Välkomna på symöte!
Jag stickar fortfarande på min glädjestickning - alltså sommarkoftan till lillan. Närmar mig slutet nu... Förhoppningsvis kan jag visa den för er nästa vecka!
För en tid sedan började jag skriva ner stick-berättelser. Minnen och händelser med koppling till just stickning. En av de första texterna jag skrev var berättelsen om hur jag lärde mig att sticka. Har ni tänkt på att det är en sådan där sak som man inte glömmer i första taget?
På bilden ovan ser ni den blå nallekoftan som var det första jag stickade och bredvid den, ett broderi som mormor gjorde till mig när jag var liten.
Här hittar den som vill min sammanställning av tips på hur man kan lära barn att sticka! Så här gick det till för mig:
"I mormors byrå fanns många lådor - fler än jag kunde räkna
till! Några av dem var omöjliga att nå, även om jag stod på tå. De där lådorna
var fulla av skatter: Knappar, paljetter, märkböcker, lucialinnen, foton och stickor – var sak på sin plats. Det
kändes alltid så högtidligt när mormor drog ut någon av dem och plockade fram ett
föremål eller två – ungefär som på julafton.
Det var till byrån mormor gick för att hämta stickor, dagen då
hon lärde mig att sticka. Jag har bara svaga minnen kvar, men jag vet att vi
satt vid matbordet och att solen lyste in genom fönstret. Kanske var det vår?
Garnet var ljusblått och stickorna långsmala och liksom svala. Jag minns inte
om det var svårt att lära - vet bara att
jag stickade och vad jag stickade. En
liten kofta till min nalle, var det. Mormor visste så bra hur vi skulle göra
för att det skulle bli någonting ”riktigt” av mina små, ojämna, rätstickade
provlappar. Jag var lycklig över vad jag hade åstadkommit, men vet också att
jag hade en känsla av att min knaggliga rätstickning såg barnslig ut i
jämförelse med mormors jämna slätstickning.
-
- När jag blir stor, tänkte jag, då ska jag sticka
lika fint som mormor!
Att lära ett barn handarbeta kräver närvaro, tålamod och
påhittighet. Allt det där hade min mormor. Hennes lugna händer visste hur man
plockar upp tappade maskor och trollar bort ojämna kanter i ett litet kick. Min
tilltro till hennes förmåga var oändlig - för mig kunde hon allt som fanns att
kunna.
Jag brukar ofta tänka på vilken gåva hon gav mig den där
dagen och på vem jag hade varit utan den? Kunskap som vandrar från hand till hand skapar osynliga band som knyter oss samman föralltid. Genom det blir vi
del av ett större sammahang – länkar i en kedja som varar till tidens ände."
Det var min historia - vem lärde dig att sticka?
Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Vilken fin berättelse! Jag har haft glädjen att få lära några barn sticka på fritidset där jag jobbar. Tålamodskrävande och underbart!
SvaraRaderaDet var min mormor som lärde mig sticka. jag minns att jag lekte med hennes stickor när jag var liten och snurrade tråden runt runt stickorna. haha.. sen minns jag att jag satt framför mormors rullstol på en egen stol och tittade när hon visade. pga att jag är vänsterhänt så blev det förvirrade för mig när jag blev visad i skolan så jag hängde inte med alls på syslöjden, men mormor tog sig tid och lät mig sitta framför och iakta så att det blev rätt håll för mig. =) idag pryder hon mitt ben iform av hennes bröllopsporträtt så hon är alltid med mig bildligt talat =)
SvaraRaderajag blev inspirerad att berätta mer ingående + att visa bilder på min tattoo så gå in och läs dagens inlägg i min blogg..
Raderahttp://trixiyo.blogspot.se/2012/05/mormor-ar-med-mig.html
Här var det också mormor som lärde mig sticka. Varje gång hon var på besök (ett par gånger per år) tog jag fram min stickning och satt bredvid henne och kände gemenskap! Emellan hennes besök var jag inte ett dugg intresserad... ;) Och därför blev min påbörjade halsduk en filt till en liten docka, mååånga år senare, när jag insåg att jag aldrig kommer sticka färdigt halsduken!
SvaraRaderaNumera är det min dotter som sitter med någon gång ibland på våra syjuntor och vill bli visad. Det går framåt, men eftersom hon inte sitter så ofta (dock oftare än jag som liten) så blir det lite som att börja på nytt varje gång.
Din nallekofta var inget dåligt förstahandsarbete! Tjusig!
Sticka var det nog mormor eller mamma som lärde mig, kommer faktiskt inte ihåg hur gammal jag var... känns som om jag "alltid" har kunnat det... förmodligen var det första jag stickade något litet plagg till Barbie kanske!? När jag var 13 år vet jag att jag stickade tröjor med flätor framtill till mig själv och jag har också minne av att jag stickade en olivgrön halsduk och mössa till mig i mosstickning i den åldern.
SvaraRaderaBrodera däremot, det vet jag att mamma lärde mig när jag var 5 år och mitt första alster var en liten duk i korsstygn med en liten röd stuga, blommor och en flaggstång på. Har fortfarande kvar den lilla söta duken!
Vad vackert du skriver. Så beskrivande och livfullt! Har ingen aning om hur, var, när jag tog min första maska. Stickade för fullt på högstadiet dock så någon gång innan det måste det ju varit.
SvaraRaderaMin mamma har lärt mig 90% av det jag kan :) Minns faktiskt inte när jag lärde mig första gångerna för jag har hållit på i omgångar men nu sist när jag återupptog det och började på riktigt var 2-3 år sen nu.
SvaraRaderaALla: Å, vad roligt att höra era berättelser! Och Trixiyo: Vad roligt att du gjorde ett eget inlägg på temat!
SvaraRaderaTack för att ni delar med er!
Hälsningar från Maja