söndag 11 augusti 2013
Trädgårdsdagbok - Stella!
Förra året hände det där fasansfulla med vårt körbärsträd, att det bröts itu och föll isär på grund av vätan. Det var sorgligt att såga ner och forsla bort ett älskat träd, som under många år hade gett oss körsbär och skugga under varma julidagar. Jag är sådan där med växter - sentimental.
Under sommaren har jag kännt mig vankelmodig och inte riktigt kunnat bestämma mig för om vi skulle skaffa ett nytt träd. På något vis kändes det som om ett litet klent träd ändå aldrig skulle kunna ersätta det förlorade trädet, därför tänkte jag att det kanske var lika bra att låta bli att sätta ett nytt.
Men så en dag, när jag strosade runt i den lokala blomsterhandeln, fick jag se en körsbärskvist som stack fram bakom en hylla. När jag tittade närmare visade det sig att det var ett körsbärsträd som stod där -närmare bestämt ett "Stella". Just sorten "Stella" har jag hört så mycket gott om från flera håll. Det ska tydligen vara både pålitligt, lättskött och ge utomordentligt söta körsbär!
När jag frågade handlaren om trädet visade det sig att det var någon som hade beställt hem det, men när det kom var toppen bruten och därför reklamerades trädet - köparen ville inte ha det.
Ett övergivet körsbärsträd, som ingen vill ha... Ett bortglömt löfte om vår och körbärsblom, som grusats på grund av en bruten gren... Det där slog an en sträng i mig och plötsligt visste jag att det där var trädet jag hade letat efter, trädet som skulle växa i min trädgård - att det var meningen. Jag visst med bestämdhet att jag tänkte ta mig an det, precis som Emil i Lönneberga tog sig an hönan "Halta-Lotta". Just sådan är jag. Faller ofta för det som är lite kantstött.
För ynka 150 kr, blev jag sedan ägare till ett luggslitet körsbärsträd med mycket livskraft.
Igår planterade vi trädet. Det blev så fint!
Och nu är allt som det ska vara i vår trädgård. Inte perfekt - bara fullt av mening.
Hur har ni det i er? Lämna gärna en länk med hjäp av länkverktyget om ni vill dela med er av något trädgårdsrelaterat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint det är med en historia bakom! Man kan riktigt tänka sig framåt i tiden, när ni sitter i skuggan under körsbärsträdet, du och dina barnbarn. :-)
SvaraRaderaFörresten, fröna är packade, jag ska bara pallra mig iväg för att köpa ett frimärke så kommer de snart till dig.
Vilket underbart livsbejakande inlägg, Maja, man blir varm ända in i själen!!!
SvaraRaderaLycka till med det lilla körsbärsträdet, hoppas det blir er till rik välsignelse, liksom ni har blivit för det. Ömsesidig glädje!!!
Kram. Anita i Bergslagen.