Spår av kärlek...

Man skulle kunna kalla de gångna dagarna för: "Veckan då allt skulle ske på en och samma gång", eller "Veckan då alla lösa trådar skulle knytas samman, men snarare trasslade ihop sig till ett enda stort spretigt garntrassel".

Jag gjorde så mycket, hann alldeles för lite och ville en massa mer.

Kanske känner fler igen sig?

Men så faller min blick på spåren - spår av kärlek.

En julröd snurrkjol på en galge. Jag köpte den till lillan i all hast, för ett par veckor sedan. Hon ska ha den på julafton. Snurra och stråla ikapp med ljusen.

Den är långt ifrån hemsydd av mig. Den är varken miljömärkt eller svensktillverkad. Opraktisk är den förstås också, som vinterplagg. En massproducerad flärdfull, julattiralj, som jag köpt alldeles för billigt i ett stort varuhus.

Men ändå är den alldeles, alldeles underbar - för lillan som längtar och längtar efter att få ha den på sig. En röd dröm i tyll. Och den är köpt i kärlek.

Att se vad andra gör för mig, är oftast ganska lätt. Jag känner mig lyckligt lottad - är omgiven av så mycket omtänksamhet. Men att se vad jag gör för andra är långt svårare. 
Då blir jag genast sträng och kritisk. Så hård mot mig själv.

Därför tror jag det är viktigt att vi ser de spår av kärlek som finns runtomkring oss. Inte bara de som andra gjort - utan också stanna upp och se de som du själv har lämnat efter dig.

Vad tror ni?

P.S. Det blev en rekordlång bloggpaus det här, men nu är jag tillbaka igen, och det känns mycket roligt!