lördag 30 juni 2012

Trädgårdsdagbok - del 16!

Pioner dofter barndom för mig! Så fort jag luktar på en av de sagolika blommorna, förflyttas jag bakåt i tiden och minnen av solvarma dagar stiger upp till ytan. Doftminnen är så starka, har ni tänkt på det? Det är som om en direktkanal öppnas och plötsligt känner man sig precis som man gjorde då, förlängesedan...

Just nu blommar alla mina pioner. Jag luktar på dem så fort jag får en chans. Det är den bästa medicinen!

Jag har själv planterat två av de tre pioner som finns i vår trädgård. Den tredje poppade upp bakom vår kompost ett par år efter att vi flyttat in i huset - förmodligen har det varit en rabatt där för längesedan. "Kompost-pionen" är gigantisk och mycket gammal. I början funderade jag på att flytta den men nu har jag liksom vant mig vid att den står där bakom komposten och är vacker. Den har dessutom en "kompis" där - en annan praktfull mörkröd pion som växer på granntomten och kikar in genom staketet. Ni ser grannpionen på bilden ovan. Och så här ser "kompost-pionen" ut:






















Sorten nedan heter "Sorbet" - plantan börjar bli riktigt kraftig nu. Det tar ju sin tid med pioner...

















 En vacker dag ska jag anlägga ett särskilt pionland med massor av sorter som avlöser varandra i blomning - men tills dess njuter jag av de tre jag har:)

Växer det pioner hos er?

8 kommentarer:

  1. Ja doftminnen är starka minnen. Barndomsdofter från min mammas trädgård är pärlhyacinter som växte längs en lång stengång där jag älskade att gå och plocka blommor, senare på sommaren doftade rosa och lila höstflox. Min barndoms trädgård är mitt ideal och drömmål, men det går sakta att återskapa i en vildvuxen trädgård med 2 småbarn :)
    Linda

    SvaraRadera
  2. Älskar verkligen pioner och det finns i min omgivning, tack och lov! När jag "bli med" egen trädgård är det en av de växter jag absolut ska satsa på!

    SvaraRadera
  3. När vi flyttade in i huset var jag väldigt förundrad över ett par små knoppar som kom upp i rabatten. Färgen är helt otroligt, en extremt stark rosa. Ännu mer förundrad blev jag en morgon då den där lilla knoppen förvandlats till en av de största blommor jag sett!! Det här året har jag fått lära mig att det är en pion vi har där. Skulle gärna flytta den men vet inte om jag vågar. Vill ju inte riskera att döda den, den gör mig så glad varje år när jag får se den förvandlas.. =)

    SvaraRadera
  4. Ja visst är det spännande med doftminnen, när jag i vuxen ålder började göra min egen saft ploppade plötsligt minnen av min mormor upp. Jag har inte kommit ihåg det minnet tidigare, men nu blev det jättetydligt för mig, min mormor och min mamma, saftmajan, hur vi barn måste akta oss för den heta saften, hur god och syrlig den var att dricka.

    Pioner har jag inga i min trädgård, ännu. En vacker dag ska jag byta ut mina hemska cypresser mot vackra pioner och rosor som blommar hela sommaren och ger min pyttelilla trädgård en romantisk charm.

    SvaraRadera
  5. Har en pion i en rabatt, tyvärr tror jag inte att den tidigare ägaren har skött rabatten så noga utan bara stoppat ner lite blommor/buskar här och var för den är så himla rörig att vi beslutat oss för att ta bort rabatten.

    Jag har planer på att sätta pionen någon annanstans i trädgården jag vet bara inte var än :-) Och gott luktar de verkligen!! Satte in en bukett i köket härom dagen och vad det luktade gott! Tyvärr så bodde det myror i blommorna så de fick flytta ut på altanen istället.

    SvaraRadera
  6. Jag har en vacker ceriserosa pion vid vår grind/brevlåda. Den blommade väldigt tidigt och det var över på en vecka. Går det alltid så fort med pioner eller står den för soligt?
    Vackert var det medans det varade iallafall. Jag vill ha mer pioner och också mer iris i min trädgård framöver!

    SvaraRadera
  7. Jag älskar Pionernas doft. Så när jag en sommar plockade in utslagna Pioner och satte i en vas visade sig att dem var fulla med myror inne i blomman. Är det fler än mig som har samma problem?

    SvaraRadera
  8. Jag har inte drabbats av pionfebern ännu, men känner helt klart att jag gillar dem mer och mer! Det är synd bara att de är så känsliga mot kraftigt regn. Jag försöker dock att ta in de som har brutits av och göra buketter, då får man njuta lite till av dem!

    SvaraRadera