måndag 2 maj 2011

Mormorssaknad!




Min mormor gick bort för en tid sedan. Ingen kan vara mer saknad än hon! Det blev så tomt när hon försvann. Samtidigt är hon så närvarande i allt jag gör. Precis som det alltid varit med mig och mormor. Det är konstigt. Så dubbelt på något vis.

- Vi har varandra, brukade mormor säga och det sade hon även den sista gången jag såg henne i livet. Och precis så var och är det. Inom oss har vi varandra. Mormor och jag.


Bland mormors tillhörigheter fann min mamma en liten stämpel. Det är mormors initialer G.J. i korsstygn. Antagligen stämplade hon bokstäverna på handdukar och annat som skulle märkas, för att underlätta märkningen. Undrar vilken typ av färg man stämplade med? Måste ju var en färg av den typen som försvinner bort i tvätten sedan...

I en kasse som mamma kom med på påsken låg också den här handduken efter mormor och det lustiga är att man kan se att bokstäverna antagligen är utformade efter stämplen! Och så har mormor broderat några krusiduller runtomkring. Väldigt fint att jag har både stämpeln och handduken! De ska jag någon gång i framtiden ge till min lilla dotter som faktiskt fått sitt namn efter mormor.

Sköt om varandra!

6 kommentarer:

  1. Så fint att du hade den relationen till din mormor :) och så värdefullt att ha kvar sådana saker efter henne :)

    SvaraRadera
  2. Jag kände verkligen igen mig i det du skrivit. Min mormor gick bort för snart nio år sedan och jag saknar henne varje dag. Vissa mer än andra. Men det skänker mig en otrolig tröst att ha ting runt omkring mig som hon har ägt eller gjort. Då är hon på något sätt alltid närvarande och man minns när man använder det.

    SvaraRadera
  3. Känner också igen mig i saknaden efter de som gått bort.
    Har också några stämplar som använts av både mormor och mamma. De använde nån slags blå färg, antagligen icke miljövänlig. Hittade också ett papprör i gömmorna. I det röret låg ihoprullade smörpapper med olika förlagor till märkningar av lakan och handdukar. Det var små prickar där man kört igenom en penna för märkningen.Vilket arbete...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  4. Vilken fin gammal stämpel. Praktiskt såklart när man ska märka olika sorters tyg och vill få det lika storlek. Allt var ju verkligen märkt också. Min mormor använde inte så mycket korsstygn. Hon körde med stjälkstygn på vardagsgrejer och plattsöm på finare linne. Alla hennes kökshanddukar lever än och används varje dag. Saknar henne jämt!
    Har alltid i bakhuvudet att vara sparsam och återanvända, det har jag fått från henne. Då var det ju ekonomi som gällde, nu är det miljön det gäller också. Har precis lagat kardborren på ett par Kavat lädersandaler jag köpt second hand till min dotter att ha i sommar. Mormor hade varit nöjd med mig...

    SvaraRadera
  5. Visst kan de äldre vara oerhört saknade när de går ur tiden. Underbart att få sådana saker bevarade som stämpeln. Önskar dig en fin dag/Gela

    SvaraRadera
  6. Makena: Ja, jag är väldigt tacksam för det!

    Hemmafrun: Ja, så är det! Det känns tryggt och trösterikt att omge sig med de där gamla tingen.

    Elsamarianne: Jaså, du har också den där typen av stämplar. Spännande att höra det. Javisst, måste märkningen ha varit ett stort jobb!

    Alma: Visst var det din mormor som hade haft den där fina tvättpåsen som du visade förr veckan? Jag känner igen mig i det du skriver att man har "mormödrarna" med sig som en guide i vardagen. Det känns skönt att göra sådant som de skulle gillat. Som t.ex. laga skor. Kände likadant när jag hängde undan vinterkläderna och städade garderoben innan påsk;)

    Gela: Ja, man saknar dem!

    Hälsningar från Maja

    SvaraRadera