Skafferistök!

I dag har jag stökat i mitt skafferi. Rensat och omorganiserat! Äh, förresten - det jag gjort skulle närmast kunna liknas vid en arkeologisk utgrävning. I alla fall med tanke på de fynd som gjordes... Merparten från tidigt 1700-tal;-)

Fördelen med att ha ett stort "gå-in-i-skafferi" är att man få plats med så mycket, att det fungerar som en förlängning av kylskåpet under vinterhalvåret och att det är trevligt och gemytligt med ett gammaldags utrymme som ett skafferi. Nackdelen med att ha ett stort skafferi är detsamma... dvs att man får plats med så mycket - och därför rensar för sällan.

Men nu har jag uträttat storverk och det känns väldigt bra med tanke på kommande julbak och andra begivenheter. Då behöver jag veta vad jag har på hyllorna! Det är så mycket roligare att jobba när man har ordning omkring sig, tycker jag.

Nu ska jag sticka ett par varv på en hemlig strumpa. Det ni - det blir grejor!

Apropå förkläden!

Jag fick en sådan intressant kommentar, apropå förkläden!

Så här skriver Sia Danielsson:

Min gamla mormor, bekräftat i samlingen husmorsrelaterad litteratur jag äger och samlar på, säger att man ska olika förkläden för olika tillfällen.

Städrock eller heltäckande förkläde med knäppning fram eller i ryggen utan band och stora fickor när man städar. Köksförkläde med bröstlapp och midjeband eller i "förskinnstyp" (som smed och skomakare har) i kulört, mönstrat tyg används vid matlagning. Kjolförkläde utan bröstlapp i kulört, mönstrat tyg vid servering av vardagsmål till familjen (man får ha på sig det vid middagsbordet) eller vid handarbete. Serveringsförkläde i vitt tunt tyg med eller utan hängslen och bröstlapp till servering vid bjudning eller söndagsmiddagen. : )

Spännande - eller hur? Och tack Sia för att du delade med dig av detta!

Nu känner jag starkt att jag nog måste sy mig ett handarbetsförkläde! Alltså ett...  kjolförkläde utan bröstlapp i kulört, mönstrat tyg! Visst vore det fint!

Mitt senaste förkläde!

Jag var hemma i "hyttan" (Guldsmedshyttan) över Valborg.

Då fick jag ett mycket fint förkläde av mamma, som förstås sett mina två tidigare förklädeskavalkader här på bloggen.

Även detta är i Karin Larsson-modell. Nästan som en klänning eftersom det knäpps bak i ryggen och hela vägen ned som en hel kjol.

Förklädet är svensktillverkat för ett antal år sedan. Min mormor köpte sådana här till sina döttrar eftersom hon tyckte de var så rejäla och bra. Och det hade hon ju rätt i! Kraftigt tyg, härlig längd och rejäla fickor... Egenskaper som jag uppskattar!

Om Karinförkläden!

 

Som ni vet har förkläden varit på tapeten under den senaste tiden här på bloggen. Många har hört av sig och frågat särskilt om mitt Karin Larsson-förkläde (Karin-förkläde, eller Carl Larsson-förkläde, som det också kallas.) Roligt att ni gillar modellen!

 

Som jag berättade tidigare, har jag ärvt det här förklädet efter min mormor. Hon hade nästan alltid den här sortens förkläde. Så länge hon orkade sydde hon sig ett nytt då och då, och på äldre dagar försåg min moster henne med nya när det behövdes. Detta är ett av de senare, och är därmed sytt av moster Anna Lena.

 

Den här förklädesmodellen är nästan som en klänning. Därför känner man sig både "klädd" och fin när man bär ett Karin-förkläde. Dessutom är det praktiskt för att det skyddar så bra! Jag som är fickfantast - gillar också de rymliga fickorna!

 

När jag och min syster var små sydde mormor klänningar i just den här modellen, till oss. Ni vet i stil med förklädesklänningarna som Madicken och Lisabeth har?

 

Jag visste med mig att jag hade sett ett mönster till ett Karin-förkläde någonstans, och nu har jag letat reda på det som jag hade i gömmorna. Tyvärr är det inte riktigt samma variant som den jag har... Till exempel saknas ärmvolangen. Jag lägger upp bilder på mönstret ändå, utifall någon skulle vara intresserad. Så ska jag leta vidare efter själva orginalmönstret. Jag gissar att det kan finnas hos någon av mina mostrar...

