En fin gåva!

Jag fick en sådan fin gåva häromveckan! En handstickad, isländsk gammal sjal - av okänt ursprung.

Det var Lisa (min svärmor Monikas syster) som hade rensat i gömmorna och funnit denna. Var den kom ifrån och hur den hade kommit i hennes ägo kunde hon inte minnas. Men det gör den ju inte mindre fin!

Det sitter en etikett på sjalens kant, där det framgår att den är handstickad och från Island. Att döma av etiketten känns det som att sjalen har ganska många år på nacken... Jag har ju en nyare islandströja här hemma, och den har en helt annat typ av etikett.

Tack Lisa, för att jag fick överta din sjal! Den är inte bara vacker - utan ligger ovanligt skönt om halsen också!

 

Majas pressbyråbullar!

Jag har bakat egna Pressbyråbullar! Ni vet sådana där stora, höga kanelbullar med mycket fyllning - som man kan köpa i kiosker och på mackar...

I fredags gav jag mig den på att jag skulle åstadkomma något liknande hemma i mitt eget kök, och det lyckades bra!

Jag bakar oftast bullar med hjälp av den här jäsblandningen. Det är dels smidigt för att man kan ha den ståendes hemma i skafferiet om man får lust att baka och dels för att det går undan när man bakar! Men det viktigaste skälet är att jag tycker resultatet blir så himla bra!

Degen till pressbyråbullarna gjorde jag rätt och slätt genom att följa receptet på baksidan av jäsblandningsförpackningen. Sedan gjorde jag en fyllning, som tack vare att den innehåller mjöl, blir så där smaskig som den ska vara.

Bullfyllning med kanel

150 g smör
250 g råsocker
50 g vetemjöl
4 msk kanel

Blanda samman ingredienserna.

För att bullarna ska bli så där höga anbefalles gräddning i formar som placeras i en muffinsplåt. Då jäser de upp på höjden, snarare än på bredden.

Ett kalas!

Igår firades det hejvilt hos oss med ballonger, kladdkaka, kanelbullar, pulkaåkning och en skattjakt som avslutades hos ett snömonster som delade ut godispåsar!

Födelsedagsbarnet var så glad åt alla snälla kompisar och kusiner som kom på kalaset - och jag var glad för att allt blev så lyckat och för att jag får vara mamma åt ett barn som henne! Finaste lilla-stora Greta!

Vad presenter anbelangar så blev det alldeles väldigt lagom och bra med det också! Alla hade gjort så fint och tänkt ut så finurliga gåvor.

Av mig fick Greta ett litet piano med en slags enkla noter till. Hon har önskat sig ett sådant i åratal, efter att ha sett ett liknande hos en kompis. Under min senaste stockholmsresa lyckades jag lägga vantarna på det här franska exemplaret. Nu ser vi fram mot mycket plinkande...

Idag pustar jag ut medan jag söndagsjobbar lite med ett stickmönster. Hoppas ni har det bra så här på veckans sista dag!

Kalasplaner!

På lördag blir det barnkalas här i huset! Med ballonger och sugrör och allt det där som man drömmer om när man är sex och snart ska fylla sju...

Jag är själv ett barn av 70-talet och har som många i min generation ägnat mitt vuxna liv åt att kompensera för den brist på flärd som utmärkte decenniet och dess efterdyningar. På något vis väckte de bruna unisexdressarna vi kläddes i en desperat längtan efter rosa prinsessklänningar, frasande tyger, nagellack och andra onödor. Just det onödiga var något som inte gavs något större utrymme under den här perioden! Och otaliga var föremålen och företeelserna som utpekades som onödiga. Det kunde vara allt från tuschpennor och pumps, till chips och locktänger. 

Som vuxen har jag kommit att älska onödigheterna och det färgglada! Och med stor envishet tar jag mig för att vara glad helt i onödan, så snart tillfälle bjuds!!

Men samtidigt bär jag också med mig annat som 1970-talet stod för - den positiva tanken om allas jämlikhet och självklara rätt till en plats i samhället. Solidaritet och hänsynstagande till människors olika förutsättningar.

Ett barnkalas som jag ordnar måste därför bli en fusion av färg, flärd och anspråkslöshet. Det vackra måste skapas med enkla medel - inte ur ett överflöd! Jag önskar att alla fester ska vara en uppvisning i generositet - inte en demonstration av ekonomiska tillgångar. För bara då finns det plats för oss alla.

Hur våra ekonomiska förutsättningar ser ut skiftar. Det ska gudarna veta. Men generösa med vår fantasi och praktiska förmåga - det kan vi alla vara! Jag tänker aldrig pruta på färgen och drömmarna om ballonger och fiskdammar, men inte heller anpassa mig till gängse förväntningar på hur dessa ting ska åstadkommas.

Tack och lov så bor jag i Arvika - och här är alla så snälla och välvilliga! Därför är det lätt att bjuda till kalas här! Kanske ni tycker ni att jag generaliserar lite nu - inte kan det väl finnas en stad där alla är snälla? Men jo, så är det faktiskt... Jag har bott här i över 10 år nu, och ännu har jag inte träffat någon som bevisat motsatsen;) En annan dag ska jag berätta mer om det...

Imorgon ska vi rigga för lördagens spektakel - ett pulkakalas blir det, med varm korv och kladdkaka istället för tårta. (På begäran av födelsedagsbarnet). Jag går efter min systers  recept, som vanligt. Det är den godaste kladdkakan jag stött på hittills. Dessutom tänkte jag vika egna godispåsar och pyssla med en del annat. Återkommer säkerligen med en rapport efteråt...

Symöte - Koftan Gertrud och sagan som inspirerade!

Välkomna på symöte så här i kvällningen!

Ni som följt den här bloggen ett tag vet att jag är sagoälskare! En sådan som slukar allt i sagoväg fortare än kvickt, som plöjer mig igenom folksagor, gamla sagor, nya sagor, sägner, fabler, klassiker, legender och skrönor, som ständigt går med tankarna i det blå och drömmer alldeles för mycket. Jag speglar mig ofta i sagornas hjältinnor - funderar på vad jag skulle ha gjort om jag hade varit de - eller vad de skulle gjort om de hade varit jag!

Selma Lagerlöf är en av de bästa sagoberättare jag vet. Hon fångar de finaste nyanserna, besvarar de svåraste frågorna och skildrar de mest komplicerade känslorna. I "Jerusalem" - en underbar och sorglig bok - får vi följa flickan Gertrud, som kämpar med en stor kärlek hon sent ska glömma.

Gertrud var min inspiration när jag designade den här koftan. Jag tyckte att hennes karaktär förtjänade en hyllning i form av något stickat. Det finns några rader i boken som jag tog fasta på:

”Så blev det lördagskväll, och de fyra unga stodo på skolhusets trappa, färdiga att gå. De voro så granna att det lyste om dem. Gertrud och Gunhild hade vida, pösande, vita ärmar, stora, rosiga halsdukar räckte nästan hela livet, kjolarna voro randiga med en bård av rött kläde, förklädena stora och lika rosiga som halsdukarna…” – Jerusalem av Selma Lagerlöf

Så här såg min första skiss ut:

Och här är den första provlappen där jag utvecklade spetsbården...

Garnet som jag jobbat med heter "Garnasinne - Undyed, DK". Ett härligt engelskt ullgarn! Det är också till den fina nätbutiken "Garnasinne" som jag tagit fram koftan Gertrud!

 

Gertruds viktigaste detaljer är puffärmen, spetsbården och den täta raden av knappar. Koftan stickas uppifrån och ned i ett stycke. Det var så sagolikt roligt att designa det här drömplagget!

 

Mönster, garn (och särskilda matchande knapp-paket som jag kommer att plocka ihop) släpps i mars och kommer då att säljas av Garnasinne. Dessutom blir det en Knit-a-long och andra trevligheter! Jag har till exempel en tanke om att det vore finurligt med en liten bokcirkel också, som går parallellt med KAL:en - då den som vill kan ta sig an Jerusalem!

 

Vad stickar eller virkar du? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Liten sammanfattning och en måndagslista!

Hej där!

Förra veckan blev verkligen intensiv och innehållsrik för mig. Hann inte med ett endaste litet blogginlägg under min Stockholmsvistelse... Men kul hade jag det, det ska ni veta!

Ibland är det härligt att få byta småstadsliv mot storstadsvimmel - och njuta av allt det där som liksom kännetecknar en huvudstad. Till exempel fikastunder på storslagna konditorier som Vete-katten...

Virkkursen på Vintagefabriken blev så trevlig och jag var imponerad av kursdeltagarna som utan särskilt stora förkunskaper på ett par timmar förvandlades till entusiastiska virkfantaster! Tänk vad häftigt att man kan tillägna sig en ny hobby, så där på en kväll bara!

Sedan var jag på ett hemligt möte som skulle kunna leda till någonting alldeles fantastiskt om det vill sig väl! Än så länge gäller det dock att hålla huvudet kallt och invänta ytterligare besked...

Mitt Stockholmsbesök innebar också ett lyft, när det gäller skodon. Äntligen har jag köpte mig ett par rejäla vinterskor - precis sådana som jag har drömt om. Svensktillverkade, miljösnälla, skinnkängor i klassisk design. Ungefär sådana som jag hade som liten... Kan det bli bättre än så? Kängorna heter "Camilla" och tillverkas i Kumla av Kavat.

Den här veckan ska det jobbas på hemmaplan! Nytt garn ska sorteras in i manufakturens förråd. Har bland annat fått hem två nya läckra färger av Hverdagsulden: Senap och Lys Petrol. Dessutom finns storsäljaren lila hemma igen, samt lys rosa, råhvid och lys grön!


Lys Petrol - Hverdagsuld

Senap - Hverdagsuld

Sedan ska det designas, stickas och skrivas mönster som bara den! En och annan liten kofta ska också dekoreras - och så ska jag baka bullar och ordna barnkalas.

Så det finns att göra som ni hör!

Symöte - Vildhallon eller tulpaner?

Välkomna in på symöte!

Jag har kommit en bit på min "fritidsstickning". Ett par timmar framför vinterstudion gjorde susen:)

Mittenpartiet består av små söta luser som mest liknar vildhallon, - eller varför inte tulpaner - som en av mina följare på Instagram föreslog! Jag är så nöjd med hur den hallonröda nyansen står mot den brungrå bottenfärgen. Den här västen är verkligen rolig att jobba med och nu ser jag fram mot att ta mig an det mönstrade bröstpartiet! Dessutom funkar Hverdagsulden så bra för flerfärgsstickning - så det går nästan av sig själv det här...

Längtar så tills jag får börja använda den här härliga västen! Förresten skulle jag inte vilja gå klädd i annat än hemstickat - det är liksom allt som behövs för mig!

Har du stickat, sytt eller virkat något sedan sist? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: