Att sy för hand ses i dagens samhälle som ett exklusivt, tidskrävande hantverk. Kanske också som något föråldrat och ineffektivt... I höstas fick jag ideén att sy ett flaggspel till min lilla dotter. Kväll efter kväll satt jag där i den stora, blå fåtöljen och sydde färgglada flaggor av stuvbitar. I samband med detta upptäckte jag hur rofyllt det var att arbeta med händerna på detta sett.
- Stygn efter stygn som fogar samman de vackra tygbitarna. Mina händer bestämmer takten. I flaggorna syr jag in tankarna som passerar, alla drömmar och förhoppningar. Och all den omsorg jag känner för min lilla flicka.
Att sy nålbrev var något som äldre tiders skolflickor ägnade sig åt. Det var ett enkelt slöjdalster som dessutom fyllde en praktisk funktion i den fortsatta sömnadsundervisningen. Ett nålbrev är en förvaringsplats för nålar. Förr var nålar dyrgripar som skulle skyddas och förvaras säkert. Till detta ändamål användes därför nålbrev av tyg eller papper, nåldynor och nålhus.
Igår kväll sydde jag mig ett eget nålbrev. Inspirationen kom från ett som jag såg hos min svärmor för en tid sedan. Hennes lillasyster hade sytt det till henne när de var små. Det var sytt av rödrutigt bommulstyg, och jag är ju svag för det rutiga...
Mitt är sytt av rosarutigt bomullstyg och fodrat med lila filt. Inuti brevet har jag broderat en blomma med hjälp av stjälk- och kedje-/stygn. Och utanpå broderade jag "Nålar" på frihand. Som övrig dekoration använde jag också pärlemoknappar från mina gömmor och ett tunt sidenband. Nålbrevet stängs med små tryckknappar.
Nu är jag nyfiken på hur ditt nålbrev ser ut? Finns det någon spännande historia kopplat till det? Har du ärvt det? Eller tänker du kanske sy dig ett nytt? I så fall önskar jag dig lycka till! Och jag är nyfiken på hur det kommer att se ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar