Just som jag var i färd med att avsluta det som jag själv trodde skulle bli min sista virkade Värma liten-hättan, hände något som ändrade mina planer: Det var i förra veckan; Jag skulle bara kika in som snabbast i en antikaffär i Nora (Nora Diversehandel). Inte kunde jag veta att jag skulle snubbla över en liten gråblå babyhätta - sydd på det mest finurliga sätt. Och när den nu låg där i all sin ljuvlighet - inte var det så konstigt att jag tittade lite extra noga hur den var gjord? Det var ju inte mer än så... Inom kort gick jag ut därifrån precis som jag hade tänkt - alltså jag skulle inte bli långrandig. Duktiga jag köpte inte ens hättan! (Visserligen ringde jag i efterhand till butiken i vild panik och bad dem skicka den till mig - vilket de också ska - men det behöver vi inte låtsas om nu).
Sedan hände inget mer. Vi åkte hem till Arvika igen och visst tänkte jag en del på den där hättan och hur man skulle kunna sy den, men inte så mycket. Jag bara liksom snuddade vid tanken. Att jag nästa dag släntrade förbi tygskåpet och råkade få syn på de där små stuvarna i grått var en ren tillfällighet. Eller hur? Och det vore väl synd om de där tygerna skulle ligga där och skräpa i onödan... - Man kanske skulle ta och sy något av dem, tänkte jag helt oskyldigt.
Att jag sedan började experimentera med en pappersmodell av hättan kan jag också förklara - jag ville bara se om det skulle funka, det där som jag hade grunnat på... Inte så att jag tänkte sy den eller något. Men när det då visade sig att det verkade fungera som jag tänkt mig vore det väl synd att inte prova? Och då menar jag - bara prova! Alltså ungefär som en skiss. Inga krav på något färdigt resultat.
Men oj vad lätt det gick! Att sy den där lilla hättan tog ju ingen tid alls. Och fin blev den! Åh, vad roligt det här var!
Och hade jag nu lagt ner så här mycket möda på det hela vore det väl inte mer än rätt att jag gjorde ett mönster och en beskrivning som fler kunde ta del av? Det var väl ganska naturligt, menar jag? Vintage-babyhättan är ju ett strålande projekt när man vill använda sig av små tygstuvar och den går på ett litet kick att sy. Dessutom skulle den ju göra sig fantastiskt fint ihop med Lindas tunikor!
Så om ni börjar känna er trötta på hättor av alla de slag, ska ni inte skylla på mig! Jag är fullkomligt oskyldig! Allt jag gjorde var att gå in i antikaffär - där slutar mitt ansvar;) Och skulle någon av er händelsevis sätta igång och sy en sådan här hätta så är inte heller det mitt fel;)
Vintage-babyhätta
Vintage-babyhättan är en modell som jag skapat med inspiration av en antik babyhätta. Mönstret är sinnrikt i sin konstruktion med ett enda stycke som ges huvudform genom att resårband håller ihop hättan vid två punkter bak i nacken. Där resårbanden fäster bildas sprund. För att sy hättan krävs bara ynka två maskinsömmar och lite handsömnad, alternativt bara handsömnad. Vintage-babyhättan är ett utmärkt syprojekt för den som vill göra av med överblivna stuvbitarbitar, bandsnuttar och resårrester! Mönstret inbjuder till att experimentera med olika färg- och mönsterkombinationer.
(Observera att mönstret tillhör Maja Karlsson, men mer än gärna får användas för personligt bruk och i välgörenhetssyfte! Det är dock inte tillåtet att sälja eller publicera mönstret utan mitt samtycke.)
Storlek: Ungefär 0-6 månader (Genom de fiffiga resårbanden blir den ju ganska flexibel!)
Material
2 bitar bomullstyg a´35 cm*25 cm (gärna kontrasterande tyger)
2 siden- eller bomullsband a´38 cm
2 resårband a´4 cm (det blir lite extra fint om man lyckas få tag i färgade resårband!)
sytråd och symaskin
1. Rita upp nedanstående mönster med angivna mått på ett papper och klipp ut:
2. Nåla fast mönstret på det ena tyget och klipp ut. Obs: Lägg till 1,5 cm sömsmån! Gör samma sak med det andra tyget.
3. Lägg de båda tygerna mot varandra med avigan utåt. Nåla.
4. Sy en raksöm 1,5 cm från tygkanten enligt skissen nedan: (Man lämnar alltså en öppning för att sedan kunna vränga mössdelarna så att rätsidorna kommer utåt.)
5. Klipp ned sömsmånen något och snedklipp alla hörn.
6. Vräng hättan så att rätsidan kommer utåt. Pilla ut hörnen, vik in tyget i öppningen och pressa sömmarna.
7. Sy igen öppningen förhand.
8. Kantsticka, det vill säga sy raksöm runt hela hättan ca 0,5 cm från tygkanten. I samband med detta sys resårbandet fast, först i den ena fästpunkten där man nålar fast den och sedan i den andra där man alltså skjuter in resårbandet i rätt läge medan man syr. Genom detta får hättan sin färdiga form. Glipan mellan de två delarna ska vara 0,5-1 cm. Där blir en liten bit av resårbandet synligt. Detta moment kan vara lite pilligt, men sy bara långsamt och titta noga på skissen nedan så ska det gå bra! Tycker någon att det är svårt att sy fast resårbanden "i farten" så går det naturligtvis precis lika bra att sy fast dem förhand efter att man sytt kantstickningen på maskin.
9. Sy fast sidenbanden förhand enligt skissen ovan. Fålla bandens nedre ändar.
Nu är Vintage-babyhättan färdig! Varsågod att njuta av den genom att antingen ge den till en baby i närheten eller en i fjärran land!
Hur går det för er andra? Har ni också "råkat" handarbeta något i veckan? Lämna gärna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: 