 

Carl Larsson-gården säljer också ett Karin-förkläde som tillverkas av Nyblom Kollén. Så här ser det ut! Inte heller riktigt likadant, men hemskt fint det också! Jag har själv ett solgult sådant!

 

Mönstret nedan är hämtat ur boken "Lättsydda Accessoarer" från "Hela familjens hobbybibliotek":

Fler förkläden!

Har man sagt A får man säga B... Här kommer resten av mina förkläden - just for you!

Önskar er alla en trevlig söndag!

1. Mitt favoritförkläde - alla kategorier! Köpt i en antikaffär för ett par år sedan. Knytningen är ovanligt finurlig! Jag har planer på att sy en liknande kopia och låna den smarta lösningen...

2. Nytillverkat, ur Kapp Ahls Vintage Stories-kollektion, för ett par år sedan.

3. Gigantiskt:) Måste vara en storvuxen kvinna som burit detta... Köpt på loppis!

4. Ett så kallat "Karin Larsson-förkläde" som jag fick efter min mormor. Hon hade alltid den här sortens förkläden... Just det här tror jag att min moster Anna-Lena har sytt!

5. Det här vackra föklädet är tillverkat av en 1950-talsklänning som var tillklippt, men aldrig färdigsydd. En duktig sömmerska i stan, sydde upp det till mig inför ett tidningsreportage.

6. Ett annat Kapp Ahl-förkläde, från deras "Vintage Stories-kollektion".

Den stora förklädesparaden!

1. Vintage

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har det varit tyst här på bloggen i flera dagar! Det bara blev så - vårsol och annat kom emellan, liksom...

 

Därför slår jag på stort idag, och bjuder på förklädesparad! Har tänkt så länge att jag ska fotografera de förkläden som jag samlat på mig genom åren och nu blev det äntligen av! Jag samlar ju på husgeråd och sybehör från förr och några av de föremål som jag är allra mest svag för är förkläden, stoppsvampar och gamla stickmönster.

 

Här är de nio förkläden i min ägo, som bara skyddar nedtill. Jag har också ett antal heltäckande och de visar jag en annan dag...

 

Förkläden är lite som grytlappar! En kreativ frizon utan hämmande ramar... Det är lätt för den som syr att ta sig friheter, som kanske inte bjuds när man tillverkar andra plagg! Min fascination är total, när jag granskar tygval, tekniska lösningar och personliga tilltag. Det är därför jag inte kan låta bli att samla på mig fler och fler.

 

- Dessa förkläden, som ligger slängda i någon korg på loppis. Som avlägsna minnen i form av kulörta bomullstyg. Ibland nedfläckade, ofta skrynkliga och slitna... Välanvända men inte förbrukade! Du kan plocka upp ett ur korgen, ta det med dig hem, tvätta det, hänga det på tork i vårsolen, laga hålen, stryka det alldeles slätt och knyta det om midjan!

 

Så har du ett alldeles eget minne, att bära över kjolen.
 

2. Vintage



3. Detta har jag virkat själv efter en gammal förlaga

4. Från Kapp Ahls Vintage Stories-kollektion

5. Vintage

6. Vintage

7. Vintage

8. Vintage

9. Vintage

Pommes frites-grytan - ett av de där föremålen!

Då och då är jag ute och föresläser om husmorsrealaterade ämnen. Jag brukar bland annat berätta om min blogg, om att intresset för matlagning, bak och handarbete blomstrar där ute i Sverige, och om alla fina tips och trevliga bekantskaper jag fått genom er läsare!

Oftast har jag också med mig ett antal föremål - sånt som kan väcka minnen och sånt som blir en bra utgångspunkt för samtal. Det kan vara saker som en stoppsvamp, potatisstöt, sylttratt, kakpress, strumpstoppningsmaskin, Köksalamanacka, handvisp, krustång och mycket mer. Jag har ju samlat på mig sådant där genom åren - föremål som legat bortglömda här och där. Som påminner om svunna tider...

En del av de där föremålen är alldeles för stora för att släpa med sig ut på föreläsningarna. Men som kom jag att tänka på att jag ju kan visa dem här på bloggen istället!

