(Det här inlägget blir långt - så varför inte hämta en kaffekopp och luta dig tillbaka!)
I tisdags vaknade jag till den här vidunderligt vackra vyn! Utanför mitt fönster spatserade höns omkring - ni ser dem om ni tittar noga - och i fjärran betade fåren!
Efter stickfestivalen i Brighton, reste jag vidare upp genom landet till Lancashire där Susan Crawford och hennes man Gavin bor. Jag åkte tåg från Brighton till Lancaster - och bytet i London ska vi inte tala om... Det omfattade bland annat en språngmarsch genom ett tunnelbanesystem som var lika stort som jag kände mig liten. Men allt löser sig visst i slutänden, bara man har mål i munnen och kvicka ben:) När jag väl satt på rätt tåg gick det som en dans resten av vägen...
Sedan ett par år tillbaka säljer jag som ni vet Susans garner och mönster. Vi har haft en hel del mailkontakt genom åren, och nu hade vi bestämt att vi också skulle träffas!
Det blev några underbara dagar på Susan och Gavins gård - en plats som var något av det vackraste jag någonsin upplevt. Stillheten och skönheten smälte samman till en oemotståndlig atmosfär - ja, det var nästan besynnerligt hur fint det var! Så fint att jag som sagt var, inte ens kunde förmå mig att fota särskilt mycket. Jag bara insöp miljön som den var!
En av dagarna skulle Susan hålla kurs i "Advanced Fair Isle" och jag följde henne dit!
Föreställ er ett litet hotell på den engelska landsbygden, med William Morris-tapeter på väggarna, gökur som säger ko-ko varje heltimme, mjuka fåtöljer där man kan sjunka ner med sin stickning, en salong där de senaste numren av alla brittiska sticktidningar ligger framme, blommiga tekannor med nybryggt varmt te, ett bokskåp endast fyllt med sticklitteratur, en liten butik där det finns garner och sticktillbehör och en ägarinna som brinner för stickning så mycket att hon anordnar "stickresor" för den som vill ägna sig helt och fullt åt sitt intresse under en vecka.
Låter det som en dröm? I alla fall tyckte jag det innan jag hade besökt Paula och Westcliff Hotel... Men nu vet jag att det verkligen finns en sådan plats! Alldeles på riktigt, i verkligheten! Det måste väl till en engelsman för en sådan sak... Susan och Paula berättade att de hade haft en grupp svenskar där - så tydligen är det i alla fall några här i landet som upptäckt det magiska hotellet!
En veckas vistelse innehåller både kurspass och en resa till någon särskilt fin garnbutik, ett spinneri eller en mässa. Det finns också kortare weekendkurser om man bara vill stanna någon dag. Paula lagar maten och sköter allt det praktiska, och är också en hejare på stickning - vilket gör att hon gärna rycker in och hjälper till om något trasslat till sig!
Så här såg det ut i den lilla butiken där det gick att köpa både Excelana och Fenella. (Och så stickade väskor från Sverige!!)
Susan undervisar regelbundet på Westcliff Hotel. Den här gången handlade det alltså om "Advanced Fair Isle". Deltagarna hade förberett sig genom att sticka en halv liten miniatyr kofta. Under dagen fick de sticka färdigt den, prova på att klippa upp den framtill och i ärmhålen, och sedan plocka upp för kanter och ärmar.
Det var så intressant att lyssna till Susan, som ju är väldigt kunnig i Fair Isle och historiken bakom den sticktraditionen och dessutom en strålande pedagog.
Hon jobbar just nu med ett projekt som kommer att resultera boken i "The Vintage Shetland" - en samling av 25 vintageplagg i Fair Isle-teknik.
Mönstret till miniatyrkoftan är en slags introduktion till Fair Isle-tekniken - och kommer också att finnas i vuxenstorlek inom kort. Då kan man om man vill börja med att sticka den lilla koftan (som passar en nyfödd, ungefär) för att finjustera sin teknik, innan man vågar sig på en kofta i full storlek. Smart - eller hur!
Jag kan redan nu berätta den spännande nyheten att just de här mönstren (både till miniatyrkoftan och den i vuxenstorlek) kommer att finnas till försäljning hos Majas Manufaktur, vid höstens Syfestival i Älvsjö! Jag har redan satt igång att sticka upp ett provexemplar som ska få följa med mig till symässan. Så himla rolig stickning!
Nedan ser ni fina Susan i full färd med att dels sticka på sin egen fullstora kofta, och dels förbereda klippkanten åt en av deltagarna i kursen:
Som ni förstår hade jag de allra finaste dagarna tillsammans med Susan och Gavin i Lancashire och jag kände mig så varmt välkomnad och väl omhändertagen!
Inspirationen flödade och nu är huvudet alldeles sprängfyllt av idéer! Det bådar gott inför hösten, eller hur?
Jag hoppas att det inte tar så lång tid innan jag kan återvända till England igen för det bara är så - jag är en riktig anglofil:)
Jag kommer att skriva ett inlägg med lite tips och idéer för dig som också planerar att resa till England, innan jag släpper ämnet helt, för ett tag i alla fall. Det inlägget kommer snart!
Vad roligt att ni ville följa min reseberättelse så här långt!
Hej Maja! Vilken fantastisk resa du har gjort, och vad roligt att få följa med så här på ett hörn! När jag såg de första bilderna trodde jag först att de var från en film/TVserie, för det såg så overkligt engelskt och idylliskt ut. Tänk att det ser ut så i verkligheten hos vissa människor :-D
SvaraRaderaJag kom själv hem från London i går och hade också en springa.genom-opropertioneligt-stor-tunnelbanestation-episod, så där log jag igenkännande. Jag ser fram emot att få njuta av resultatet av din resa i form av fina inlägg framöver! fortsatt glad sommar!
/Carin
Vilket intressant inlägg, jag har verkligen blivit sugen på en stickresa till England, så jag ser fram emot information om det! Hälsningar från ett sommarhett Wien!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag provar igen. Det gick inte att redigera min kommentar så jag tog bort den.
SvaraRaderaTack för ditt inägg! Jag blev mycket englandinspirerad. Jag ska åka till Yorkshire i höst, vilket jag verkligen ser fram emot (ännu mer efter att ha läst ditt inlägg). Jag längtar till hösten då man kan börja klä sig i ull igen :)
Ja Nordengland är oerhört vackert. Synd att inte fler inser det utan alla fastnar i London och Brighton.
SvaraRadera