tisdag 18 januari 2011

Symöte - Sticka femtimmarskoftan!



Välkomna till tisdagsmöte i Husmorsskolans Nya Syförening!

Vi har blivit fler sedan sist och det är så glädjande! H.N.S. är på frammarsch;) Därför introducerar jag idag en smidig länklista där var och en kan lägga upp sitt bidrag till syföreningen! Hoppas att detta ska bli ett lyft. Här kan den som vill, hitta mer information om medlemskap i den nätbaserade syföreningen för alla som handarbetar.



Mönster: Femtimmarskoftan från Kyrkkaffebloggen av Anna Braw
Strl: Ca 3 år
Garn: Marks & Kattens Quick, ett akryl-/ullgarn för sticka nr. 9 (Färg: Grå)

- Att sticka är en kärlekshandling, det brukar min svärmor säga. Och jag håller med! Stickning kan vara ett sätt att visa sin omsorg om någon. Ett sätt att värma - både bildligt och bokstavligt talat.

Själv stickar jag oftast till mitt barn, min familj eller mina vänner. Jag väljer färger och modeller som jag själv fastnar för i hopp om att de ska klä och passa mottagaren. Medan jag stickar tänker jag på den som ska få plagget... minns, drömmer, planerar och funderar. Det är vilsamt. Jag har stickat mig genom många olika livssituationer, både glädjefyllda och sorgliga. När jag var yngre brukade jag t.ex. bota olycklig kärlek med att sticka Lovikka-vantar;)

Och så stickar jag åt mig själv. Kanske kan man se det som ett sätt att måna om sig själv? Att unna sig värme? Det bästa med stickandet är i a f att det gör mig både glad och lugn!

Sedan finns det de som stickar för att hjälpa medmänniskor i nöd. Det beundrar jag!

Häromdagen hittade jag fram till den här fina bloggen. Anna Braw heter kvinnan som ligger bakom den och alla fina kok-, bak- och handarbetsböcker som givits ut av Libris förlag de senaste åren. På Kyrkkaffe-bloggen finns goda recept, tänkvärda reportage och fina stickmönster i en salig blandning.



Och det var på Kyrkkaffebloggen jag hittade mönstret med stort M! Faktiskt ett av de roligaste mönster jag någonsin stickat! Femtimmarskoftan - ett babyplagg som utvecklats av amerikanska kvinnor är en sinnrik konstruktion. Det finurliga med koftan är att den stickas i ett enda stycke, på två stickor. Man börjar vid halsringningen och stickar sig nedåt. Först stickas ett ok, sedan en ärm i taget medan de övriga maskorna vilar på stickorna. Om man använder en virknål och virkar ihop ärmarna behöver man inte sy ett enda stygn. När ärmarna är färdiga stickar man klart resten av koftan. En väldigt rationell metod och därav namnet: femtimmarskoftan!

I USA cirkulerar många olika varianter av mönstret. Anna Braw har gjort sin egen version i svensk översättning. Även detta mönster ger utrymme för ett par olika variationer: Man kan välja att sy på snoddar som "knäppning" eller också sticka knapphål och sy i knappar. Själv använde jag en enda stor tryckknapp som stängning. Tyckte att det passade bra till det grova garnet. Förstärker liksom det rustika intrycket jag ville ge min kofta.



De räta varven på oket är dels ett sätt att kamoflera ökningarna men också en fin dekoration.



Min kofta var egentligen ett experiment. Jag ville se om jag kunde få upp den i min dotters storlek (3 år) genom att använda det här grova garnet. Annars stickar jag nästan aldrig i akrylgarn numer. Det här garnet fanns dock i mina gömmor och det känns bra att använda sådant man redan har. Stickar man med tunnare garn och stickor får man babystorlek. Fast egentligen skulle jag vilja räkna upp det här mönstret till vuxenstorlek... Vill ha en sådan här kofta själv;) Blev så betagen av enkelheten i modellen! Får se om jag lyckas med en förstoring någon gång i framtiden... Först ska jag sticka en till liten version till en vän som väntar bebis i mars.



På tal om femtimmarskofta: Minns ni när jag stickade "The 3-hour sweater"? Den bygger ju också på ett amerikanskt snabb-mönster från 1930-talet... Kolla in det om ni är intresserade av vintage-stickning! Mönstret finns att ladda ner fritt här.

Nu är jag nyfiken att se vad ni har på gång! Handarbetas det något i stugorna? En nyhet fr.o.m. denna vecka är att jag kommer att lägga upp ett länkverktyg i syföreningsposten. Via formuläret kan ni sedan ange namn och url till den bloggpost som ni vill visa oss andra i syföreningen. Då skapas en direktlänk i det här inlägget. Förhoppningsvis ska detta göra det ännu smidigare för oss att "titta in" hos varandra!

Välkommen att lämna ditt "bidrag" till veckans symöte genom att ange url till den aktuella bloggposten i formuläret nedan!

måndag 17 januari 2011

Baka på amerikanska!


Välkommen hit till en ny vecka med Husmorsskolan! Det gläder mig att så många nya läsare tillkommit! 1000 tack för alla fina, kloka och uppmuntrande kommentarer!

I förra veckan gav jag mig på att försöka översätta ett amerikanskt recept till svenska måttenheter. (Receptet kommer förmodligen att dyka upp i del 3 av min spalt i Minnenas Journal.) Så varför inte dela med mig av mina upptäckter, tänkte jag!

Efter en hel del letande kom jag fram till följande:

1 cup = 2,37 dl
2 cups = 4,73 dl

(Observera att detta gäller det amerikanska måttet "cup"! I england motsvarar 1 cup = 2,84 dl)

t = teaspoon = samma mått som en svensk tesked
T = tablespoon = samma mått som en svensk matsked

Kan vara praktiskt att känna till det här om man stöter på engelska/amerikanska recept i t.ex. utländska tidskrifter eller på nätet!

Några av er minns kanske de ljuvliga kakorna "Fondant Fancies" som jag bakade i början av förra sommaren? Jag fann receptet i det engelska magasinet "Country Living" och anpassade det till svenska mått och råvaror. Kakorna blev sedan storfavoriter på studentmottagningen där de serverades!

Det är spännande att få tillgång till andra länders bakverk, -tekniker och -traditioner. Därför tycker jag att det kan det vara värt en del möda och huvudbry... Genom att "googla" och slå i uppslagsverk och kokböcker kan man klura ut det mesta. Ibland innehåller recepten någon ingrediens som inte finns att få tag på i Sverige. Då får man ta sin fantasi till hjälp för att "uppfinna" en lämplig ersättning. I bästa fall kan ju en kreativ lösning t.o.m. förhöja slutresultatet!

Ha en fin vintervecka och lycka till med eventuell bakning!

söndag 16 januari 2011

Märk med namnband!



Som en del av er redan vet medverkar jag i tidningen Minnenas Journal under 201l. Min egen spalt heter "Majas Husmorsskola". Den här månaden är temat korsstygns-broderi (En hel del kom-igång tips och ett mönster på en liten märkduk.). I samband med det kommer det några "bonus-inlägg" här på bloggen: Och ett ämne som ligger nära monogram och broderi är de här namnbanden som användes/används för att märka kläder och ägodelar. Känner ni igen dem?

Häromdagen satte jag en liten märk-lapp med mina initialer på virketuiet jag sydde. Den kom från en vävd namnremsa som jag köpte i en antikaffär för många år sedan. Det är relativt vanligt att man hittar den här typen av sybehör på loppisar och i antikaffärer. När det gäller märkband vill det ju dock till att man har turen att hitta ett med de rätta initialerna...

Har vid några tillfällen sett gamla skrin, avsedda för butiker att förvara namnremsor i. I de små facken fanns band med alla upptänkliga kombinationer av initialer. Jag antar alltså att märkbanden inte var något som beställdes individuellt, utan att man letade upp sina egna initialer ur ett färdigt sortiment. Märklapparna måste ju delvis ha ersatt de handbroderade mongramen. Ett sätt att rationalisera märkandet, helt enkelt... Och den röda kulören som var vanlig att använda när man broderade monogram följde med till märklapparna också.



Det fanns även märkband med det fullständiga namnet eller familjens efternamn på. Nedan ser ni en remsa med min farmors namn. Den har förmodligen inte tillhört henne. Jag fann den i en antikaffär och kunde inte låta bli att köpa det eftersom det var så märkligt att det var hennes namn som stod där.

Jag tycker att märkbanden är så vackra i all sin enkelhet. Från att ha varit en nödvändighet, kan man med glädje låta dem bli en prydnad också. Märklapparna är ju fin-fina utsmyckningsdetaljer om de sys utanpå plagg, istället för att döljas inuti!



Numer finns det "stryka-på-lappar" att märka kläder med. Vävda varianter är också möjliga att få tag på. En vacker dag ska jag beställa mitt eget namnband i någon vacker färg. Måste bara fundera lite mer på hur de ska se ut först...

Det är förresten något fantastiskt fint med viljan att märka sina plagg. För det betyder att kläderna är värdefulla för en, och att man vill behålla dem länge. Inte bara "slita och slänga", alltså!

