måndag 15 december 2014

Koftan med stort K!




Jag har firat luciahelgen hos mina föräldrar i Guldsmedshyttan. Det var fint som sjutton med både julmarknad, luciatåg och Janssons Frestelse!

Och så fick jag den allra finaste presenten av mamma: En mycket speciell kofta! Hon hade köpt den på loppis under en resa genom Dalarna i somras. Loppis-innehavarens farmor Kristin hade stickat koftan - förmodligen någon gång på 1940-talet.

Vilken skatt denna kofta är! Så vacker på alla sätt och vis. Både modell, mönsterstickning och färgkomposition gör mig mållös!

Dessutom är stickade orginalplagg från första halvan av 1900-talet förhållandevis sällsynta, så det är en ynnest att få möjlighet att nagelfara varje maska och filosofera över hur koftan är gjord...

Fotona är tagna i min barndomsträdgård - frostig och vit, dagen till ära. Som ni ser kunde jag inte låta bli att plocka med en näverlur också... Den stod där hemma på en hylla och liksom ropade att den hörde ihop med koftan!;)

7 kommentarer:

  1. Vilka fantastiska färger!! Jag gillar framförllt den otippade kombinationen av mild julröd mot den mustiga roströda: och inslag av crazyturkos! Perfekt längd till kjol och robusta mosstickade knappslåer: vilken skönhet! Och så en och annan maska i avikande färg á lá lusekofta, både snyggt och funktionellt! Gratulerar!
    Hälsningar Carin

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt vacker! Så roligt att din mamma vet vad du gillar och håller ögonen öppna!

    SvaraRadera
  3. Jättefin kofta Maja, jag har redan beundrat den på instagram!
    Så fint med mosstockningen runt halsen och knappkanten.
    Vet du att mosstickning heter perlenmuster alltså pärlmönster på tyska, det tycker jag är så fint!

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt fin kofta! Lyckliga du :)

    SvaraRadera
  5. Men vilken fantastiskt bra mamma du har som hittar så fina presenter! Den är jättefin!

    SvaraRadera
  6. Otroligt fin på alla sätt. Färgerna och lite puff på ärmen. Vilken skatt!

    SvaraRadera
  7. Vilket rent sagolikt plagg, verkligen en skatt! Det är himla roligt med loppisar - men kanske framförallt när en kan få veta prylens historia. Jag köpte ett sängbord en gång precis som det anlände till Myrorna och fick träffa avlämnaren. Bordet hade kommit till Sverige med hans mormor på 30-talet, och sen återvänt till hemlandet för att flytta tillbaka till Sverige ytterligare en gång. Det är så roligt med historier i de grejer som omger en!

    SvaraRadera