Växtstöd från trädgården!

Mycket av det vi tror att vi vill köpa, har vi redan fått - utan att märka det. Vi måste bara ta oss tid att se det.

I början av maj upptäckte jag att jag hade slut på sådana där små planteringspinnar som man kan skriva vilken sort man sått och sätta i såraden. Jag letade i flera trädgårdsbutiker, utan att hitta några. Antingen var de slut, eller så hade de inte några alls. När jag nämnde det för min man, tog det inte mer än 10 minuter innan han hade täljt ett helt gäng till mig av gamla  spillbitar från boden...

Och så var det det där med växtstöd till sockerärtorna. Jag gick och drog mig för att bygga en ställning av hönsnät, för jag ville inte fästa den i odlingsramen permanent. Det kändes bättre att kunna möblera fritt, utan fasta konstruktioner, i den här bädden. Så läste jag i en fin trädgårdsbok, att det var vanligt förr, att låta ärtorna klättra på gammalt ris från trädgården. Sagt och gjort - jag tog mig för att rensa syrénbersån och fick på köpet en massa bra material att använda till växtstöd. Både små risruskor till ärtorna och längre störar, som jag kan använda till tomatplantor och bönor.

Det blev så vackert: gröna späda ärtskott som sträcker sig mot de gamla kvistarna. Naturen är alltid vacker och så generös! 

Sedan gick jag och tänkte på att man borde göra så här varje gång man behöver eller vill ha något. Det vill säga, tänka igenom om det verkligen inte finns något av det man redan har som man skulle kunna använda istället. Låta köpandet bli det sista alternativet istället för det första. Ibland kan jag känna att jag köper saker nästan slentrianmässigt och i värsta fall helt i onödan. Istället önskar jag att jag bara skulle köpa det jag absolut behöver - och glädjas åt att jag är så lyckligt lottad att jag kan det!

Jag minns när min lilla dotter var nyfödd: Hur känslan av att den som jag vill ge allt, redan hade allt vad hon behövde och varken ville ha eller krävde något mera. Inga saker behövdes. Inga presenter eller upplevelser kunde vi ge henne som hon inte redan hade, genom oss. Det enda viktiga för henne var mig och familjen - våra leenden, vår omsorg och värme. Att somna mätt i en mjuk famn, eller se solens strålar genom fönstret. Det var nyttigt att öva sig på att inte ge något - men ändå allt.

Ett barn behöver inget som hon inte redan äger - men samtidigt allt som hon har. Tänk om man alltid kunde leva så!

Bjud på persiljesmör!

Det finns redan en hel massa att skörda i mitt kryddland. Dillen och persiljan har hunnit växa till sig ordentligt och behöver plockas allteftersom. 

Att göra eget örtsmör är ett enkelt och gott sätt att få in färska kryddor i matlagningen. Det är så tacksamt, för man kan variera smaken i all oändlighet och ta det som man har mycket av för stunden. Igår blev det dock en riktig klassiker för min del: Persiljesmör

Så här brukar jag göra det:

Persiljesmör

100 gram rumsvarmt smör

ungefär 3 msk hackad persilja

1 vitlöksklyfta 

Rör smöret mjukt och blanda i hackad persilja och pressad vitlök. Ställ i kylskåpet en stund innan servering.

Ett litet tips är att pröva det här smöret ihop med grillade majskolvar - supergott tyckte jag!

Har ni några favoritvarianter när det gäller örtsmör?

Symöte - Stickad vimpel!

Välkomna på somrigt symöte!

Då och då får jag frågor från läsare som vill lära sig att sticka och därför ber om förslag på enkla nybörjarprojekt. Då brukar jag till exempel tipsa om filtrutor i rätstickning, makup-pads, tvättlappar eller något av mina tre sjalmönster.

Häromdagen fick jag syn på ett annat enkelt mönster som är perfekt för den som vill komma igång med stickandet. Det är en stickad vimpel från Drops hemsida, som man åstadkommer med hjälp av rätstickning och ökningar i sidorna som görs med ett omslag som stickas genom den bakre maskbågen på efterföljande varv. En vimpel går snabbt att göra - antingen stickar man inte mer än så eller så göra man en hel massa och hänger på rad. 