Har ni några märkband i gömmorna?

lördag 15 januari 2011

Hjärtligt handarbete!

Jag kom bara att tänka på att om man vill göra årets Alla hjärtans dag lite extra fin, så har jag tips på två handarbeten som kanske kan passa. Dels det lilla korsstygnhjärtat som jag sydde på mina hjärt-servetter förra året:



Och så hjärtat jag virkade för en tid sedan:



Båda sakerna är förhållandevis enkla och överkomliga projekt, även för nybörjare. Om man sätter igång nu hinner man fint till den 14 februari då Alla hjärtans dag är här.

Själv tänker jag virka små hjärtan i rött. Vad jag ska använda dem till får ni se sedan...

Två små dressing-tips!!



En lördag som denna bjuder jag på ett par dressing-tips:

En liten glasflaska är perfekt att förvara dressing i! Därför står en sådan numer i min kylskåpsdörr och väntar på sallader som behöver piffas upp... Det är så smidigt att ha färdigblandad dressing till hands! Så fort den tar slut blandar jag bara en rejäl omgång igen och fyller på flaskan. Just den här lilla glasflaskan fann jag på en vanlig mataffär.

Här hittar du ett tidigare inlägg om hur man blandar sin egen dressing. Kryddblandningen "Pasta Basilico" som skymtar på bilden är förresten toppen-god som smaksättare. Andra alternativ hittar du här.

Ha en fridfull helgdag!

fredag 14 januari 2011

Sy i papper!


Vårt bibliotek/finrum

Igår städade jag ut julen. Bort med stjärnor och tomtar. Det är alltid med en känsla av befrielse och nystart jag gör det. Konstigt nog? För det är ju så underbart när man plockar fram alla de där sakerna innan jul? Men det är nog bara som det är. Tiden har sin gång och vi vandrar med den. Nu ser jag fram mot den kommande vårvintern.

Igår kom jag också på en rolig sak man kan göra. I all sin enkelhet kändes idén lite revolutionerande;) En slags återupptäckt. (Tror nämligen att jag gjorde detta när jag var liten, fast då sydde jag för hand istället...)

Det jag gjorde var att sy en egen bok!



Jag tog en bunt A4-ark och delade dem på mitten. Till pärmen använde jag ett lite kraftigare papper i samma format med ett fint mönster på. (Det är snyggt om det pappret är mönstrat på båda sidorna.) Därefter markerade jag mittlinjen på pärmens utsida. Sedan placerade jag A4-halvorna mot pärmen och fixerade dem i rätt läge med hjälp av två gem. Sist av allt sydde jag en raksöm längs mittlinjen (från bokens utsida). Man måste sy med ganska långa stygn, annars blir sömmen som en perforering istället och förstör pappret.

Naturligtvis kan man göra boken i vilket format/tjocklek man vill. Den enda begränsningen är väl att symaskinen måste orka ta sig igenom papperslagren.







Att göra sin egen lilla anteckningsbok var lätt som en plätt och gav mig ungefär 1000 nya idéer om hur man skulle kunna utveckla detta... Först och främst vill jag skaffa finare papper till sidorna (randat, färgat, grovt, handgjort m.m.).

Skulle tro att jag återkommer till detta framöver... Ha nu en fin helg! Och får ni några minuter över, varför inte sy en alldeles egen liten anteckningsbok!

torsdag 13 januari 2011

Baka grova scones med torkade aprikoser!



Här kommer ett recept på fruktiga scones av lite grövre variant som jag fantiserade ihop häromdagen. De blev riktigt goda, om jag får säga det själv;) Jag hade i en halv påse torkade aprikoser som fanns kvar efter julbaket. Naturligtvis kan aprikoserna uteslutas alternativt ersättas med russin eller någon annan torkad frukt man har hemma...

Husmorsskolans grova scones med torkade aprikoser

Ingredienser:

6 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 dl rågkross
4 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 påse torkade aprikoser, hackade i russin-stora bitar
4 dl mjölk
50 gram smält smör

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 250 grader.
2. Blanda alla torra ingredienser och de hackade aprikoserna i en bunke.
3. Tillsätt mjölk och smält smör och arbeta snabbt ihop till en kladdig deg.
4. Klicka ut degen i fyra högar direkt på en bakpappersklädd plåt. Strö på lite havregryn och klappa ut varje del till en rund kaka. Skär varje kaka i fyra delar och nagga dem med en gaffel.
5. Grädda mitt i ugnen 10 - 12 minuter.
6. Låt sconesen svalna på ett galler. Bryt dem i bitar.





I det här inlägget hittar du ett klassiskt recept på engelska scones! Fina till kvälllsthéet de också:)

Ha en bra torsdag!