söndag 2 februari 2014

Bokmärken, snödrottningar och kakelugnsmys!


Den här dagen har varit fylld av bokmärken, sagoläsning, blommiga quiltar, gårdagsgammal prinsesstårta (det är ju då den är som godast!), och mys framför kakelugnen i lillans rum. Tyvärr får man inte elda där - men vi brukar tända några värmeljus som bras-substitut.

I fredags såg vi premiären av Disney´s "Frozen"eller "Frost" som den heter på svenska - och jag är så tagen av den filmen! Den var helt enkelt underbar! Karaktärerna, de helt sagolika kläderna - är man det minsta intresserad av textil så blir man liksom salig (se särskilt Anna och Elsas kläder - till exempel Annas Vantar!!), och den gripande historien. Filmen är löst baserad på H.C. Andersens "Snödrottningen". Det är en lång, lite mystisk och gripande saga som min mormor läste för mig som liten. 

Jag fick i alla fall lust att läsa den där sagan igen, efter att ha sett filmen, så jag läste högt för lillan idag. I bokhyllan står H.C Andersens samlade verk i skinnband och de tre böckerna återvänder jag ofta till. Sagorna är så mångfacetterade och fängslande att jag kan läsa dem hur många gånger som helst...


Häromdagen fyllde lillan sex år. Då fick hon bland annat ett bokmärkesalbum - så nu är den här på allvar - bokmärkestiden! Bokmärken hade hon fått av både farmor och faster, tidigare...

Det quiltade överkastet var en av mina presenter till lillan - vändbart, (blommigt på ena sidan och rutigt på andra) och mjukt och alldeles förtjusande med sina rosenknoppar!

För att ta sig upp i lillans våningssäng, måste man klättra genom ett "torn" av tyll!



Ungefär så här trevligt hade vi det framför kakelugnen - hoppas att ni också har en bra söndag!


fredag 31 januari 2014

Hej Göteborg - vill ni komma på workshop den 8:e februari!

Hej där alla göteborgare, och alla andra med för den delen!

Den 8:e februari, kl 14.00-17.00 håller jag workshop i vintagestickning, på bokhandeln Lohrs Pocket MedMera. Det ska bli så fasligt trevligt på många sätt - jag kan själv tänka mig få ställen som skulle kunna lämpa sig bättre för trivsam stickning än just en bokhandel! Och jag har förstått att Inês bokhandel är något utöver det vanliga, med ett spännade utbud av böcker och många roliga evenemng i kalendern...

Kostnad för workshopen är 100 kr (i priset ingår ett instruktionshäfte) och anmäler sig gör man antingen via mail och den här adressen: info@pocketmedmera.se 
eller på telefonnr: 031-20 41 53

Det finns fortfarande ett par platser kvar och anmäla sig kan man göra fram till den 7:e februari.

Du som tänker delta i workshopen får gärna ta med dig lite ullgarn för sticka 3 - 3,5 mm + matchande stickor, och ev några stora plastknappar som du inte vill använda till något annat, om du vill prova på att klä knappar i stickat!

Jag kommer också att ha med mig ett mindre sortiment av böcker och garn från manufakturen som finns att köpa på plats.

Ser verkligen fram mot att komma till Göteborg och träffa läsare/stickare, för det är en del av landet som jag liksom "missat" tidigare.

torsdag 30 januari 2014

Tvenne pallar!

Två nya saker fick flytta in i min ateljé häromdagen! Finfina, färgglada pallar - som IKEA reade ut nu efter jul. 

Jag tycker om flexibla möbler, som man kan flytta runt och använda där de behövs mest för stunden - arbetet i ateljén är ju så föränderligt. Ena dagen packar jag upp varor, eller packar in beställningar - andra dagar färgsorterar jag garnnystan och planerar ny design...

Nu är det bara en bekväm fåtölj att sitta och sticka i som fattas mig... Och jag vet precis vilken jag vill ha! Återkommer till den framöver!

onsdag 29 januari 2014

I tidningen!

I senaste numret av Täcklebo Broderiakademis medlemstidning, så finns både min mormor och jag, med på ett hörn! 

Så om någon av er händelsevis har fått den i brevlådan så kan ni ta er en titt...  Artikeln handlar om märkdukar - och jag blev intervjuad apropå den vackra märkduk jag har i min ägo, som min mormor broderade på 1980-talet. 

I tidningen finns också en bild på märkduken "Sticka" som jag själv har komponerat för manufakturen...

Tidningen är överhuvudtaget väldigt vacker och välgjord, och bjuder på mycket intressant läsning - så läs den om ni har möjlighet!

tisdag 28 januari 2014

Symöte - Slynggaffeln!
























Välkomna till ett nytt symöte!

Idag tänkte jag berätta lite mer om ett nytt redskap som just landat i manufakturens lagerhyllor - slynggaffeln.

En slynggaffel (lucet på engelska) är ett ålderdomligt redskap som används för att tillverka snoddar. Det görs genom en slags "rundstickning" med två maskor. Man kan säga att tekniken påminner lite om påtning, men snodden som bildas blir hållbarare och liksom lite fyrkantig. Eftersom snodden består av en slags knutliknande maskor, repas den heller inte upp lika lätt som en påtad snodd gör om man tar av den på mitten.

Läser man om slynggaffelns historia, så framgår det att den är ett vikingatida redskap. Då, på den tiden användes snoddarna till att fästa ihop klädedräkten, och även för att hänga föremål från bältet i. Sedan har den här gaffeln funnits med genom historien och varit mer eller mindre populär i olika tider. Här finns mer att läsa om detta!

Första gången jag kom i kontakt med en slynggaffel, var för ungefär ett år sedan, när jag fick låna en av min mamma. Jag prövade mig fram och fick någorlunda kläm på tekniken, och tyckte att det var så spännande att man faktiskt nu idag kan lära sig att använda ett såpass gammalt redskap. Sedan dess har jag varit på jakt efter fina slynggafflar att sälja i manufakturen - och tillslut hittade jag dessa av trä - som är både vackra och välgjorda.






















Jag har satt igång att slynga med en av de nya gafflarna - måste ju testköra den! Det återstår förstås en del finslipning av tekniken för att få en riktigt jämn snodd - men att komma igång och förstå själva principen är inte svårt. Det går relativt fort! Det vanligaste sättet att använda gaffeln går ut på att man roterar den medan man slyngar, men det finns också en något enklare metod där man håller gaffeln stilla. Den tekniken ger en lösare snodd.

Jag lärde mig den vanligaste tekniken med hjälp av den här videon:


Så vad kan man då använda de färdiga snoddarna till?

Naturligtvis en massa saker - bara fantasin sätter ju gränser! Men här kommer några förslag: dragsko, skosnören, dekorativ detalj att sy på kläder, handtag till en väska, skärp, hårband, knytband för att samla ihop exempelvis strumpstickor... På nätet går det att läsa om Visa Lisa som slyngade ett 7 meter långt band till sin bröllopsklänning (!), och Garnomera som gjorde sina egna superfina skosnören!

Här kan man titta närmare på slynggafflarna i manufakturen!

Nu undrar jag förstås vad ni andra har för er på handarbetsfronten. Hjärtligt välkomna att lämna en länk till ditt syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:

måndag 27 januari 2014

Nytt och fint!






















Här i manufakturen, packas spännande lådor upp och nya handarbetsattirlajer sorteras in i lagret. Slynggaffeln (som ni ser till ovan) är en av de sakerna. Jag kommer att berätta mer om det här redskapet (som har en ganska spännade historia) imorgon på symötet.

Den som går och tänker på alla hjärtans dag, och eventuellt firande av den dagen kan säkerligen ha glädje av dessa rutiga hjärteband!

Och så mina egna favoriter! Jag kan inte se mig mätt på de här söta söta små rosetterna i mönstrad satin... Och jag har en idé för hur jag ska använda några av dem! Återkommer till det...

Här hittar du samtliga nyheter för dagen!

Ryskt i vinterkylan!


På den kallaste av vinterdagar - åt vi ryskt till middag: Rödbetssoppa och pirog. Soppa är liksom grejen när det är smällkallt ute! Det värmer som inget annat!

Den vackra kermikskålen med blomdekor fick agera soppskål. Och att den skålen, befinner sig i vårt kök högt uppe på en hylla - är ett litet under i sig. Den är nämligen inköpt av mig, i en liten matbutik på Azorerna (!). ( Det var en sådan där affär där de har allt mellan himmel och jord...) Sedan med stor möda, hemfraktad som handbagage på flyget, i en alldeles för liten ryggsäck.)

Hade det inte varit för min stundtals stora envishet, så hade den nog fortfarande varit kvar på Azorerna...