Jag stickade med dubbelt Alpacagarn precis som mönstret föreslog, men till ett sådant här projekt kan man förstås använda vilket garn som helst. Storleken på vimpeln påverkas beroende på garnet och stickornas grovlek men det gör ju inte så mycket. Bara man tänker på att använda samma garntyp till samtliga vimplar om man gör flera.

Min vimpel fick sällskap av alla vackra syréner imorse när jag fotade - det var så roligt att garnet hade nästan samma nyans!

Handarbetas det något i syföreningen så här i sommarvärmen?

Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:

Baka havrekakor i all hast!

Häromdagen knåpade jag ihop en slags nödkakor, som gick alldeles fasligt fort att få till! Goda blev de också, så till den milda grad att de tog slut nästan innan jag själv hade hunnit smaka;) Man skulle kunna kalla havrekakorna för "fusk-hallongrottor" - de påminner lite om sådana. 

Det fina med receptet är att det bara innehåller tre olika ingrediener plus något att ha ovanpå. I mitt fall blev det hallonsylt, men vilken slags annan sylt som helst eller choklad går förstås lika bra! Det här är alltså kakor som man kan göra även när förråden gapar tomma - socker, havregryn och smör finns ju oftast hemma...

Skulle tro att havrekakorna blir en favorit i sommar! De går ju så fort att göra att man kan spontanbaka dem om man får oväntat besök - eller om man själv kommer på sig med att vilja ha något extra till eftermiddagskaffet.

Satsen är liten - räcker till ca 20 kakor vilket blir lagom till en plåt. Vill man ha fler kakor är det ju bara att dubbla receptet. För att få 20 kakor bör man egentligen använda lite mindre formar än vad jag gjorde, men efter en titt i mitt "form-förråd" föll valet på de vackra hjärtformarna.

Så här gör man kakorna:

Somriga havrekakor

ca 20 st

2 dl havregryn

1 dl strösocker

75 gram smör

Garnering:

sylt eller 25 gram choklad

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda havregryn och socker i en skål. Smält smöret i en kastrull och häll det över havregrynsblandningen. Rör samman allt till en smet. Klicka ut smeten i ca 20 små veckade pappersformar. Toppa kakorna med en liten klick sylt. (Om du vill garnera med choklad så görs det efter att kakorna har gräddats. Smält då chokladen i vattenbad och klicka lite choklad på varje kaka.) Grädda kakorna mitt i ugnen ca 10 minuter. Låt svalna på galler.

Trädgårdsdagbok - del 11!

Nu har sommaren kommit på allvar till oss i Värmland! Det är bråda dagar för en trädgårdsentusiast som jag  - förresten, inte bara bråda, utan mest roliga! Ovan syns min lilla köksträdgård i all sin härlighet! Nu börjar både det ena och det andra titta upp, och ett flertal plantor har fått komma i jorden. Morgnarna är min bästa arbetstid - jag stiger upp i ottan, tassar nedför trappan och hinner jobba i ett par timmar innan resten av familjen vaknar. Då äter vi gemensam frukost i trädgården medan jag njuter av vad jag har åstadkommit:)

Jag har ordnat med ytterligare en odlingsbädd, där mina squaschplantor ska få bo. Förra året läste jag om "Tre systrars trädgård" och blev väldigt inspirerad att göra en miniversion i min trädgård. Därför har jag planterat några små majsplantor tillsammans med squaschen. Jag kommer också att så rosenbönor (Runnerbeans) i bädden - det är den typen av bönor som traditionellt odlas i en "Three sisters garden". Den här typen av odlingar har sitt ursprung i amerika. Tanken är att de tre grödorna: majs, squasch och bönor ska komplettera varandra både när det gäller näring och växtsätt, dessutom motverkar samplanteringen angrepp av skadeinsekter.

Min efterlängtade sqausch - Patty Pan - grodde tillsist. Jag gick och väntade och väntade och gav nästan upp hoppet, men då tittade de små gröna bladen upp. Plantan är fortfarande ganska späd men den kommer nog i fatt de andra sorterna tids nog. Förutom Patty Pan, har jag en planta av sorten "Yellow Scallop" och en av "De Nice á fruit rond". Jag vet att det egentligen är alldeles för mycket med tre plantor, eftersom varje planta ger så mycket frukt - men jag kunde bara inte låta bli;)

Just nu bor squasch och majs i "tält". Plantorna måte ju få en chans att vänja sig vid solskenet - de har stått ute i skuggan på dagtid i ungefär två veckor innan.

Jag har planterat ut mina borlottibönor - de växer så att det knakar! Alla min bönor har fått klätterstöd av bambu och hampa i år...

Jag har kostat på mig ett par små odlingsklockor som flyttar runt i landen och skyddar små plantor som just kommit upp. Både vackert och praktiskt! Har man ingen tjusig av glas går det förstås lika bra med överdelen av en PET-flaska.

Sockerärtorna behöver också stöd snart - jag undrar vad jag ska hitta på till dem?

Ruccolan bor i kruka i år...

Jag har satt Schallotenlök på två sätt - dels med färdiga lökar, det är dessa som redan kommit upp. Sedan har jag frösått en rad också. Ska bli spännande att se vad det blir av dem!

Kryddorna växer och frodas! Nu kan jag skörda så smått av det mesta.
 

Jorgubbarna blommar - å vad jag längtar efter de första bären! Blomstringen i resten av trädgården är bedövade vacker! Nu har syrenerna slagit ut - syrener är det underbaraste jag vet. Det är därför den här tiden är så dyrbar! Mina små blåbärsbuskar är också översållade av blommor och gullvivor och förgämigej är som allra mest praktfulla just nu. Det är nästan en himmelsk stämning i trädgården!

 

Nu är jag hemskt nyfiken på hur det står till med era odlingar! Dela gärna med er genom ett trädgårdsinlägg - välkommen att lägga till en länk med hjälp av länkverktyget nedan:

Bästa utomhus-porslinet!

Om sommaren äter vi frukost i det gröna så fort vädret tillåter! I år har vi en ny frukostplats - utanför växthuset (som vi håller på att färdigställa), under körsbärsträdet som nyss blommat över och ovanför jordgubbslandet! Så förhoppningsvis kommer vi att kunna sträcka ut handen och plocka bär till fruksotyoghurten, lite senare i sommar;)

Bästa utomhusporslinet är gamla melamintallriker! För ett par veckor sedan fyndade jag två ljusgula klassiker i fint skick. De är svensktillverkade av Perstorp och kostade ynka 5 kr styck. Jag är så glad åt dem!

När det gäller kiwiätande är jag något av en specialist;) Jag har till och med särskilda skedar för ändmålet. Gröna till gröna kiwifrukter och gula till de gula... Jo, det är sant! Och som ni ser var det två gula kiwi som jag satte i mig imorse. De är allra godast tycker jag!

Laga mat efter årstid!

Det där med att låta årstiderna styra matlagningen är egentligen den naturligaste sak i världen! Förr fanns det ju inget annat alternativ. Det är vi nutidsmänniskor som kan välja och vraka bland frukt och grönt, nästan helt oberoende av säsong.

Kanske ger det oss en känsla av lyx och frihet? Vi har ju obegränsade möjligheter att laga vad vi vill när vi vill... Men blir det inte också lite utslätat tillsist? Om jag alltid möts av färska jordgubbar i fruktdisken, kanske jag inte blir sådär jublande glad när jag ser de första jordgubbsförsäljarna packa upp sina lådor i midsommartid, eller ännu bättre, när mina egna jorgubbsplantor börjar blomma? Är det inte i själva verket så att lyxigheten kommer sig av att njutnigen är tidsbegränsad? I samma stund som vi tar bort begränsningen övergår lyxen till vardag?

Sådär går jag och funderar och gläds åt tecken i tiden som tyder på att fler än jag tänker i samma banor. 

För ett par veckor sedan tog jag med mig ett av ICA:s egna gratisblad hem. I mitten av tidningen, som förövrigt innehöll en massa fina årstidanpassade recept och odlingstips, fanns en slags kalender över vår, sommar och höst, där man hade markerat när olika årstidsspecifika varor skulle anlända till butiken. Smart va? Och så roligt att handlarna själva börjar framhålla det här!

