Ladda ner maj månads kalenderblad!

Dags för maj månads kalenderblad! Jag tänkte bjuda er på mitt allra käraste rabarberrecept - en ljuvlig rabarbermousse som min mamma introducerade i familjen för många år sedan. Den är något utöver det vanliga - så god att en av mina vänner till och med planterade rabarber i sin trädgård enkom för att kunna göra rabarbermoussen;)

Håll till godo och lova mig att ni njuter av rabarberns ankomst till trädgården! Här kan ni ladda ner månadens kalenderblad!

Stickning på flygplan!

Reklam var bättre förr! Eller hur? Särskilt när det är garn och stickor med i bilden... Och som vanligt kan jag inte låta bli att fundera på vad det är hon stickar? En tröja - jovisst - men vilken modell? Det är är ju det man skulle vilja veta! Färgen på garnet är iallafall utsökt!

Ovanstående scen skulle förövrigt inte vara möjlig med nutidens flygpolicy. Tror inte att man skulle ta sig igenom säkerhetskontrollen med ett par jumperstickor av metall i handväskan...

Med den funderingen vill jag önska er en trevlig söndagskväll!

Trädgårdsdagbok - del 7!

Vilken tur det är att jag har en kamera att se med - som öppnar mina ögon för sådant jag annars skulle missa!

Igår när jag gick och tänkte på vad jag skulle skriva i trädgårdsdagboken hade jag en känsla av att det mesta stått stilla i trädgården sedan sist. Det är väl allt regnande som lagt sordin på entusiasmen en smula?

Men så kom solen och jag gick på trädgårdsrunda med kameran i högsta hugg. Där fanns så mycket fint - små under och överaskningar var jag än såg... Vilken tur att jag fick upp ögonen för det!

För att säga att inget hade hänt i trädgården vore detsamma som att:

...inte låtsas om de små söta blommorna som "krupit" över till oss från granntomten! (Någon som vet vad de heter?)

...inte jubla över vitlökens ljusgröna blast!













...inte notera hur de färggranna rabarberknopparna bryter fram ur jorden!

...bortse från Libbstickans ståtliga ankomst!

...missa hur balkansipporna kikar fram i gräset!

...inte se de blyga violernas skira gestalt!

...undgå hur naturen "planterat" krukan med påskliljan, där jag måsta ha tappat den i höstas!

...inte förundras över pionskottens storlsagna entré!











...inte glädjas åt körbärsknopparna och det faktum att en växthusstomme så sakteliga börjar ta form i bakgrunden!

Det händer tusen saker runtomkring oss på våren - bara vi tar oss tid att se dem!

Det här var ett försenat inlägg i min trädgårdsdagboks-serie, som vanligtvis publiceras på lördagarna här på Husmorsskolan. Vill du dela med dig av ett trädgårdsinlägg? Isåfall får du hemskt gärna lämna en länk med hjälp av länkverktyget nedan:

Fredagsförklädet!

Idag regnar det i Arvika. Jag har ägnat förmiddagen åt att fotografera, skriva och göra upp framtidsplaner för mitt företag. Det känns både spännande och hoppfullt!

Nu har jag svidat om till "husmorsstassen" och funderar på om inte ett skorpbak är just vad den här dagen behöver? Jag har gått och sneglat på ett skorprecept i en av mina gamla köksalmanackor ett bra tag nu... Kanske ska göra slag i saken?

När jag besökte den fina Second Hand-butiken i Årjäng i tisdags, fann jag inte mindre än tre orginalförkläden i olika modeller. Jag inviger ett av dem idag - man skulle kunna kalla det för fredagförklädet! Jag har nog förresten tillräckligt många förkläden för att det ska räcka till ett särskilt för varje dag.. Precis som det anstår en husmor;)

Laga potatispaj!

Blev det potatis över vid gårdagens middag? Då har jag ett tips:

Potatispaj är något som jag själv upptäckt på senare år - det är väldigt gott och passar bra att göra när man har en stor potatisrest!

