Just som blåbärsriset knoppades och hallonen växte sig röda i vart snår - tog jag min virknål för att skapa: Blåbärsris och lingonkvist, hallon och en hel massa andra saker som hör säsongen till.
Hur virkar man ett blåbär så att man verkligen ser att det är ett blåbär? Det var en av de frågor jag ställde mig själv (och närmast sörjande), under ett par heta dagar i somras.
Jag hade mycket hjälp av att studera de stora bären på blåbärsbuskarna som växer i min trädgård.
Sen provade jag mig fram och det var så roligt att virka bär, att jag nästan inte kunde sluta! Så jag virkade och virkade och nu får jag äntligen visa er hur det blev!
Jag är stolt över de här sakerna. De ligger mig så nära på något vis. Dessutom bär de minnet av sommaren.
När jag virkade lingonkvisten tänkte jag mycket på Monica Zetterlund, som ju brukade liknas vid ett "lingonris som satts i cocktailglas", och som är en av mina favoritsångerskor.
Om man monterar en broschnål på baksidan kan kvisten bli en finfin höstbrosch!
Det blev en burk med lingonsylt också, och små små lingon som jag tänker mig att man kan använda som bordsdekoration när man dukar till fest, eller som leksak i lekköket.
Hallon med bärkorg. Jag försökte virka korgen sådan som jag tänker mig att Rödluvans korg såg ut...
Plommonpaj eller körsbärspaj? Det är bara att välja...
Och så burkhättorna. Mina kära, kära burkhättor. Dessa i perfekt storlek för stora äppelmosburkar.
Jag tycker hela idéen med burkhättor är förtjusande och inte ett dugg onödig! Detsamma gäler tehuvor;) Då fick jag det sagt!
I mönstret finns burkhättorna i två olika storlekar - den mindre har ett blåbär på locket. Vill man hellre att det ska vara et lingon är det enkelt att byta ut det röda garnet mot blått!
Miniäpplena kan till exempel klistras på adresslappar och användas som syltetiketter, sys på kläder och väskor som applikation, eller förses med en broschnål och bäras som brosch.
Och så blev det en hyllbård också! Oj, vad den var rolig att göra! Kö
rsbärsklasar - det vore väl tjusigt att ha längs med skafferihyllorna?
Här på Järbo Garns hemsida, finns mönstret att ladda ner alldeles gratis! Hoppas att ni kommer att ha lika roligt med bären som jag hade när jag skapade dem!
Ibland hittar man saker på loppis, som man inte visste att man behövde förrän man ser dem. Som till exempel en äppelask! Nu står den på arbetsbordet i min ateljé! Perfekt att förvara knappnålar i eller något annat smått som man inte vill tappa bort...
På tal om äpplen så är det verkligen tid för det nu - vårt äppelträd formligen dignar av frukt. Igår kväll kokade jag äppelkräm enligt det här receptet. Finns det något godare än ljummen sådan, med mjölk till?
Att ta tillvara på äpplen är en av mina favoritsysselsättningar, därför finns det väldigt många tips och recept som gäller just det, på den här bloggen.
Den som vill ha lite inspiration kan ta sig en titt här, i de sammanfattande inläggen från föregående år:
2010
2011
Förra året gjorde jag också en väldigt god äppelchutney och en spännande äppelpudding.
I fredags tillbringade jag dagen i blåbärsskogen, på ett sådant där drömställe: Där växte högt fint ris som var fullt med stora, välmogna blåbär. Det var alldeles stilla i skogen och temperaturen var så där sensommar-behaglig. Dessutom var jag i sällskap med två hängivna blåbärsplockare. Skönt att vara på samma våglängd, så att man slipper känna sig "tråkig" om man vill plocka länge!
Större delen av blåbären har jag fryst in i halvliters påsar, för att kunna göra paj och kräm i vinter. Blåbärskräm är nämligen något av det godaste jag vet! Den sista halvlitern torkade jag faktiskt - något som jag aldrig gjort tidigare.
Så här gör man: Bred ut bären på en plåt med bakplåtspapper. Låt stå i ugn i 50 grader i ca 12 timmar. Låt sedan blåbären eftertorka lite i rumsteperatur. De torkade blåbären ska förvaras mörkt i en torr, ren burk med lock.
Jag tänker använda mina torkade blår bär till kakbak i vinter. Brukar göra en slags korintkakor, minus korinter, där man ersätter korinterna med torkade blåbär.
Hej på er!
Det har blivit dags för symöte igen!
Minns ni i vintras när jag stickade på en massa hemliga saker som jag inte kunde visa här på bloggen? Nu har de flesta av de sakerna blivit riktiga mönster och publicerats här, på Järbo Garns hemsida. De är alltså inte hemliga längre!!
En av de där sakerna jag gjorde, var ett babyset för Järbos nya, fina babygarn "Skrållan". "Rätstickat till Baby" heter mönstret och innehåller en kofta, en väst, tossor och mössa. Det roligaste var nog att skapa de kombinerade fickorna/applikationerna i form av ett hjärta och ett äpple.
Kanske någon som vill prova mönstret? I så fall finns det här - alldeles gratis!
Så här ser plaggen ut på den lilla modellen!
Vad har du på gång? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Här är något väldigt, väldigt litet som jag har designat med hjälp av ett sådant här mininystan.
Minns ni den legendariska scenen ur filmen "Bridget Jone´s dagbok" där Bridget minglar på sin mammas "Curry Buffé"? Det är då hon möter Mark Darcy för första gången! Om inte, kan ni se den här! Missa för allt i världen inte Mark´s obetalbara "Reindeer Jumper".
Det mesta som serveras på den där buffén är i miniformat och uppträtt på tandpetare, eftersom Bridget´s mamma anser att det är så det ska vara vid riktigt festliga tillfällen.
Nu har jag alltså anslutit mig till Bridget´s mammas filosofi, genom att tillverka "mini-tröjor" för brinnande livet. (Jo, jag har stickat fler än den på bilden...) Det här med mini-tröjor är en idé som jag har haft länge och nu när det börjar dra sig mot höst passade det bra att realisera den. Jag har flera tankar om hur man kan använda de här miniplaggen:
Om man sätter en liten tråd i tröjan blir den en fin dekoration att hänga i julgranen eller i fönstret, den kan också fungera som paketdekoration, man kan hänga den som ett smycke på sin väska, använda den som applikation på ett gratulationskort, eller göra ett höstfint flaggspel av minitröjor i olika färger. Fler idéer?
Jag kommer själv att använda minitröjorna på ett särskilt sätt i Manufakturen. Berättar mer om det sedan.
Ett mönster kommer inom kort, om det skulle vara så att fler av er vill hänga på "mini-trenden". Jag kommer också att bjuda på fler idéer om hur man kan variera minitröjorna med broderier och srukturmönster.
Ha en fin söndag!
Den allra sista dagen i England tillbringade vi i staden Keswick och vilken fullträff det var. Där var så fint!
Små slingrande gator med en massa trevliga butiker. Där fanns också ett pennmusem med tillhörande butik. I staden tillverkas pennor av märket "Derwent". De gör otroligt fina akvarellpennor, blyertspennor m.m, som också säljs i många bokhandlar Sverige. Att få se sig om i deras butik var rena drömmen. Sådan kvalitet, en spännande bakgrund och historia och ett oerhört sympatiskt bemötande. Innanför butiken fanns en liten ateljé för barn där den som ville kunde slå sig ner och rita med deras material. I butiken köpte jag bland annat en ask med pennor som var något utöver det vanliga. Den ska jag visa en annan dag!
Ett annat smultronställe som jag fann i Keswick och som jag tänkte berätta mer om idag, var ett "Tea Room" som hette "Temporary Measure". Under veckan i Lake District hade jag letat och letat efter garn, eftersom jag vet att ullindustrin är en av de viktigaste näringarna där. Ändå hade jag inte hittat något riktigt intressant förrän nu. (Förutom i staden Ullswater, där jag såg en ljuvlig garnbutik som hette "The Wool Shop", men den var sorgligt nog semesterstängd.)
När jag fick syn på skyltningen i tesalongens fönster - visste jag i alla fall att jag hade kommit rätt. Stickade små kaniner och björnar trängdes med vackert garn från Debbie Bliss och söta små babyplagg. Tänk att ha en kombinerad tesalong och garnbutik!!! Jag kan inte tänka mig en bättre kombination!
På "Temporary Measure" fanns förutom garn och te - tavlor, sagoböcker, ekologiska babykläder och vackert porslin - allt med illustrationer och text av Emma Smalley som driver stället. Huvudpersonerna i både böcker och bilder, är den lilla kaninen och den stora björnen som ni ser högst upp i det här inlägget. Så här såg det ut i tesalongen:
Här rusar ägarinnan Emma själv förbi, på väg för att servera någon ny gäst en kopp te eller två...
Disken där man kunde beställa te och ekologiska bakverk, var byggd av en gammal radio och en tv. Emmas mamma jobbade också i salongen och det var hon som gjorde allt det stickade de sålde!
Fler tavlor som Emma hade gjort!
När man beställde te fick man sin egen lilla tekanna - alla såg de olika ut och var SÅ fina! Under Englandsresan utvecklade jag en fäbläss för blåvitt porslin. Ni kanske förstår varför när ni ser de här bilderna...
Så här såg "min egen" tekanna ut! Helt underbart fin!
Jag hade kunnat stanna hur länge som helst på det här stället - det var liksom mer som en dröm än verklighet... Men till sist lyckades jag slita mig.
Innan jag gick hann jag prata en stund med Emma, och det var så roligt för hon var lika trevlig som butiken var fin, och jag kände mig liksom lite besläktade med henne, trots att vi bor på helt skilda håll och aldrig någonsin hade träffats förr! Vi började prata om ett eventuellt samarbete, som jag nu går och funderar på. Med mig i packningen hem hade jag nämligen en av hennes kaninkit som jag snart stickat färdigt på. Kanske kommer det att bli så att några av kaninerna från Keswick flyttar in på Majas Manufaktur i framtiden. Vi får se...
To Emma if you´re reading this and don´t understand a word of it:
I was just telling all my Swedish readers that your Tea Room was one of the most wonderful places in the world, and that I´m so glad I found it!
... kan man alltid se filmen "Miss Potter" - som ju handlar om Beatrix Potters liv och till stor del utspelar sig just där! Kom bara att tänka på att jag måste tipsa om det till er som läser min resedagbok och blir sugna på att åka dit. Att resa med filmens hjälp är ju alltid en bra början!
Att sätta tänderna i en rykande färsk handarbetsbok är nästan alltid roligt och intressant. Det vet ni som är handarbetsintresserade. Jag studerar foto och form, läser bakgrundstexter och mönstertexter. Insuper nya tekniker och konstruktionsidéer. För en mönsternörd som jag, är nog nästan mönstertexterna det som är mest intressant att försjunka i...
Idag har jag glädjen att få skriva lite extra om en virkboken "Virka !" som Hemslöjdens Förlag skickade mig ett recensionsex av tidigare i somras och som jag nu både läst och virkat ur. För inte kan man väl recensera en handarbetsbok utan att handgripligen ta sig an något av mönstren?
Jag virkade en blomma ur boken. I beskrivningen kallas den för bröstlapp - ett ålderdomligt ord för en prydnad som man fäster på sin blus.
Virka!
Författare: Maria Gullberg
Förlag: Hemslöjdens Förlag
ISBN: 978-91-979691-6-1
"Virka!" innehåller en samling virkmönster för väskor och
påsar, grytlappar, vantar och muddar, pälsband, spetsar
och mormorsrutor. I boken presenteras gamla och nya tekniker som flerfärgsvirkning, ribbvirkning,
reliefvirkning och dubbelvirkning. Boken inleds med en tydlig teknikdel och avslutas med ett
avsnitt som innehåller praktiska virktips från författarinnan.
Maria Gullberg, som ligger bakom boken, har ägnat sig åt virkning sedan 1989, då hon gjorde sitt examensarbete vid Konstfack. Hon jobbar framförallt med att utveckla mönster som bygger på ett stramt geometriskt formspråk.
"Virka!" är en explosion av glada färger och starka kontraster! Ändå vilar det ett omsorgsfullt lugn över det virkade i boken. Ingen av sakerna tycks ha kommit till av en slump, utan är snarare resultatet av systematiskt arbete med färg och form, garn och virknål som redskap. Föremålen är virkade med en precision som imponerar.
Känslan för detaljerna genomsyrar också mönstren. Det upplevde jag själv, när jag virkade blomman ur boken. Finishen finns där - inskriven i mönstret, och ingen detalj är för liten för att tillmätas respekt. Då är det roligt att virka!
Jag gillar fotot i boken, som är föredömligt tydligt. Modellerna presenteras avskalat - på vit botten men ändå med livfullhet. Det är den typen av foto som gör att man kan se varje enskild maska väl och på så sätt snabbt skapa sig en bild av mönstrets uppbyggnad.
Mina personliga favoriter i boken är väskan som syns på bilden ovan, och de lekfulla mormorsrutor som Maria Gullberg tagit fram. När rutorna sammanfogas till en helhet bildar de geometriska mönster.
I vissa fall tycker jag att författarens egna preferenser ges väl stort utrymme. Till exempel har man i boken, genomgående valt att ange virknålstorlek enligt Boyes numreringssystem - och inte med det metriska system som är vanligast i Sverige. Det känns lite otympligt för den som händelsevis föredrar ett annat fabrikat av virknålar, än just Boye.
Jag skulle också önska att de sinnrika mönstren och färgkombinationerna ibland hade omvandlats till flerdimensionella föremål, med en form och funktion bortom det platta. Merparten av modellerna består av plana, raka stycken som fogas samman till väskor, filtar eller muddar. Visserligen med fint resultat, men jag tycker ändå att det finns en begränsning i det och att just den har fått styra valet av modeller för mycket. Till stor del vägs denna begränsing upp av att mönstren i sig är så sällsynt välkomponerade. Men till slut tröttnar jag ändå och vill se plagg och föremål där virktekniken får fungera till annat än "bara" endimensionellt mönsterskapande. Att få se några av de mer avancerade mönstren omsatta i ett formvirkat plagg eller föremål skulle ge större tyngd åt boken och lämna mindre "provlappskänsla" efter sig!
Jag vill rekommendera boken till alla som är virkintresserade, och som längtar efter inspiration när det gäller flerfärgsvirkning.
(Jag måste börja med att varna för att det här blir ett långt inlägg med massor av bilder - så den som inte gillar England göre sig ej besvär;)
I många år har jag drömt om att få resa till Lake District - en plats som jag framför allt lärt känna via litteraturen. I Beatrix Potters underfundiga barnböcker har jag beundrat naturen, längtat efter de gröna bergen och fascinerats av de små stenhusen.
Den här sommaren blev det äntligen av. Vi for dit - hela familjen.
Lake District ligger i Cumbria i västra delen av England - och det är en plats dit engelsmännen själv gärna åker på semester. Så har de gjort i flera hundra år. Många är de författare och konstnärer som tagit sin tillflykt till det här området - kanske var det det som lockade mig så mycket.
Förresten är det fler än jag som intresserat sig för Lake District, genom århundraden. Vikingarna var till exempel här, och lämnade många spår efter sig, genom ortsnamn som låter så nordiska att de känns mer som svenska än engelska. Ett exempel på det är ändelsen "- beck", i betydelsen bäck (på svenska), som dök upp både här och där. Norrmän och svenskar for alltså hit, redan på vikingatiden. Kanse var det en av anledningarna till att jag kände så hemma?
Även romarna hade lämnat spår efter sin framfart i form av ruiner efter fort, vägar och romerska badhus. Längst norr ut i Lake District finns också Hadrianus mur - som en gång var den nordligaste punkten för romarriket. Tyvärr hann vi inte med den under resan - så det får bli en annan gång.
Vi bodde i "Whillanside Cottage" i den lilla byn Boot, som ligger i Eskdale. Byn består av ett 10-tal vitputsade hus, 100-tals får, tre pubar, en kvarn och ett postkontor.
Att komma till "Boot" var lite som att säga adjö till civilisationen. Ingen som helst mobiltäckning, inte ett snabbköp så långt ögat nådde... Vi köpte mjölk och ägg av mjölkbilen och lyckades hita en liten, liten butik i ett samhälle som låg ett par kilometer bort, där vi kunde köpa lite förnödenheter.
I stugan såg det precis ut som man väntar sig att det ska göra i en England. Tunga, mörka gamla trämöbler, blommiga draperier, en bokhylla fylld av Agatha Christe- deckare, böker om trakten, öppen spis, tjocka stenväggar, ett gammaldags badkar och heltäckningsmattor - förstås. (Lägg sedan till att jag en vacker eftermiddag, när jag glatt var på väg ut i köket för att koka te, hittade en kopparorm i vasken och att vi då och då hade besök av en husmus, så blir nog beskrivningen än mer komplett...) Utanför stugan fanns ett kolskjul, där vi hämtade stenkol till spisen, en massa kor och ett helt gäng tuppar som väckte oss varje morgon.
Det gick en vandringsstig upp i bergen, bakom knuten på vårt hus. Vi vandrade där en av dagarna, och möttes av de vackraste syner. Vandringen var väldigt barnvänlig och det kändes lättvindigt att ta sig fram!
Fina får! Den här rasen hade så "knubbiga" ben och jag tyckte att de såg så mysiga ut!
Här ser ni vår by "Boot", ovanifrån.
Fåren hade små stenhus att söka skydd i. Annars strövade de helt fritt, vilket gjorde att de var ganska skygga.
Lillan ville gärna hälsa på fåren, men det var inte ömsesidigt. Hon kämpade på ändå, och gjorde flera tappra försök. Högst upp på berget ser ni ett får som parkerat sig på behörigt avstånd.
En rolig liten tradition som uppstod under resan, var att Johanna min dotters äldsta syster motivmålade äggen som vi hade med oss i matsäcken. Lyxigt värre med indivduellt, målade ägg!. Ovan ser ni mitt som förstås handlade om stickning...
Tre systrar ser ut över "Eskdale".
En dag åkte vi ånglok till den lilla kustorten "Ravenglass". Titta vad smalt spåret var!
Vi vandrade fram till stationen längs med spåret. Det var tur för de små, trötta benen att det fanns en stark pappa som orkade bära ibland...
Världen finaste tågbiljetter!
Loket var så fint!
En dag tillbringade vi i "Windermere" - den största staden i Lake District, där vi besökte "Beatrix Potter´s World". Här ser ni den lilla köksträdgården som fanns där. Alla som läst hennes bok "Pelle Kanin" känner nog igen Pelles rock och skor som hänger på fågelskrämman?
Jag hade svårt att slita mig från växthuset i köksträdgården som var fyllt av vackra pelargonier.
Allt på "Beatrix Poter´s World" var otroligt välgjort och vackert! Vi var så glada över att ha varit där, och lillan var salig över att få se alla de små miljöerna som de hade byggt upp.
Här ser ni "Hunca Munca" - musen som försåg sig med möbler och kläder från ett dockskåp. För övrigt döpte vi vår egen husmus i stugan till just "Hunca Munca". Då kändes det liksom lite mindre läskigt att dela stuga med en mus....
Vi gjorde också en tur till "Hill Top Farm" - den gård som Beatrix Potter köpte och brukade i över 30 år. Det var en sällsam känsla att få ströva i "hennes" trädgård.
En av dagarna besökte vi "Muncaster Castle" ett slott som bebotts av samma släkt i 600 år! Där fanns både slottsspöken, lönngrindar och höga torn och vi kände oss nöjda:)
På "Muncaster Castle" fanns också ett ugglecentrum. Vi beundrade de sällsamma djuren, men tyckte samtidigt att det var lite hemskt att se hur små voljärerna som de satt i var. På bilden ser ni en "Barn Owl" - en av de vackraste ugglorna som finns!
På kvällarna stickade jag förstås, och drack te i brasans sken.
Att det regnade gjorde absolut ingenting - inte när man kan bygga pussel hela kvällen!
Den näst sista dagen besökte vi "Wasdale" där Englands högsta berg "Scafell Pike" ligger. Där var det svindlande vackert, men också lite läskigt att gå med en femåring, ju högre upp man kom (tyckte jag i alla fall). Jag, lillan och min man gick ungefär 1/3 av vägen, men storasystrarna tog sig ända upp!
Sista kvällen gick vi på promenad i byn och hittade fram till den lilla bykyrkan. Där var till och med komposten vacker och byggd av sten.
Det blev en enastående resa, trots första dagens dubbelpunka och hisnande tur med bärgningsbil på smala bergsvägar! Jo, så var det. På väg till stugan small två däck och vi fick vänta i tre timmar ute i obygden innan en bärgare dök upp och "räddade" oss. Bilkörningen i Lake District är ett kapitel för sig. Förutom att det är vänstertrafik, är vägarna branta och så smala att det för det mesta bara finna plats för en bil, de är också omgärdade av murar och höga buskage. Att ta sig bara ett par kilometer kan ta 1 timme - eftersom man måste köra långsamt mitt i vägen och hela tiden vara beredd på möten, och sedan hoppas på att man hittar en möteplats så att man kan ta sig förbi varandra.
Men det kan det vara värt, när man får vistas i en sådan här miljö, som nästan tar andan ur en, var man än ser, för att det är så vackert!
Jag rekomenderar verkligen fler att resa dit och ge sig ut på upptäcksfärd. Jag längtar redan efter att återvända...
Återkommer med ytterligare ett inlägg på det här temat och då tänker jag skriva om ett mycket speciellt "Tearoom" som jag fann i staden "Eskdale"...
