Jag är själv ett barn av 70-talet och har som många i min generation ägnat mitt vuxna liv åt att kompensera för den brist på flärd som utmärkte decenniet och dess efterdyningar. På något vis väckte de bruna unisexdressarna vi kläddes i en desperat längtan efter rosa prinsessklänningar, frasande tyger, nagellack och andra onödor. Just det onödiga var något som inte gavs något större utrymme under den här perioden! Och otaliga var föremålen och företeelserna som utpekades som onödiga. Det kunde vara allt från tuschpennor och pumps, till chips och locktänger.
Som vuxen har jag kommit att älska onödigheterna och det färgglada! Och med stor envishet tar jag mig för att vara glad helt i onödan, så snart tillfälle bjuds!!
Men samtidigt bär jag också med mig annat som 1970-talet stod för - den positiva tanken om allas jämlikhet och självklara rätt till en plats i samhället. Solidaritet och hänsynstagande till människors olika förutsättningar.
Ett barnkalas som jag ordnar måste därför bli en fusion av färg, flärd och anspråkslöshet. Det vackra måste skapas med enkla medel - inte ur ett överflöd! Jag önskar att alla fester ska vara en uppvisning i generositet - inte en demonstration av ekonomiska tillgångar. För bara då finns det plats för oss alla.
Hur våra ekonomiska förutsättningar ser ut skiftar. Det ska gudarna veta. Men generösa med vår fantasi och praktiska förmåga - det kan vi alla vara! Jag tänker aldrig pruta på färgen och drömmarna om ballonger och fiskdammar, men inte heller anpassa mig till gängse förväntningar på hur dessa ting ska åstadkommas.
Tack och lov så bor jag i Arvika - och här är alla så snälla och välvilliga! Därför är det lätt att bjuda till kalas här! Kanske ni tycker ni att jag generaliserar lite nu - inte kan det väl finnas en stad där alla är snälla? Men jo, så är det faktiskt... Jag har bott här i över 10 år nu, och ännu har jag inte träffat någon som bevisat motsatsen;) En annan dag ska jag berätta mer om det...
Imorgon ska vi rigga för lördagens spektakel - ett pulkakalas blir det, med varm korv och kladdkaka istället för tårta. (På begäran av födelsedagsbarnet). Jag går efter min systers recept, som vanligt. Det är den godaste kladdkakan jag stött på hittills. Dessutom tänkte jag vika egna godispåsar och pyssla med en del annat. Återkommer säkerligen med en rapport efteråt...
Oj, hedrande att du använder mitt recept :-) Jag gjorde den faktiskt för några veckor sen och tänkte på hur gott och enkelt det var... Hade den dock kortare tid i ugnen, ca 23 minuter tror jag :) och då blev den kladdigare och godare. Kram från Lisa
SvaraRaderaDet låter som ett fantastiskt kalas! Skön inställning också till kalas överhuvudtaget, det är så tråkigt när det slås på stort bara för att "det ska vara så" utan att man lagt ner engagemang, tanke och känsla. Själv är jag ett stort fan av barnsliga kalas, det brukar bli vimplar i taket, sugrör, stora kakfat och ballonger. Har man inga barn så ska man väl inte behöva undvika barnkalas ändå...?
SvaraRaderaGillar din inställning. Lyckligtvis har jag en son som nöjer sig med det enkla i livet. När han fyllde 7 ville han inte bjuda hela klassen som de andra gjort. Han nöjde sig med sina två kompisar från dagis.
SvaraRaderaOch alla tre var nöjda när det var slut.
Hoppas ni får ett riktigt trevligt kalas ☺
/Karolina
Låter som ett mycket trevligt kalas, hoppas alla får det trevligt. Kladdkaka på min födelsedag är också vad jag brukar vilja ha. Jag har exakt samma recept som din syster, tycker att det är precis lagomt med 50 gr smör. Sen är det bästa att man slipper vispa och ha sig. Jag brukar blanda allt i samma kastrull där jag smält smöret för att spara disk. :-)
SvaraRadera/Anna-Karin