lördag 11 augusti 2012

Trädgårdsdagbok - del 22!

Idag blir det inga bilder av prunkande luktärtor eller vintersallad som just kommit upp... Det blir istället ett snyft och farväl till mitt fina, fina körsbärsträd - som bröts itu och föll till marken för några dagar sedan. Vi upptäckte skadan när vi kom hem från en kort resa och det var så oändligt sorgligt!

Träd är speciella. I alla fall är de det för mig. Som om de hade en själ där minnen från gångna år kan lagras. 

Jag funderar på vem som satte spaden i jorden och planterade trädet en gång för länge sedan - vem som ivrigt väntade på blomning och skörd de där första åren - vem som kokade sylt och saft och beundrade blomningen år efter år tills trädet blev så ståtligt som det var nu - innan det föll. I frysen ligger fortfarande en låda saft som trädet gav oss förra året och i kylen står en burk sylt kvar... Jag minns de där soliga dagarna när vi klättrade och vinglade på stegen för att nå de där allra rödaste bären högt uppe på grenarna.

Men nu är tyvärr det här körsbärsträdets historia slut. Det fanns ingen möjlighet att rädda det - något som konstaterades av äppelträdsexperten som bor en bit bort på vår gata. Han sade också att det är den här oändliga vätan som tagit kål på många fruktträd i sommar. Stammen var alldeles uppluckrad, och det var därför trädet klövs. Igår tog min man reda på resterna av trädet - jag var inomhus för jag ville inte se på eländet.

Jag har talat med flera olika handelsträdgårdar och bestämt mig för tt plantera ett nytt träd så snart som möjligt. Jag kommer att köpa ett sådant som är 5-6 år, och alltså redan har kommit en bit på väg... Antagligen satsar vi på en skuggmorell den här gången.

Vill avsluta med två små ljuspunter, också - mitt i all bedrövelse;)

1. Min man har sparat en stor del av körsbärsträdets stam och planerar att snickra något av det. Körsbär är ju ett väldigt fint trädslag! Det känns bra att trädet kommer att få leva vidare på något vis...
2. Vi har lokaliserat ett körsbärsskott som vi tänker låta växa - även om det tar många år så innebär det att vi behåller den ursprungliga sorten inom trädgården!

Hoppas att er trädgårdsvecka har varit lite muntrare? Lämna gärna en länk om ni vill dela med er av ett odlingsinlägg:


5 kommentarer:

  1. Åh vad sorgligt - och bra att det finns ljusglimtar <3

    SvaraRadera
  2. Fy vad tråkigt!! Kul att ni iallafall hittade en skott, även om det tar några år så är det ju ändå bättre än ingenting.

    SvaraRadera
  3. Vad tråkigt!

    Jag lider med dig. Vårt fina körbärsträd bröts ner av ett storm förra sommaren...:(

    Lycka till med de nya träden!

    SvaraRadera
  4. Så tråkigt med ditt träd. Men du! Spara en kärna också. Där jag bodde förut hade en liten pojke grävt ner en körsbärskärna i jorden någon gång på åttiotalet. Nu, nästan trettio år senare står där ett flera meter högt körsbärsträd som ger mängder av bär.

    SvaraRadera
  5. Tråkigt att behöva ta bort ett gammalt träd. Det är inte kul. Vårt äppelträd är kluvet p.g.a. att någon klättrat i det. Vi har satt spännband och dragit ihop trädet. Det ger mycket frukt och trädet verkar inte alls vara påverkad av bandet. Vårt körsbärsträd har farit illa och där bröts grenar av för att min man lämnde av snön med traktorn för nära trädet och grenar gick av. Det blev en klyka tillverkad som stöd fören gren och isoleringstejp. Trädet har repat sig och i år har vi täckt över det med nät så våra bär har fått vara i fred för skatorna. Däremot har vi svarta löss!!! De äter inte på bären utan på bladen. Har ni något tips att bli av med dessa eländiga djur? Dom har ätit upp mina fläder också och hittat sig in i växthuset och mumsar på squaschen.

    SvaraRadera