Unwind!



Anledningen till att jag fick för mig att åka till Brighton från första början, var stickfestivalen "Unwind" som pågick där från 11-13 juli. Det var första året "Unwind" genomfördes! Tidningen Pompom arrangerade.

Kombinationen Engelsk badort, havsvindar, stickning och skickliga kursledare kändes ju liksom vinnande redan i förhand - och dagarna blev också fantastiskt fina. Visst fanns det barnsjukdomar som dålig skyltning och ett par organisationsmissar, men det mesta var alldeles, alldeles underbart! Och vi hade det så bra!

På bilden nedan ser ni min resestickning - en hallonröd angorakofta!

Mitt första kurspass var "blocking" (= att våtspänna/forma stickade plagg) med Bristol Ivy. Den riktig kanonkurs! Bristol delade med sig av många smarta tips och metoder - och därtill mycket inspiration!

Ovan blockar Bristol med hjälp av hushållssnöre!

Nedan: Min lilla provlapp som skulle blockas på kursen.

Jag och mina resekamrater Sara och Catarina skrattade åt hur svenska vi kände oss när vi tog oss an blockandet med fler nålar och större precision än någon av de andra i gruppen gjorde. Tre duktiga flickor från Sverige...

Saras snygga nagellack matchade hennes stickning! Är man på stickresa så är man!!

På kvällen hälsade jag på åtta glada stickare från Sverige som hade hyrt sig ett hus i Brighton! Vi passade på att ta ett "gruppfoto" av våra stickningar!

Lördagskvällen bjöd på PomPom-fest med garnquiz och discokula i taket!

Vi var många svenska stickare runt samma bord och några lyckades jag fånga med kameran. Nya bekantskapen Lovisa, till exempel!

Sara - mitt fina resesällskap:

Och Catarina - tillika charmerande resekamrat:

 






















Karin med sin tjusiga gädda om halsen:

Elin som var glad:

Och Anneli förstås:

Fler fina personer och nya bekantskaper satt också runt det där bordet, men fastnade tyvärr inte på något foto. Till exempel Eddy som varit med i H.N.S. i många år och som jag äntligen träffade i irl!

Sista dagen i Brighton gick jag på intressant kurs i stoppning. Lärde mig en massa bra tekniker av "Tom of Holland" som är expert på området. Han jobbar för att öka människors medvetenhet och intresse när det gäller att tillvarata kläder och inte bara slänga det som gått sönder... Ett område som jag själv tycker är oerhört viktigt!

Tom hade med sig stoppsvampar och plagg ur sina samlingar - och efter att ha sett detta gläder jag mig ännu mer åt min egen lilla stoppsvampssamling!

I anslutning till festivalens kurslokaler fanns en enastående fin garnmarknad. Lyckades få med mig ett par foton därifrån - men det var så överväldigande med alla fina försäljare så det är svårt att göra marknaden rättvisa på bild!

Sammanfattningsvis vill jag säga att kvaliteten på utställarna var imponerande hög och det var roligt att få strosa runt i en sådan miljö och bara insupa inspiration!

Så blir det händelsevis ett "Unwind" nästa år också kan jag varmt rekommendera ett besök!

Symöte - Tre fina!

Hej, där! Då var det dags för ett symöte igen!

Jag har gått och samlat på mig lite nya stoppsvampar. Håller alltid utkik efter sådana när jag besöker loppisar och second hand-butiker... Den fina varianten här nedan, med en fjäder som ska hålla strumpan på plats, hittade jag just på loppis. Har aldrig sett en sådan variant tidigare. Någon annan som har det?

Den roliga "flugsvampen" och det fint svarvade exemplaret längst ner på sidan köpte jag i en garnaffär i Nora. Visst blir man glad av den röd och vit-prickiga!

Jag vet inte vad det är i det här redskapet som fascinerar mig så mycket, men något är det uppenbarligen! Kanske att stoppsvampen en gång i tiden var "var kvinnas egendom" - ett bruksföremål som fanns i varje hem. Och kanske också att de där vackert slitna exemplaren som jag finner undanskuffade i en låda på loppis, bär på så mycket historia att jag nästan hisnar. Jag tänker på hur deras liv gestaltade sig, de som stoppade familjens strumpor, kväll efter kväll...

Nu ligger stoppsvamparna där - övergivna och förpassade till fyndlådor med saker som ingen behöver. Det är då jag plockar upp dem, och tar med dem hem. Jag kan bara inte låta bli. Och en vacker dag kanske någon behöver dem igen!

Vill du lära dig hur man gör när man stoppar strumpor? Här finns Husmorsskolans guide till strumpstoppning! Skulle gissa att en och annan raggsocka behöver ses över efter den här långa vintern...

Och har man ingen stoppsvamp att tillgå, så går det precis lika bra med en gammal träslev! Det fick jag lära mig av några kloka husmödrar i Brunskogs husmodersförening.

Hur går det för er med ditt och datt? Har det blivit några nya alster? Lämna gärna en länk med hjälp av länkverktyget nedan:

Lagning i det lilla!

Jag är väldigt svag för gamla sybehör - samlar på mig dem när jag kan.

Det här lilla "lagningsplånet" fann jag i en sybehörslåda på loppis. Visst är det sött? Och tänk vad många nödvändigheter det rymmer, trots sin litenhet! Både sytråd, säkerhetsnålar, synålar och knappnålar finns med.

Vinetta Strumpfabrik, drevs om jag förstått det hela rätt, av Coop. Fabriken låg i Östersund och inledde sin verksamhet 1969. Här finns en liten film om strumpfabrikens historia! 

Visst låter det förresten förträffligt med en både stark och elegant strumpa till vardagspris?

Symöte - Lappa och laga!

Välkomna till ett tillbakablickande symöte! Ganska ofta ger ju tillbakablickandet i sig nya tankar inför framtiden...

I mitt linneskåp ligger en dyrbar skatt. En blå-och-vit-randig väska som min mormorsmor Maja har sytt. Väskan innehåller slöjdalster från hennes seminarietid. Det mesta är provlappar - olika tekniker att lappa, laga och dekorera har övats. Noggrannheten och precisionen är slående - varje litet stygn är sytt med sådan omsorg att man häpnar! Allt har en tydlig koppling till det vardagsliv som förväntades ta vid efter studierna.

Här har ett rutigt tyg lappats - en nästintill osynlig lagning som inte syns förrän man tittar riktigt nära. Titta noga så ser ni de pyttesmå stygnen runt lappen!

Ovan syns en stickad provlapp där olika metoder för lagning övats. Rött garn har använts som kontrast för att man ska se lagningarna tydligt. Tre av metoderna går ut på att man rensar hålet, plockar upp de existerande maskorna och stickar ihop plagget. I högra hörnet syns en sydd stoppning, den teknik som används när man till exempel lagar strumpor.

Trots att lapparna "bara" är prover är de så vackra att se på. Skönhet och funktion förenade i ett!

Jag kom att tänka på gammelmormors slöjdalster efter att jag skrev inlägget om "förvaltandets konst". Det var så roligt med det igenkännande jag möttes av i era kommentarer! (Läs gärna både inlägg och kommentarer om ni inte gjort det tidigare!) Uppenbarligen så är det här tankar som många av oss bär på? Vikten av att sätta värde på de saker vi omger oss med och inte förbruka i onödan. Det där med att lappa och laga är ju en viktig del av en sådan livsfilosofi. I samma stund som vi till exempel börjar se ett mer långsiktigt värde i våra kläder kommer vi också att vilja laga dem. Om många av oss börjar tänka så kommer det att påverka helheten! Kanske ger studieförbunden kurser i lagning om några år? Kanske kommer skolslöjden att plocka upp det här området igen... Man kan ju alltid hoppas det i alla fall:)

För ser man bakåt i tiden så är ju de här tankarna ingenting nytt. Det är egentligen inte så länge vi betraktat kläder som förbrukningsvaror med kort bäst före datum. Ett samhälle är föränderligt och kan snabbt anpassa sig till nya förutsättningar. Ett exempel på det är England under kriget då den brittiska regeringen drev en kampanj som gick under namnet "Make, Do & Mend". Eftersom som kläder tillhörde de varor som var ransonerade uppmanades allmänheten att sy nytt av befintligt material (till exemple gardintyg), sy om och laga. Speciella mönster och tips för hur man kunde gå tillväga spreds via böcker och häften som regeringen gav ut. Nedan syns ett av dem. Och hör och häpna: Just det här finns att köpa i nyutgåva från Bokus! Jag måste nog lägga in en beställning på det;)

Hur har er vecka varit? Något nytt fint att visa oss andra? Lämna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Laga!

Häromdagen lagade jag en klänning jag sydde till lill-tösen i höstas. Den där rutiga med fickor som jag knåpade ihop efter att ha sett en liknande i en reklambroschyr och konstaterat att det är otänkbart att betala 1000 kr för en barnklänning hur underbart fin den än är, men bestämt mig för att det måste gå och sy en liknande och i slutänden (med hjälp av lite reatyg) fixade det för några ynka 20-lappar. Vilken seger:)

Klänningen blev en högt älskad favorit som fungerat både som julaftonsklänning, vardagsklänning och foto-på-dagis-klänning. Det är jag så glad för. Sånt kan man ju aldrig veta innan... En del plagg som jag sytt eller stickat till min dotter har ratats redan vid första provningen;) Treåringar kan ju vara ganska principfasta...

Om någon av er funderar på att sy en barnklänning framöver vill jag förresten rekommendera mönstret jag använde! - enkelt att variera, relativt lättsytt och en klassisk modell. Jag kommer att använda det till fler klänningar, eftersom den första "föll i god jord". Har också planer på att utgå från det när jag ska sy ett litet flanell-nattlinne.

Jag undrar om inte fickorna som jag lade till modellen, var en av anledningarna till att den blev så omtyckt? I de där fickorna har det legat allt mellan himmel och jord, d v s småsten, ekollon, plastfigurer, kaksmulor, nappar, läppsyl, ja, you name it... Fickor är härligt!

Men för att återgå till det där med lagandet... Klänningen var trasig på två ställen: Dels hade den ena fickan släppt lite, och så hade någon centimeter av sömmen vid livet gått upp. Om jag hade varit pessimistiskt lagd av mig hade jag kunnat klandra mig själv för att jag slarvade när jag sydde klänningen. Antagligen borde jag sytt dubbla sömmar på fickorna, eftersom belastningen på de sömmarna är stor. Det skulle jag nog också gjort vid rynkningen i livet... Men där satt jag istället med ett lyckligt leende på läpparna och tänkte på vad glad jag var för att något jag sytt hade använts så mycket att det t o m hade slitits ut. Det måste vara lagandets glädje jag kände! Och den glädjen var faktiskt en oväntad bieffekt av att sy egna kläder;) Det här att också lagandet blir något angeläget och roligt!

Och då är jag där igen vid de där tankarna jag tänkt så många gånger under de senaste åren: När man gör något med sina egna händer blir det värdefullt. Det som är värdefullt känns också meningsfullt. Och när livet fylls med mening känner man sig lycklig. Så är det i a f för mig. Dessutom tror jag att det behövs ganska lite för att man ska känna den här glädjen. Inte måste symaskinen fram, nej för det mesta tror jag att det räcker med något så enkelt som att breda en smörgås till någon man tycker om, eller plantera om en krukväxt.

När jag lagade klänningen sydde jag med efterstygn. Det motsvarar symaskinens raksöm. Här ser ni en fin beskrivning av de stygnen från Husmodern Lexikon. Den här gången sydde jag också en förstärkning högst upp där fickan fäster i klänningen. Där blir det ju stor belastning.

Apropå lagning: Titta vilka fina stoppgarner jag hittade i mina gömmor när jag städade min syplats! Jag köpte dem för några kronor i en sybehörsaffär för något år sedan.

Den här är nylontråd avsedd för att laga nylonstrumpor! Tänk att man faktiskt stoppat sådana också... Vilket pill. Det ger lite perspektiv att tänka på att det som vi betraktar som en förbrukningsvara faktiskt varit något så värdefullt att man bemödat sig att laga det. Där har vi det där med värde igen...

P.S. Men var inte oroliga - jag tänker inte börja stoppa nylonstrumbyxor också! Någonstans går gränsen även för mig;)

Stoppa strumpor!

Idag ger Husmorsskolan lektion i en riktigt gammal husmorskonst, nämligen strumpstoppning!

Du behöver:

• En stoppsvamp (se bilden ovan). Jag hittade mina på Röda Korsets loppis i stan. Om du inte har tillgång till stoppsvamp kan du istället använda dig av en tennisboll.


• Stoppnålar

• Garn i olika färger och kvalitée.

Ett utmärkt sätt att tillvarata restgarner. Tänk på att spara överblivet garn om du stickat någonting du är lite extra rädd om. Då kan du stoppa med samma garn sedan om det behövs. De små minigarnystanen från Järbo-garn fann jag i stadens garnaffär. Yllegarn i olika kulörer. De är toppen att använda när jag ska stoppa strumpor eller laga andra stickade plagg!

Så här gör du:

Stoppsvampens välvda botten placeras under hålet och du håller foten med vänster hand. Principen med stoppning är densamma som vid vävning där trådarna går upp och ner över hålet och sedan från sida till sida. Sy först runt hålet innan du börjar stoppa själva hålet. På så sätt hindrar du det från att gå upp ännu mer. Gör sedan nedtag med nålen cirka, fyra fem maskor från hålkanten. Sy upp och ned, och från sida till sida så att en tät "väv" bildas. Fäst garnet.

Stoppningen syns mindre om du syr från avigan, men om hålet ligger nära huden, som en häl på en socka, är det skönare om stoppningen är på rätsidan. Det är lättare att göra en snygg lagning om garnet du stoppar med är tunnare än det som plagget är stickat av. Använder du samma garn till lagningen som plagget är stickat av, kan du dela tråden om det är möjligt och på så sätt få ett tunnare garn.



En uppmaning till strumpstoppningsveteraner som läser detta: Fyll gärna på med fler tips i en kommentar. Låt oss lära av varandra!

Och slutligen: Släng inte, stoppa istället;-)