fredag 14 juni 2013

En lilja från hembygden!

Nu blommar liljorna som ursprungligen kommer från mitt barndomshem i Västmanland. De växte där när mina föräldrar flyttade dit, och hade förmodligen gjort det sedan tidigt 1900-tal.

Det var pappa som tog med sig några knölar en gång när vi nyss hade flyttat in i vårt gula kråkslott. Nu har de växt sig starka och brett ut sig i rabatten bredvid grusgången. 

Det där att ta med sig plantor från sin barndoms trädgård var vanligt förr. Jag har läst om att det till exempel kunde gå till så att en dotter som gift sig och skulle flytta hemifrån, kunde få med sig en rot av "barndomspionen" att plantera vid sitt nya hem. Fint, eller hur?

Liljor är som överjordiska väsen - så rikt smyckade att man står mållös inför prakten! Det finns så många olika sorter också, och alla har de sin särskilda sammansättning av färger och mönster. Men den här sorten - den känner jag sedan min barndoms somrar. Det är väl därför jag slås av så många olika känslor varje år när liljorna blommar. Vemod, trygghet, längtan, hopp - och allt det där blandar sig. Men mest av allt en känsla av att vara sammanlänkad med den tid som har flytt. Jag är tacksam så länge jag får känna så.

4 kommentarer:

  1. Jag har många blomsterminnen i min trädgård, du fångar känslan så fint i din text. Liljor är ljuvliga och har de dessutom en historia får de en särskild plats i hjärtat.

    Anne

    SvaraRadera
  2. Jag har äran att ha ett antal ärvda dahliaknölar, helt underbart och skrämmande samtidigt. Din lilja är förresten en Iris Germanica, trädgårdsiris.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja tänk Maja att min mamma är född i ditt barndomskök :)...Vet inte om det även gäller din farmor. Då är man länkad, ha en fin helg
    Kram Maggan

    SvaraRadera
  4. Anne: Att ah blomsterminne är en rikedom - vad roligt att du kände igen dig i min text!

    Sara: Å, atck för att du lärde mig att det är en Iris:) Hemma har de alltid gått under namnet "Liljorna" så jag har alrdig reflekterat över att det kunde vara något annat - men det är ju klarta tt det är en Iris! Ja, Dahlior kan göra en lite nervös, iaf under vinterförvaringen....

    Maggan: Ja, det är svindlande att tänka på att I föddes där, i vårt kök. Frågade pappa om farmor var född där också, men han trodde att hon föddes när de bodde nere på Pilvägen i huset längst bort mot Blanka Banan... rätt nära ditt barndomshem alltså:)

    Kram från Maja

    SvaraRadera