(Åh - jag vet att något av det tråkigaste som finns är att läsa om hemligheter som inte får yppas - långt mer tråkigt än att vara den som skriver om dem! Hoppas att ni står ut med det ett tag ändå - jag lovar förstås att berätta sedan!)
Det är någonting magiskt i kombinationen vitt papper och färgpennor! Någonting som inbjuder och lockar - men som också kan kännas överväldigande så länge pappret är just... vitt. Därför ska man skynda sig att klottra dit något - ett och annat streck, ja, vad som helst. Spelar ingen roll hur det ser ut, bara att det första är gjort - att isen är bruten och att man vågat språnget.
När jag var liten satt min pappa ofta i soffhörnet och ritade om kvällarna. I en av våra bokhyllor hade han en hel trave av ritblock där han hade skissat smycken sida upp och sida ner. Det var ju inte så konstigt, med tanke på att han är guldsmed och behövde de där blocken för att pröva och utveckla idéer.
Jag ville också göra som honom. Stretade på vid sidan av i mitt eget lilla ritblock. Jag lånade linjal, såg efter hur pappa hade gjort och försökte göra likadant. Jag ville vara en sådan som honom - en sådan som ständigt skapade och tänkte. Som var upptagen och intresserad av detaljerna. Som skissade och skissade tills pennan behövde vässas, och sedan skissade ännu mer. En sådan som var uppfylld av sin uppgift!
Det här må låta en smula enkelt, ja kanske till och med lite barnsligt - men eventuellt är den största glädjen med hela det här projektet, att jag får var en sådan där som sitter och skissar om kvällarna. Att jag får ila runt på stan med ett ritblock under armen och åka tåg med väskan full av färgpennor. Att jag får trava överfulla ritblock i bokhyllan och breda ut skisser till beskådande över golvet när solljuset är som starkast.
Att jag får fylla vita papper med färg och form. Att jag får vara en av dem som skapar med hand och hjärna. En sådan som jag ville bli när jag var liten! En sådan som min pappa...
Låter underbart! Må kreativiteten fylla oss alla! Jag har lagt till din blogg på min blogglista så jag får väl min nyfikenhet stillad angående dina färg- och formövningar så småningom ;).
SvaraRaderaMen visst är det så, känslan av att låta kreativiteten flöda är oslagbar! Jag själv är sjuksköterskestudent och 3 barnsmor vilket innebär att det finns inte särkilt mycket utrymme för kreativitet i mitt liv. Men med jämna mellanrum slår sig kreativiteten fri och jag bara måste få ägna mig åt mina hobbies. Då sätter jag igång och stickar, virkar, läser böcker, tecknar och dukar hela köksbordet med diverse material som bjuder in till pyssel åt alla. Jag är smått inne i en sådan period nu då jag tagit "ledigt" i några dagar från den akademiska världen för att låta en annan del av mig få jobba. Förresten, kikade runt i din blog häromdagen och gjorde en upptäckt. Du har vid ett tillfälle gjort och publicerat en husmorsfilm och jag har bara en sak att säga åt det: Mera husmorsfilmer från Maja till folket! Den är underbar, precis som resten av din blog!! Din blog är en fröjd att läsa <3
SvaraRaderaSå underbart, Maja!
SvaraRadera