Kerstin (som jag samarbetar med när det gäller våra hjälpstickningscaféer), är en riktig hejare på att baka! I hennes kakburkar finns alltid de mest fantasifulla bakverk, med strössel och dekorationer i spännande kombinationer. Och inte nog med att kakorna är fina - de är goda också! Dessutom är Kerstin bra på att vara rationell när hon bakar till många, något som är viktigt när man ska hålla i stora stickcaféer och kyrkkaffen! I lördags hade hon till exempel uppfunnit "cupsquares", alltså cupcakesmet som gräddas i långpanna och dekoreras med frosting - och som man sedan skär till små rutor!
En annan sak som Kerstin bjöd på i lördags var en typ av påskgodis som hon brukade koka på 1970-talet, när hennes barn skulle fylla sina påskbrev med godis.
Här i Arvika är påskbrevstraditionen stark! Den går till så att barnen målar påskbrev till sina kompisar, som fylls med godis, sedan klär man ut sig så mycket det bara går, och levererar brevet vid dörren genom att kasta in det i hallen hos den lyckliga mottagaren. Därefter skyndar man sig iväg så fort som möjligt för att inte bli igenkänd.
I Västmanland där jag är uppvuxen såg påsktraditionen ut på ett annat vis. Där "gick vi påskkärring", d v s klädde ut oss till påskkärringar, knackade dörr i det närmaste grannskapet och lämnade fram påskbrev som vi ritat, i hopp om att få godis, eller en liten slant i korgen.
Hur var det där du växte upp?
Hur som helst, för att återgå till det där godiset som Kerstin kokade på 1970-telet i Skillingmark, så var det så bra så att jag fick receptet av henne! (Rättare sagt, jag fick faktiskt recept på två olika varianter av påskbrevsknäck. Det ena innehåller lite fler ingredienser än det andra.)
Nu måste jag naturligtvis få dela med mig av dem här på bloggen. Men först vill jag säga tusen tack till Kerstin, för både kakor och recept!
Påskbrevsknäck (Recept: Kerstin Dahlin Jansson)
2 dl grädde
3 dl socker
1 msk kakao
eller
1 stor klick smör
1 dl grädde
1 dl mjölk
3 dl socker
1 msk kakao
Kokas till kulprovet blir godkänt!
I Skillingmark på -70 talet hällde man upp i muffinsformar och lade i 3 påskägg. Vill man göra en nutida mindre variant går det fint att hälla smeten i små formar och lägga i 1 "påskägg".
Vill du lära dig att vika värmländska påskbrev? Här hittar du min beskrivning!
Här gick man påskkärring, dvs klädde ut sig och gar kort/teckningar och hoppades på snask eller slant. Fast jag gjorde det aldrig, min mamma ansåg att det var tiggeri.
SvaraRaderaAtt kasta in ett brev med godis i hallen har jag aldrig varit med om. Hoppas att det i så fall är fyllt med godis som passar hunden för det lär ju bli han som äter upp alltsammans, både brev och godis, om någon skulle kasta in det i hallen...
Hos oss i Österbotten gick man (och går fortfarande) påskhäxa, vilket väl är samma som påskkärring. Vi ritade påskkort som skulle släppas omärkligt på tröskeln på vägen ut efter att man fått godis. Vilken dag är påskkärringarnas dag förresten? Vi gick på påsklördagen (påskafton). Frågar för att finskspråkiga påskhäxor går redan på palmsöndagen. De ger dessutom dekorerade videkvistar i stället för påskkort. Förvånade mig mycket när jag flyttade till Åbo.
SvaraRaderaVill in och önska en härlig Påsk helg
SvaraRaderakram
Vi gick påskkärring. Hade en korg eller kaffepanna full med små kort vi ritat för ändamålet. Och så sjöng vi jämt "Det var en kyckling som hette Gullefjun". Vi fick småpengar eller godis. Minns rekordet på 13 kronor ett år, det var galet mycket. Det kan ha varit under första halvan av 1980-talet.
SvaraRaderaVi, min bror och jag, (födda 1966 och -63) gick påskkärring i början av 1970-talet. På skärtorsdagen, vilket jag tror fortfarande är vanligast här i Sthlms-trakten.
SvaraRaderaJag har faktiskt tänkt mycket på det på senare år (därför jag bara "måste" kommentera även om jag är sen). Vi gick bl.a. till ett äldre, mycket rart grannpar. De var medlemmar i stora Filadelfiaförsamlingen här i sta'n. Numer har jag lärt känna många från sådan tradition och vet att långt ifrån alla är särskilt förtjusta i det att barn klär ut sig till just häxor. George och Dagmar var alltid vänligheten själva, men jag undrar vad de egentligen tänkte? Jag minns dem med väldigt stor värme!