Gör din egen isglass!

Kan du gissa vad de här färgglada föremålen är?

Jo, det är bedårande små isglass-formar som jag har fått av mina föräldrar! De är köpta på Erikshjälpen för 4 kronor. Vilket fynd, va!

Jag är så glad för dem! Har nämligen letat efter glassformar länge utan att hitta några... (Förresten, jag hittade en sort men de var alldeles för klumpiga och utformade som enögda rymdmonster...) De här däremot, gillar jag verkligen! Både för att pinnarna är färgglada och fint plastiga och för det perfekta formatet (det blir ganska små glassar).

Igår invigde vi formarna genom att göra egna "Fläderpinnar". Det blev både gott och läskande! Och kanske lite extra gott tack vare att min mamma gjort flädersaften:)

Majas Fläderpinnar

6 små isglassar

1,5 dl flädersaft

1,5 dl vatten

Blanda, häll i formar och låt frysa.

När man gör isglass av saft bör man tänka på att göra saften mycket starkare än vanlig dricksaft. Annars kommer glassen att smaka mer vatten än saft. Att blanda 1 del saft med 1 del vatten tycker jag brukar bli bra.

I sommar tänker jag experimentera med olika isglassvarianter. Jag tycker om att själv ha inflytande över innehållet i maten man äter! Det är så praktiskt att kunna tillverka egen glass när man har en liten glass-älskare i huset. Dessutom är det en mysig tillsammansaktivitet (lånar det fina begreppet från Anna och Kyrkkaffebloggen).

Ska försöka uppfinna några nyttiga vardags-glassrecept inför kommande heta sommardagar. Har sett varianter på amerikanska bloggar där de använt smultron, jordgubbar och till och med spenat... Vi får se vad jag hittar på. Om någon av er läsare har tips att dela med er av tar jag tacksamt emot dem!

Symöte - Solgult och tomatrött!

Välkomna till ytterligare ett försomrigt symöte!

Hoppas att ni haft en långhelg i solens sken! Min och familjens blev väldigt fin med besök hos svärmor och föräldrar. Under ledigheten hann jag med en hel del handarbete. Har bland annat avslutat mitt tomatröda holkärmslinne. Här är det! (Hoppas ni har fördrag med de oskarpa bilderna. Så går det när man fotar på kvällen i dåligt ljus och är för trött för att ställa in kamerna rätt;)





Mönster: Pagan från Rowan
Garn: Rowan All Seasons Cotton (Färg: 236)
Storlek: Medium

Det var garnet i sig som gav mig idén till det här linnet. Under ett stockholmsbesök snubblade jag över en korg full med utgående bomullsgarner från Rowan. Har stickat med All Seasons Cotton en gång tidigare och tyckte att det var ett trevligt garn. Efter en viss inledande skepsis då jag frågade mig själv när i all världen jag skulle komma på tanken att sticka något tomatrött, ändrade jag mig tvärt för att plötsligt tycka att nyansen kändes helt rätt. Så där är jag ofta med färger märker jag - allt annat än principfast. Jag har lätt för att tycka om lite vad som. Plötsligt får jag ögonen på en nyans och så faller jag pladask...

Det är roligt att låta garnet styra valet av modell. Jag gör så ganska ofta. Den här gången utgick jag från ett begränsat antal garnnystan och viljan att sticka ett sommarplagg. Jag hade tur eftersom jag fann ett fritt nedladdningsbart mönster på Rowans hemsida nästan med en gång. Om jag inte hade hittat något där skulle jag ha letat vidare på Ravelry.

Missa inte att botanisera bland Rowans gratismönster. Där finns så mycket!

Pagan, som mönstret heter, är ett användbart basmönster eftersom det går att variera på tre olika sätt. Med holkärm, utan holkärm med hög ringning, utan holkärm med v-ringning. Själv fastnade jag för varianten med holkärm och hög ringning. Linnet gick fort att sticka eftersom garnet är ganska grovt.





