Det sägs att den första adventskalendern bestod av 24 numrerade pepparkakor på en färgglad pappskiva, som en tysk mamma gjorde åt sin son någon gång på 1800-talet. Den lilla pojken, (som hette Gerhard Lang, växte upp och blev delägare i ett tryckeri)glömde aldrig de där pepparkakorna, utan utveckalde istället idén till en papperskalender som han tryckte upp och sålde. Den första adventskalendern, trycktes i början av 1900-talet, och hade inga luckor. Istället medföljde ett ark med bilder som man skulle klippa ut och klistra upp på en illustrerad pappskiva. Efterhand utvecklades kalendrarna till den luckvariant vi har idag. Ganska tidigt kom också tredimensionella kalenderar där man kunde lägga in små gåvor.
I Sverige tillverkades den första adventskalendern 1934. Den illustrerades av Aina Stenberg-Masolle, som därefter ritade en lång rad julkalendrar. De här kalendrarna ges fortfarande ut i nytryck av Scoutförbundet.
I strömmen av chokladkalendrar, leksakskalendrar, sminkkalendrar och allt vad det är, är det lätt att de klassiska adventskalendrarna blir lite bortglömda. Därför vill jag slå ett slag för dem! Jag tycker nämligen att få saker är så fina och stämningsfulla som en enkel papperskalender. I vår bokhandel säljer de tysktillverkade kalendrar med en massa olika motiv. Vissa av dem är också dekorerade med glitter. I år blev de två glittriga för min del - en stämningsfull bild av jesusbarnet i stallet och en underbart fint motiv som visar en mor med en massa barn som är sysslelsatta med olika typer av pyssel och lekar.
Varje liten adventskalender är sin egen värld, där finns så många detaljer att upptäcka. Jag kan titta hur länge som helst på dem. Och så ska jag inte sticka under stolen med att det även även för en mamma är roligt att öppna luckor;)
Vad roligt att få lite historia bakom adventskalendrarna. De gamla är verkligen vackra. Här hos oss blev det en PetShop-kalender i år. Inte alls lika traditionellt som hos er.
SvaraRaderaJag kan minnas helt fel men jag tror vi brukade sälja dessa adventskalendrar när jag själv vad scuot, och att jag tyckte de var riktigt tråkigt gammeldags... Idag är de ju helt klart bland de finaste, adventskalendrarna du hittat var verkligen fina och stämningsfulla, sådana där bilder man kan sitta och titta på hur länge som helst!
SvaraRaderaEn bra sak med adventskalendrar är att de är platta och att den del av de klassiska är så små att de går ner i ett C4-kuvert och kan skickas med posten till någon som behöver en adventskalenderupplevelse. Min miss i år var att jag hade skaffat dem i god tid och lagt dem på ett lite för smart ställe. Nu när jag hittade dem var det redan den 4:e, så de får vänta till nästa år ...
SvaraRaderaDorro: Det behöver ju inte vara traditionella - så länge de sprider glädje är det bra:)
SvaraRaderaElin: Vad kul att du mindes dem som tråkiga;) Ja, man ändrar ju smak med åren. I alla fall när det gäller vissa saker! Jag önskar att det gick att få tag på de där scoutkalendrarna här i stan men jag har inte sett dem någonstans...
Anna: Å, när du berättar det där blir jag både glad och vemodig på samma gång eftersom jag under min mormors sista levnadsår alltid försåg henne med en sådan där liten kort-kalender. Och för henne var det viktigt att klara av att öppna de små luckorna själv, även om hon hade svårt att styra händerna efter en stroke. Det där kalenderutbytet betydde mycket både för henne och mig!