söndag 16 januari 2011

Märk med namnband!



Som en del av er redan vet medverkar jag i tidningen Minnenas Journal under 201l. Min egen spalt heter "Majas Husmorsskola". Den här månaden är temat korsstygns-broderi (En hel del kom-igång tips och ett mönster på en liten märkduk.). I samband med det kommer det några "bonus-inlägg" här på bloggen: Och ett ämne som ligger nära monogram och broderi är de här namnbanden som användes/används för att märka kläder och ägodelar. Känner ni igen dem?

Häromdagen satte jag en liten märk-lapp med mina initialer på virketuiet jag sydde. Den kom från en vävd namnremsa som jag köpte i en antikaffär för många år sedan. Det är relativt vanligt att man hittar den här typen av sybehör på loppisar och i antikaffärer. När det gäller märkband vill det ju dock till att man har turen att hitta ett med de rätta initialerna...

Har vid några tillfällen sett gamla skrin, avsedda för butiker att förvara namnremsor i. I de små facken fanns band med alla upptänkliga kombinationer av initialer. Jag antar alltså att märkbanden inte var något som beställdes individuellt, utan att man letade upp sina egna initialer ur ett färdigt sortiment. Märklapparna måste ju delvis ha ersatt de handbroderade mongramen. Ett sätt att rationalisera märkandet, helt enkelt... Och den röda kulören som var vanlig att använda när man broderade monogram följde med till märklapparna också.



Det fanns även märkband med det fullständiga namnet eller familjens efternamn på. Nedan ser ni en remsa med min farmors namn. Den har förmodligen inte tillhört henne. Jag fann den i en antikaffär och kunde inte låta bli att köpa det eftersom det var så märkligt att det var hennes namn som stod där.

Jag tycker att märkbanden är så vackra i all sin enkelhet. Från att ha varit en nödvändighet, kan man med glädje låta dem bli en prydnad också. Märklapparna är ju fin-fina utsmyckningsdetaljer om de sys utanpå plagg, istället för att döljas inuti!



Numer finns det "stryka-på-lappar" att märka kläder med. Vävda varianter är också möjliga att få tag på. En vacker dag ska jag beställa mitt eget namnband i någon vacker färg. Måste bara fundera lite mer på hur de ska se ut först...

Det är förresten något fantastiskt fint med viljan att märka sina plagg. För det betyder att kläderna är värdefulla för en, och att man vill behålla dem länge. Inte bara "slita och slänga", alltså!

Har ni några märkband i gömmorna?

4 kommentarer:

  1. Min mormor broderade sina inialer på örngott på 1920-talet. Fina, tunna bokstäver som det finns kvar ett av idag. I brudkistor förr märkte väl den kommande bruden sina lakan, och kanske örngott.
    Synd att husmorskolan inte finns, det var nog mycket nyttigt som lärdes ut där. Känner flera som har gått på sån.

    SvaraRadera
  2. M K, mina initialer som ogift. Så fint!!!
    Beställde vävda namnband till dotter när hon började på dagis och jag hittade ett gäng i ett syskrin häromdan. Vilka minnen. Nu är hon snart 21...tror inte hon behöver dom längre, men kanske ändå... men det blir väl jag som får sy i dom då, kan jag tänka mig...
    Har också hittat smörpapper som varit grund till mammas märkning av lakan, örngott och handdukar när hon gifte sig. En skatt...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  3. Helena: Vad roligt att du har kvar ett örngott efter din mormor! Ja, märkningen av linne var ju förr en del av förberedelserna inför livet som gift.

    Hushållskolorna/Husmorsskolorna gav nog en hel del bra kunskap på sin tid! Nuförtiden får vi lära av varandra och av äldre människor som fortfarande bär på den kunskapen...

    Elsamarianne: Vad roligt att du också var en M.K.! Spännande med smörpappret också, sådana skatter får man vara rädd om. Kanske du kan sy något fint till din dotter och sätta en av namnlapparna på?

    Hälsningar fr Maja!

    SvaraRadera
  4. Två roliga saker;
    Jag har också mycket linne och lakan med broderade monogram på. I bröllopspresent år 2002 fick vi ett dussin nya lakan som min mormor broderat. Inte så vanligt idag tror jag.
    Och så läste jag om förteckningen av garnbutiker och du nämner Arvika i texten. Där bor ju jag med! Kanske ses ngn gång då ;)
    /Sara

    SvaraRadera