Kvällsnöjet!

Nej då - min dag har inte varit lugn och stillsam!

Men inledningen var förstklassig - dans kring granen på lillans skola! Det var inte illa det!

Barn är så fina. Det är ju inte direkt någon nyhet, men jag slås av det gång på gång. Att barn är det bästa som finns!

Det är de där små gesterna, leendena, skratten. De tankfulla blickarna och de rättframma frågorna. Den oreserverade glädjen, de hoppfulla minerna. Glädjen när tomten kom! (En skola där rektorn är tomte kan förresten inte vara annat än bra!) Och fröknarna sedan! Vilka höjdare! Jag tror jag tar och börjar ettan igen, nästa termin. Skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa dagarna i en sådan där sprudlande och fantasirik miljö...

Så starten var bra - det går inte att säga annat. Egentligen var inte resten så pjåkig heller. Det är bara det att jag har farit hit och dit och försökt hinna lite mer än vad som egentligen är möjligt. Bland annat har jag samlat ihop bokföringsmaterial som ska till min revisor. Den processen vill jag sammanfatta med ett egenkomponerat talesätt: "Den som börjar försent väntar oftast för länge!"

Sedan har jag packat Manufaktur-paket som ska skickas i dag... Vad roligt att det var så många av er som nappade på julerbjudandet och köpte min mammas vackra halssmycken, förresten! Det gläder mig!

Men snart är det kväll igen (för det är det ju mest hela tiden...) och då ska jag äntligen få sticka klart min julsjal och läsa boken jag unnat mig själv som julläsning: En nyutgåva av Agatha Christies "Poirots Jul". Det blir fint som snus det, må ni tro!