En svala gör ingen sommar - men fyra händer gör bästa koftan!

Jag vill visa er något litet som jag och Anna Braw har samarbetat om...

 

Anna konstruerade, stickade och skrev ner mönstret till koftan. Här kan du läsa om hur hon gick tillväga - och ta del av själva mönstret. Koftan som heter "Två trådändars lilla kofta" passar lika bra till hjälpstickning som till mer närbelägen gåva. Dessutom behöver man bara fästa två ynka trådar när man är färdig! Är inte det fantastiskt?

 

Jag fick den inspirerande uppgiften att förse koftan med knappar och dekorera den efter eget huvud! Jag beskriver hur jag gick till väga, lite mer noggrant här - men jag måste bara få berätta en sak som var extra rolig med det här...

 

För någon månad sedan hälsade Anna på mig och då hade hon med sig en plastpåse full med handvirkade spetsar. - Kan du inte hitta på något med de här? - sa Anna, och vi enades om att de är så fantastiskt vackra, men samtidigt lite svåra att hitta användningsområden för.

 

Jag ställde den där påsen i min ateljé, och när jag skulle sätta igång med koftan som visste jag plötsligt vad spetsarna skulle användas till: Att bandkanta små koftor förstås! Till det är de ju alldeles utmärkta!

 

Dels hamnar de i blickfånget och får den uppmärksamhet de förtjänar, och dels är de till och med bättre till ändamålet än vanliga band (som är ganska stumma) eftersom de har en viss elasticitet och därför synkar bra ihop med det stickade. Jag berättar exakt hur jag sydde fast kantbandet och klippte upp knapphålen här!

 

Nu ser jag framför mig hur långa vinterkvällar ska ägnas åt att återuppliva gamla koftor, genom att bandkanta fler koftor med de fina banden som jag fick av Anna!

 

Pröva du med, vet jag! Det var så vansinnigt roligt! Och du - jag har sett massvis av sådana här virkade spetsar på loppisar för inga pengar alls... Så har du inga i gömmorna, så går det nog ganska lätt att få tag på dem den vägen.

 

Och tänk vad fint att den här konserverade kvinnomödan kan få komma till användning igen och lyftas fram i ljuset!



 

Körsbärskärlek!

Jag blir så glad av körsbär! Både sådana som man plockar från träd och lägger på somriga muffins eller kokar saft av, och sådana som man virkar, syr eller hittar på tyg, tapeter eller snedremsor.

Vet inte riktigt varför - men så är det!

Så här kommer lite körsbärskärlek från mig till er: Den virkade klasen ska bli en brosch och den som jag sytt var mest ett litet experiment. Får se vart den hamnar...

Symöte - En till!

Välkomna på symöte!

Nu har jag en till - en leksakssymaskin av märket "Regina" och tillverkad i Berlin på 1940-talet. Precis samma märke som på den första jag köpte... 

En samling kan man kanske inte kalla de två symaskinerna - då krävs det väl att man har minst tre? Men på god väg är jag i alla fall!

Den här blå skönheten hade orginal-trådrullen kvar - en söt liten trärulle som var en stor del av behållningen bara den.

Nu står båda symaskinerna i min ateljé som fint blickfång!

Får ni något gjort i sommarhettan? Dela i så fall gärna med er av en länk, med hjälp av länkverktyget nedan:

Bilder från hemmet!

Det blev en lång och lugn Kristihimmelsfärdshelg för oss här i Arvika. 

Min lilla tös var full av vattkoppor när hon vaknade i torsdags morse, så det blev några dagar av feber och besvärligt kli, som bara kunde motas med kalla handdukar, Bamsetidningar och isglass. Idag är lillan bättre (det märks bland annat genom att hon hoppar från fåtölj till fåtölj och leker skeppsbrott som vanligt...) - det är så härligt att se när energin återvänder.

Bortsett från sjukdomen så har helgen varit fylld av så många fina saker:

Omplantering av tomatplantor::Matlagning ur favorit-kokbok::Sömnad::Engelsk lant-nostalgi efter tips från Anna::Mönsterkonstruktion och stickning::Vitsippor och tulpaner::Hårspännestillverkning efter den här fina beskrivningen - lätt beroendeframkallande må jag säga... (Knappbandet och det rosa bandet med de engelska strandhusen hittar du här!)

Make, Do and Mend!

Den här veckan går sista avsnittet av "The Great British Sewing Bee" av stapeln. Jag har tipsat om den här sömnadstävlingen/tvserien tidigare och är det någon av er som fortfarande inte sett den vill jag tipsa ännu mer idag! Samtliga fyra delar är sprängfyllda av genuint brittisk trivsel, många fina sömnadstips, intressant handarbetshistorik och ett otal koppar the... Som tur är (för oss som bor i Sverige) finns alla fyra avsnitten att se på You Tube.

I del 3 var det en väldigt fint inslag om den folkrörelse (Make, Do an Mend") som uppstod under kriget när resursena var knappa. Till och med drottningmodern högg i för fosterlandet, efter bästa förmåga! Här kan du se det klippet! Titta gärna lite extra noga på den vansinnigt vackra "kartklänningen"! En sådan skulle jag vilja ha...

Den söta plåtburken med den passande texten "Make, Do an Mend" finns sedan alldeles nyligen, att köpa i Majas Manufaktur. Asken är fylld av sybehör och perfekt att ta med sig på resan. Här kan du ta dig en närmare titt på den!

Sy en liten nalle!

Lillan och jag hittade en sådan fin pysselbok på biblioteket. "Pyttelitet pyssel" heter den. Boken är full av just pyttesmå pysselprojekt och alla är de sällsynt söta och välarbetade.

Lillan har längtat efter att göra en liten nalle i filt och igår eftermiddag hade jag lovat att vi skulle ta oss an den. Det gjorde vi också - jag klippte och sydde och lillan satt på en stol bredvid mig och kvittrade medan hon valde band till nallens rosett.

En följd av att pyssla pyttesmå pyssel är att det går ganska fort att avsluta ett projekt. Det är ju inte direkt någon nackdel, när man pysslar med en ivrig femåring... På ett litet kick var den söta nallen färdig att lekas med!

Idag ska den lilla nallen få en egen säng, bara vi lyckas lokalisera en tom tändsticksask. Jag har också fått beställning på ett stickat täcke, och det ska jag väl kunna få till.

Här kan du provläsa pysselboken och här hittar du nallens fina hus!

Symöte - Sy en julgran!

Hej symötesvänner!

Jag tog en liten paus i arbetet med stickmönster, manufaktur och övriga julbestyr - slog mig ned på en av pinnstolarna i ateljén och sydde. Jag vet att jag har skrivit det många gånger förr, men jag måste nog säga det igen ändå: Det finns få saker som är så lugnande som handsömnad! Man hinner ikapp sig själv på något vis... Det kan verkligen behövas i juletider!

Häromdagen skrev jag ett inlägg med mina tankar kring stickade julpynt i handeln. Tusen tack för alla kloka, nyanserade, intressanta kommentarer på det! Det är en ynnest att få utbyta tankar med er läsare!  

För att skänka lite inspiration till er som gärna skapar ert eget julpynt tänkte jag förklara hur jag gjorde min julgran. Att sy en julgran av band är ett ganska enkelt sätt att trolla fram sin egen handgjorda jultavla.

Jag klippte bandet i 6 cm långa bitar, sedan vek jag dem dubbelt och sydde fast ett band i taget på en bit kläde. Jag började uppifrån och ordnade banden i form av en gran. I toppen hamnade en av de nya satinrosetterna som jag fick hem till manufakturen häromdagen... Nu håller jag på att kanta bonaden med langettstygn.

Vill man att en sådan här julgran ska fungera som julgranspynt, kan man ju klippa filten/klädet i samma form som granen och fästa en hängare i toppen!

Nästa vecka blir detav förklarliga skäl inget symöte, för då har vi nog alla fullt upp med julfirande! Därför vill jag passa på att tacka er medlemmar för det gångna året. Det är fantastiskt att få läsa era fina inlägg och ta del av den handarbetsglädje och inspiration som ni förmedlar!

EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER ALLA!

Och lämna hemskt gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

DIY-knapparna!

På gårdagens symöte var ni flera som frågade var man får tag i de plastknappar som jag visade - alltså den typen som man kan klä själv med ett enkelt handgrepp. Svaret är att jag har skickat efter dem från England lite på prov, med tanke på Majas Manufaktur och för att det verkade vara en finurlig grej. Jag har väntat med att lägga ut dem till försäljning eftersom jag ville prova lite själv först och se så att det verkligen funkade...

Nu har jag i alla fall lagt ut ett mindre antal kartor till försäjlning i nätbutiken, eftersom det var flera av er som blev intresserade. Skulle det bli en strykande åtgång får jag helt enkelt ta hem fler - det finns ju även fler storlekar att få. Den sorten jag har hemma är ju ganska stora och perfekt att kombinera med en stickad kofta, eller som solitär på ett plagg som behöver piggas upp.

På bilden ser ni en variant som jag klätt med ett rosenbroderi. Det är ju också en väldigt kul grej - att brodera sin egen knapp! Jag tror bestämt att jag ska försöka få till några små broderimönster som är anpassade för plastknapparna... Skulle det vara intressant? I så fall återkommer jag i det ärendet!

Här hittar ni knapparna!

Sy en liten fransk brosch!

Titta, jag har gjort mig lite fransk röd, flärd att lysa upp oktobermörkret med!

Det var det lilla Eiffeltornet jag haft i mina gömmor ett tag nu, som fick bli till en brosch!

Jag sydde en enkel rosett av rött sammetsband och så fäste jag eiffeltornet som ett hänge på rosetten. Jag hade några broschnålar i mina samlingar och en av dem sydde jag fast på baksidan...

Jag gillar sammetsband - det känns högtidligt och söndagsfint att bära! Och så tycker jag om hur Eiffeltornet för tankarna till Paris med sina små caféer och vackra parker...

Tips för syjunta!

Godmorgon!

Jag sitter i min ateljé och jobbar med ett par olika saker. Nu är jag förresten, nästan färdig med inflyttningen - väntar bara på en elektriker så att elen kan bli helt klar också. Ovan ser ni nyorganiserade tyghögar i mitt materialskåp. Oj, vad skönt det är att ordna upp saker och ting! Igår köpte jag en sådan där mini-orkide som nu står i mitt fönster  tillsammans med två små pelargoner. Det är så fint att få in växter i rummet!

Jag snubblade över ett roligt stycke i "Det skapande hemmet - alltså del V av "Svenskt husmoderslexikon" från 1959. I kapitlet med överskriften "konstsömnad" finns ett par sidor om lappteknik. Där kan man hitta en text som vänder sig särskilt till syjuntor. Kanske skulle man kunna göra på ett liknande sätt i hjälpstickningssammanhang när man har många filtrutor som ska fästas och fogas samman? Läs och begrunda!

Tips för syjunta

Här lämnas ett förslag för den syjunta som vill arbeta kollektivt på ett stort arbete i lappteknik och därmed åstadkomma t. ex. en begärlig vinst för ett lotteri. Det brukar ge gott resultat, förutom ökad sammanhållning och trevnad i juntan. Ett villkor är emellertid att syjuntan bland sina medlemmar kan räkna någon eller några särskilt handarbetsskickliga och roade damer, villiga att offra lite tid som organisatörer.

Ledaren utfärdar alltså påbud om insamling av vackra lappar av god kvalitet. Medlemmarna inventerear lappförråden hos släkt, vänner och sömmerskan. När tiggarkampanjen är avslutad, uppdelas lagret så att man får siden, bomull och linne för sig. Nästa steg blir att sovra färger. När man så fått en försvarlig hög av lappar i lämplig kvalitet och med färger som harmonierar, klipper man tygbitar, förslagsvis 8*8 cm passande till pappbitar 6*6 cm.

Första arbetsaftonen tråcklas alla lapparna. Ledaren tar med sig hela den färdiga högen hem, räknar hur många lappar det finns av de olika mönstren och gör en liten mönsterskiss på rutat papper. Sedan lägger hon ut alla lappar på ett stort bord eller på golvet. När hon är nöjd med mönstret börjar hon numrera lapparna på baksidan varv för varv. Den första lappen i varje varv får både nummer 1 och varvets nummer.

Varje numrerad rad förs ihop till en hög, som man sätter gummiband om eller lägger i en påse. Den som sedan får sin hög behöver ej grubbla över sammansättningen utan lägger lapparna med rätsidan mot varandra och kastar ihop dem efter numren.

När den långa ormen blivit färdig behöver arbetsledaren ej fundera över var den ska läggas eftersom först biten har varvets nummer. Så fort två närliggande nummer är färdiga, kopplas längderna ihop.. Om det är en bred sak, t. ex. ett täcke eller ett sägöverkast, kan två personer arbeta på samma längd. Den ena syr från kanten till mitten och den andra från mitten och ut. På otroligt kort tid kan man på så sätt få stora vackra arbeten färdiga. Här gäller det verkligen att arbeta ordspråket "Många bäckar små..."

Av Hermine Kaijser ur "Det skapande hemmet"  - Medéns Förlags AB, 1959

Leka skola!

"Nu ska vi leka skola och fröken det är jag..."

Minns ni den där sången från "Nu ska vi sjunga"?

När man är 4 år, och det bara regnar och regnar, och man faktiskt börjat längta lite till dagis - även om sommarlov är kul - då kan en stunds "skola" komma väl till pass! Med inspiration av den här fina boken lekte vi skola här om dagen - lillan och jag.

På internet finns en uppsjö av alfabetsblad för färgläggning. Jag sökte på "abc coloring pages" och letade mig fram till det här bladet, med streckade bokstäver och siffror. Det var tacksamt för ett litet barn som vill träna sig på att skriva bokstäver!

Självklart måste det ju bli lite syslöjd också, i vår skola! Hos Belladia fann jag det söta vintage-sykortet - hon har lagt upp fyra olika varianter. Länken för nedladdning fungerar inte men det går ju lika bra att skriva ut bilden direkt från sidan...

Det var härligt att se hur mycket lillan har utveclats sedan hon sydde senast - nu kan hon planera stygnen på ett helt annat sätt och tålamodet räckte faktiskt till hela kortet, som naturligtvis färglades också!

Nu går lillan och väntar på att tuppen längst bak i boken - ska värpa något! Vi får väl se hur det blir med den saken:)

Symöte - En liten symaskin!

Under hela min barndom drömde jag om en egen liten symaskin - en sådan där som man kunde sy med på riktigt! Önskningen gick aldrig i uppfyllelse, och inte led jag särskilt mycket av det. Ibland är ju själva önskandet i sig det väsentliga...

För ett par veckor sedan kom jag dock att tänka på den där gamla drömmen, och så sökte jag efter docksymaskiner på tradera. Det resulterade i att ett rosa litet underverk hamnade i min postlåda häromdagen. Symaskinen av märket Regina är tillverkad i Tyskland någon gång på 1950-talet. Jag tänker ha den som prydnad i min ateljé, och så får lillan naturligtvis låna den när hon vill också. Vi har inte lyckats provsy med den ännu, eftersom jag inte hade någon nål som var tunn nog för att passa. Jag ska leta reda på det när jag har möjlighet...

Någon "riktigt" symskinsköp har det inte blivit för mig ännu, men tusen tack för alla goda råd som ni delade med er av i kommetarerna till det här inlägget! Många kloka tankar, tyckte jag! Tids nog ska jag köpa mig en ny symaskin men tanken på det måste få mogna först...

Hur går det för er med handarbetandet? Lämna gärna en länk med hjälp av länkverktyget nedan:

Symöte - I valet och kvalet!

Välkomna till ett väldigt, väldigt sent symöte - ni som inte är fullt upptagna med uteliv och semestrande!

Jag har under många år hankat mig fram med min mormors gamla symaskin - en Husqvarna från 1970-talet. Oj, vad jag tycker om den maskinen! Först och främst för att den var min mormors och för att hon gav den till mig när hon inte längre orkade sy, men också för att jag har haft så mycket nytta av den i alla möjliga situationer. 

Till min stora sorg är den inte helt pålitlig längre... Ibland sätter den igång att sy av sig själv  fast man inte har trampat på pedalen och vid ett tillfälle brann det i den. När jag funderat kring att skaffa mig en ny maskin har jag alltid tänkt att jag ska vänta tills det kommer en symaskin i retroutförande. Nu finns det faktiskt en på marknaden - Singers jubileumsmodell! Jag är riktigt sugen på att skaffa mig en sådan - både utseendet och funktionerna passar mig på pricken. Dessutom skulle det kännas roligt att ha en ny symaskin att flytta in i den ateljé som jag håller på att ställa iordning.

Jag är i valet och kvalet, för samtidigt känns det vemodigt att inte längre sy på mormors maskin...

Vad har ni för symaskiner?

Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Bästa resekamraten!

Visst har jag läst många reseguider med listor över vad som är lämpligt att ha med sig, där det stått att en enkel uppsättning av sybehör är bra att packa ner. Ändå är det inte förrän översta knappen i bästa "gåbort-kjolen" lossnar ungefär 3 minuter innan jag ska iväg och föreläsa, som jag inser nyttan av ett rese-syetui. Hädanefter åker jag ingenstans utan nål och tråd i väskan!

Tänk vad ofta det är så där... Att råd som man viftar bort i en känsla av övermod - plötsligt visar sig vara både riktiga och viktiga. Hur många av oss har inte fnyst åt äldre släktingars tjat om att ha varmt på fötterna, eller om ta något på huvudet när solen är stark och sedan genomlidit promenader med stelfrusna tår eller nästan svimmat av solsting? Det har i alla fall jag...

Här kommer ett konkret exempel på min egen dumhet:

Hur många gånger hade jag inte hört människor berätta om hur viktigt det var att ha bekväma skor på fötterna när man ska gå på hårt underlag? Säkert 100, minst! Ändå reste jag till England på semester med ett par tunna, platta sandaletter i packningen. - För det spelar väl inte så stor roll om de är sköna bara de är snygga, tänkte jag i min enfald. Efter en veckas konstant promenerande, mestadels på hårt underlag, hade jag dragit på mig en hälsporre som gjorde sanslöst ont. Det tog ett helt år innan den läkte! Plötsligt förstod jag hur det kom sig att folk "tjatade" om att man skulle ha bekväma skor...

Numer köper jag bara skor som är bra att gå i - det är väl kanske ett ålderstecken. Och givetvis kommer jag att bli en av dem som i framtiden förmanar andra om hur viktigt det är att ha "bra" på fötterna;)

Syetuiet som jag tillslut lyckades lägga vantarna på i Stockholm, var inte vilket syetui som helst. Det var klätt med att av mina absoluta favorittyger - "If She Sews, She Knows". Tyget är designat av Michael Miller och jag har faktiskt redan en liten bit i min ägo. Har ännu inte sytt något av det eftersom jag är så liksom inte kunnat bestämma vad det ska bli. Men en vacker dag så...

Michael Miller gör helt underbara tyger, se bara här!

Till min stora glädje var saxen som följde med riktigt bra! Jag tycker oftast att saxar i resesyskrin brukar vara av dålig kvalité annars. Den här var både vacker, vass och gedigen!

Och för att avsluta där jag började - jag hann sy i knappen!



Sy en adventskrans!

Igår julpysslade jag med familjen hela eftermiddagen. Det var så mysigt. Jag gjorde flera olika saker... En av dem var en beständig, barnvänlig adventskrans av tyg och filt. Stommen, dvs en stoppad tygring hade jag förberett innan vid symaskinen. 

På dubbelt tyg tog jag ut rundeln med en tallrik som mått. För den inre cirkeln använde jag en liten skål att mäta med. Sedan sydde jag en raksöm längs med de två cirklarna, i varje cirkel lämnade jag en öppning så att jag kom åt att stoppa kransen. Jag klippte upp cirkeln tvärsöver där öppningarna var. Sedan klippte jag också bort överflödigt tyg och lämnade så liten kant som möjligt vid sömmen. Därefter vrängde jag kransen ut och in så att rätsidan kom utåt, stoppade den med vadd och sydde ihop öppningen för hand.

Sedan klippte jag ut en massa filtlöv, dels med vanlig sax och dels med sicksacksax. Löven sydde jag fast för hand på kransen. En del av dem fick sällskap av en röd, prickig knapp som lyser upp allt det gröna lite som ett rött bär.

Det här var ett roligt och förhållandevis lättvindigt pyssel. Vill man göra det till ett tillsammanspyssel kan man som vuxen förbereda stommen och sedan låta barnen klippa ut filtdekorationer och välja knappar - är det för pilligt att sy kan man ju faktiskt limma fast både filt och knappar med textillim.

Så nu har vi en fin innekrans som kommer att stå sig i många år. Får se om jag hänger upp den på någon dörr någonstans eller låter den ligga på bordet som prydnad...