torsdag 25 februari 2010

Krusa band!


Kan du gissa vad det här är?

För längesedan var det husmoderns bästa vän i linneskåpet...

Någon skulle säga att detta föremål är en symbol för det "meningslösa" arbete som konvention och tradition tvingade dåtidens kvinnor att utföra. Krusa band och mangla lakan var sådant som varje god hustru skulle göra.

En annan skulle drömma sig tillbaka till mormors linneskåp, där de krusade banden vällde ut från hyllorna. En tredje kanske själv besitter kunskapen om att krusa band.


För någon vecka sedan fann jag: "Bandkrustången Ulla" på en loppis. Där låg "hon" oanvänd i sin orginalförpackning, som en hälsning till mig från en svunnen tid. Naturligtvis slog jag till!

I en kasse på min vind ligger vackra, handbroderade örngott med band som väntar på att krusas. När vi köpte vårt hus, lämnade trötta släktingar årtiondens samlade ägodelar till oss att göra vad vi ville med. Flytten var stressig, och där stod vi med några timmar på oss att rädda undan det vi ville spara innan städfirman skulle komma. Tack och lov att min kloka sambo tog alla gamla kökkshandukar (med monogram) och örngott och slängde ner i en kassa. Där finns de nu för att lite pö om pö, plockas fram av mig.

Jag är nyfiken på att lära mig krusa band. Inte för att jag måste. Nej, inte ens för att jag borde. Utan för att det är vackert, och för att jag tror att jag kommer att få en meditativ stund när jag sitter där och försöker...

Jag tror inte på måsten. Men jag tror på att man ska tillåta sig att göra saker vackra. Även om det är fullkomligt "onödigt". Återkommer framöver, med en rapport om hur jag lyckas med krusandet!

Gör fint!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar