Hantverk och hemslöjd i en salig blandning. Jag gick lite förstrött och plockade bland sakerna - lillan ville ta en lott, och det fick hon. För det ska man få när det är sommar och semester. Det är ju så spännande att välja lott från ringen, och lite pillrigt att öppna en sådan där smal lott för första gången i livet. Men väl värt det, när det visar sig att det är vinst, och att man får välja en av sakerna på bordet; en pappersängel, en dörrkrans, en smörkniv, en provsticka, ett par raggsockor eller något annat fint!
Lillan valde ängeln - såklart! För den var så vacker och den kunde hon ju hänga i sitt rum som ett minne - så att hon alltid skulle minnas den dagen, då hon blev riven av en kanin som tydligen inte vill bli lyft, och att hon bakade tunnbröd med snälla tanter som sa att hon kavlade duktigt - det skulle bli så bra - deklarerade hon stolt!
När man är liten ska man vinna pappersänglar i bygdegårdar! Det borde alla barn få göra, i alla fall anser jag det!
Medan lillan valde bland den brokiga skaran föremål på bordet gick jag en sväng till i butiken. Det var då jag såg den - grytlappskorgen! "25 kr styck" - stod det på en skylt som var nedstucken i ett berg av grytlappar... Alltså - 25 kr styck! 25 kronor för en omsorgsfullt virkad grytlapp! Det är en så blygsam summa att jag nästan rodnar vid tanken på att det är så vi betalar kvinnors arbete. Med 25 kr!
Alla var de olika, och alla var de fina. Sinnrika, påhittiga, fantasifulla, färgrika och välgjorda! Jag stod där en lång stund och synade tekniker, färgkombinationer och konstruktionsidéer. På varje grytlapp satt en liten pappersetikett med namnet på den som hade virkat. För provisionens skull, naturligtvis... Men i och med det blev det extra tydligt - att dessa grytlappar var kvinnors verk! Nu låg de här i korgen, och väntade på att någon skulle förbarma sig...
Jag ville köpa alla, men till slut valde jag ut fyra favoriter. Lämnade en hundring i kassan - och såg expediten nogsamt pricka av namnen i provisionslistan.
Jag kände mig glad för de fina grytlapparna, men ledsen för att grytlappen som föremål betraktad, verkar tas så förgiven! Precis på samma sätt som hemstickade raggsockor, hemvävda trasmattor eller handbroderade dukar... Nästan som om grytlappar på något magiskt sätt virkade sig själva?
För mig är en handvirkad grytlapp en skatt! Ett mänskligt avtryck! Ett kreativt ställningstagande! En palett av färger och uttryck! En berättelse värd att ta del av!
Att jag får hänga sådana dyrbarheter i köket bredvid spisen är inget annat än fantastiskt! Och det skulle jag gärna betala långt mer än 25 kr för. Skulle du det?
Fantastiskt kloka ord till fantastiska grytlappar!
SvaraRaderaDu har så rätt med din betraktelse, och jag kan njuta så av att se det som är gjort med omsorg i en tid då jag lider av att hela tiden bara kunna klara det nödvändigaste. Omsorgen liksom strålar ut från dessa handgjorda saker och den tid som är nerlagt kan få mig att bromsa in en liten smula när jag tittar på dem.
SvaraRaderaHåller med fullständigt!
SvaraRaderaAbsolut! 10-åriga dottern köpte oxå jättefina i somras, vid en bygdegård i Dalsland. Hon var glad och nöjd för de kostade endast 10 kr styck.De kom åtminstone till någon som uppskattar dem....
SvaraRaderaAnette
Självklart skulle jag kunna betala mer för det vackra hantverket! Man blir alltid vemodig när man ser sånt här
SvaraRaderaVilken fin text om kvinnors hantverk!
SvaraRaderaHär brukar kyrkans syförening alltid vara med på en julmarknad och lotta ut sina alster. De till åren komna kvinnorna har stickat, virkat och sytt till förmån för en skola i Baltikum som de sponsrar. Fina grejer med många timmars arbete bakom. Och vad glad man blir när man vinner på deras lotteri!
Jag köpte några jättefina grytlappar på en loppis för ett tag sedan, helt nya, och för bara 10 - 15 kr styck. Men jag tänker, att om samma grejer skulle virkats i trendiga färger och finnas med på en design- eller hantverksmarknad skulle de kosta betydligt mer...
Hur som helst så är grytlappar både fina, användbara och man blir glad av dem!
Jag älskar grytlappar. Jag kan själv inte sticka men jag kan sy. Så jag bestämde mig för ett år sedan att börja samla ihop alla vackra övergivna grytlappar jag hittar på loppisar och göra ett stort överkast av dem så att de används varje dag. Det tror jag blir fint.
SvaraRadera