Men jag fick en del tankar när jag gick där i vimlet. I år ser man den "handgjorda-trenden" (som den kallas) i de flesta varuhus. Plötsligt verkar man kunna köpa stickade julgranskulor, tovade julpynt, stickade lussekatter med saffransdoft i varje affär. När jag var på Åhléns i Stockholm för ett par veckor sedan möttes jag av en hel vägg med "virkade" dockkläder - den ena kreationen ljuvligare än den andra. I hemtextil-butikerna säljer de "broderade" kuddar i Karin Larsson-anda.
Mycket av det som erbjuds är både fint och smakfullt - det är inte det som är felet. Jag köpte själv ett par små "stickade" vantar, som jag tyckte skulle passa fint i ateljén.
Men sedan kunde jag inte låta bli att tänka på att det känns lite sorgligt att vi nu också ska köpa oss det "handgjorda". Sorgligt för att vi nästan omärkligt går miste om det värde som från början var anledningen till att vi uppskattade de här sakerna. Inte skulle jag kunna ersätta dockkoftorna som min mormor stickade till mig när jag var liten, med någonting dyrt från Åhléns - hur fint det än är. Värdet i de där koftorna är ju just att det är mormors händer som gjort dem. Och inte kan man väl jämföra känslan av att hänga upp en julkula som man själv nogsamt stickat, med att packa upp ett helt dussin ur en köpt förpackning. Jag kan inte heller föreställa mig att en kudde som maskinbroderats i Inden skulle kunna ersätta en kudde som funnits i släkten i 40 år och som broderades av någon som nu är borta, men som jag tänker på dagligen.
Det är kärleken och omtanken som gör skillnaden. De osynliga värden som vi laddar det handgjorda med. Och om stickade julpynt bara blir ytterligare en del i det överflöd av saker som vi samlar på hög, stuvar undan och till slut slänger, då är de inte mer "handgjorda" än något annat av det vi konsumerar inför jul.
Därmed inte sagt att de här föremålen inte också skulle kunna fyllas med kärlek eller sprida glädje i hemmet. Jag vill absolut inte missunna någon den känslan! Som jag skrev kom jag ju själv hem med ett par små vantar.... Jag tycker bara att det är viktigt att vi tänker efter innan vi riskerar att slänga ut barnet med badvattnet.
Vad tänker ni om det här?
Håller helt med dig!
SvaraRaderaDet som nästan sårar mig (även om det är ett starkt ord) är att handarbete nu ibland bara verkar bli en modesak som vilken som helst annan och därmed inte uppskattat "egentligen". Många vill ha bara för att "så ska det vara i år".
Och detta "handgjorda" som säljs... Antingen är det ju maskingjort eller så gjort av ngn förmodligen underbetald någonstans i annat land. (För Hemslöjdens "riktigt" handgjorda är det ju få som vill betala för...)
Jag kan tycka det är lite synd att många i och med att det säljs å lite tappar känslan för arbetet helt enkelt!
Det är så underbart att fler och fler handarbetar själva! Men jag föredrar nog trots allt att det hamnar där - och int i att varuhusen ska sälja bara för att det är "inne". Tycker det skulle ge en lite falsk känsla trots allt.
Jättebra skrivet, Maja. Jag är helt enig med det du skriver, och har tänkt på det här också. Någonting som dessutom slår mig nu när man kan köpa det handgjorda så enkelt och så billigt, är att gemene man då inte förstår hur mycket arbete det faktiskt ligger bakom en broderad kudde eller ett par stickade vantar. Man uppskattar helt enkelt inte den tid och det arbete (och den kärlek) som någon har lagt ner på sitt handarbete. Och det är oerhört synd, tycker jag.
SvaraRaderaJAAAA, heja dig Maja! Jag har tänkt på liknande vis, men aldrig riktigt fått ihop det! Jag kan även hålla med om ovanstående kommentarer, men känner också att den här trenden faktiskt går handarbetets ärenden. De flesta av oss som ser dessa stickade julgranskulorna i butiken har ett förhållande till stickning, provat i texilslöjden, har en släkting som "alltid" stickar mm, så produkterna blir en påminnelse och kan väcka intresse; just för att de är så synliga.
SvaraRaderaVi entusiaster kommer ju alltid hålla på, jag tror inte att någon av oss som verkligen uppskattar hela processen och inte bara resultatet vill byta till färdigproducerat?
Jag tror däremot att detta sortimentet kan nå hem till folk som inte hade nått det annars, just för att de inte skapar själva och inte näns betala för "ett riktigt handarbete" på Hemslöjden.
Därmed blir det här sortimentet inte ett hot mot vår egen verksamhet, bara ett tillskott: alla ser dessa produkter på allt fler ställen, vi kan inspireras av fler mönster och kompositioner, de som vill kan skapa själva, men för de som inte vill finns det tillgängligt ändå. Vem vet, det kanske frälser nån på kuppen, nån som aldrig annars hade börjat intressera sig för handarbete? Och för att fortsätta Majas exempel avslutar jag med ett ordspråk: det blir väldig tyst i skogen om bara de grannaste fåglarna skall sjunga. Alltså: fler gråzoner mellan maskingjort och handgjort från grunden, mer av allt, mångfald i mönster/tekniker/prisklasser, tillgänglighet och synlighet! MVH Carin
Håller med dig helt! Det är en speciell känsla med hemmagjort. De saker jag har som min mamma eller nån av mina systrar gjort till mig betyder väldigt mkt. En himla massa mer än något köpt skulle kunna göra. Och även om det hemmagjorda är köpt på loppis och tillverkat av någon helt okänd så följer värdet med. Det är någon som gett lite av sig själv. Har virkat en babyfilt till min äldsta syster. När den bäbisen blir större kommer den kunna tänka att moster satt och tänkte på och längtade efter henne/honom hela tiden som filten gjordes. Sånt kan man inte köpa! :)
SvaraRaderaBra och viktigt inlägg Maja!
SvaraRaderaJag har börjat reagera mer och mer på alla "billiga saker " som vi kan "unna" oss nuförtiden, de ser handgjorda ut och så vänder man på dem och ser att de är tillverkade i Kina, Bangladesh eller Pakistan. För skojs skull gick jag in i en "pynt butik" här i Wien och kollade på många saker och allt jag tittade på var tillverkat i något av nämnda land, Vietnam var också ett tillverkningsland tror jag. Och det vet vi ju alla vad sömmerskor och arbetare i de här länderna har för löner och levnadsvillkor. Istället för tio julgranskulor som är gjorda av "slavar" kan man ju köpa en Svensk/europeisk handgjord istället tycker jag! Eller sticka sig ett par själv... För mig tar julefriden slut när jag måste trängas ihop med shoppinglystna människor som bara konsumerar för sin egen skull och för att det "ska vara". Nej fram för lokalproducerat inte bara mat och annat utan också pynt mm och för guds skull sluta konsumera som galningar, vi blir inte lyckligare för att vi har flest julkulor. Jag började samla julpynt till vår gran när jag flyttade ihop med min man 1989. Första året hade vi några röda kulor, sidenband och levande ljus i granen. Nu har vi samlat mycket genom åren, fått i present och ibland köpt en eller två saker och jag måste medge, i år har jag köpt 4 kulor och tre halmstjärnor, i Berlin som vi besökte förra helgen. Men det ska bli lika roligt som varje år den 23 när jag öppnar vår "julkista" med alla vackra saker från mormor, farmor, mitt eget barndomshem, min mans saker och alla fina pynnt som barnen kreerat genom året. Att klä granen hos oss tar jättelång tid för vi kommer ihåg en massa skoj historier om allt pynt och drar oss till minnet när det först kom in i våra liv osv osv.
Oj det här blir ett långt inlägg! Men det är ett tema som engagerar mig!
Kolla nästa gång och fundera om du ska sponsra att en del tjänar miljoner på att fattiga människor "handarbetar" åt oss innan du köper "Made in China"
En fridfull Jul önskar jag er alla!
Fint och bra skrivet av er alla! När man handarbetar stickar eller syr man in sina tankar. Jag har en tröja som stickades klart av min moster den natt min mormor dog, jag blir både glad och ledsen av den. Den tröja jag stickade under Tsunamijulen är laddad oxh jag tänker alltid på det när jag har den på mig. MEN jag har många saker som jag gjort som är laddade med positiva minnen också!!
SvaraRaderaFinner inte så många ord att bidra med just för stunden. Men så tänkvärt och mitt i prick era ord är! Både ditt inlägg Maja och de kommentarer som följer.
SvaraRaderaVilka kloka ord av dig Maja, och av er andra.
SvaraRaderaDet gör mig sorgsen att inse att många kommer att köpa det fabriksgjorda, det som är gjort att fattiga människor som inte får de rättigheter och lön som de förtjänar.
Att folk inte inser värdet i ett riktigt handarbete, vad som ligger bakom; tid, engagemang och intresse.
Istället vill man vara modern, köpa nytt och slippa lägga ner så mycket tid på själva arbetet.
Hej!
SvaraRaderaFint inlägg och kloka kommentarer. Personligen känner jag mig kluven. Å ena sidan känns det onödigt att sticka när man ändå kan gå till random klädbutik och köpa stickade vantar för nästan inga pengar. Fast nej, nu ljög jag, det känns inte alls onödigt, eftersom jag mer ser stickningen som ett beroende :).
Å andra sidan håller jag med Carin här ovanför: det är ju en fördel att stickat/virkat blir trendigt. Det får säkert någon att börja uppskatta det som är handarbetet på riktigt. Alternativt börja handarbeta själv! Och det är ju kul!
Konsumtionshets är ju lite äckligt oavsett vad som konsumeras, kan jag tycka.
Apropå handarbetat julpynt! Har ni sett Arne & Carlos bok "julkulor". Helt underbar!
Kram! /Sandra S
Ett sätt att påverka alltihop till det bättre kan kanske vara att fråga efter Fair trade-märkt julpynt i favoritbutikerna? Indiska har ju haft en del sådana projekt, så det borde inte vara omöjligt.
SvaraRaderaVill man gärna köpa något kan till exempel IM:s lilla sortiment vara en bra start: http://www.imfairtrade.se/files/IMFT_Katalog_Host_2012_webb.pdf
Hälsningar från
Anna
Kul blogg:) oao så inspirerande
SvaraRaderaTack för ditt inlägg. Mycket bra skrivet. Jag för min del blir allt lite bekymrad över detta. Risken är att man inte förstår att uppskatta värdet i det som är handgjort när man kan få det för nästan ingenting i vilken affär som helst.
SvaraRadera