onsdag 16 november 2011

Stickning och matematik!

Om någon av er undrar vad det finns för skäl att vid 32 års ålder lära sig räkna med krångliga formler så ska jag ge er ett nu: Stickning och mönsterkonstruktion!

Under min grundskoletid var matematik ett av de få ämnen som jag inte hade något som helst intresse av. Jag som gillade skolan - att skriva, läsa och lära mig mer om det mesta, kände mig totalt uttråkad så fort jag kom i närheten av en mattebok. Utom möjligen vid de enstaka tillfällen då vi fick ägna oss åt problemlösning - då kunde jag bli intresserad.

Alla som läser detta har säkert under sin egen skoltid hört den gamla slitna frasen "att lära för livet" som svar på varför man ska räkna tal efter tal, sida upp och sida ner. Fram till nu har jag fnyst åt det där påståendet när det gäller just matte - själv har jag ju med lätthet tagit mig fram utan att fördjupa mig i avancerade formler och hypotetiska problem...

Men sedan någon månad tillbaka, i takt med att mitt intresse för att konstruera stick- och virkmönster formligen exploderat, så har jag fått krypa till korset och faktiskt både inse och erkänna att jag behöver alla de där invecklade formlerna om jag ska kunna skapa på det sättet som jag vill.

Till saken hör också att jag fungerar så att när det väl är något som jag VILL lära mig, då kastar jag mig över det med liv och lust. Till min hjälp har jag framförallt den här fantastiska, omubärliga boken, som jag just nu plöjer från pärm till pärm. För den som verkligen vill fördjupa sig i stickning och mönsterkonstruktion är det här en riktig guldgruva! Dessutom har jag turen att leva ihop med ett matteproffs som tycker att det är roligt att hjälpa mig när jag kör fast.

All mönsterkonstruktion börjar med en liten provlapp. På bilden ser ni den första ansatsen till den damkofta som jag jobbar på just nu. Koftan är det första riktigt avancerade mönstret som jag konstruerat. Med det menar jag inte att den kommer att vara svår att sticka - för tanken är att den ska vara så lättillgänglig som möjligt, utan att jag arbetat mycket mer med passform och konstruktion än vad jag gjort med tidigare modeller. Jag har också lärt mig en ny teknik för att sticka ärmar. Mönstret ska skrivas i minst tre storlekar.

Var och när det här mönstret kommer att dyka upp återkommer jag till så fort jag får, för det är fortfarande lite hemligt;)

4 kommentarer:

  1. Visst är det kul att man inser att man faktiskt har nytta av allt som man lärt sig i skolan! Just matten kan ju verka verklighetsfrämmande men det beror nog just på precis som du säger att det varit för lite problemlösning. Hoppas verkligen att de är bättre på det i skolan idag!

    Låter spännande med mönstret du inte får berätta om...

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  2. Så kul att se att inte jag är den enda som kämpar på med mina provlappar även om mamma verkar tycka att jag är lite överambitiös. LOL

    SvaraRadera
  3. Detta känner jag igen! Det är otroligt mycket matte i stickning och i att skapa modeller och mönster. Det håller verkligen igång hjärnan. Ska bli spännande att se ditt koftmönster.

    SvaraRadera
  4. Vilken bok var det Du hade så stor användning för? Adlibris har den tydligen inte längre, men den kan ju finnas på bibliotek!

    SvaraRadera