Formeln för min paj är ungefär så här (- när det gäller ugnstemperatur och gräddningstid är det bara att utgå från ett basrecept i någon kokbok om man känner sig osäker):

Gör en pajdeg (använd något favoritrecept). Tryck ut pajdegen i en stor form och ställ i kylen en stund. Förgrädda pajskalet.

Skala och hacka 1-2 lökar. Fräs löken i smör och bred ut i botten av pajskalet. Skiva potatisarna och lägg ovanpå. Smula 1 paket fetaost över. Häll på en äggstanning (jag brukar ha creme fraiche i min). Krydda med basilika.

Grädda pajen. Toppa med nötter eller frön och låt pajen svalna.

-----

Prova om ni törs:)

Den lever!

Hurra, det funkar! Min surdeg mår alldeles prima!

Och vad är det för märkvärdigt med det då, undrar ni kanske?

Jo, jag ska ta det hela från början: För ett tag sedan lanserade Kronjäst en ny produkt i kyldiskarna: Bagarens surdeg. Det är en surdeg på burk, som ska kombineras med vanlig jäst och på så vis möjligöra ett snabbt surdegsbak. På 3-4 timar ska man kunna åstadkomma två färdiga limpor.

Jag har sett på bloggar att surdegsveteraner landet över både förfasat sig och upprörts över detta - dels för att surdeg + jäst i sig är en motsägelse - poängen med surdeg är ju just att man inte ska behöva någon vanlig jäst... Men också för att en burk kostar närmare 20 kronor och att det leder till att ett enda brödbak faktiskt blir ganska kostsamt. Dessutom tycker kritikerna att det är konstigt att försöka göra surdegsbakandet snabbt, när just det faktum att det tar tid är en del av charmen. Processen i sig är ju inte särkilt arbetsam med tanke på att det är jäsningen som tar tid och att den sköter sig själv...

Men nu ska ni få höra om mina experiment: Jag var nyfiken på att prova den där surdegen mot alla odds och eftersom jag inte själv är någon van surdegsbagare hade jag liksom inte så mycket att förlora;) Jag köpte en burk av vete-varianten och bakade en första sats efter instruktionerna på burken - dvs med 25 gram jäst som förstärkning av surdegen. När degen jäst klart tog jag av en klick och lade den i en burk med vatten och lite mjöl - precis som man gör med en vanlig surdeg. Det står ingenting på förpackningen om huruvida detta är möjligt så därför kan man ju misstänka att det inte går: men, det gör det! Min lilla degklump har levt och frodats i sin glasburk i kylskåpet och i lördags satte jag en ny deg. Den fick stå över natten och jäste hur bra som helst! Jag fuskade alltså inte med vanlig jäst, utan bakade på vanligt surdegsvis. För att inte "kväva" surdegen gjorde jag en ganska liten sats till att börja med, men när jag såg att det jäst fint över natten tillsatte jag mer vätska och mjöl. Innan jag bakade ut de två limporna tog jag av en klick deg igen och den står nu i kylen och bubblar så fint!

Summan av kardemumman är alltså att det går att använda Kronjästs surdeg som utgångspunkt för en egen surdegskultur! Fiffigt va? Och ja: jag vet att man kan start en egen surdeg också - men för mig som inte är så van var det här ett bra sätta att komma igång! Med tanke på att jag kan använda den här kulturen hur länge jag vill är ju kostanden för burken liten. Men jag gissar att det inte var så Kronjäst hade tänkt sig att den skulle användas;)

Slutligen tänkte jag avslöja vem som guidade mig genom det här surdegsäventyret - det var min man som är van surdegbagare. Tur att man har ett surdegsproffs i familjen!

Försenat symöte - Vintage-stickning till dockan!

Välkomna in på tidernas senaste symöte!

Oj, oj, oj - jag som planerat att posta mötesinlägget tidigt i eftermiddags under min bussfärd till stickcaféet i Årjäng! Inte visste jag att jag det inte skulle finnas minsta tillstymmelse till "nät" där jag färdades genom den värmländska trollskogen. Jag fick vackert packa undan datorn och vänta tills jag kom hem igen. Ledsen att det dröjde! Syföreningstisdagarna har ju liksom blivit heliga med tiden, det känns konstigt att inte följa rutinen... Men nästa tisdag blir det ordning på torpet igen - det lovar jag!

Hursomhelst har jag haft en väldigt trevlig kväll i Årjäng! Jag föreläste om vintagestickning, pratade och stickade med en massa trevliga människor och blev dessutom bjuden på gott fika och en privat rundtur i en ovanligt fin secondhandbutik - inte illa, eller hur?

Den här veckan tänkte jag visa er mitt senaste lilla vintage-projekt: en dock-kofta ur ett mönsterhäfte från 1960-talet. Det är så roligt med dockkläder! Man stickar plaggen på ett litet kick, och får genom det möjlighet att pröva på nya strukturer och modeller, liksom i förbifarten. Perfekt omväxling om man har något annat större på gång...

Koftan är stickad av restgarner (merinoull) - den blev liksom lite hallon och blåbärs-färgad.

Vad har ni gjort? Om ni sover hoppas jag att ni vill lägga upp länkarna under morgondagen - jag är som vanligt nyfiken!

Lämna en länk till ert syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:

Baka "Streuselkuchen"!

Vissa kakor är speciella - lite extra roliga att baka! Så var det med den jag gjorde i lördags...

Det började med att Anna skrev på Kyrkkaffebloggen om tyska långpannekakor av annat snitt än de vi är vana vid i Sverige. Hon berättade att kakorna som bakas på vetedeg istället för sockerkakssmet som hos oss, ofta har ett smulpajsliknande strössel ovanpå. Nu var hon i full gång med att leta efter recept och fundera på hur degen skulle göras. Då slog det mig att min svärmor Monika - som har tyska rötter - kanske visste något om detta.

Ett bra tag senare, efter ett givande telefonsamtal och en del googlande och räknande stod en "Streuselkuchen" i vårt kök och svalnade. Tänk vad roligt det är när man kan samarbeta om ett recept på det viset!

Hur vetedegen skulle göras visste svärmor precis. När det gällde strösslet fick jag läsa tyska recept på nätet, översätta och räkna om. Strösslet bygger på förhållandet 2 - 1 - 1 (mjöl - socker - smör), alltså 2 delar mjöl och 1 del socker och 1 del smör. Ibland tillsätts dessutom kakao eller marsipan - men det vanligaste är mjöl/socker/smör-typen.

Monika gör några olika tappningar av den här långpannekakan - samtliga har hon lärt sig av sin mamma. Degen är alltid densamma, men fyllningen varierar hon så här:

1. Skalade och skivade äpplen som läggs tätt ihop över hela kakan - sedan strös socker och ev kanel över.
2. Plommon som delas, kärnas ur och läggs tätt ihop över hela kakan - sedan strös potatismjöl och socker över.
3. Blåbär läggs över hela kakan - sedan strös potatismjöl och socker över.
4. Saft av pressad citron, hackad mandel och socker strös över hela kakan.

Hennes sista variant är den kaka som jag bakade - dvs "Streuselkuchen" med det särskilda smulpajsliknande strösslet på. Genom att läsa tyska recept på nätet förstod jag att det också förekommer att man kombinerar strösslet med frukt- eller bärfyllning, men Monikas mamma gjorde sin "Streuselkuchen" med enbart vetedeg och strössel. Här kommer receptet som jag rekonstruerat efter Monikas instruktioner:

Streuselkuchen

(1 långpanna)

Vetedeg:

75 gram smör
2,5 dl mjölk
25 gram jäst
1/4 tsk salt
½ dl socker
ca 7,5 dl vetemjöl

Strössel:

100 gram smör

3 dl mjöl

1 1/4 dl socker

Smält smöret och späd med mjölken. Värm tills det är fingervarmt. Smula jästen i en bunke och häll över degvätskan. Tillsätt mjöl, salt och socker och arbete degen tills den är smidig. Låt jäsa övertäckt med bakduk i 30 minuter.

Smörj en långpanna. Tryck eller kavla ut degen på plåten.

Gör strösslet genom att först smälta smöret. Ta kastrullen åt sidan och rör i mjöl och socker. Då bildas en smulig massa. Strö strösslet över degen.

Grädda kakan i nedre delen av ugnen på 200 grader i 15-20 minuter.

Kakan blir robust och mättande - passar bra som dessert efter soppa. Den är allra godast när den är nygräddad, så man får passa på att äta av den då:)

Maja på "Stickstämman" i Ransberg!

Den 5-7 oktober är det "Stickstämma" i Värmländska Ransberg! Det innebär att den som vill kan delta i en rad spännande kurser på temat stickning och samtidigt bo vackert på Ransbergs Herrgård. Visst låter det som en dröm?

Jag medverkar med två programpunkter:

• Stickcafé på temat "Vintage-stickning" (Lördag den 6/10 - 13.30-17.00)
• Föreläsning om "Vintage-stickning" (Lördag den 6/10, på kvällen)

Information om program, boende och anmälan hittar du här! Om jag förstått det hela rätt så kan man anmäla sig till enstaka kurser också - utifall det är så att man inte har möjlighet att delta hela helgen. Vill man var säker på att få en plats bör man nog anmäla sig ganska snart - det verkar som att anmälningarna redan strömmar in!

Jag ser verkligen fram mot dagen - det ska bli jättekul! Inte minst att träffa så många stickare på en och samma plats:) Hoppas att vi ses där!

Och förresten, undrar ni vem den förvånade stickerskan på bilden är? Jo, det är Rosalind Russell - amerikansk skådespelerska som var i ropet på 1940-talet. Jag tycker bilden är så charmig - och så kan jag inte låta bli att fundera på vad det är hon stickar?

Trädgårdsdagbok - del 6!

Trots att trädgården var täckt av snö när jag vaknade imorse - hade vi ändå lyckan att inleda den här dagen med odlingsjubel! Det var lillans frösådda solrosor som hade börjat titta upp i krukorna och hon blev så glad för det!

Själv låtsas jag inte om snön, utan gläds åt att solen faktiskt skiner och kommer att smälta den där olycksaliga mådden inom ett par timmar. Dessutom är jag omgiven av en massa vackra fröpåsar - en del av dem ska jag sätta idag. Fröerna nådde min postlåda igår. Från "Frökungen" hade jag beställt tre sorters luktärtor från den engelska fröfirman Johnson Seeds.

Sorterna heter:

Lilac Ripple

Old times

Sugar Almonds

Trädgårdsbutiken "Garden Home" säljer till min stora glädje den vackra fröserien "Secrets du Potager". Varje fröpaket innehåller en liten instruktionsbok, en fröpåse och en odlingsskylt i metall. Jag köpte bland annat plocksallad och persilja.

Så till de sorter som jag ska fröså idag. Jag har letat överallt efter en sorts squash som heter "Patty Pan". Jag fick upp ögonen för den när jag så trädgårdprogrammet "Den njutbara trädgården" som gick på svt nyligen. De mogna frukterna ser ut ungefär som små tefat. Väldigt söta och bra att använda i matlagning...

Till sist fann jag en frömix (också via Frökungen från Johnson Seeds) där sorten ingick:

Sex olika sorters squash i en och samma påse - visst ser det spännande ut? Men jag får begränsa mig till ett par plantor, eftersom squash är så utrymmeskrävande och ger så stor skörd. Man måste ju hinna med att ta hand om det man odlar... Ska pröva sorterna "Patty Pan och "Yellow Scallop".

Hur går det för er med odlandet? Lämna en länk med hjälp av länkverktyget om du vill visa något från din trädgård:

Sticka en liten väska!

Igår kväll tog jag en liten paus från min pågående koftstickning för att sticka en en enkel väska till lillan. Inspirationen fann jag hos Lori med bloggen "Lori times five". Hon har stickat de små väskorna med anledning av en Namibiaresa. De är tänkta som gåvor till människorna hon möter på sin vägen - därför planerar hon också att lägga något litet extra i varje väska. Vilken otroligt fin idé - eller hur?

Mönstret till väskan är verkligen enklast möjliga. Här kommer en översättning:

Lori´s Namibiaväska

Material:

Valfritt garn - jag använde ett ullgarn för sticka 5 mm (En huvudfärg och en kontrastfärg)

4 strumpstickor, 5 mm

Virknål, 4-5 mm

Gör så här:

Lägg upp 26 maskor och fördela dem på 3 strumpstickor så här:

9-9-8

Sticka rundstickning i 7,5 cm.

Under nästa varv: Sticka ihop maskorna 2 och 2.

Sticka ytterligare ett varv. Ta av garnet och dra igenom resterande 13 maskor.

Fäst trådarna.

Virka en luftmaskkedja av önskad längd (berodende på om det är en vuxen eller ett barn som ska få väskan.) Fäst remmen i väskan och virka fasta maskor runt överkanten.

Jag gjorde väskan lila och gul eftersom det är lillans favoritfärger just nu. Det  är ju annars en sak som ändrar sig titt som tätt;) 

Nu slogs jag i alla fall själv av vilken vacker färgkombination det är! Jag har liksom inte tänkt på de färgerna tillsammans tidigare... Fick en väldig lust att sticka mig en tröja i den färgsättningen!

Ska nog sticka ett litet lager av små väskor att lägga i mitt presentförråd - det blir ett bra sätt att använda en del av mina restgarner. En sådan här väska är ju en väldigt fin sak för barn att förvara små hemligheter i - och så känner man sig så stor när man har sin egen väska... Till en vuxen kan ju väskan användas till mynt, eller nycklar. Och så borde man ju kunna brodera på dem också... Å, nu fick jag många idéer på en och samma gång:)

En trevlig fredag önskar jag er alla!

Inlagd gurka i all hast!

Jag fick ett smärre anfall av huslighet igår när jag hittade "snack-gurkor" till halva priset i affären...

Jag såg på högen av gurkor - och tänkte på att de antagligen skulle slängas om de inte såldes inom den närmsta tiden - sedan förbarmade jag mig över en av lådorna!

Snack-grönsaker har dykt upp i butikerna den här våren. Små paprikor och gurkor som ofta rest vädligt långt för att nå våra breddgrader... Det verkar vara någon ny slags grönsakstrend?

Hursomhelst - mina halva-priset-gurkor lade jag in på enklast möjlig vis. Det går snabbt som bara den och på ett litet kick har man en burk hemgjord saltgurka! Så här gör man:

Inlagd saltgurka

250 g (8-10 små) gurkor

Valfri kryddört (T.ex. dill eller gräslök)

Lag:

5 dl vatten

1 msk ättiksprit

0, 25 dl salt

1 tsk socker

Blanda samman lagen. Rör tills socker och salt har löst sig.

Skölj och picka gurkorna (Picka = gör hål med hjälp av en provsticka, en grov nål eller en gaffel). Varva gurkor och kryddörter i en väl rengjord glasburk. Häll över lagen. Låt stå till sig svalt, i en vecka innan gurkorna är färdiga att äta av.

Baka kladdkaka!

Det är lustigt det här med kladdkakor! De flesta människor verkar ha sitt eget särskilda recept? Samma typ av kaka bakas alltså landet över, fast med en rad olika små variationer...

Förra helgen hade vi vänner på besök och de hade med sig en supergod kladdkaka till oss - det var då jag kom att tänka på det där: Att alla gör lite olika, och att det dessutom ofta finns en historia bakom recepten. - Man har fått det av en släkting eller kompis, klippt det ur en veckotidning eller googlat fram det på nätet

Mitt kladdkakerecept fick jag av min syster Lisa för många år sedan. Innan jag började baka efter det brukade jag göra en betydligt fetare variant. Efter att jag hade smakat på Lisas tyckte jag dock att det kändes onödigt med allt det där smöret när hennes var precis lika god - om inte ännu godare - utan det.

Här är receptet:

Lisas kladdkaka

2 ägg
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 krm salt
1½ dl vetemjöl
50 g smör (smält)

Blanda ingredienserna. (Vispa ej!) Häll i smord och bröad form. Grädda i ugnen på 200 grader i 30 minuter.

Hur gör ni? Har ni något specialrecept som ni alltid följer?

*Uppdatering: Min läsare Trixiyo föreslog att jag skulle lägga upp en länklista i anslutning till det här inlägget. Där kan alla som vill dela med sig av sin egen bästa kladdkaka genom en länk till receptet. Visst var det en fin idé? Jag nappar på den, så här är listan! Varsågoda att länka:

Symöte - Stickad vintagespets!

Välkomna till veckans symöte!

Att ägna sig åt vintage-stickning - dvs att sticka efter gamla mönster och försöka återskapa äldre plagg - kan var ett riktigt detektivarbete. Det är väl därför det är så spännande? Man får dyka ner i historien rent handgripligen och försöka lista ut hur mönsterkonstruktören tänkte en gång i tiden.

Den senaste veckan har jag jobbat med att skapa en spetsbård med utgångspunkt från ett stickmönster från 1953. Jag har alltså utvunnit en liten del ur den stora helheten, som kommer från ett elegant jumperset i genombruten spets. Det var så roligt!

Att använda detaljer från äldre mönster och applicera dem på nya plagg tycker jag är ett inspirerande sätt att föra historien vidare! Jag har en känsla av att jag kommer att ägna mig en hel del åt det i framtiden!

Nu håller jag på att konstruera en kofta där spetsbården finns med. Jag har haft idén till modellen, ett bra tag nu och det känns så roligt att realisera den. Tanken är att koftan ska bli ett bra förstagångs projekt för den som inte tidgare stickat spets men gärna vill prova på det.

Det kommer att ta ett bra tag att jobba fram modell och mönster, men det känns som ett roligt jobb!

Den vackra kudden som ligger i den gröna fåtöljen i vårt "finrum" har min mormor broderat. Jag är så glad över den!

Det är överhuvudtaget väldigt roligt att låta sig inspireras av nya stickmönster. Böckerna på bilden innehåller olika sticktekniker - spets, flätor, intarsia m.m. Den ena har jag beställt från England och den andra hade min man med sig hem från en Tysklandsresa.  Jag vet inte hur många gånger jag bläddrat igenom dem från pärm till pärm... Varje gång jag gör det ser jag något nytt! Och ibland får jag en designidé!

Vad har ni andra haft för er? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:

Maja föreläser i Årjäng!

Den 24 April kl. 18.00 inbjuder studieförbundet Bilda till ett stickcafé där jag ska föreläsa om stickning - förr och nu. Alla ni som har möjlighet att ta er till Årjängs missionshus är hjärtligt välkomna!

Jag ser verkligen fram mot kvällen!

Förvandla 25 gram jäst till två goda limpor!

Jag har bevisligen snöat in på brödbak - och brödfoto! Igår var tredje dagen i rad som hushållsassistentens surrande kunde höras från mitt kök. Jag bakar, lyssnar på P1 och funderar på stort och smått...

Jag har alltid haft ett stort behov av tänketid - att sortera, reflektera och filosofera. Baka bröd tar tid och det är just det som är poängen. Jag hinner tänka.

Gårdagens bröd gjorde jag utifrån en speciell förutsättning. I kylskåpet låg ett halvt jästpaket och jag ville göra slut på det. Dessutom hade jag dinkelsikt i skafferiet.... Så här gjorde jag:

Majas limpor

25 g jäst

5 dl vatten

½ dl olivolja

2 tsk salt

5 dl dinkelsikt

6 ½ dl rågsikt

Rör ut jästen i fingervarmt vatten (37 grader). Tillsätt olja, salt och mjöl. Arbeta degen tills den är smidig - ca 5 minuter med assistent, kanske 10 minuter för hand. Jäs under bakduk ca 1 timme.

Knåda degen lätt på mjölat underlag. Dela i två delar, forma till limpor och lägg i brödformar. Jäs utan bakduk ca 1 timme. Grädda i nedre delen av ugnen på 200 grader i 35-40 minuter. Låt svalna på galler med bakduk på.

Bästa gåbort-brickan!

- Snälla mamma, vi kan väl ta kattbrickan!

Och visst kunde vi det! Lillan och jag.

Då kom jag att tänka på att jag måste visa er brickan också - den var en juklapp från mina föräldrar! Ni förstår nog att den passar mig som handen i handsken;) Hur skulle jag kunna motså en rutig bricka med ett garnnystan på? Katten blir liksom en bonus...