Frisyrer, violer och vardagsromantik!

Så länge jag kan minnas har jag haft långt hår. För mig är inte håret en frisyr - det är mer den jag är. Mitt hår är en lika viktig del av min identitet som mitt namn: Maja Sigrid Karlsson.

Jag vet inte riktigt  varför det blev så för mig? Men det har att göra med minnen, sentimentalitet och kontinuitet, tror jag. Håret symboliserar den varaktighet som jag behöver luta mig mot för att våga gå framåt i livet. Även om allt annat förändras - kommer min frisyr vara densamma.

Och så måste det förstås vara för att jag rätt och slätt trivs med det!

Borsta, fläta och sätta upp. Jag tycker så mycket om det! Och så älskar jag att sätta saker i håret också - blommor, pärlor, band - ja, lite vadsomhelst som kommer över!;)

Idag blev det en virkad viol. Mönstret har jag gjort och du hittar det här på Järbo Garns blogg! Har du någon i din närhet som du vill uppvakta på mors dag? Då tycker jag att du ska virka en viol till henne!

Sedan kom jag att tänka på en så vacker jazztext - "Violets for your furs" av Tom Adair. Den skickar jag med er denna gråmulna fredag - för den påminner åtminstone mig om ljuset, undren och magin som väntar bakom hörnet - även en grå dag!

"Violets for your furs"

It was winter in Manhattan
Falling snowflakes filled the air
The streets were covered with a film of ice
But a little simple magic that I'd heard about somewhere
Changed the weather all around, just within' a trice

You bought me violets for my furs
And it was spring for a while, remember?
You bought me violets for my furs
And there was April in that December
The snow drifted on the flowers and melted where it lay
The snow looked like dew on the blossoms
As on a summer day

You bought me violets for my furs
And there was blue in the wintry sky
You pinned the violets to my furs
And gave a lift to the crowds passing by

You smiled at me so sweetly
Since then one thought occurs
That we fell in love completely
The day you bought me violets for my furs