Välkomna på symöte!
Idag vill jag tipsa om någonting litet och spännande som pågår just nu! Jag och min kollega Linda håller nämligen en Knit-A-Long på Järbo Garns blogg. Tillsammans stickar vi en alldeles äkta islandströja i miniatyr!
Idag jobbar jag med att förbereda nästa avsnitt av KAL:en, nämligen det flerfärgsstickade lilla oket. Roligt, roligt!
När man ska pröva på nya tekniker kan det vara klokt att börja med något litet för att träna sig på varje moment innan man går vidare till ett större projekt. Flerfärgsstickning, ökningar, minskningar, maskstygn och klippkant - är exempel på moment som vi antingen har eller ska gå igenom under vår KAL.
Blir du nyfiken på detta så är det bara att komma med oss! Del 1 och del 2 ligger redan uppe på bloggen och del 3 kommer på fredag...
Hur har ni det med handarbetandet? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Det är lite vårstämning i luften här i Värmland! Så där så att det är nästintill omöjligt att lämna mataffären utan en bukett färska tulpaner i korgen. Asfalten kikar fram och jag har börjat kasta längtande blickar mot växthuset. Tänk att det faktiskt snart är vår!
Jag är färdig med korrekturstickningen av koftan Gertrud och den gredelina "korrkoftan" fick bli kortärmad, som en hommage till den stundande våren.
Och så till er som undrat och frågat:
Den 2:a mars är det dags för mönstersläppet av koftan Gertrud!
Då sätter också en Knit-a-Long igång, som jag hoppas att många av er vill delta i - det blir ju liksom ännu roligare när man kan sticka tillsammans.
Jag kommer förstås att slå på stora trumman här på bloggen i samband med det. Ingen risk att ni missar mönstersläppet!
För några veckor sedan inledde jag arbetet med någonting mycket spännande - än så länge hemligt. Ett projekt som jag längtat efter och som jag är väldigt förväntansfull inför!
(Åh - jag vet att något av det tråkigaste som finns är att läsa om hemligheter som inte får yppas - långt mer tråkigt än att vara den som skriver om dem! Hoppas att ni står ut med det ett tag ändå - jag lovar förstås att berätta sedan!)
Det är någonting magiskt i kombinationen vitt papper och färgpennor! Någonting som inbjuder och lockar - men som också kan kännas överväldigande så länge pappret är just... vitt. Därför ska man skynda sig att klottra dit något - ett och annat streck, ja, vad som helst. Spelar ingen roll hur det ser ut, bara att det första är gjort - att isen är bruten och att man vågat språnget.
När jag var liten satt min pappa ofta i soffhörnet och ritade om kvällarna. I en av våra bokhyllor hade han en hel trave av ritblock där han hade skissat smycken sida upp och sida ner. Det var ju inte så konstigt, med tanke på att han är guldsmed och behövde de där blocken för att pröva och utveckla idéer.
Jag ville också göra som honom. Stretade på vid sidan av i mitt eget lilla ritblock. Jag lånade linjal, såg efter hur pappa hade gjort och försökte göra likadant. Jag ville vara en sådan som honom - en sådan som ständigt skapade och tänkte. Som var upptagen och intresserad av detaljerna. Som skissade och skissade tills pennan behövde vässas, och sedan skissade ännu mer. En sådan som var uppfylld av sin uppgift!
Det här må låta en smula enkelt, ja kanske till och med lite barnsligt - men eventuellt är den största glädjen med hela det här projektet, att jag får var en sådan där som sitter och skissar om kvällarna. Att jag får ila runt på stan med ett ritblock under armen och åka tåg med väskan full av färgpennor. Att jag får trava överfulla ritblock i bokhyllan och breda ut skisser till beskådande över golvet när solljuset är som starkast.
Att jag får fylla vita papper med färg och form. Att jag får vara en av dem som skapar med hand och hjärna. En sådan som jag ville bli när jag var liten! En sådan som min pappa...
Välkomna på symöte!
Här har det varit minst sagt besvärligt på förkylnings- och influensafronten. Jag och min lilla turas tydligen om att vara sjuka den här vårvintern och i natt var det dags för febervak igen.
Nu går dagen i sakta mak, med en smula kontorsarbete och lite stickning mellan varven... Hoppas på att jag kan få avnjuta minst en semla innan dagen är över, men då krävs det att jag får lite avlösning så att jag kan ta mig ner till stadens bästa konditori - Nordells, och inhandla några sådana.
Den gredelina koftan Gertrud som blir till medan jag korrekturstickar mitt eget mönster börjar ta form. Snart är det dags att dela upp för ärmar och bål. Ser fram mot att få bära denna till någon vårfin kjol när snön har smält bort från gatorna och solgula tussilago tittar upp i dikesrenen.
Vad donar du med just nu? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Fredag den 27:e februari kl. 10.00 slår Fårfesten i Kil upp sina portar. Sedan pågår festligheterna under lördagen och fram till söndagen den 1:a mars kl. 16.00.
Jag finns på plats med Manufakturen för att sälja ullgarn, fina tillbehör som knappar och band, garnredskap och andra nödvändigheter.
För min del är det första gången som försäljare på Fårfesten, därför är jag vansinnigt spänd på detta "spektakel" som jag hört så mycket positivt om!
Hoppas vi ses där!
(All info om program och boende hittar du här!)
(Som vanligt är det säkrast att maila mig i förväg eller lämna en kommentar här, om det är någon särskild produkt som du vet med dig att du vill köpa eller titta på! Av utrymmesskäl kommer jag bara att ha med mig ett urval av mitt sortiment.)
Tack för alla fina bidrag till symötet igår och för era snälla krya på dig-hälsningar!
Här hostas det fortfarande men tack och lov kan man ju både sticka och skriva, trots att rösten sviker.
Just nu pågår en sista finslipning och genomgång av mitt mönster till Koftan Gertrud, som ju släpps i mars. Parallellt med finslipningen stickar jag mig en egen Gertrud i lila. Garnet har jag fått av Åsa på Garnasinne som har färgat det med Jeaba kallfärg. Nyansen fick jag välja själv - riktigt lyxigt! Ser ni vilken härlig melering det ger med Jeaba färg? Garnet får sådant liv!
Det känns så roligt att sticka ännu en Gertrud! Och medan jag stickar sitter jag och grunnar på vilka knappar jag ska välja när det blir dags för det... Gamla vita porslinsknappar kanske - vi får se!
Så tänker jag på vad kul det ska bli när vi släpper mönstret och ställer till med Knit-a-long och bokcirkel! Oj, vad jag längtar tills dess!
Hej syföreningsvänner!
Här har det varit alldeles tyst på grund av host i halsen på alla fronter!
Det började med att min lilla Greta fick feber och hosta... Jag var hemma med henne samtidigt som jag försökte jobba parallellt - vilket vi löste på så vis att jag bäddade ner henne i en gammal säng som står i rummet intill ateljén. Där låg hon sedan ganska så förnöjd, läste mina gamla Bamse-tidningar och ringde i en klocka så fort hon behövde något. Nöden är ju uppfinningarnas moder, som det heter!
När väl Greta hade kommit på benen och vi hade avnjutit fint kompisbesök i helgen - då var det dags för min hals att säga ifrån.
Här sitter jag nu med hosta i kombination med obefintlig röst, och hoppas på bättring så snart som möjligt... Har gjort en stor kopp kaffe latte åt mig själv som plåster på såren!
Men vi kan väl ha ett litet symöte ändå - även om inte jag har så mycket att komma med?
Jag lyckades i alla fall åstadkomma ett foto av mitt goda kaffe, ett nystan Hverdagsuld i färgen senap och en vacker papperspojke från Japan som jag fick överta av snälla Anna!
Du kan väl roa mig genom att visa något fint du gjort genom att lägga upp en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Jag fick en sådan fin gåva häromveckan! En handstickad, isländsk gammal sjal - av okänt ursprung.
Det var Lisa (min svärmor Monikas syster) som hade rensat i gömmorna och funnit denna. Var den kom ifrån och hur den hade kommit i hennes ägo kunde hon inte minnas. Men det gör den ju inte mindre fin!
Det sitter en etikett på sjalens kant, där det framgår att den är handstickad och från Island. Att döma av etiketten känns det som att sjalen har ganska många år på nacken... Jag har ju en nyare islandströja här hemma, och den har en helt annat typ av etikett.
Tack Lisa, för att jag fick överta din sjal! Den är inte bara vacker - utan ligger ovanligt skönt om halsen också!
Jag har bakat egna Pressbyråbullar! Ni vet sådana där stora, höga kanelbullar med mycket fyllning - som man kan köpa i kiosker och på mackar...
I fredags gav jag mig den på att jag skulle åstadkomma något liknande hemma i mitt eget kök, och det lyckades bra!
Jag bakar oftast bullar med hjälp av den här jäsblandningen. Det är dels smidigt för att man kan ha den ståendes hemma i skafferiet om man får lust att baka och dels för att det går undan när man bakar! Men det viktigaste skälet är att jag tycker resultatet blir så himla bra!
Degen till pressbyråbullarna gjorde jag rätt och slätt genom att följa receptet på baksidan av jäsblandningsförpackningen. Sedan gjorde jag en fyllning, som tack vare att den innehåller mjöl, blir så där smaskig som den ska vara.
Bullfyllning med kanel
150 g smör
250 g råsocker
50 g vetemjöl
4 msk kanel
Blanda samman ingredienserna.
För att bullarna ska bli så där höga anbefalles gräddning i formar som placeras i en muffinsplåt. Då jäser de upp på höjden, snarare än på bredden.
Igår firades det hejvilt hos oss med ballonger, kladdkaka, kanelbullar, pulkaåkning och en skattjakt som avslutades hos ett snömonster som delade ut godispåsar!
Födelsedagsbarnet var så glad åt alla snälla kompisar och kusiner som kom på kalaset - och jag var glad för att allt blev så lyckat och för att jag får vara mamma åt ett barn som henne! Finaste lilla-stora Greta!
Vad presenter anbelangar så blev det alldeles väldigt lagom och bra med det också! Alla hade gjort så fint och tänkt ut så finurliga gåvor.
Av mig fick Greta ett litet piano med en slags enkla noter till. Hon har önskat sig ett sådant i åratal, efter att ha sett ett liknande hos en kompis. Under min senaste stockholmsresa lyckades jag lägga vantarna på det här franska exemplaret. Nu ser vi fram mot mycket plinkande...
Idag pustar jag ut medan jag söndagsjobbar lite med ett stickmönster. Hoppas ni har det bra så här på veckans sista dag!
