Laga pasta med smak av libbsticka!

I min kryddträdgård växer, som många av er redan vet, en libbsticka. Den står där stor och ståtlig - kräver så lite av sol och näring men ger så mycket åter. Libbstickor är sådana: orubbliga, på något vis.

Förr i tiden odlades libbsticka (Levisticum Officinale) som medicinalväxt. Det vetenskapliga namnet är en avledning av det latinska ordet levare = lätta, lindra. Nuförtiden används libbsticka som krydda, oftast i soppa eller buljong. Smaken är lite lik selleri och växten kallas också för "selleriört".

En gång när jag och min man var på biltur, hamnade vi av en slump utanför ett litet torp som var märkt med en "Till Salu"-skylt. Det var en pytteliten stuga som låg högst uppe i en sluttning och långt nedanför hördes en bäck som brusade. Bredvid den solvarma förstukvisten stod en gigantisk libbsticka som säkert hade stått där lika länge som huset. Det var en magisk plats. När vi kom hem gick jag raka vägen till fastighetsbyrån, bara för att få reda på att torpet någon minut tidigare hade sålts. Det var inte så att vi letade efter ett torp och antagligen hade vi inte haft råd att köpa det - men ändå: Jag har aldrig kunnat glömma den där platsen! Det lilla huset, bäcken, den högväxta libbstickan och stillheten som omgav platsen.

För en tid sedan frågade en läsare om det går att dela en libbsticka när plantan har växt sig stor? Svaret är ja. Libbstickor är som sagt var tåliga och klarar en delning galant. Eftersom det är ganska svårt att få tag på plantor i handelsträdgårdar och liknande, kan ju delning vara ett trevligt sätt att dela med sig av växten till vänner och bekanta. 

Jag fick också frågan om hur man kan använda örten i sin matlagning? Som jag skrev är det vanligt att smaksätta soppa och buljong med libbsticka. Men det finns naturligtvis andra användningsområden också!

Igår gjorde jag en pastarätt med libbsticka och vitlök. Det var en kock som tipsade kortfattat om detta i en trädgårdstidning som jag läste. Så här gjorde jag:

Pasta med smak av libbsticka

Spagetti till 4 personer

3-4 små kvistar libbsticka

1 vitlöksklyfta

olivolja

1-2 dl riven parmesanost

Koka pastan. Hacka vitlöken och fräs den lätt i olivolja. Tillsätt den kokta pastan, libbstickan och parmesanosten. Salta och peppra efter smak.

Det blev fantastiskt gott! Och nästan löjligt enkelt - eller hur?

Anna tipsade också tidigare om att man kan göra pesto av libbsticka.

Fler tips - någon?

En söndag i solen!

Jag har varit i trädgården hela dagen! Rensat rabatter, flyttat perenner och gödslat rosorna... Det är så makalöst vackert nu när fruktträden precis gått i blom! Jag håller andan och ser på.

Plockade in kryddor till middagen idag. Berättar mer om det imorgon... Det är en sådan rikedom att hämta mat från sin egen trädgård. Minsta lilla gräslökstuva är en gåva!

Skylten och älvan köpte jag i England för ett par år sedan - de påminner mig om alla de trädgårdar, fyllda av stockrosor, murgröna och luktärter, som jag såg i när vi var där. Annars finns det inte så mycket trädgårdskonst hos mig - bara växter och en stenmur.

Förresten tror jag att det ligger mycket i det där som står på skylten - att man måste välsigna sitt ogräs, om man ska kunna se skönheten runtomkring sig! Annars är det alltid något som skämmer helhetsintrycket - en grästuva, en maskros eller en oklippt häck...

Även om jag rensar, klipper och ordnar, så kan jag inte råda över allt. Tur är väl det!

Trädgårdsdagbok - del 9!

Nu händer det en massa saker i min köksträdgård! Tidigt imorse lade jag sista handen vid min nya kryddträdgård. Tänk vad ljuvligt att solen skiner idag!

Kryddträdgården består av sex stycken odlingsramar av pil med odlingssäckar i. Pilramarna lanserades av Nelson Garden inför förra sommaren men verkar sorgligt nog ha tagits ur deras sortiment redan i år. För mig har de här ramarna blivit storfavoriter - både vackra och praktiska, som de är. Jag hade i alla fall turen att komma över några även i år, som fanns kvar från förra säsongen.

Pilramarna är praktiska att plantera kryddor i av flera skäl, dels blir det bra "plockhöjd" eftersom plantorna kommer upp en bit, dessutom är det bra att odla kryddorna separat eftersom vissa kryddor växer så kraftigt att deras spridning behöver begränsas, jag kan också anpassa gödselmängd och jordkvalité till just den planta som ska växa i ramen, sist men inte minst så tycker jag att pilkorgarna ger en sådan fin inramning till kryddorna. Det känns lite som min egen lilla medeltida örtagård:)

Här kommer en förteckning över de växter som finns i min kryddträdgård:

Gräslök

Kinesisk gräslök

Libbsticka

Jordgubbar

Lavendel

Citronmeliss

Salvia

Dill

Persilja (Slätbladig och krusbladig)

Humle
Mynta (Tre olika sorter - bland annat chokladmynta) 

Krasse

Jag kommer också att plantera rosenbönor i en av korgarna.