Och har man ett solgult förkläde inhandlat på Carl Larsson-gården i Sundborn är det väl inte så konstigt att man tar ett par bilder av det också? Särskilt inte med tanke på att solgult och tomatrött kombineras alldeles för sällan!

I veckan som kommer ska jag sticka vidare på min blå bomullsjumper. Jag måst ju ligga i om jag ska uppfylla min dröm om en trave hemstickade bomullsjumprar i garderoben innan sommaren är över:)

Vad har ni gjort? Hunnit med något handarbete? Nu är jag nyfiken att se och höra! Lämna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:

Gullvivor är gula och stickningen är blå!

Måste få bjuda på lite gult och blått innan dagen är slut. En ensam gullviva i min svärmors rabatt får stå för det gula. Det blå föll sig naturligt eftersom det är färgen på den lilla sommarjumper jag påbörjade igår. Med reafyndat ekologiskt bomullsgarn (från Garntjänst) och nya bambustickor fick jag äntligen sätta tänderna i det här söta retro-mönstret! Ni minns kanske att jag tipsade om det för en tid sedan. En förtjusande liten spetsbård kantar jumpern nedtill. Så roligt att se den växa fram!

Bomullsjumprar i milda pastellfärger - det är vad den här sommaren lockar mig att sticka. Drömmer om att ha en hel "hemstickade-bomullsjumprar-trave" i garderoben innan sommaren är över. Det tomatröda holkärmslinnet är färdigt och kommer definitivt att hamna i den högen. Mer om det imorgon på symötet!

Dold reklam!

Smygreklam är ett trist fenomen som förekommer allt mer i bloggvärlden. Det innebär att bloggare erbjuds betalning för skriva positivt om en viss produkt. Meningen är att läsarna ska uppfatta det hela som en personlig rekommendation - inte reklam som någon betalt för. För mig är det självklart ta avstånd från detta! Den som läser min blogg kan känna sig trygg med att inget sådant förekommer här! I den mån jag hänvisar till kommersiella produkter är det mina egna åsikter som styr vad jag skriver om.

Men ibland kan dold reklam istället komma som en glad överraskning! Som när min man började arbetat med att ta fram två gamla dörrar som varit igenspikade och dolda under fasadpanelen... När dörrarna var i bruk ledde de in i två affärslokaler som alltså funnits i bottenvåningen av vårt hus. Nu ska dörrarna få komma fram i ljuset igen som ett minne av den affärsverksamhet som en gång funnits i huset. Att döma av tidningspappret vi fann när vi tog fram dem, spikades de igen 1937!

På de små fönsterrutorna ovanför den ena dörren satt två reklam reklamdekaler kvar. "Persil" är ett tvättmedel. Någon som minns det? Det tillverkas tydligen fortfarande. Men jag tror inte det säljs i Sverige längre? Enligt wikipedia började produktionen 1907.

Vi fann också två bedårande små metallskyltar på dörren. Finfin reklam för "Gewalia" och "Ekströms Jästmjöl". Tänk om all reklam var så här vacker!

I 20-tals trädgården - del 2!

Idag fortsätter jag min lilla trädgårdshistorik genom att skriva om trädgårdens största växter, träden:

I början av 1900-talet var det vanligt att städernas villaträdgårdar kantades av träd. Träden planterades i rad intill gatan. I vissa fall sattes till och med en och samma trädsort längs en hel gata, trots att tomterna hade olika ägare. En sådan gata måste ha gett ett liknande intryck som en allé. Ofta hölls "gatu-träden" hårt klippta. Det kan man se på att grenarna med åren blir bulliga efter alla klippningar.

Jag blir alltid så glad när jag ser några ståtliga gamla träd som fått stå kvar - ibland som ett ensamt minne av det som en gång var...

På vår tomt växer tre gamla lönnar av den här typen. Från början var de fyra men en var vi sorgligt nog tvungna att offra på grund av en krånglande vattenledning. Jag höll mig inomhus när de forslade bort det stackars trädet. Det hade ett sådant symbolvärde och en kraft som gjorde det svårt för mig att se på... Att såga ned något som växt i så många år kändes hemskt!

Nu är jag så tacksam för de tre lönnarna som står kvar. Njuter av dem dagligen! Träden är liksom en del av vårt hus.



Jag kan inte låta bli att visa er ett par bilder av de två stamsyrenerna som växer en bit bort på vår gata. Just stamsyrener planterades ofta som "gatu-träd". Stammarna vrider sig som ett ett gammalt urtidsdjur och de utstrålar en sällan skådad värdighet. En gång om året slår blommorna ut som en överraskande kontrast till de grova stammarna. Visst är det vackert?





Hoppas helgen blir fin!

Koka rabarbersoppa!

Med risk för att vara tjatig delar jag med mig av ytterligare ett rabarberrecept! Ni vet ju redan att jag är en riktig rabarberälskare och då gäller det att passa på så länge rabarbersäsongen varar. I helgen prövade jag för första gången att koka rabarbersoppa. Resultatet blev en läskande och frisk sommardessert!

Rabarbersoppa

4 rabarberstjälkar
1 dl strösocker
1 vaniljstång eller 2 tsk vaniljsocker (eller 1 tsk ekologiskt vaniljpulver)

Ansa och skär rabarbern i bitar. Lägg ned i en kastrull och strö över socker och delad och urskrapad vaniljstång eller vaniljsocker/vaniljpulver. Fyll på med ca 5 dl vatten så det täcker och koka tills rabarbern är riktigt mjuk. Låt dra och sila sedan bort rabarbern. (Jag silade i en vanlig hushållssil. Om man vill ha en helt klar soppa kan man sila genom kaffefilter eller saftsil. )

Rabarbersoppan kan till exempel avnjutas ljummen med en klick kesella, eller iskall i vackert glas med en mandelskorpa till. Om värmen håller i sig borde det senare alternativet vara ett lyckat val!

Önskar er alla en riktigt trevlig helgdag!

Gör din egen ruccola-pesto!

Nu växer det så det knakar i mitt grönsaksland. Och jag känner mig nästintill löjligt glad för det:) Första ruccolasådden är färdig att skörda. Lagom stora, lagom smakrika blad breder ut sig i landet. Det fick bli utgångspunkten för gårdagens middag. Någonstans hade jag läst att man kan göra pesto av ruccola vilket lät jättespännande. Eftersom jag inte hade något recept, snickrade jag ihop ett eget utifrån ett vanligt pestorecept. Det blev hur bra som helst! Så gott så att jag nästan svimmade;) Den där gröna, färska tonen i hemgjord pesto är svårslagen...

Ruccola-peston kommer att bli en sommarfavorit! En sats går på ett litet kick att göra och räcker till flera måltider. Perfekt mat för lata sommardagar, med andra ord!

Att plocka egen sallad i en liten korg är något av det mest rofyllda jag gjort på länge...

Ruccola-pesto

1 liten korg ruccolasallad (svårt att säga exakt vilken mängd det motsvarar...)

1 dl pinjenötter

1 dl riven parmesanost

2 dl olja

1 msk flingsalt

Lägg allt i en matberedare och mixa till önskad konsistens. Häll upp i en ren glasburk och förvara i kylskåp. Smakar underbart gott till pasta!

Ett praktiskt nytillskott bland mina husgeråd är den lilla "slickepott-skeden" från Le Creuset. Vilken grej! Så smart med en skålad slickepott! Att ingen tänkt på det tidigare?
Toppen om man ska skrapa ur det sista ur en burk eller skål. Eftersom den är så liten och nätt kommer man åt skrymslen och vrår, även i mindre kärl. Helt i enlighet med min husmoderliga ambition att låta så lite som möjligt gå till spillo...

Ha en fin onsdag!