Här kommer det första exemplet: En "Pommes Frites-gryta" från sent 1950-tal. Jag har fått den av min svärmor - som om jag inte minns fel - fick den i bröllopsgåva. Jag gissar att den var vansinnigt nymodig då när hon fick den - för antagligen var väl pommes frites i sig en stor nymodighet då på den tiden! Som ni ser har grytan en nätkorg som insats, där själva friterandet ska ske.

Grytan är i fint skick - nästan som ny! Jag har faktiskt aldrig provat att göra pommes frites i den. Men nu blev jag nästan lite nyfiken på att se hur resultatet skulle bli... Vi får se om jag ger mig på det någon gång. Egentligen är jag inte så förtjust i att hetta upp olja på spisen - har lite respekt för det! Gör vi det så gör vi det utomhus i vår fritös om sommaren... Då känns det så kontrollerat som det kan bli. Men jag kanske gör ett undantag, bara för att få prova grytan!

Någon annan som har en sådan här Pommes frites-gryta i sin ägo? Vore spännande att veta det i så fall!

Laggens lov!

Tre laggar har jag i min ägo - samtliga runt hundra år gamla! Den minsta är en liten dockvariant som nu mer står i finskåpet. (En gång när jag var liten lät faktiskt mormor mig använda den på riktigt - och det var så spännande!) De andra två - pannkakslaggen och plättlaggen - använder jag flitigt till vardags. Tänk att de fortfarande fungerar så bra! Det kan man kalla kvalitet!

Korka igen!

En del husgeråd får man vara glad om man kommer över på loppis, eftersom de inte längre tillverkas... Det gäller bland annat den där sortens plaskorkar som passar till 33 cl-flaskor. Sådana kan jag inte vara utan! Hur kommer det sig egentligen att de inte säljs i vanliga affärer nuförtiden? Korkar inte folk igen flaskor längre?

Häromdagen hade jag lyckan med mig och fann fyra stycken hela och fina - tre av dem tillverkade av "Perstorp".

Någon av er undrade förresten var jag går på loppis... Det är naturligtvis lite varstans och oftast här i Arvika med omnejd. Men då och då besöker jag mitt föräldrahem i Västmanland och när jag gör det brukar jag passa på att ta en runda där:

Plastkorkarna är köpta i den finfina affären "Nora Diversehandel". Där finns så mycket! Rekommenderar verkligen ett besök om ni skulle ha vägarna förbi! Filmisarna som jag visade häromdagen fann jag i en trevlig andrahandsbutik i Storå - ett litet samhälle 15 km norr om Lindesberg. Jag brukar också titta in på Erikshjälpen i Lindesberg - där är väldigt välsorterat och fint!

Var går ni helst på loppis? Någon som vill dela med sig av några favoriter?

Äggstället!

Äggställ, ägghållare eller ägglåda? Vet inte riktigt vad man ska kalla det, men jag har sökt efter ett i flera år nu. Och så plötsligt fann jag det här av porslin i Mora, av alla ställen.

Mormor hade ett av plast som hon hade ärvt av sin mamma. För mig var det så symboliskt med det där äggstället... Det blev liksom ett tecken på ordningen hos mormor och morfar, en symbol för hur fint de hade det ordnat. Det var så spännande att sitta där på kökspallen och se hur mormor plockade fram det ur kylskåpet. Så tryggt att följa hennes arbete i det långsmala köket med de välfyllda redalådorna, vattenskopan som alltid hängde på sin plats och de hemvirkade grytlapparna.

Mitt äggställ är nog egentligen avsett för att servera kokta ägg ur, men jag ska ha det i kylskåpet. Precis som mormor. Tänk er att man ska baka en sockerkaka eller panera fisk och istället för att plocka fram en papplåda ur kylen sätter man fram det här vackra stället på bänken. En viss skillnad, eller hur? I alla fall för en sådan som jag som är förtjust i vackra husgeråd...

En annan poäng med äggstället är att jag har planer på att försöka köpa merparten av våra ägg från en lokal producent vid torghandeln på lördagarna. Då tar jag med mig en gammal papplåda att bära dem i, och så flyttar jag över äggen till stället när jag kommer hem. Fiffigt va?

P.S. Jag kan ju lägga till att äggstället är av märket "Saga Form", om det händelsevis är någon av er som letar efter ett, lika intensivt som  jag gjort;)