Och så var det Sophie Dahls, senaste kokbok också! Den heter "Very Fond of Food - a year in recipes". Precis som man förstår av titeln, är boken indelad i fyra årstidskapitel som innehåller massor av matlagningsinspiration för den som vill ta vara på vad som säsongen ger. Sophie bjuder också på fina betraktelser och berättelser och bilderna i boken är helt underbara! Jag rekommenderar den varmt till er som står ut med att laga mat på engelska (- för all del, den finns utgiven på norska också, tror jag, om det underlättar)

Själv vill jag försöka inspirera till årstidsmatlagning genom ett nytt inslag i Husmorsskolans högerspalt. Under rubriken "Aktuella recept" hittar ni hädanefter länkar till sådant som passar för säsongen. Just nu tar jag vara på rabarber, mynta och nässlor från trädgården, vilket syns i receptlänkarna. Hoppas att ni får glädje av detta - jag kommer alltså att uppdatera listan kontinuerligt!

Kort för visit!

 

Jag har beställt vistkort att ha med i handväskan när jag är ute på föreläsningar och andra engagemang. Hos engelska "MOO" kan man designa sina egna kort och det fina är att de har gjort det möjligt att trycka små volymer av ett flertal motiv. Jag tyckte att detta passade så bra ihop med Husmorsskolans brokiga verksamhet. Då kan jag dela ut ett trädgårdskort till den som är intresserad av odling, en bild på vegabullar till bakfantaster o.s.v. 

Ovan ser ni de foton som jag valde för tryck. Korten kommer att ha rundade hörn och på baksidan ska min "header", bloggadress och mailadress tryckas.

Nu väntar jag spänt på att det ska bli färdiga!

Symöte - Hur jag lärde mig att sticka!

Välkomna på symöte!

Jag stickar fortfarande på min glädjestickning - alltså sommarkoftan till lillan. Närmar mig slutet nu... Förhoppningsvis kan jag visa den för er nästa vecka!

För en tid sedan började jag skriva ner stick-berättelser. Minnen och händelser med koppling till just stickning. En av de första texterna jag skrev var berättelsen om hur jag lärde mig att sticka. Har ni tänkt på att det är en sådan där sak som man inte glömmer i första taget? 

På bilden ovan ser ni den blå nallekoftan som var det första jag stickade och bredvid den, ett broderi som mormor gjorde till mig när jag var liten.

Här hittar den som vill min sammanställning av tips på hur man kan lära barn att sticka! Så här gick det till för mig:

"I mormors byrå fanns många lådor - fler än jag kunde räkna till! Några av dem var omöjliga att nå, även om jag stod på tå. De där lådorna var fulla av skatter: Knappar, paljetter, märkböcker, lucialinnen, foton och stickor – var sak på sin plats. Det kändes alltid så högtidligt när mormor drog ut någon av dem och plockade fram ett föremål eller två – ungefär som på julafton.

Det var till byrån mormor gick för att hämta stickor, dagen då hon lärde mig att sticka. Jag har bara svaga minnen kvar, men jag vet att vi satt vid matbordet och att solen lyste in genom fönstret. Kanske var det vår? Garnet var ljusblått och stickorna långsmala och liksom svala. Jag minns inte om det var svårt att lära - vet bara att jag stickade och vad jag stickade. En liten kofta till min nalle, var det. Mormor visste så bra hur vi skulle göra för att det skulle bli någonting ”riktigt” av mina små, ojämna, rätstickade provlappar. Jag var lycklig över vad jag hade åstadkommit, men vet också att jag hade en känsla av att min knaggliga rätstickning såg barnslig ut i jämförelse med mormors jämna slätstickning. 

-          - När jag blir stor, tänkte jag, då ska jag sticka lika fint som mormor!

Att lära ett barn handarbeta kräver närvaro, tålamod och påhittighet. Allt det där hade min mormor. Hennes lugna händer visste hur man plockar upp tappade maskor och trollar bort ojämna kanter i ett litet kick. Min tilltro till hennes förmåga var oändlig - för mig kunde hon allt som fanns att kunna.

Jag brukar ofta tänka på vilken gåva hon gav mig den där dagen och på vem jag hade varit utan den? Kunskap som vandrar från hand till hand skapar osynliga band som knyter oss samman föralltid. Genom det blir vi del av ett större sammahang – länkar i en kedja som varar till tidens ände."

Det var min historia - vem lärde dig att sticka?

Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: