onsdag 20 mars 2013

På besök i Brunskogs Husmodersförening!

















Igår kväll hade jag äran att få föreläsa för 50-60 damer i Brunskogs Husmodersförening. De hade dukat upp så fint med semlor och skira vårbuketter, inför sitt månadsmöte i en vacker lokal i Kronan utanför Arvika.

Föreläsningen avslutade med en intressant liten pratstund, där vi bland annat kunde konstatera att många ansåg att kunskapen kring olika livsmedels hållbarhet skulle behöva höjas, så att vi kan ta tillvara den mat som finns på ett bättre sätt.

Även om medlemsantalen i landets husmodersföreningar tyvärr tycks vara vikande, har Arvikas Husmodersföreningen fortfarande runt 200 medlemmar, som jobbar aktivt med olika typer av aktiviteter i Arvikabygden. Det var så spännande att få en liten inblick i deras verksamhet! När jag kom hem satte jag mig och läste om Husmodersrörelsen som uppstod i början av 1900-talet. 1919 bildades Sveriges Husmoders-föreningars Riksförbund, som var ett samlande förbund för landets alla Husmodersföreningar. 1969 ändrades namnet till Husmodersförbundet Hem och Samhälle och sedan 1999 heter förbundet Riksförbundet Hem och Samhälle.

Husmodersrörelsen organiserade en stor del av landets husmödrar och hade från början bland annat till uppgift att förbättra livet för Sevriges Husmödrar genom att underlätta hemarbetet rent praktiskt, genom att till exempel arbeta för att höja standarden i kök och hem, men också genom att erbjuda folkbildning och kulturevenemeng.

Idag sammanfattar de sitt arbete så här på sin hemsida


"Vi har en lång tradition av samhällsengagemang där vi främst värnar för familjens trygghet och jämställdhet mellan kvinnor och män."

Det finns också fortfarande en nordisk organisation som ordnar möten för de nordiska ländernas husmodersföreningar. 
Hur kommer det sig att man vet/hör så lite om detta? Hur kommer det sig att den här organisationen som verkat för vårt gemensamma väl i över 90 år, tycks vara så osynlig i medias rapportering? Och varför är husmoderföreningarna nuförtiden bara en angelägenhet för äldre kvinnor? Varför ska de behöva dra det här lasset alldeles på egen hand?

Jo, jo, jag vet och förstår att det finns naturliga anledningar till det. Som att en "husmoder" numer oftast är en yrkesarbetande kvinna och att många aldrig skulle drömma om att kalla sig för just det (husmoder)... Men kalla det vad du vill - jag undrar ändå om inte vi yngre kvinnor skulle kunna ha glädje av att träffas/organisera oss utifrån våra förutsättningar? Det känns ju rätt sorgligt om den här rörelsen bara ska få dö ut, utan att vi reflekterar över det behov den eventuellt skulle kunna fylla i vår samtid...

Vad tror ni?

3 kommentarer:

  1. Jag håller med Dig, Maja! Att organisera sig med likasinnade har ju alltid varit en ganska naturlig väg till umgänge och kunskapsförvaltande. Som vårt samhälle ser ut idag så är ju tyvärr all typ av föreningsliv på utdöende men när det gäller just detta så är möjligen en liten, stillsam revolution på gång. Elin Eks bok om "tanter" är rätt underbar och generellt verkar den husmoderliga kunskapens status vara på uppåtgående. Se på bloggar som Din egen och Underbara Claras som allt fler följer så vitt jag förstår, det är ju jätteroligt! Själv skulle jag väldigt gärna kalla mig husmoder men utan vare sig man eller barn så vet jag inte om jag får.... Fast jag är tveklöst husmoderlig. Det kanske räcker? Och jag är bara i 30-årsåldern.

    SvaraRadera
  2. Äsch man kan ju vara moderlig utan att ha barn så då tycker jag nog att du kan kalla dig husmoder också Kajsa :)
    Jag misstänker att som med allt som traditionellt utförts av kvinnor så har dessa sysslor låg status. Därför är det bra att höja det! Nu finns det ju dessutom Husfadern också. Klart män ska vara husmoderliga också :)

    SvaraRadera
  3. Jag som börjar närma mig 40 och inte vill sätta gränser han inget emot att bli kallad för just husmor. Jag tror mycket riktigt att det är svårt att vara en traditionell husmor i vårt moderna samhälle. Många tycker att man är konstig för att man hinner göra ostar, baka bröd, laga mat, heltidsarbeta, ta hand om 2 ungar och ett hushåll. Visst drar mannen sitt strå till stacken, men husmorssysslorna känner jag mig väldigt ensam om att tycka om i bekantskapskretsen. Det är nästan lite bannlyst att tycka om sådant i vårt moderna och jämlika samhälle. Det hade varit trevligt att träffa andra likasinnade, som man kan bolla idéer med, för det här med att vara husmor känns lite ensamt. Finns det några likasinnade i Göteborgs området?

    SvaraRadera