag tycker är fint. Jag vill visa dig mitt julbak och berätta om hur jag om min lilla flicka pysslar. Jag vill ta kort på mitt körsbärsträd och berätta varför raggsockor är alldeles nödvändiga när man går uppför trappen i vårt trapphus i november.

 

Och jag hoppas så att du vill följa med!

 

De varmaste hälsningar från Maja

När världen är liten!

Ibland känns det som att världen krymper för varje dag som går... Och då menar jag i positiv bemärkelse!

Jag får meddelanden och mejl från världens alla hörn! En stickerska i Norge hör av sig från BB och berättar att hon satt "mina" blöjbyxor på sin nyfödda lilla bebis.

Jag blir tvungen att "lära mig" danska eftersom jag plötsligt hamnar i en mejlväxling med en dansk kollega som säljer världens finaste garner.

Jag skriver långa mejl på engelska om allt mellan himmel och jord och lite till - plötsligt sitter jag där med ordlistan i handen titt som tätt och lär mig så mycket nytt och fantastiskt.

Att ha vänner i så väl i Sandviken som i Lancshire, Österrike, Florida och Ölserud - det är inget annat än en stor rikedom!

Så till alla handarbetande systrar runtom i världen! Den här lilla jordgloben har jag virkat till er! Tack för värme, inspiration och allt annat fint som ni delar med er av dagligen! Utan er vore det inte alls lika roligt att vara här på jorden!

Idag är det ingen vanlig dag - för idag är det kvinnornas dag!

Varför inte starta firandet av den internationella kvinnodagen, med en lite kopp kaffe och en klassisk Bravokola? Något festligt måste vi ju ta oss till en sådan här fin dag, eller hur?

Minimuggen (den är mycket mindre än vad som syns på bilden - ungefär hälften så stor som en ordinär mugg!) köpte jag i England i somras. En riktig kvinnosaksmugg, som ni ser! Suffragetterna var en engelsk rösträttsrörelse som verkade i början av 1900-talet. De hade stor del i att England slutligen fick kvinnlig rösträtt 1918... Här kan du läsa om bakgrunden, frontfigurerna och den stundtals ganska våldsamma framfart som suffragetterna hade!

Rätten att rösta är något av det finaste vi har - på den rättigheten vilar hela vår demokrati! För mig har alltid valdagen varit en fest!

Därför väljer jag i år att tänka lite extra på alla de som stred för att kvinnans rätt att rösta! I England kallade de sig som sagt var för "Suffragetter", i Sverige hette de "Landsföreningen för kvinnlig politisk rösträtt" och 1921 nådde "LKPR" sitt mål! I Sverige var aldrig rörelsen våldsam på det viset som i England. Här tillämpades fredliga metoder och lugn argumentation, men den strategin krävde nog minst lika mycket mod som Suffragetternas.

Så alltså, fy bubblan vad modigt det var att ställa sig upp och kräva sin rätt som de gjorde - både här i Sverige och England och i alla andra länder där den här kampen har förts, eller fortfarande förs! Att stå ut med att bli förminskad och förlöjligad, ifrågasatt och hånad... (Och i England: Till och med fängslad och tvångsmatad!) Och ändå inte ge vika!

Alla som någon gång provat på att säga sin mening i ett sammanhang och sedan blivit bemött på något av ovanstående vis, kan nog lätt leva sig in i ungefär hur det måste ha känts för de här kvinnorna...

För det modet och för den beslutsamheten hurrar jag idag! Vad hurrar du för?

Grytlappen - ett kreativt ställningstagande!

Det var i somras - vi gjorde en liten biltur i Hälsingland med familjen. Såg på Hälsingegårdar, den ena vackrare än den andra. Det bakades tunnbröd och såldes våfflor och kaffe. På vissa ställen fanns små butiker inrymda i gårdarna... 

Hantverk och hemslöjd i en salig blandning. Jag gick lite förstrött och plockade bland sakerna - lillan ville ta en lott, och det fick hon. För det ska man få när det är sommar och semester. Det är ju så spännande att välja lott från ringen, och lite pillrigt att öppna en sådan där smal lott för första gången i livet. Men väl värt det, när det visar sig att det är vinst, och att man får välja en av sakerna på bordet; en pappersängel, en dörrkrans, en smörkniv, en provsticka, ett par raggsockor eller något annat fint!

Lillan valde ängeln - såklart! För den var så vacker och den kunde hon ju hänga i sitt rum som ett minne - så att hon alltid skulle minnas den dagen, då hon blev riven av en kanin som tydligen inte vill bli lyft, och att hon bakade tunnbröd med snälla tanter som sa att hon kavlade duktigt - det skulle bli så bra - deklarerade hon stolt!

När man är liten ska man vinna pappersänglar i bygdegårdar! Det borde alla barn få göra, i alla fall anser jag det!

Medan lillan valde bland den brokiga skaran föremål på bordet gick jag en sväng till i butiken. Det var då jag såg den - grytlappskorgen! "25 kr styck" - stod det på en skylt som var nedstucken i ett berg av grytlappar... Alltså - 25 kr styck! 25 kronor för en omsorgsfullt virkad grytlapp! Det är en så blygsam summa att jag nästan rodnar vid tanken på att det är så vi betalar kvinnors arbete. Med 25 kr! 

Alla var de olika, och alla var de fina. Sinnrika, påhittiga, fantasifulla, färgrika och välgjorda! Jag stod där en lång stund och synade tekniker, färgkombinationer och konstruktionsidéer. På varje grytlapp satt en liten pappersetikett med namnet på den som hade virkat. För provisionens skull, naturligtvis... Men i och med det blev det extra tydligt - att dessa grytlappar var kvinnors verk! Nu låg de här i korgen, och väntade på att någon skulle förbarma sig...

Jag ville köpa alla, men till slut valde jag ut fyra favoriter. Lämnade en hundring i kassan - och såg expediten nogsamt pricka av namnen i provisionslistan.

Jag kände mig glad för de fina grytlapparna, men ledsen för att grytlappen som föremål betraktad, verkar tas så förgiven! Precis på samma sätt som hemstickade raggsockor, hemvävda trasmattor eller handbroderade dukar... Nästan som om grytlappar på något magiskt sätt virkade sig själva?

För mig är en handvirkad grytlapp en skatt! Ett mänskligt avtryck! Ett kreativt ställningstagande! En palett av färger och uttryck! En berättelse värd att ta del av!

Att jag får hänga sådana dyrbarheter i köket bredvid spisen är inget annat än fantastiskt! Och det skulle jag gärna betala långt mer än 25 kr för. Skulle du det?

The Best Things in Life are Free!

Rätt så ofta vaknar jag tidigt, går jag upp i ateljén och jobbar ett par timmar innan resten av familjen vaknar. Lillan vet om att det är där hon kan hitta mig, när hon vaknar och jag inte syns till. Så vid 8-tiden brukar jag höra tassande fötter i trappan och sedan dyker en morgonrufsig, nattlinnesklädd gestalt upp i dörren. Ibland bubblar hon av prat och berättelser. Ibland tyst och eftertänksam, lite frusen och mammalängtig. Då kurar hon ihop sig under ett gammalt lapptäcke på en stol alldeles bredvid mig. Sedan sitter vi där och ser ut över stan. Då livet är som bäst.

Spindelmor har åtta ben, sex har mamma myra...

Jag är en sådan som alltid måste räkna på knogarna för att veta hur många dagar en viss månad innehåller. I vissa riktigt stressade situationer, upprepar jag fortfarande dagisramsan "Goddag höger" inom mig, för att vara riktigt säker på vad som är höger och vänster. (Pinsamt - eller hur?) Jag vet det ju förstås egentligen, men det är precis som att jag måste gå tillbaka till den där först inlärningssituationen för att våga lita på kunskapen.

Jag minns en gång på högstadiet, när alla i min klass skulle fylla i ett formulär med sina personnummer. Jag hade inte en aning om mina fyra sista siffror, och hade knappast reflekterat över att det fanns några sådana över huvud taget. Jag och klassens stökigaste kille, fick följas åt ner till expeditionen för att inhämta informationen där. Och sedan den dagen kan jag hela mitt personnummer som ett rinnande vatten.

Det dröjde länge innan jag började bära armbandsur, och almanacka skaffade jag också sent. Till skillnad från min syster som alltid varit fullt informerad om både tid och rum. Jag minns hennes lilla arm, med den stora färgglada klockan på.

Å andra sidan flyttade jag hemifrån, när jag var 15 år, och sedan dess har jag i princip klarat min ekonomi själv. Så helt omöjlig är jag inte. Och nuförtiden driver jag ju eget företag, med allt vad det innebär...

Jag vet inte varför jag många gånger har lagt den där typen av faktainlärning åt sidan. Kanske för att mina tankar alltid är fullt sysselsatta med andra viktiga saker. Och kanske för att jag är så rädd om den obekymrade delen av mig - barnasinnet. På vissa plan är min kapacitet till inlärning ändlös, och på andra släpar den efter.

Med åren och av hänsyn till andra har jag naturligtvis blivit tvungen att lära mig. Anpassa mig till rådande omständigheter. Men ju mer jag tänker på det - så är jag faktiskt inte bara generad för att jag är en sådan som tvekar inför höger och vänster. Jag är stolt över att jag låtit andra saker ta plats istället - musikteori (jag är också musikhögskoleadjunkt), stickmönster, litteratur, historia, skrivande, fotografi, företagande, drömmar och planer.

Och ibland så lär även jag mig ett och annat som tillhör det där som jag tänker att alla andra redan kan. Som hur många ben en myra har till exempel. Det, lärde jag mig av lillan. Hon kom hem från dagis och sjöng den här sången för mig:

Spindelmor har åtta ben
Sex har mamma myra
Kossan går på klöveräng
Kliver fram på fyra.
Men lilla….har bara två
Men han/hon springer fort ändå.

Därför vet jag att den lilla broschen som jag fann på loppis i förra veckan, faktiskt är en myra. Och en myr-brosch är ju alldeles förtjusande, tycker jag! Den ska jag bära så snart tillfälle ges!

Fredagsfrid!

Fredagsfriden börjar infinna sig här! 

I ateljén är det undanplockat och fredagsfint. Om man nu går och skaffar sig ett arbetsrum för att man längtar efter ordning och reda, så måste man ju se till att hålla ordning också... Därför brukar jag avsluta arbetsveckan med en rejäl undanplockning, så att det är snyggt och prydligt när jag ska sätta igång att jobba på måndagen. Då är det så mycket roligare att arbeta!

Jag har lyssnat på Stings vinterskiva hela dagen. Den är så fin! Och full av nordiskt vemod, även om det är en engelsman som gjort den. 

Där ute öser regnet ner, precis som det gjort i flera dagar nu. Men det gör mig inte så mycket. Jag har ju ett hus, raggsockor, en varm liten hand att hålla och en man som serverar mig the när helst jag behöver det. Dessutom har jag ett stort mönsterprojekt på gång, som jag ska jobba med i helgen, och stickning passar så bra när det regnar. 

Jag tänker vila i den här höstgrå känslan hela helgen, och tända ljus både inomhus och på kyrkogården. Visst finns det stänk av vemod i regnet som faller, sorg efter de som inte längre är med oss - men mest av allt en tacksamhet över det jag har.

Jag önskar er en fin allhelgonahelg!

Hemma!

Igår var det Syfestival för hela slanten! Det var hemskt roligt att se och känna på garner, tyger, knappar och band - dessutom gjorde jag det ju tillsammans med min syster, och då blir det ju liksom ännu roligare:) Jag gjorde ett par riktiga klipp som jag kommer att ha mycket användning av framöver.

En av utställarna på syfestivalen var företaget "Färgkraft" som säljer garner, färg, mönster och helt sagolika skor. Det drivs av Olivia och hennes mamma. 

Olivia var en av de första medlemmarna i Husmorsskolans Nya Syförening (som ju faktiskt funnits sedan i mars 2010). Hon har bidragit med enormt mycket inspiration och kunskap genom åren, eftersom hon är en riktig hejare på att sy retro-kläder! Jag brukar kalla Olivia för syföreningens "Grand Old Lady";)

Det var väldans trevligt att vi fick till en liten "bloggträff" där i mässvimlet!

Sist av allt, ett spontant litet radiotips: Om någon vill drömma sig bort för en stund och helgmysa till en hjärtskärande radioföljetong så är det sista chansen att höra när Christer Henriksson läser Hjalmar Söderbergs "Den alvarsamma leken". Den finns på SR-play till imorgon. Själv blev jag så gripen av berättelsen om Lydia Stilles och Axel Stjärnbloms komplicerade, vemodiga och vackra kärlekshistoria. Hör den här!

P.S. De två pelargonierna står i mitt ateljéfönster och blommar för fullt - men i helgen ska innanfönstren i så då måste de tyvärr maka på sig lite. Tills dess njuter jag av dem!