Gamla tegelstenar som jag grävt ned i ett fint mönster, omgärdar kryddgården. De håller borta ogräset och så är de sköna att gå på när man ska hämta in kryddor. Mellan korgarna har jag planterat en liten humleplanta som ska få klättra på en stör i mitten, precis som förr i tiden.

Vill du också dela med dig av ett trädgårdsinlägg? Välkommen att lämna en länk med hjälp av länkverktyget nedan:

Baka Sophie´s chokladkaka!

Ibland när jag behöver matlagningsinspiration söker jag efter intressanta klipp på You Tube. Oftast är det något med Jamie, Camilla eller Sophie jag ser... För tillfället, till exempel serien "Jamie at Home" där Jamie Oliver lagar mat med utgångspunkt från sin egen köksträdgård. Det är verkligen fina program och oj vad man blir odlingsinspirerad!

Sophie Dahls matlagningsprogram och böcker upptäckte jag ganska nyligen. Hon är modellen som sadlade om och blev kokboksförfattare. Lite kuriosa för den som är intresserad är att hon också är barnbarn till Roald Dahl, den fantastiske barnboksförfattaren!

I samband med att jag upptäckte Sophie, fann jag receptet till den godaste chokladkaka jag någonsin bakat. "Flourless Chocolate Cake" är inte bara en chokladkaka i mängden - den är chokladkakan med stort C!

Föreställ er en smet bestående av en massa fin choklad, smör, äggulor, vatten, lite kaffe och vanilj - men utan en enda gnutta mjöl! Tänk er sedan äggvitor som vispas till fluff och försiktigt rörs ner i den här smeten. Vad tror ni? Jo, det blir vansinnigt läckert!

Tillvägagångssättet är väldigt smidigt. Man lägger alla ingredienser i en mixer utan att smälta vare sig smör eller choklad innan. Sedan kokar man upp vatttnet och häller över, därefter är det bara att mixa. Hur lätt som helst! Flytande vaniljextrakt, som ingår i kakan, finns att få tag på i svenska butiker.

Jag serverade min kaka med grädde och körsbärssylt - istället för med creme fraiche-täcke som Sophie gjorde. Det där är ju en smaksak... Förresten är ju den här kakan perfekt för glutenallergiker också!

Här hittar ni receptet. Och här kan ni se när Sophie bakar kakan.

Kanske något för fredagsmyset?

Sådd!

Tendensen är tydlig - för varje år som går blir jag lite noggrannare som trädgårdsmästare. 

I början gjorde jag samtliga kardinalfel - planterade perenner i för små gropar, lät bli att gödsla, sådde vid fel tidpunkt och liknande saker. Jag tänkte nog lite naivt att de där tipsen som jag hade läst i trädgårdsböckerna kanske inte gällde mig och mina odlingar. Nog borde det väl gå ändå, utan den där extra mödan?

Men erfarenheten är alltid den bästa läraren. När torra perenner sakta tynade bort och svältfödda grönsaksplantor vägrade att växa som de skulle - då förstod jag vad jag inte förstått tidigare: Att odling inte är någonting som lyckas av en slump, utan att det kräver tålamod, handlag och ständig omsorg.

Numer gläder jag mig åt minsta lilla göromål. Som att lägga frön i blöt innan sådd till exempel! Då gror de snabbare efter att man sått... Dessutom är jag mycket mer noggrann med sådjup och plantavstånd. När man planterar i upphöjda, välgödslade odlingsbäddar kan man dock sätta plantorna tätare än på friland. Jag låter till exempel alltid radavståndet bli detsamma som plantavståndet. När man inte har obegränsat odlingsutrymme är det viktigt att ta vara på varenda liten centimeter!   

Mina vaxbönor hamnade i jorden igår och idag fyndade jag riktigt fina plantor på torget som ska planteras i mitt kryddland så snart jag har hämtat de nya odlingskorgarna i pil.

Frön är vackra. Precis som livet!

Baka citron- och vallmokaka!

Vissa dagar kräver kakbak. I synnerhet sådana som skulle ha tillbringats i trädgården med vårsådd, solsken och kaffetermos - men istället regnar bort utan skymten av en enda liten solstråle. Det är då man söker skydd i köket, bläddrar i receptböcker och funderar på vilket slags bakverk som skulle kunna göra det olycksaliga regnandet lite mer uthärdligt. 

Jag hade en sådan där dag i förra helgen. Men så bakade jag den perfekta "regnkakan" - en kaka som fick droppandet att kännas mysigt snarare än deppigt. Hädanefter behöver jag aldrig mer fundera på hur jag ska förgylla en regnig dag - svaret är givet, nämligen med "Citron- och vallmokaka"!

Jag minns inte när och var, men för en tid sedan hade jag läste om just en sådan kaka. Tror att det är rätt vanligt i England, USA och Canada, men har aldrig stött på någon här i Sverige...

Jag hade inget recept, så jag uppfann mitt eget med utgångspunkt från ett vanligt sockerkaksrecept. Visste att det ska vara rikligt med vallmofrö i smeten, för att kakan ska bli bra! 

Jag ville göra min kaka ganska liten så att jag kunde grädda den i en av de sockerkaksformar jag har i gömmorna. Anväder formen alldeles för sällan, eftersom de flesta "vanliga" sockerkakor inte ryms i den.

Majas citron- och vallmokaka 

2 ägg

1 1/4 dl socker

½ tsk vaniljsocker

25 gram smör

½ dl mjölk

1 3/4 dl mjöl

1 tsk bakpulver

en gnutta salt

1/4 - ½ dl blått vallmofrö 

skal och saft av 1 citron, alternativt 2 ½ msk pressad citron på flaska

Vispa ägg, socker och vaniljsocker pösigt. Smält smöret och tillsätt mjölken i det varma smöret. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en separat skål. Rör ner mjölblandningen i äggvispet. Häll i smöret och mjölken och blanda försiktigt till en jämn smet. Rör slutligen i vallmofrö och citron. Häll i en smord och bröad sockerkaksform modell mindre.

Grädda i nedre delen av ugnen på 175 grader i 25-30 minuter.

När kakan hade svalnat täckte jag den med en glasyr på 2 dl florsocker som jag spädde med pressad citron tills jag fick en bra konsistens.

Citron- och vallmokaka är något alldeles extra och nästintill omöjligt att beskriva - men som ett slags mellanting mellan en söt kaka och ett kuvertbröd, kanske man kan säga? Jag tycker att kakan är som hämtad ur en gammal saga eller roman. Robust men med en viss förfining. Kanske hade Rödluvan just en sådan här kaka i korgen när hon gick till sin mormor? Eller så var detta vad Dorcas i "Från Larkrise till Candelford" skulle ha dukat fram när hon hade besök?

Citron- och vallmokakan är mitt bidrag till den här månadens bakutmaning hos "Söta Saker". Temat är sommar - och jag hoppas att den här kakan ska kunna rädda fler än mig från regndepp i sommar!

Symöte - Barbiestickning!

 Hej syföreningsvänner!

Att man kan sticka Barbie-kläder vet väl de flesta av oss - och många av er har säkert gjort det? Men visste ni att Barbie också stickar? Jag hade inte en aning om det förrän igår då jag hittade bilder på det bedårande Barbie-setet "Knitting Pretty" från 1964. Är det inte så att man nästan svimmar av hänförelse?

Så här beskriver tillverkaren, Mattel sina dockor: 

"In this adorable gift set, Barbie® doll and Skipper® doll are bonding over their shared hobby: knitting! The reproduction Knitting Pretty™ Barbie® doll and Skipper® doll gift set features a copper-haired Barbie® doll in a re-creation of Knitting Pretty™, 1964’s #0957 from the 900 Series Fashions: a dainty pink cardigan with matching shell and skirt. Equally delightful is the red-headed Skipper® doll, in a re-creation of “School Days” 1900 Series Fashion #1907, from the same year: a pink sweater, white blouse and pleated skirt. The Knitting Pretty™ Barbie® doll and Skipper® doll giftset comes with two bowls of “yarn,” a “book,” and a whimsical tribute to the vintage Barbie® Dream House®. Warm and fuzzy, indeed!"

Jag kom att tänka på det här med Barbiestickning när jag läste vad Anna skrev häromdagen. Igår satte jag mig ner för att söka efter vintage-mönster till Barbie-kläder. Tänk så roligt att få klä modedockan framför alla modedockor i autentiska kläder från tidigare decennier! Att sticka dockkläder är ju som jag sagt tidigare, ett utmärkt sätt att pröva nya tekniker och modeller i liten skala!

Det visade sig att det var ganska svårt att hitta fria vintage-mönster till Barbie på nätet. Särskilt de finaste orginalmönstren som Mattel varit med om att producera. Däremot kan man köpa dem begagnade på E-bay. Oj, vilka mönster en del av dem är - så välgjorda med otrolig passform och söta små detaljer! Jag ska nog försöka skicka efter något av dem framöver...

Här finns ett antal vintage-mönster till dockor i Barbie-storlek. Jag stickade den här enkla lilla mohair-tröjan igår kväll. Av en ren tillfällighet plockade lillan fram sin Barbiedocka igår eftermiddag och tyckte att det var jätteroligt att leka med den! Nu planerar jag att utöka hennes dockas garderob lite;)

Och vet ni något roligt! Jag fick ett infall att titta in i leksaksaffären på vägen hem, för jag tänkte att det skulle vara så mysigt att ha små galgar till Barbie-kläderna. På Barbie-avdelningen fanns inte en tillstymmelse till galgar, men när jag frågade butikspersonalen, visade det sig att de hade några gamla förpackningar nere i sin källare. De hade legat där sedan 1992! Jag och lillan blev så glada för de där små rosa galgarna som hade väntat på oss hela 20 år i obrutna förpackningar;)

 

Jag kommer att fortsätta leta efter gamla Barbie-mönster. Återkommer till ämnet framöver... 

Vad har ni haft för er? Lämna gärna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: