Symöte - Tåspets eller spetstå!

Hej och välkomna på symöte!

Jag har ägnat mig en hel del åt tå upp-sockor den senaste tiden! En tå upp-socka är en socka som stickas med start vid tån istället för vid skaftet som man vanligtvis brukar göra. 

En rimlig följdfråga är ju då vad det är poäng med det? Jaaa, främst är det ju en smaksak! Vissa fastnar helt enkelt för det här sättet att sticka sockor för att det passar dem - andra inte.

Men några av de poänger som en tåuppsocka har är att den speciella tåuppläggning som görs blir helt osynlig och inte det minsta "klumpig" - det är också väldigt enkelt att måtta med strumpan på sin egen fot medan man stickar, så att man får perfekt passform. Dessutom är den här sticktekniken smart om man vill "sticka upp" en viss garnmängd. Då är det ju bara sticka på och gör skaftet så långt som garnet räcker!

Nu finns mitt mönster för Tå upp-sockor med Magic Loop-teknik att hitta hos Järbo Garn. Dessutom har jag gjort en beskrivning för Tå upp-socka på strumpstickor om du hellre föredrar att sticka på det viset. Mina JG-kollegor Linda och Kalle har också spelat in en väldigt fin och pedagogisk film som visar den särskilda uppläggningen som krävs vid starten på strumpan. Filmen rekommenderas varmt - för det kan kännas lite krångligt först innan man fått in den rätta knycken! Men sedan så går det som smort ska ni se...

Om någon undrar varför jag klättrat upp på en pinnstol med en halv socka på foten, så var det för att jag kom att tänka på att när man stickar spetsmönster på en tå så blir det ju faktiskt en slags tåspets;)

De svarta balettskorna har en gång tillhört min balettfröken Siw - som tyvärr inte lever längre, men som lever i mitt minne nu och för alltid. Siw är en av de mest spännande och äventyrliga människor jag mött... Lite som hämtad ur en saga. Tack vare sin balettskolning rörde hon sig som en ung flicka, trots att hon var i 60-årsåldern när jag började dansa för henne. Att hon rökte som en borstbindare verkade inte heller ha påverkat henne nämnvärt;) Siw bodde ensam i ett stort hemlighetsfullt hus fyllt av föremål från när och fjärran - tillsammans med en helt kompani små fjärilshundar. På terminsavslutningarna fick vi komma dit och äta kakor som hon hade bakat, och se på foton från hennes balettkarriär. Ibland var min kompis Eva och jag hundvakt åt alla de där hundarna.

Siw kunde tala med vem som helst - jag hon gjorde inte minsta skillnad på människor. Hon var liksom unik, respekterade alla - och respekterades av alla. Lyckades exempelvis med konststycket att som "utsocknes" balettlärarinna bli vän med ett par bilmekaniker som hade sin verkstad i närheten av hennes hus. Sådant hör inte till vardagligheterna på en bruksort.

När Siw hade gått bort såldes alla hennes ägodelar på auktion och det smärtade mig. Men min mamma var tack och lov där och köpte de svarta skorna åt mig - samt en kantstött nipperask och en sprucken porslinros. Som ni kanske förstår är dessa tre föremål väldigt viktiga för mig. Små minneskärvor för mig att bevara.

De svarta skorna hänger här i ateljén på en krok. Jag ser dem varje dag, och då tänker jag på Siw och på hur hon var. En förebild för alla som vill leva med respekt för sig själv och andra. Genom att inte bry sig om vad folk skulle tycka om henne - men istället bry sig om folk, skapade hon ett utrymme för sig själv och andra som jag verkligen kan sakna. Och kunde jag bli bara hälften så bra på det som henne så skulle jag känna mig mycket nöjd!

Detta blev en lång men viktig parentes! Nu undrar jag väldigt mycket vad ni har på gång? Lämna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: