måndag 14 november 2011

Karott är flott!


Visst är det något särskilt med att servera maten i karott? Liksom trevligare...

Plötsligt minns jag söndagsmiddagar för längesedan, i en vit tegelvilla med ett långsmalt kök. Där doftade trygghet - en kombination av ombonad hemtrevnad och angenäm förutsägbarhet. Föremålen hade sina bestämda platser och syften - pallen under bänkskivan, äggstället i kylskåpet, vattenskopan vid diskbänken. I det grå skåpet stod efterättstallrikarna, kompottskålen, och soppterrinen. En gång i timman tittade göken i gökuret ut. Det var ett skådespel som jag aldrig tröttnade på. Måltiderna serverades på bestämda tider, maten lades upp i skålar och karotter och servetterna var av linne. Allt hade en mening och varje liten uppgift var viktig. Vi lärde oss den där rytmen, vi barnbarn. Där fanns en tyst glädje som uppfyllde mig så fort jag steg över tröskeln. Och en omsorg som inte kan beskrivas i ord.

Ofta återvänder jag till mina morföräldrars hem - i tanken.


Och så är det nog ofta. Att en karott är inte alltid bara en karott. Den kan vara en minnseport eller en ledstjärna, som kopplar åter till det viktiga.

Och därför är det för min del väl värt det att då och då hälla upp köttbullarna i en karott istället för att ställa fram kastrullen på bordet. Det betyder att jag för en stund kommer närmare det som en gång var.

Iscensättandet är en viktig del av livet. Vi återupprepar och återupprättar - det ger oss trygghet och mening.

Och nya barn kommer att springa till middagsbord för att äta köttbullar och potatismos, förhoppningsvis med samma tysta glädje inom sig.






















Just den här karotten heter "Gefyr Pastell" och designades av Stig Lindberg för Gustavsberg på 1950-talet.

9 kommentarer:

  1. Fint skrivet! Jag känner igen mig när jag tänker på min mormors hem.

    SvaraRadera
  2. Vad fint! Och man känner igen den där känslan, hur det var att vara hemma hos mor/farföräldrar. :)

    /C

    SvaraRadera
  3. Har en del från Gefyr-serien nere i sommarstugan. Där serverar vi allt som oftast på äldre vis ur karott, trots det genererar mer disk och vi inte har någon diskmaskin...

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver. Ja det är härligt med de fina minnena man har från när man var barn. Då man åt middag hos farmor och farfar. Det är viktigt att skapa traditioner och minnen för sina barn. Jag tänker på det mycket när jag gör saker, att använda samma porslin eller ställa fram samma pynt. Bara för att det förhoppningsvis ska inge en känsla.

    Ha en skön vecka kära Maja! kram dorro

    SvaraRadera
  5. vilken fin karott - både till färg och form! :)

    SvaraRadera
  6. Så fint skrivet....nästa gång vi har köttbullar, ska jag servera de från en karott! Ha en bra vecka! Kram Heléne

    SvaraRadera
  7. Så sant...just lukter och ljud ingav ett sådant lugn. Knastret från vedspisen, väggklockans tickande. Lukten av mormors saftkräm och rökt fläsk, inte tänkt på detta på länge. Tack Maja för att du väckte fina minnen.

    SvaraRadera
  8. Åååh, vad jag håller med dig! Det är klart att ibland orkar och hinner man inte, men oftast är det värt det. Det är klart att man ska göra vardagen så fin och trevlig som möjligt. Dessutom tycker jag att det är mycket bättre att lägga upp maten i karotter och på serveringsfat när man har barn, så får de en chans att öva på att ta för sig själva utan att riskera att bränna sig.

    SvaraRadera
  9. Lillstrumpan: Tack, vad härligt att du kom att tänka på din mormors hem!

    Cornelia: Tack, vad roligt att du känner igen dig!

    Carro: O, vad fint med en hel uppsättning Gefyr! Låter mysigt att duka fint i sommarstugan. Vi har inte heller någon diskmaskin - funkar bra ändå tycker jag!

    Dorro: Ja, det där med porslin och pynt som återkommer skapar verkligen trygghet! Tack för att du tycker att jag skriver fint! Kram fr Maja!

    Maine: Jaavisst, jag tycker mycket om den!

    Heléne: Särskilt köttbullar är fint att ha i karott! Vad roligt att du blev inspirerad! Ha en bra vecka du med!

    Ewa: Vad roligt att du också kom i kontakt med de där minnena! Lukter och ljud sätter sig väldigt djupt i minnesbiblioteket.

    Kerstin: Det har du rätt i - den där aspekten med små barn och varma kastruller hade jag inte tänkt på, men naturligtvis är det mindre riskfyllt för ett barn att ta för sig ur en skål eller karott!

    Tycker också att det är viktigt att göra vardagen så trivsam som möjligt. Vardagen är ju merparten av våra liv...

    Hälsningar från Maja

    SvaraRadera